Solsemester i glesbygden, del 2

Minsann, sol idag med! Jag fick mig en tur till grannbyn och farbror Danne med pommes frites-fabriken. Fabriken, som låg i gårdens källare, las ner redan 1967, men än i denna dag odlas det potatis som numera blir till lantchips. Farbror Danne är mycket gammal, pratglad och påminner en smula om Ingvar Kamprad, men jag tror att han är snällare och mer sällskapligt lagd. Välklädd är han dessutom, i rutig flanellskjorta och bruna bomullsbyxor.

Hans fru är mer stillsam till sin läggning, men pratglad och berättade att hon stöt på en bekant i bil vars registreringsnummer var FFB, vilket hon uttytt Frun får bestämma. Jag är lur om att de flesta fruar får bestämma här uppe i norr; männen får skrävla och arbeta, men jag ger mig fan på att det är frun som har sista ordet.

Förutom potatis, hade farbror Danne även bärodling förr i tiden. Framförallt jordgubbar. Markerna är bördiga och ligger på en svagt lutande slänt ner mot sjön. En smal grusväg går på den ena sidan och på den andra ligger gården. Sommartid är här förskräckligt naturskönt när solen gassar på gårdsplanen framför den fina, rödmålade Norrbottensgården och vattnen glittrar nere på sjön.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *