Rävjägarn

Oh yeah, helg och lördag och Jaakko Eino Kalevi spelade på Renseriet

Tänk, nu har det varit helg igen! Och som jag har jobbat. I fredags kväll som vanligt och på lördagen hela dagen, från halv åtta till halv tio. Jag har börjat på ytterligare ett företag och har nu tänkt jobba lite mer för att få mer pengar. Samariten lön är snålt tilltagen.

När klockan slagit halv tio sker på helgerna ett smärre förvandlingsnummer och jag förvandlas till vinsamarit och jag skänker glädje och lycka åt stadens nöjeslystna. Är Vår herre riktigt god, anordnas det kalas på Renseriet och lyckan är därmed gjord och det var precis vad som var fallet i lördags.

Efter några timmar i Björns kök, framför rökbordet och fåtöljen (i dessa tider av trångboddhet har en del av köket apterats till herrum) tutade vi efter viss förhandling med diverse chaufförer iväg till Renseriet. Och vem var där om inte finske Jaakko Eino Kalevi! hade varken hört hans namn eller musik, men konserten var helt fantastisk. Med sig hade han en saxofonist. Åh, så bra! Lyssna på Flexible heart på hans MySpace. Och så snyggt hade de gjort det i stora rummet med tunna tygsjok som hängde ner från taket. Och @jobbastadado jobbade i baren och var verkligt dekorativ. Det är milt uttryckt stans bästa klubb det där.

Och på söndagen var det åter dags att sprida glädje bland stans åldringar. Lite ansatt var jag verkligen, ty det blev rätt sent och det tar sin tid att pallra sig hem i natten. Kallt var det också och jag hade bara ett tunt linne på mig under jackan (samt en gardinsnodd med tillhörande tofs men den var rent dekorativ och värmde ej). Nå, roligt var det iallfall att gå genom staden och göra hembesök. Min vän överkonstapeln berättade som vanligt roliga historier från sitt liv som polis i Stockholm alltsedan slutet av 40-talet. Han borde verkligen skriva sina memoarer! En tant, gammal och lite dement hade fått hem HSB-tidningen och var så förtjust i Adam Tensta och tyckte att han var en “så rar liten svarting”. En annan tant hade kokat korv och bjöd på smörgåsar med räksallad och ost och kex. Jag har det mycket bra.

Den assnygga bilden från Renseriet har tagits av Sofia Runarsdotter. Visst är det vackert utanför? Jag har beskurit för att jag tyckte att den blev för liten om jag lagt in den i stående format. Här kan man dock se den i ursprunglig komposition.

En nattlig triptyk med fotogenlampa

Detta verk kallar jag Triptyk med fotogenlampa (!). Bilderna är inte nytagna, ty de togs redan i vårvintras.

Vi skulle ha herrmiddag och vad krävs inte för en lyckad herrmiddag? Ni har helt rätt: kaffeflickor!

Dessa kaffeflickor kom med pannacotta och hade helt försumbara vita förkläden samt en liten snibb i håret. Kaffeflickorna @beverlylesley och @theresebohman kom dock inte med på bild. Däremot ser ni @bjorn_carlsson, @ravejagarn och @obetald_praktik med min lilla billiga fotogenlampa.

Kvällspromenader på stans öde gator

Runebergsgatan

En inbjudande entré på Runebergsgatan, uppe vid Runebergsplan.

Eftersom jag jobbar kväll, promenerar jag alltid hemåt när trafiken är gles och trottoarerna nästan öde. Det är en härlig stund när man gått omkring som hemsamarit i 5 timmar och kanske är lite trött på att prata. Och jag tycker mycket om att vistas ute när det är mörkt ty då kan man titta in i de upplysta våningarna.

Den första biten, innan jag passerat Birger Jarlsgatan, passerar jag som hastigast utan nämnvärt stort intresse. Nog för att det finns byggnader att titta på, men södra Vasastanden och cityområdet är inte mitt hem. Trots detta stannar jag då och då till. Inte minst på Tegnérgatan, vid ett moderniserat gammal 1800-talshus som har konstnärlig utsmyckning från 40-talet. Tycka vad man tycka vill om denna, men keramiken utanför porten är intressant. Innanför ser jag ett konstverk i metall, men jag kan inte se vad som står på skylten inunder.

Jag går vidare och strax är jag på Runebergsgatan och passerar det ljust gröna funkiskomplexet som är så fint. Sedan är det dock 10- och 20-tal för hela slanten. De lite äldre husen ligger på häger sida, de lite nyare på vänster. Jag passerar en port precis innan Runebergsplan och det lyser så inbjudande där inne.  20-talselegans i Östermalmstappning är på intet sätt frånstötande, snarare att föredra framför den ibland alltför strama nyklassisismen i andra stadsdelar.

Denna kväll tar jag Engelbrektsgatan upp till Östermalmsgatan och passerar det Palmeska huset.  Huset invid det Kreugerska, är en elegant 50-talskåk som står på den plats där prins Oscar Bernadottes villa en gång låg. Fasaden är stram och påkostad och delvis klädd i koppar. Vardagsrummet och matsalen har en obruten fönstervägg ut mot gatan och en öppen spis avskiljer de två ytorna. 50-talslyx!

Villagatan tycker jag om, inte minst för att jag är svag för Lotten von Kraemers gamla villa och framförallt dess bättre hälft. Huset är nämligen en s.k. dubbelvilla och dess andra del är apterad till hyresvåningar. Titta in genom de gamla fönstren som suttit på plats sedan 1876.

Vi Floragatans norra del står ett stort komplex i glänsande nyrenässans. Jag tittar in i salen och drar mig inte för att fotografera. En sådan matsal och sådana dörröverstycken! Jag har aldrig sett på maken. Är det månne en örn som pryder dess mitt?

Stadion vid Lidingövägen har ett torn som jag förundras över. Är det inte lite smalare upptill än nertill? Minns att jag läste om Stadshuset och dess torn en gång och att Östberg lät riva ner en bit av tornet ty han tyckte inte att det blev riktigt bra. kanske var det detta han upptäckte, att tornet ser ut att smalna av om det inte görs något bredare upptill?

Generalkonsul A:son-Johnsons villa

På villagatan
På väg hem en kväll passerade jag som vanligt Villagatan och den vitputsade villa där generalkonsul Axel Axelson Johnson hade sitt hem innan byggnaden omdanades till kontor. Som så många andra hus i Villastaden, har det ombyggts ett flertal gånger. Den stil som var högsta mode vid byggnadsåret  1876, var helt passé 1885 och knappt 35 år senare var det dags för Ivar Tengbom att tengbomisera 80-talsståten och anlägga en sober, nyklassisistisk klädedräkt

Visst är det en vacker entré villan har och är inte valvet in till gården särskilt tjusigt? En kväll när jag passerade var både byggnad och trädgård upplysta. I entrégången glimmade marschaller mot den vita snön och genom fönstren syntes elektriska lampor och stearinljus. Åh, så tråkigt att detta inte längre är en privatvilla och att jag får bo här!

Ty nattens skuggor kring staden falla

Östermalm på natten

Ett av stans allra finaste hotell är Örnsköld på Nybrogatan, vägg i vägg med Frippes. Här finns blommiga tapeter, järnsängar och en blankbonad linoleummatta i korridoren. Dessutom serveras frukosten på rummet, ty den bärs in vid valfri tidpunkt på morgonen.

Nattliv

Stardust. Ett vackert namn på en liten antikvitetsbutik på Sibyllegatan precis ovan Karlavägen. I huset bodde på sin tid Barbro Alving md fru Loyse två trappor upp i den soliga hörnvåningen med hustikt över Karlavägens trädkantade allé. Men nu är äret 2010 och snön ligger tung en kväll i början på december.

Östermalm by night

Det är här man köper sina chokladpraliner. Hit går nämligen både ungdomar, östermalmstanter och drottning Silvia. Chokladlukten är kompakt och ägarfrun och hennes dotter pratar oupphörligen.

Regnig höstkväll på Nationalmuseum

Nationalmuseum

När mörkret sänkt sig över museibyggnaden, tränger månens klara sken in i de gamla salarna och med ens får konstverken livet åter. Likt barnens leksaker i Tjajkovskijs Nötknäpparsvit färdas de alla till drömmarnas rike, i detta fall till Kingdom of the arts!

Nationalmuseum

Syster Therese och Beata Beatrix vänder sig om och flyr den virile Napoleon Bonapartes blickar. Rodna, må alla kyska stiftsjungfrur när en sådan man är i farten!

I en varm källare på söder i somras

Lovisa

Augustikvällen slutade i en varm källare vid Hornsgatan. Lite lätt berusade och med magen full av vindtårta hade vi hastigt promenerat förbi Riddarhuset och Munkbron, för att så småningom passera Mariatorget på Söder. Vid dörren till källarskrubben stod glesbygdens egen förritin-siren med glittrig jumper, den förträffliga Lovisienstadt. Jag fångade henne i profil och kände mig mycket nöjd därmed. Sedan begav vi oss ned i underjorden!

Arkadspel

Ett stycke belyst plast bildade flipperspelens fond och där glimmade Elvis och en framtidsbil från förr. Framtiden, så passé den är idag!

Publik

Unga ansikten belysta av skarpt ljus. Värme, svett och trängsel. Jag är svag därför.

Carl

Vi går dit herren låter Carls finger peka. Det är något magiskt med fingrar som styrs av en högre makt.

Lovisa

Förberedelser i sista stund!

Lovisa

“Hon rör sig alltid i en fräsig miljö, blixtrande laser och kolsyresnö”, som Lustans lakejer en gång skaldade (ty de hade en sammanbiten Lovisienstadt ståendes vid sitt elektroniska instrument i åtanke).

Laila Loales intar Konstakademien

Utanför

Sensommarsolen hade försvunnit bakom stadshusets torn och kvällen var ännu ung, men skuggorna var långa och dolde vardagen med sitt svärtade mörker. Laila Loales steg ur bilen, torkade en tår och gick uppför trapporna, in på Konstakademien.

Nedre trapphallen

I trapphallen var nattens slummer inte något man hade i tankarna. Uppsluppna, ja nästintill våryra, roade man sig i den stillhet som sänkt sig över lokalerna när besökarna lämnat huset. Ljudet av svarta pumps ekade i det lanterninförsedda rummet när Laila med raska steg förflyttar sig till övre botten.

Dukade bord

En trappa upp stod skulpturerna på rad i den tilltagande skymningen. Tvekande, var det kanske dags för dem att kliva ned och delta i kvällens festligheter?

Laila Loales övar

Laila Loales satte sig framför flygeln och slog an ett ackord. Himlen utanför var fortfarande ljus och från balkongdörren strömmande frisk och av höstens dofter mättad luft.

Laila Loales spealar

Av dagsljuset återstod endast skärvor, när Laila lösgjorde sig från skuggorna och satte sig framför det svarta instrumentet. Publiken hade andäktigt bänkat sig med champagneglas i hand, men sorlet hade flytt. På flygeln lyste tre stearinljus och de stora fönstren gapade tomma ut mot den mörkblå himlen. Det var sommarens sista kväll och imorgon hade hösten oundvikligen gjort sin entré.

(20) (20) (19) (19) (19) (19) (19) (19) (19) (17) (16) (16) (16) (16) (16) (15) (15) (15) (15) (15) (14) (14) (14) (14) (14) (13) (13) (13) (12) (12) (12) (11) (11) (11) (11) (11) (10) (10) (10) (10) (10) (10) (10) (10) (9) (9) (9) (9) (9) (9) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (8)

Litteratur