Strax öster om Djurgårdsbron, men innan Strandvägen svänger av åt Berwaldhallen till, ligger vid ett gammalt hus som uppfördes av Clarence von Rosen i slutet av 1890-talet. Arkitekten bakom byggnaden var Isac Gustaf Clason som även ritat Bünsowska huset. 1941 köpte byggmästare Olle Engkvist fastigheten och påbörjade en genomgripande ombyggnad. Som arkitekt anlitade han Gustaf Clason, Isac Gustaf son. De två huvudvåningarna som utgjorde de två paradlägenheternas sällskapsvåningar revs ut och bjälklaget emellan dem ersattes med två nya. På så sätt erhöll man tre våningsplan med normal takhöjd. Fasaden kunde behållas tämligen oförändrad och de ursprungliga höga ekfönstren delades och förminskades.
I en av våningarna, en liten fyrarummare, flyttade arkitekt Helge Zimdal med fru in. De ändrade något på planlösningen och bytte plats på sovrummet närmast köket och matsalen, och fick på så sätt en effektiv planerad våning vilket framgår av denna planritning. På bilden ovan ses en del av vardagsrummet med balkong mot Strandvägen.
I det inre av rummet hade man placerat en öppen spis som hörde till husets ursprungliga inredning. Parketten på golvet är även den ett minne från det gamla huset, ty den togs upp och lades återigen på plats när ombyggnaden var fullbordad. Mellan vardagsrum och hall (mot matplatse till) lät Zimdal sätta upp en glasad vägg med dörr och mot sovrummet vägg i vägg med vardagsrummet monterade han en elegant vikvägg (precis som mellan sovrum och matplats).
Det är bara att beklaga att von Rosenska palatset blev så hårt ombyggt, men samtidigt får man glädja sig åt att resultatet blev så pass bra. Hur lägenheterna idag ter sig låter jag dock vara osagt.
