En dam, en dam med sin handväska

Damen i fråga hade precis hållit ett lång föredrag och pustade ut innan det var dags att åka vidare. På benen vilar en rejäl handväska. Åter till dåtiden. I en by i Norrbotten levde en gång tant, låt oss kalla henne Hilma. En originell dam vars bror var gift med min mors lilla klotrunda faster

Nå, har du lärt dig att köra traktor?

När jag var liten, fick jag alltid av en släkting i en närliggande by frågan om jag lärt mig köra traktor. Detta var på 70-talet och jag hade inte hunnit fylla tio år så svaret blev naturligtvis nej. Jag antar att frågan var av den art som gubbe i by lämpligen ställer till släktings lilla

Försommartecknet som aldrig uteblev

Den Norrbottniska våren är inte lik den årstid som präglar sydligare breddgrader. April månads obarmhärtiga ljusflod får visserligen snön att så sakteliga smälta undan och stundtals förvandlas till is. Det är de svaga dofternas årstid. När maj månad gör sitt inträde, ligger ofta en och annan snöhög kvar, och i värsta fall även marken täckt

Farbror Lasse jobbade på Lantmanna

Då och då under min barndom fick jag göra ett besök på Lantmännen (som vi alltid kallade Lantmanna). Fastigheten var på den tiden stor och uppdelad i olika avdelningar. Först kom man in i själva butiken där hyllorna var fulla av härliga produkter som spensalva, juverskydd, arbetskläder och mindre apparater, till exempel kompressorer. Nästa anhalt

Ingeborg, en faster jag inte glömmer

Så många släktingar och andra med familjen bekanta fyllde min bardom. En av dem var min pappas faster Ingeborg och hennes man. Med jämna mellanrum fick vi besök av faster Ingeborg och hennes man Knut. Ett originellt äldre par som gift sig först i femtioårsåldern utan att egentligen helt passa för varandra. På det hela

Farmors två systrar Hildur och Agnes

Många gamla släktingar befolkade min barndom. En av dem var moster Agnes, en imposant och mycket barsk dam som det faktiskt var lite svårt att riktigt tycka om. Och ändå glömmer jag henne aldrig och kan ibland längta efter henne och önska att jag fått lära känna henne idag, när jag själv blivit äldre.  Jag

Några rader om farmor och hennes hemsamarit, döda sedan många år

På sjuttiotalet fanns igen hemtjänst, istället hade man en hemsamarit som kom några timmar varje dag och hjälpte till med allt mellan himmel och jord. På 60- och i början av 70-talet hjälpte både tant Emy och tant Ronny sin grannfru, min farmor, och det kommunala betalade. Farmor var sjuklig av sig och älskade medicin;

Valborg, en barsk dam med turban

Då och då när det var kalas kom tant Valborg på besök. Tant Valborg var mycket barsk och fåordig. Hon var kort och korpulent och bar alltid turban, när hon gick bort. Henne var man nog lite rädd för, även om jag tror att hon i grund och botten var rätt snäll, åtminstone mot barn.

Pommes frites-fabriken i grannbyn

Farbror Danne i grannbyn var för läge sedan bonde, men gav sig så småningom på potatisodling. Mot slutet av 50-talet var pommes frites det nya heta och affärsman som han var, startade han raskt en fabrik i Norrbottensgårdens källare och anställde sedan traktens tanter för att sköta ruljansen. Och som det kokades pommes frites! Tanterna

Men tiden är inte längre närvarande

Nej, tiden är inte längre närvarande. Den har stannat, flugit sin kos och kommer aldrig åter igen. Men dagarna går. För många år sedan hade min moster affär, ett litet snabbköp i en by i norra Sverige. Där fanns det mesta och bakom charkdisken stod hennes syster. I rummet bakom affären stod ett antikt kassaskåp,

60-tal: Surströmming i slåttarstugan

En kväll i slutet av augusti för länge sedan var var två tanter i byn bjudna bjudna till Alfred och Augustas slåttarstuga bortåt Råskogen till. De cyklade byavägen fram och kom så småningom in på en lite bredare väg som efter en bit satte av rakt in i den mörkaste av skogar samtidigt som uppförsbacken

70-tal: Sågverk med tändkulemotor

En vårvinter behövde vi såga plankor och det gjorde vi hos farbror Nils i grannbyn som låg på andra sidan träsket. De gamla gårdarna i den byn låg alla längs med en liten byaväg som gick ungefär hundra meter upp från strandkanten och kantades av potatis- och bärodlingar. Längst in, där vägen nästan tog slut