Rävjägarn

Ett av husen vid Rådhustorget i Piteå

Som de flesta andra städer drabbades Piteå hårt av efterkrigstidens byggnadsiver. Merparten av de gamla trähusen i stadskärnan revs och ersatte av större stenhus. 1940-1950-talens bostads- och affärshus var till stora delar ganska lyckade men har på senare år byggts om i varierande utsträckning. Några få av dessa hus bevarar ursprungliga detaljer i form av port eller balkong.

Vid Rådhustorget finns dock ett par hus som jag tror är uppförda i mitten av 1800-talet. De har mycket fina empirefasader i trä och är på det stora hela mycket välbevarade, även om fönstren är av modernare datum, sannolikt insatta på 1940-1950-talen. Det är inte svårt att föreställa sig hur vackra våra svenska trästäder varit, men i dag finns som bekant bara spridda spår kvar.

Snett mittemot huset på bilden lgger ytterligare en vacker byggnad, det gamla rådhuset som idag rymmer Piteå museum. Dess interiör präglas till stora delar av en ombyggnad gjord i slutet av 1950-talet. En trappa upp finns dock en stor sal med väggmålningar och vackra, gamla pardörrar. 1950-talets inredning går heller inte av för hackor och tål definitivt att beskådas.

Piteå, innan stadens byggdes om och Sundskanalen blev Sundsgatan

Några gamla bilder och vykort från Piteå kan ge en bild av hur staden en gång tog sig ut. Mycket är idag rivet, men vid Rådhustorget och den stadsdel som heter Östermalm finns fortfarande gamla trähus. På bilden ovan, som jag fann här, ser vi en en miljö som är  rätt typisk för mindre städer under efterkrigstiden innan den stora saneringsvågen avslutats.

Detta är Storgatan. Jag kan inte alls lokalisera mig och gissar samtliga hus är ett minne blott, om det inte rör sig om sträckan mellan Rådhustorget och kanalen. Till skillnad från idag ser det dock väldigt livligt ut. Apråpå kanalen så finns det idag en stor gata, en genomfartsled, som heter Sundsgatan. fram till 50-talet ungefär, gick här Sundskanalen. Den lades emellertid igen. Kvar finns dock andra sträckor av vattendraget så helt borta är den inte.

Här en riktigt gammal bild. jag gissar att det också är Storgatan. Huset till vänster verkar vara reveterat och lite flottare. Se bara lunettfönstret stra under nocken. Det är synd att jag aldrig fick uppleva dessa miljöer. Under min uppväxt minns jag endast att det hela tiden revs och att rivningarna aldrig gick att stoppa. Särskilt ett hus, 47:an tror jag det kallades, blev mycket omskrivet. Det var ett tvåvåningshus med mycken snickarglädje. Att hitta argument för rivning är aldrig svårt. I Tvärån, en by i Norrbotten, skall den gamla skolan rivas. Intressenter finns men “genom att den har stått kall i flera år finns det risk att man drar på sig skadestånd för dolda fel”. En anledning så god som någon att riva skiten.

Piteå Stadshotell, som jag tror stod klart 1906, ritades av arkitekt Åberg. Det var onekligen mycket flott och i någon slags jugendbarock. Centralvärme fanns redan från början! Tyvärr fönsterbyten och andra ombyggnader förstört fasaden. Den vackra festivitetssalen byggdes dessutom om till två våningar med hotellrum. Viss charm har dock byggnaden fortfarande.

Detta område kallades Vatten och bröd när jag var liten. Pga högahyror var det tydligen vad hyresgästerna hade råd med. Jag tror att kåkarna var rätt påkostade, men idag är det förstörda. Vissa spår finns dock i entréerna, där både konstnärlig utsmyckning och vissa innerdörrar finns kvar. jag gissar att de är uppförda i början/mitten av 60-talet. Mellan husen och parkeringsplatsen (som vetter åt kyrkogården) låg den gamla Sundskanalen.