Det är få produktioner, som har ett så karaktäristiskt och fängslande ljud som Phil Spectors från mitten av 60-talet. Har man hört Be my baby (se klippet och Ronnies glädje), Walking in the rain, He hit me (and it felt like a kiss), How does it feel? eller någon annan av hans wall of sound-produktioner är det svårt att glömma dem. Jag älskade Be my baby när jag växte upp och gör det fortfarande. Den djupa basen, den ettriga diskanten, handklappen och Veronica Bennets röst.
Men Phil Spector var knappast branschens mest sympatiska man. Och nu! Mördat en c-skådis! Förskräckligt, onekligen rätt rafflande. Dessutom påminner den åldrade Phil om min förskräcklige granne, herr M, som plockar hem exotiska fruar med jämna mellanrum (dvs en ny, så snart den gamla rymt efter ungefär 3 år). Det händer att de får en egen nyckel till lägenheten.
Och Phil Spector: det bästa han gjort är nog trots allt julskivan, A christmas gift for you, med låten Christmas (baby please come home). Jag vet att årstiden är fel, men lyssna!
Läs mer om Phil, hans musik och mordet på SvD.