Dags för den vemodiga svenska folkvisan som här framförs av den vackra men bortglömda rösten. I mitt tämligen omfattande skivbibliotek fattas av någon anledning post B50 som skulle ha innehållit Hjördis Schymbergs insjungning av Madame Butterfly - faktiskt en av mina favoriter just nu - och det får man verkligen beklaga och jag får nöja
Tag: Sång
Ty New York var ett skönt instrument
Något osammanhängande och jazzrelaterat. Ovan Take five med Dave Brubeck, det amerikanska original som sedan spelades in av Monica Zetterlund under titeln I New York med svensk text av Beppe Wolgers. Någonstans i stans ödslighet, kände jag en nervositet, där finns allt det vackra jag vet, staden med musik Och apropå Zetterlund så tycker jag att
Why can’t you see the detour ahead?
Jag upptäckte en gammal jazzplatta som jag aldrig hörtförut: Howard McGhees Nobody Knows You When You"re Down And Out (YouTube-länk), en United Artists-inspelning från 1962. Rätt snygg måste jag säga, även om jag har lite svårt för orgeln. Omslaget är fint, dessutom. Wake up slow down Before you crash and brake your heart Gullible clown
Den förslagna tangokavaljerens svada
Jag viskar dig ömt om vackra drömmar som jag drömt, och om dit hjärta jag dig ber, men nej blir svaret du mig ger. Och jag förstår nog att smek och kyssar är en farlig lek, men kanske för en enda natt lovar du mig att bli min. Får jag bli din tangokavaljer blott för
Music that affects och Esy Morales
Artistic Records, vars slogan var Music that affects, gav 1946 ut en skiva med Esy Morales Latin-America orchestra. Spåren är When you look at me och Gypsy rhapsody. Gypsy rhapsody är riktigt bra, faktiskt en av de bättre inspelningarna i den genren från den tiden. Lyssna på den och detsamma gäller den andra sidan, When
Lift me high above the moonlit sky
Bilden ovan föreställer en vind som inte rensats ordentligt på många år. Fördelen med detta är att man inte slängt sådant som man inte ansett värt att sparas. Som bekant ändras kriterierna för vad som är värt att sparas med tiden. I ett hörn står en mycket gammal barnvagn som är en smula illa tilltygad;
Time on my hands, you in my arms
Carl van Vechten fotograferade Billie Holiday ett flertal gånger och här en utmärkt där hon ses med sin älskade hund. von Vechten var en del av vad som på den tiden (20-30-talen) kallades New Negro Movement, men idag går under namnet Harlem Renaissance, ty han intresserade sig för afroamerikanska artister och författare och gjorde sitt
Cause it’s so peaceful in the country
Det här är någon slags repris. Jag upptäckte nämligen en fotograf, Nina Lee som fotograferade för Life redan på 40-talet (bildgoogla henne så får ni se fler bilder). Just bilden på Mildred Bailey tycker jag är bra. Hon ser aldrig sådna ut på andra bilder. Delta rythm boys var en amerikansk vokalgrupp som bildats redan
I want a zoot suit for my sunday gal
Egentligen är dessa tre damer lite för käcka för min smak (och jag är inte förtjust i den där retrorörelsen när folk klär ut sig och går på kafferep), men jag är svag för deras insats på Bing Crosbys julskivor och jag tycker att deras inspelning av Zoot suit är den absolut bästa. Andrews sisters
Monica Nielsen sjunger Ferré/Forssell
Tänk, jag trodde att det bara var Ulla Sjöblom som sjöng på svenska som man sjunger i Paris. Så fel jag hade, det inser jag nu när jag lyssnat på Monica Nielsens utmärkta Jag har dansat som ligger på en EP som gavs ut 1959 av skivbolaget Knäppupp. Jag är osäker på om samtliga Forssell-texter
So from today I’m travellin’ light
Den 12 juni 1942 spelade Billie Holiday in Trav'lin light för det nystartade Capitol records. För att undvika kontraktsbrott, då hon fortfarande låg på Columbia, kallade hon sig Lady Day på etiketten. Här är Billie Holiday med Paul Whitemans orkester, med stråkar och allt som Billie älskade, men som inte alla ansåg vara den perfekta
Jag finns i Hamburg min matros
Äntligen en radiodokumentär om Ulla Sjöblom, femtiotalets stora Lars Forssell-tolkare. På söndag den 5:e maj klockan 14.00 sänds den i P2. Jag har två EP-skivor med Ulla Sjöbloms. Den ena innehåller De fattigas piano och tre till. Det är en kraftfull och på samma gång förförisk stämma som möter lyssnaren; något mer exotiskt, och samtidigt
Cling to me closer, say you’ll be mine
Hur bra är inte Jack Teagarden med sin sorgsna och blaserade stämma? Han är en av mina verkliga favoriter bland jazzsångare och han låter inte alls som sina såsiga vita kollegor från den tiden. Hans inspelningar förmedlar ett märkbart vemod, trots att melankolin i hans röst inte finns i den stora orkester som ackompanjerar honom
Without that dream I never have you
en av de bästa versionerna av Darn that dream är Mildred Baileys, den när hon sjunger med Benny Goodmans orkester någongång runt 1940. Chet Bakers är inte så dum den heller och man får på köpet en viss Underbara kvinnor vid vattnet-romantik, men ändå. Darn that dream And bless it too Without that dream I
Gerhards Verklighet och drömmar
Detta Hötorgsfynd ligger mig mycket varmt om hjärtat. Texten hör till de bästa som skrevs under 30-talet. Upphovsmannen hette Karl Gerhard den var med i den rappa komedi från 1935, Äktenskapsleken, där han placerat Zarah Leander som mansslukerskan och skulptrisen Thora Diidiken. Filmen är ytterligt kvick; Gerhard repliker lades i samtliga skådespelares mun vilket verkligen
Ulla Sjöblom sjunger där på ett torg
Detta är ett gammalt inlägg som jag repriserar. Idag lyssnade jag nämligen på nytt på Sjöblom och det tycker att det är dagsatt på nytt slå ett slag för hennes inspelningar. 1956 spelade Ulla Sjöblom in en svensk version av den franska sången Le Déserteur av Boris Vian (text av Lars Forssell). Visan blev totalförbjuden
Die große Liebe: Ich weiß, es wird einmal ein Wunder gescheh’n
Mer tyskt. Den populäraste filmen under nazieran i Tyskland var Die große Liebe med Zarah Leander. Här det mer än pompösa ledmotivet Ich weiß, es wird einmal ein Wunder gescheh'n. Det är bra synd att det var en så smutsig tid, ty det var en del förstklassiga verk som skapades under dessa år. Läs mer
Continue reading ➞ Die große Liebe: Ich weiß, es wird einmal ein Wunder gescheh’n
And her heart belongs to Tangerine
En av 30-talets snyggaste bilder: Inga Tidblad och Edvin Adolphson tar sig ett glas och är onekligen stiligast i hela stan. Och så lyssnar vi på Tangerine från 1942. Benny Goodmans orkester och Art Lund vid mikrofonen. Texten handlar om den fagra Tangerine som vuxit upp på barerna i Argentina. Tyvärr är bara den första
Ett barn av verklighet och drömmar
Att det skall vara så svårt att hitta en bra bild på Karl Gerhard! Mestadels är han alldeles för medveten om kameran och poserar med en min som både utstrålar fräckhet och en viss självbelåtenhet. Och jag som vill ha en bild på den Karl Gerhard som skrev dessa vackra rader: Kärlek är ett barn
Den ökände Johnny Bode-Delgada
På bilden här intill ses en ung man som under 30-talet var en av de mest omskrivna i svensk press. Hans namn var Johnny Bode, kompositören och sångaren. Bode var också ett stort original och något av en återfallsförbrytare om den termen nu kan anses passande i detta fall. En gång på 60-70-talet Bode julskinka
Si fuera esta noche la última vez
Enligt legenden hade Consuelo Velázquez inte fyllt 16 år när hon 1940 skrev Besame mucho, en sång som sedan dess blivit både världsberömd och en riktig klassiker. Bésame, bésame mucho, Como si fuera esta noche la última vez. Bésame, bésame mucho, Que tengo miedo a tenerte y perderte después. Velázquez komponerade inte endast Besame mucho,
Och så har klockan passerat midnatt
Åh, denna vinter, denna frost och dessa vackra nätter! Aldrig promenerar jag så mycket som när kvicksilvret sjunker och snön faller vit. Jag kan inte hålla mig inne och min kropp får åter den energi som novemberfukten berövat den. Åh, dessa vinternätter när jag sitter ensam inomhus. Timmarna när fönsterrutorna är svarta hål och andas
Vid Masthuggsruckel svärma också vi
En av våra största jazzsångerskor var Sonya Hedenbratt. Idag är hon lite lätt bortglömd så det är sällan hennes namn nämns annat än i initierade diskussioner. Och det är synd! När jag flyttade för många år sedan blev jag av med en gammal platta, en av Hedenbratts tidigare inspelningar. Det var All of me med
Ulla Billquist dog i Nybrogatsvåningen
Jag vet inte vad som flög i Odeons inspelningschef när han lät Ulla Billquist spela in Kärlekens små ord utan att ändra på texten. "Små flickor är det lätt att fastna för" sjunger man ju knappast idag, framförallt inte som kvinna i en populär schlager. På 30-talet måste det ha varit en smärre skräll. Lyssna
No, it shouldn’t happen to a dream
Bredvid Duke Ellington på bilden ovan står Al Hibbler, en sångare som ofta sjöng med Duke Ellingtons orkester på 40-talet. Hibbler är inte någon klassisk jazzsångare, mer en duktig vokalist. Det gör honom inte på något sätt sämre, ej heller om man jämför med den brölige James Rushing som var stor på den tiden. Under
Sarah Vaughans My funny valentine
Jag köpte Sarah Vaughans EP Imagination eller kanske heter en Images, för det kallas den på baksidan. Det lustigaste med den skivan är konvolutet för där står en urringad dam rökandes framför fönstret och väntar med stor sannolikhet på en karl, eller kanske ett fruntimmer, om det är den sortens pulp fiction. Det hela är
Fredesvinda Garcia, rösten från Cuba
Kanske kan man kalla henne för Torch singer. Fredesvinda Garcia var iallfall en enorm dam vars huvudsakliga sysselsättning var att tjäna i de välbärgades hem. Varje natt, i slutet av femtiotalet, förvandlades hon till sångaren Freddy och skred långsamt fram till scenen på Havannas nattklubbar, där hon sjöng sina sånger utan tillstymmelse till ackompanjemang -
Hey, make me a make believe baby
Sal Mineo hör knappast till de av de mest välkända av skådespelare idag, men ett visst avtryck i den populärkulturella historien har han iallafall gjort. Inte minst beror detta på hans roll i Rebel without a cause. Hey, make me a make believe baby A dreamy make believe baby Because I had no baby and
Stylistics Philadelphia soul goes pop
Stylistics var i början av 70-talet en av de populäraste av alla de grupper som gjort Philly soul till ett begrepp. Soulen från Philadelphia var polerad och vacker med svepande stråkar och tjusiga arrangemang. Männen i Stylistics var däremot inga slanka eleganter, utan klassiskt soul-fylliga. Vad som saknades i yttre företräden tog de dock igen
Mina Mazzini sjunger Se telefonando
En av 60-talets populäraste sångerskor i Italien var Mina och henne kan man verkligen lyssna på än i dag, ja, jag tycker att vi kan låta sommaren präglas av Minas vackra stämma. Inte minst den fina Grande, grande, grande och duetten Paroles, paroles. Har man Spotify, kan man hitta åtskilliga av Minas inspelningar, t.ex. det
Heavenly shades of night are falling
Romantik, för hela slanten. Ett gammalt klipp med Platters från sent 50-tal. Texten går verkligen inte av för hackor (Heavenly shades of night are falling). Hela låten med lite bättre ljud finns på Spotify. Heavenly shades of night are falling, it's twilight time Out of the mist your voice is calling, 'tis twilight time When
Where all the angels fear to thread
Egentligen en småfånig låt med en mesig Ricky Nelson, men har man sett Scorpio Rising tänker man i andra banor. I Kenneth Angers film sitter en ung och farlig man hemma på kammaren i sin svarta perfecto och unnar sig lite kokain, innan han ger sig ut på motorcykeln för att finna sig en skinnknutte
Adam Ant är något av ett modelejon
I SVT Plays arkiv finns en smärre guldgruva och framförallt Måndagsbörsen är en källa till glädje. Men kan helt enkelt inte låta bli att skratta. Det minst sagt märkliga inslaget med Adam Ant i Måndagsbörsen slår alla rekord. Staffan Schmidt sitter mest och gör sig lustig på Ants bekostnad, vad det nu skall vara bra
Now there’s neon on my naked skin
Nej, jag tänker inte fotografera mig själv avklädd i neonljus, istället tycker jag att vi tittar på denna Alphavillevideo. Texten är brilljant: Winter cityside, crystal bits of snowflakes all around my head and in the wind, I had no illusions that I'd ever find a glimps of summers heatwaves in your eyes. You did what
Steps to heaven, three steps to me
Ken Laszlo var under ett par år en tämligen stor italodicsostjärna. För ett par år sedan, runt 2005, lyssnade jag mycket på italodisco. Genren upptäckte jag som genom en slump i och med att jag hittade en 12:a, Ken Laszlos hey, hey, guy. Let me try your love. Yes babe, I"m waiting, please don"t stop.