Och här sitter jag och är sur. Min projektor har gått slutat att fungera, jag har magknip och så det uppochner på jobbet.
För ett par år sedan började den lilla charmknutten Latin Lover på jobbet. Han blev inte populär och vi trodde att hans dagar var räknade, endast äldre damer var charmade. Vad händer? Vi får ny VD. Istället för att få sparken, blir han befordrad. Tänk vad ett sliskig leende och lite hårvax kan göra. När vi, hans kollegor sedan två år, unisont bestrider hans nya tjänst, får vi höra att vi bedriver en förtalskampanj. Och detta av en grävande journalist. Men, så kan det vara, och märk väl att detta är min version. Det finns säkerligen en annan, och ytterligare en.
Det finns dock ljuspunkter. Igår fyndade jag en jättefin 8mm-projekter (den som la av idag, kanske är det bara strömbrytaren). Idag sprang jag på ett par fina mörkbruna skor. Tunna, inga vinterskor (det var vinterskor jag var ute efter). Snygga, fin kvalité och endast 70 kr på Myrorna.
Och så har jag skaffat Twitter, välkommen på besök.
På soffbordet ligger Pontus Wikners Psykologiska självbekännelser. Den är alls inte dum.