Rävjägarn

Mindre remskiva minskar hastigheten

Aseamotorns drivhjuö

I somras gjorde jag takspån. Det var inte så enkelt, mycket beroende på att det är svårt att få tag i gott material. En annan detalj som ställde till det var att spilken gick lite för fort. Orsaken till det är sannolikt att den drevs med tändkulemotor från början och en sådan går allmänt lite långsammare än en elmotor. Att sätt att minska hastighets är att öka diametern på spilkens drivhjul och det är redan gjort. Återstår då att minska diametern på elmotorns remskiva. Idag är den 18 cm och jag hoppas att det går att hitta en som är något mindre så blir arbetet vid hyveln mindre stressigt och spånen troligtvis av bättre kvalité.

Nu har taket blivit grått på kyrkstallet

Kyrkstall på hösten 2015

Sommarn har gått och taket har blivit grått, längre tid tog det faktiskt inte. Jag har passat på att röja lite sly runtikring, eller framförallt framför, ty vid själva byggnaden växer det ingeting. Kanske är slyn mindre pigg om man tar den på hösten, men det är nog bara en from förhoppning. Snyggt blev det iallafall och byggnaden ser betydligt mer ålderdomlig ut. När taket en gång tjänat ut, åker nog pannplåten på igen, ty den har jag sparat.

Nu är kyrkstallets tak helt färdiglagt

Spånhyvel

har ni sett den spånhyveln, eller spilken som vi säger här uppe? En fin pjäs som faktiskt fungerar. Snygg är den också och dessutom ett intressant stycke teknik från förr. Jag gjorde en del takspån, men tyvärr ar det svårt att få tag i tillräckligt bra tallar för att spånen skulle bli bra.

Läggning

Att lägga spån är inte svårt. är de färska lägger man dem direkt, är de ordentligt torra är det bäst att blöta dem. Först lägger man 15 cm långa spån, sedan 30 cm långa och sedan fullånga, 45 c. Detta gäller vanlig trelagerstäckning. Följande varv läggs sedan 15 cm förskjuta uppåt. När man kommer till nocken, lägger man 30 cm långa spån och avslutar med 15 cm, precis som i början.

Delvis klart

För att få raka linjer använder man riktsnöre eller -bräda. jag använde ögonmått för jag är inte så kinkig av mig och fodrar icke snärräta varv.

Klart 2

Här ser ni det färdiga resultatet och takfall två, det norra. Jämfört med korrugerad plåt är detta verkligen ett lyft.

Klart

Södra takfallet. Nockbrädorna ligger också på plats. Snyggt och prydligt och inom ett år är spånen vackert grå. Vill jag, skulle jag kunna tjära dem för ökad livslängd.

Skillnaden mellan bra och dåliga spån

Bra och dåliga spån 440 px

Att göra takspån är både lät och svårt. Har man utrustningen är det försvinnande lätt bara man har bra råvara vilket dock inte är det lättaste att hitta. Bilden visar två olika typer av spån. De vänstra är gjorda ur en rakvuxen och kvistfri tall. De högra från en tall som stått i utkanten av ett skogsskifte och som har både vresved ock kvistar (klicka på bilden för större format). Resultatet blir ojämna spån med många kvisthål. Dessa spån är i princip oanvändbara om man vill ha ett fint och hållbart tak.

Kyrkstallets tak har återfått sina spån

Spåntak på kyrkstallet

Då var det södra takfallet färdiglagt. det tar egentligen inte så lång tid att lägga ett så här litet tak. Går allt bra hinner man det på en dag. För mig tog det längre tid eftersom regnet gjorde att jag fick avbryta arbetet gång efter gång. Spånen ligger i trelagerstäckning och uppflyttet är 15 cm för varje varv (45 cm långa spån). De nedersta varven, precis som de översta görs med spån av längden 15 och 30 cm för att det skall bli tre lager även där.

JAg funderar på hur jag skall göra med locken, om jag skall lägga nockbrädor eller låta spånen gå över nocken. Det sistnämnda låter snyggt och enkelt. Fortsättning följer!

Nytt underlagstak – rote – på stallet

IMG_8178

Jag tänkte lägga ett nytt spåntak på det gamla kyrkstallet och plockade därför dän plåten på ena sidan. Underlaget var dock i dåligt skick. Jag begriper inte riktigt vad som legat på innan plåten. Hade det legat spån brukar det få ligga kvar. Kanske var taket i så dåligt skick att man tog bort spånet och lappade och lagade med vad som fanns till hands. Lägger man ett plåttak ovan behöver man inte ställa så höga krav på underlaget.

Hur som så kände jag mig tvungen att lägga nytt rote. Valde rätt tunna bräder, 1/2 tum. Det ger ett elegant tak och funkar bra på ett så här litet tak där det inte är mer än som mest 60-70 centimeter mellan karvlarna som rotet ligger på. Karlarna är ca 1 tum tjocka och av varierande bredd (gammalt virke som återanvänts). Jag har ett relativt stort avstånd mellan rotet, ca 5-7 centimeter vilket ger god luftväxling vilket är viktigt när man skall lägga spåntak. Ju snabbare det torkar ju längre håller taket.

Spånlidret som blev flisförråd uppröjt

Spånlider

Detta är ett gammalt spålider där kutterspånet förvarades förritin. Spånet ströddes under djuren för att det skulle bli rent och skönt för djuren. På senare år byggdes lidret om till flistork med ett högt golv där luft blåstes in underifrån för lättare torka. Det var ett drygt jobb att riva ut den konstruktionen men nu är den borta. Kvar är dock lite flis, men den skall jag sopa upp och sedan kan jag använda rummet till annat. Tanken är att jag skall ställa upp spånhyveln här och så skall jag ha en av bilarna bredvid. Praktiskt och smidigt och snyggt!

Nu har spåntaket mörknat en smula

Slåttarstugans tak har mörknat

Inte har det hunnit få de grå spåntakens charm, men det har mörknat och skvallrar om vad som komma skall. Jag tycker et är vackert med trä som åldras så jag är nöjd och belåten. Det återstår dock att se hur lång tid det tar innan det fått den nyans som jag minns från min barndum när det faktiskt fanns spåntak på ett och annat hus. Jag tycker det är otroligt vackert och skulle gärna ha det på fler byggnader, men det är ju lite jobbigt att lägga om vart 30 år och om 30 år är jag nog för gammal för att krypa runt på ett brant tak.

Något om konsten att spilka takspån

Konsten att göra takspån 1

Som bekant har jag lagt spåntak i sommar vilket var mycket roligt. Speciellt svårt var det heller inte, men det hela underlättades av att jag hade färdiga spån i ett förråd. Dessa gjordes på 50-talet och har legat och dammat allt sedan dess.

Högt på önskelistan har jag denna sommar haft en spilk, dvs en spånhyvel, den maskin som används för att göra takspån. Som av en slump kom jag över en sådan en av de sista dagarna där uppe så nästa sommar skall jag ta den i bruk.

Konsten att göra spån har jag dock lärt mig i sommar och det är inte min hyvel som syns på bilderna. En spilk drivs medelst balatarem (plattrem) från traktorns remskiva, en tändkulemotor eller en mobil elmotor. I detta fall är det traktorn som står för drivningen. Att remmen korsats gör att anläggningen blir bättre vilket minimerar risken för att den skall åka av och att den skal slira.

Konsten att göra takspån 2

De svåraste momentet är egentligen att finna lämpliga spilktallar. Takspån görs nämligen ofta av just tall, även om frodvuxen fura och andra träslag förekommer. Spilktallen skall vara rakvuxen och kvistfri och relativt ung. Ingen gammal tall på 150-250 år med andra ord. Den huggs på vårvintern eller våren, barkas och sågas upp i 45 cm långa klabbar, dvs den längd som takspånen skall ha. Spilken, hyveln, fungerar ungefär som en osthyvel och tallklabben läggs upp och hyvlas på tre sidor (ev 4 om det är en nycker grov tal). Den innersta kärnan får inte användas, dessutom blir de spånen väl smala för att vara användbara. Man får absolut inte hyvla enbart två sidor, ty då kommer den innersta kärnan med och då spricker spånen lätt! På en av demonstrationerna jag såg i somras gjorde man just det misstaget, men det berodde kanhända på att man hade klena klabbar.

Konsten att göra takspån 2

Här syns de färdiga spånen och även hyvelns skär. Det sitter fast i en platta som åker fram och tillbaka och för varje varv hyvlas ett nytt spån fram. Man bör vara försiktig så att inte fingrarna förvandlas till takspån!

Slåttarstugan får ett helt nytt spåntak

Sticktak 1

Jag har visserligen inte något emot pannplåt, men nog är det vackrare med ett riktigt spåntak. När min farbror övertog slåttarstugan för att använda den som förråd vid sin entreprenadfirma, satte han på pannplåt  och lät taket sticka ut högst väsentligt för att få ytterligare förvaringsutrymmen. Praktiskt, men kanske inte så snyggt. Framförallt inte idag när taket bara hänger.

Jag testade att ta bort lite av plåten för att se vad som fanns där inunder. Trasiga stickor men fullt användbart rote var vad jag fann, så jag tog bort all plåt och rev sedan ned stickorna med en kofot och en kvast. Spiken var naturligtvis inte galvaniserad och då håller den ungefär lika länge som taket vilket är praktiskt. Vissa spikar fick jag dock dra ut och andra slog jag ned.

Spåntak var  vanliga i norra Sverige fram till 40-50-talet, men sedan försvann de i raskt takt. Pannpåten var nog den vanligaste ersättaren. Enligt uppgift är takspån det minst resurskrävande man kan ha på sitt hus. Bra, men man får räkna med att lägga nytt var 30-40 år, beroende på vilken typ av spån man har. Spåntak gör sig bäst i byggnader som har kalla och väl ventilerade vindar, ty då torkar spånen snabbt upp efter regn.

Sticktak 2

I ett förråd har jag mängder av takspån. Dessa gjordes på 50-talet av min morfar, ty på den tiden gällde det att ha ett förråd så att man dels kunde lägga nytt och dels kunde lappa och laga sina gamla tak.  Mina, eller snarare morfars, är maskinhyvlade och de bör hålla 30 år eller lite mer. Det går även bra att göra spån för hand. De spån man då får håller längre, ty fibrerna går inte av som de gör i en hyvel vilket gör dem mer motståndskraftiga. Gamla spån går bra att använda,  men de bör blötas innan de kan användas. Jag la en rejäl bunt i ett gammalt badkar och lät dem dra ett par timmar.

Att spika takspån är förvånansvärt enkelt. Länsstyrelsen i Jämtland och Hålla hus hade bra instruktioner som gjorde det lätt att förstå hur man går till väga. Underlaget är bräder, rote, som ligger rätt tätt med bara någon centimeters mellanrum.  Spånen är 45 cm långa och läggs så att de överlappar varandra. Man börjar läggningen längst ned och lägger ett varv med 15 cm långa spån. Sedan lägger man 30 cm långa spån däröver och sist de fullånga. Sedan fortsätter man med de fullånga  varv efter varv, med 15 centimeters förskjutning vilket framgår av denna bild. Resultatet av det hela blir att det alltid ligger 3 lager spån. På den här bilden ser ni hur jag lägger de 3 första startvarven. Att man gör på detta sätt beror på att man naturligtvis vill ha tre lager spån även i början. Skulle man lägga fullånga stickor med en gång skulle det vara bli ett respektive två lager tockst spåntäcke på de första varven och det håller inte.

Sticktak 4

Efter att ha lagt spån ett par timmar såg slåttarstugan ut på så här. Mycket snyggt! De mörka spånen är de senast lagda som inte hunnit torka. Att lägga spån är inte alls svårt och dessutom mycket roligt! Spikar gör man med blank trådspik, 50 mm, avslut inte galvaniserad som inte rostar. Är spånen blöta blir det inga sprickor. Blöta spån håller också bättre om man går på dem och är överhuvudtaget mer följsamma.

Sticktak 5

När alla spån var lagda efter 3 dagars arbete (ca 2-5 timmar per dag – det tar inte lång tid) var taket som nytt. Snyggt blev det och roligt att ha ett spåntak, ty de är otroligt ovanliga idag.

Generellt brukar man inte behandla denna typ av tak alls, däremot mår de bra av att borstas rena från nedfallande löv mm.

Nu skall vattbrädor och vindskivor monteras för att taket skall bli helt färdigt.Sedan skall ytterligare trä bytas och sist men inte minst rödfärgar jag hela rasket, utom dörren som tjäras.

(20) (20) (19) (19) (19) (19) (19) (19) (19) (17) (16) (16) (16) (16) (15) (15) (15) (15) (15) (15) (14) (14) (14) (14) (14) (13) (13) (13) (12) (12) (12) (11) (11) (11) (11) (11) (10) (10) (10) (10) (10) (10) (10) (10) (9) (9) (9) (9) (9) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (8)

Litteratur