Valde mellan Derek Jarmanfilm och Bogartrullen Key Largo igår. Båda gick på Cinemateket och jag behövde komma ut en smula efter all förkyld tid i hemmet. Key Largo segrade för jag trängtade efter noir.
Vi strande på Key Largo ligger ett förfallet hotell där maffiabossen Rocco har slagit sig ner med sina underhuggare. Ägaren och hans unga och vackra dotter (Lauren Bacall). I samma veva kommer Bogart för att hälsa på sin döde armékamrats far och syster. När kvällen närmar sig, tilltar stormen och de blir alla isolerade inomhus. man skulle kunna säga att stämningen blir en smula obehaglig, ty Rocco och hans vänner är inte särskilt sympatiska.
Det är en rätt bra film. Snyggt svartvitt foto och rätt bra skådisar. Roccos gamla älskarinna som är helt beroende av flaskan, är rörande när hon sjunger Moaning low. Lyssna på denna inspelning med Leo Reisman. Lustigt nog har man inte brytt sig om att ändra texten, trots den manliga vokalisten. Detsamma gäller Can”t help lovin that man. Var det i allmänhet så tokigt på 20-talet?
Åter till filmen. Jag gillar Bogart. Han pratar inte för mycket och ser rätt hård ut. The big sleep är en annan rulle med honom och Bacall som verkligen kan rekommenderas. En noir som är lika klassisk som Kvinna utan samvete.