Rävjägarn

Frau Doktor, Genia Schwarzwald

Jag läser en bok jag tidigare läst och jag möter än en gång Wien under mellankrigstiden. Och jag möter Genia Schwarzwald, av de flesta kallad Frau Doktor. Hon föddes i den del av dubbelmonarkien som idag är Ukraina och som man, om man var född där, försvarade med det faktum att ens far låg i garnison där, iallafall om man var konventionellt lagd, vilket Frau Doktor icke var.

På gården till Josefstädterstrasse 68, låg ett gårdshus som mest av allt påminde om ett barockslott. Här bodde Genia, hennes man samt hans sekreterare och tillika älskarinna, Mariedl, som också var Genias goda vän. Om exteriören var barock, var inredningen desto modernare; den var nämligen signerad Adolf Loos, vars bok Ornament and Crime klart angav vad han ansåg om den välkända wienerbarocken. Redan 1910 ritade han det för sin tid moderna s.k. Looshaus. Frau Doktor kunde dock inte helt hålla stilen i det moderniserade huset, utan inredde en alkov innanför matsalen, som helt gick i hennes egen stil,; hon hade en viss förkärlek för det mer överlastade.

I denna alkov, och i hela hennes hem, samlades intellektuella och konstnärer, precis som de samlats i Rachel Varnhagens salonger i Berlin, lite drygt hundra år tidigare. Förutom Loos själv, fann man här Arnold Schönberg, Rainer Maria Rilke, Egon Friedell, Helmuth Moltke samt en drös namn som idag är helt bortglömda (precis som de namn jag nämnt för många också är).

Genia Schwarzwald var pedagog och tog sin doktorsgrad i Zürich eftersom kvinnor inte tilläts studera i Österrike-Ungern. I början av 1900-talet öppnade hon en flickskola där bland andra Loos undervisade i arkitektur och Schönberg i musik! Detta var den första av de sedan så vanliga Schwarzwaldschulen.

Genia var, som ni säkert förstår, en förespråkre för kvinnors och mäns lika rättigheter. Hon var dessutom en lysande pedagog som hade förmågan att få sina elever och gäster att känna sig mer bedydelsefulla än de i själva verket var, vilket fick till följd att de oftast blev vad de i hennes närvaro trodde sig vara. Och det får man anse för en verklig gåva.

Då Frau Doktor hade judiskt påbrå, tvingades hon 1938 stänga sina skolor och lämnade Österrike för att emigrera till Schweiz tillsammans med sin man och Mariedl. Inom ett par år var de båda döda. Båda sköttes på sin dödsbädd av den trogna, och mycket vackra, Mariedl.

Mariedl flyttade till Brasilien där hon tog anställning i en kombinerad bok- och blomsterhandel.

Och ännu ett människoöde har snart fallit i glömska.

Vill man läsa mer, har tyska wikipedia har en längre artikel om Genia Schwarzwald.

Vad sedan hände

Andra delen i Elsa Björkman-Goldschmidts memoarsvit är nu avverkad. Den heter Vad sedan hände och utspelar sig främst i mellankrigstidens Wien, men även till viss del i Stockholm, dit makarna flyttade då det blev rent livsfarligt att som jude bo kvar. Den är en fin bok som både skildrar livet i Wien, den annalkande nazimen och de många intressanta människor som umgicks i Elsa och hennes mans hem. Det är ett otal fascinerande människoöden som passerar revy.

Den största behållningen är dock Elsas egna reflektioner, ty hon är en mycket begåvad dam som dessutom hunnit med att skaffa sig stor visdom; hon är i 75-årsåldern när denna volym skrivs. Genom hennes ögon får man en viss insikt i hur det kom sig att nazismen fick ett så starkt fäste i Österrike, men det är likväl svårt att förstå att det var så lätt för dem att ta makten.

Vad sedan hände, Norstedt 1964

Jag minns det som i går

Jag gillar memoarer och biografier och i veckan bar det sig inte bättre än att jag hittade tre fina volymer: Harriet Löwenhjelm-biografin av Elsa Björkman-Goldschmidt; Anna Brantings memoarer (gift med Hjalmar och författare till Lena – en bok om fruntimmer); Elsa Björkman-Goldschmidts egna memoarer, Jag minns det som i går, den första volymen i en svit om fyra. Det är den bok jag började att läsa.

Elsa B-G växer upp i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet och bland hennes närmsta vänner finner vi Harriet Löwenhjelm och Honorine Hermelin så det är klart att det blir en intressant bok. Honorines familj är en smula excentrisk och bebor Gripenbergs slott i Småland och här möter vi många färgstarka människor. Familjen Löwenhjelms hem däremot, är tämligen religiöst och Harriet och hennes bror Crispian lever därför delvis i en värld som de själva hittat på.

En annan väninna är Elsa Brändström, en gång kallad Sibiriens ängel eftersom hon gjorde en stor insats för alla krigsfångar i Ryssland under första världskriget. Även Elsa B-G reser till Ryssland under kriget och skildringarna från denna tid är fruktansvärda, det var ett enormt lidande som miljontals människor råkade ut för.

Boken är välskriven och fylld av intressanta reflektioner som den betydligt äldre Elsa gör när hon tänker tillbaka på sin ungdom (den gavs ut på Nordtedts 1962). Jag kan verkligen rekommendera den och har redan beställt del två, Vad sedan hände.

(20) (20) (19) (19) (17) (17) (15) (14) (14) (14) (14) (14) (13) (13) (13) (12) (12) (11) (11) (10) (10) (10) (10) (10) (10) (9) (9) (9) (9) (9) (9) (9) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (7) (7) (7) (7) (7) (6) (6) (6) (6) (6) (6) (6) (6) (6) (6) (6) (6) (5) (5) (5) (5) (5) (5) (5) (5) (5) (5) (5) (5) (5) (5) (5) (5) (5)

Litteratur