Detta är mitt favorithus hör i stan. Tyvärr revs det på 60-talet och är numera ett minne blott. Det nordvästra hörnet av Karlavägen/Sturegatan både är och var ett utmärkt bostadsläge. Från fönstren sågs C W Scheele trona på toppen av Floras kulle. Samma kulle sprakade varje vår i blått från tusentals scillor. Utsikten är sig lik än idag, men några bostadsvåningar finns ej längre på Karlavägen 45.
Det som gör huset unikt är de generösa och påkostade balkongerna. Studera denna detaljbild så förstår ni vad jag menar. Både gjutjärn och puts. Och hur utsmyckad är inte fasaden!
Naturligtvis var även interiören av hög klass. Helfranska pardörrar, dörröverstycken uppburna av konsoler samt inåtgående fönster utan mittpost. Kakeulgnsfloran var ytterst rikhaltig och vad jag förstår hade fastigheten klarat sig från alltför hårdhänt renovering.
I huset fanns en portvakt. Vart tog hon vägen? Hon ser allt bra övergiven ut på denna bild.
Fler bilder som togs på detta hus strax innan rivningen finns på Stockholmskällan. Missa inte den ståtliga kakelugnen!
Så fint det var. Så sorgligt att det revs. Visst ligger det en ful betonglada där nu? Fast jag tycker inte portvakten fru Erlandsson ser övergiven ut. Däremot en aning ogillande ut, “Ska det vara nödvändigt att fotografera mig?”
Betonglada och betonglada, det är ett rätt påkostat hus, men det gamla var betydligt finare.
Fru Erlandsson kanske ogillar rivningen? Vilket enormt slöseri. Dock lite opraktiskt med jättestora våningar, men de borde gå att dela av. ofta finns två ingångar + köksingång.
Wow! Inga dåliga balkonger! Balkonger på äldre hus saknar man i stockholm, det fanns det mycket fler av i berlin. Däremot finns det näsan aldrig eldstädder i berlinvåningar.
Ja, visst är det konstigt! jag tror att man mest såg på balkongen som ett dekorativt element.
Ett mycket vackert hus som ritades av Magnus Isæus och Carl Sandahl och uppfördes 1888.