Rävjägarn

Villan som stod på Karlavägen 31

SSMD000316B 001

Där idag Natur och Kulturs pampiga 60-talskåk reser sig låg en gång i tiden en gammal villa byggd 1877. Efter en genomgripande ombyggnad 1905 fick den det utseende som den hade fram till rivningen i slutet av 50-talet.

Huset var för sin tid modernt och hade badrum redan när det stod klart. Det värmdes dock upp med kakelugnar. De ursprungliga planlösningarna kan ni se här. Herr F Mareus var husets första ägare.

1905 var det dags att modernisera villan och det gjordes grundligt. Uppvärmningen skedde dock fortfarande med kakelugnar, men man får anta att de gamla omoderna ugnarna ersattes med nya, åtminstone i representativa rummen. Det måste ha varit ett dagsverke att hålla valla rummen eldade vintertid!

1957 bestämdes det att huset skulle rivas och i vilket skick det var då vet jag inte. Kanske var det fortfarande omodernt och utan centralvärme. Man kan dock anta att huset var välbevarat eftersom ingen större ombyggnad verkar ha skett sedan 1905.

Villagatan 10, nätt villa av bröderna Kumlien ritad för AB Stockholms Byggnadsförening 1876

1876 började arbetet med att förvandla de gamla tobaksfälten norr om Humlegården till eleganta villastad efter kontinentala förebilder. I kvarteret Kulberget Mindre, som idag heter Granen, uppfördes i korsningen Villagatan och, som det står på ritningarna, “Ny gata parallell med Norra Humlegårdsgatan”. Norra Humlegårdsgatan döptes raskt om till Karlavägen och den nya parallellgatan blev Östermalmsgatan. Villans arkitekter var Axel och Hjalmar Kumlien, som ritade många hus i området och dessutom var engagerade i projektet med den nya villastaden.

Bakom projektet med den nya villastaden låg AB Stockholms Byggnadsförening med Johan Henrik Palme som ordförande. I en skrift av Tarras Blom hittar jag följande rader om hur projektet genomfördes: “Förslaget hade väckts av en av de ledande mannen inom byggnadsföreningens styrelse, bankdirektören Johan Henrik Palme (vars halvbror blev far till Olof). Eftersom villor ej stipulerats i stadsplanen lät föreningen belägga tomterna med servitut. Vid försäljning infördes förpliktelserna i köpekontraktet, som sedan intecknades för att få rättslig verkan”. När tomtpriserna sedan steg, lönade det sig att lösa inteckningarna, riva villorna och istället uppföra stora hyreskaserner. Av den anledningen finns det inte många kvar idag och de allra flesta är rejält ombyggda.

Denna villa har två bostadsvåningar och i den med fönster försedda källaren finns kök och utrymmen för personalen. På entréplanet finner vi salen på ena sidan och ett förmak jämte salong på den andra. Invid salen finns ett rum som jag gissar används vid serveringen, ty där finns också trappan ned till köksregionerna.

En trappa upp ligger den privata sovrumsavdelningen som bl.a. innehåller ett stort, avdelat sovrum.

Villan finns inte kvar, den revs i mitten på 30-talet. Innan det hade den emellertid byggts om två gånger. Den första 1915-16 (arkitekt Edvard Bernhard), den andra 1930 (Ture Wennerholm), båda för ingenjör Paul Toll. Vid det laget var villan så om- och tillbyggd att den inte stod att känna igen.

Som framgår av planritningen ovan har köket flyttas upp till bottenvåningen och byggnadskroppen har förstorats. I ett entresollplan ovanför köket har jungfrukammare m.m. placerats. Bruspråken på nedre botten härrör från en tidigare ombyggnad.

Ungefär 5 år senare revs villan och istället restes ett praktfullt funkishus med fyra välplanerade lägenheter per plan och två trapphus. Där skulle jag hemskt gärna bo.

von Rosens hus på Östermalmsgatan

Strandvägen 55 är adressen för det flotta von Rosenska palatset. På Östermalmsgatan 45, där idag en Markeliusritad kåk från sent 50-tal tronar, stod fram till våren 1958 en pampig hyresfastighet byggt 1884. Jag gissar att tomten tidigare var bebyggd med en klassisk villastadsvilla, men när tomtpriserna ökade, revs många av dessa hus, trots att de inte hade mer än 10år på nacken. Den utsmyckade fasadens upphovsman var Helgo Zettervall, som på 1870-talet ritat det mycket påkostade och överlastade Bolinderska palatset vid Södra Blasieholmskajen.

Det var Håkan Olsson Håvander som lät bygga det pampiga huset på Östermalmsgatan. 1889 såldes det till Gillis Boy och sedan till Reinhold von Rosen. År 1893 gifte han sig med Elsa von Horn som var född 1873. När Elsa dog i mitten/slutet av 50-talet försåldes fastigheten (vilket framgår av köpebrevet) och en bostadsrättsförening uppförde en modern byggnad av högsta klass.

Även om Markelius nybygge är vackert, saknar jag det gamla von Rosenska huset med sin pråliga renässansfasad. I huset fanns 9 lägenheter. Två per plan samt en skrubb för portvakten. När huset stod klart 1884 var våningsplan 1-3 tr disponerade på detta sätt. Notera de tre små herrummen i husets mitt. I början av 30-talet moderniserades fastigheten och vissa ändringar gjordes. Kök, serveringsrum och badrum verkar ha uppdaterats. Vissa skillnader mellan planen förekom, men i stort sett såg de ut på detta vis. På planritningarna verkar det som om merparten av kakelugnarna monterats ned. Kanske var det verkligen så. Med centralvärme installerad, fanns det inte längre något behov av eldstäder. Greve Reinhold von Rosens salong var dock sig lik intill husets sista dagar, vilket framgår av dessa bilder på Stockholmskällan.