Jugendartade hus är inte så vanliga i min by, men bagarstugan på bilden har iallfall vissa drag av den kända byggnadsstilen. Dörren är dessutom både stilig och intakt.
Här på gården hade tant Signe sin affär, den låg i en utbyggnad till bostadshuset som ligger strax till höger utanför bilden. Hos henne kund man köpa det mesta, utom mjölk förstås, ty den fick de flesta från egna djur. In på 60-talet hade faktiskt i stort sett varenda hushåll en eller ett par kor. I byn fanns nämligen både bönder och arbetare. Arbetarna jobbade i stan och pendlade med bussen och deras fruar skötte korna och barnen. När tant Signe lade ner affären i början av 70-talet hade dock nästan alla kor försvunnit och jag tror att det bara var vi som hade dem kvar, men så var pappa också bonde.
Inte helt oväntat var de som arbetade på fabrik ofta socialdemokrater och farbror Martin drack inget annat än Cirkelkaffe (men det fick han ordna fram på annat sätt ty den varan förde inte Signe). Övriga föredrog privathandlarna som senare blev ICA-handlare. Hos tant Signe fick man dock handla oavsett politisk ståndpunkt ty det fanns inget annat alternativ och bil var det få som hade. Hos tant Signe fick man handla oavsett om man låg i luven med hennes man eller ej. Han hade nämligen näsa för affärer och drog sig inte för att sko sig på de sämre lottade. Idag, när nästan samtliga inblandade är döda, har hans minne bleknat. Lika bra är väl det. En av tanterna i byn berättade att när han låg på sin dödsbädd hade han ringt henne och bett att hon skulle komma över, ty han insåg att han inte hade behandlat henne och hennes man riktigt rättvist. Resultatet blev en liten slant som räckte till en dammsugare. Om denna gest räckte för att öppna pärleporten låter jag vara osagt. Men jag har mina tvivel.
I tant Signes affär såldes porsin. Mat- och kaffeserviser köpte man på den tiden ofta hos sin lokala handlare. När mina föräldrar gifte sig 1963 fick de en mycket elegant guldservis (import) men den såldes inte av Signe utan av farbror Herman i grannbyn som också hade affär. Av den har jag heller inga minnen, ty när jag föddes var dessa små lanthandlar ett minne blott. Dock ett minne som ofta diskuterades och därför är tant Signes affär ungefär lika levande för mig som om jag själv hade upplevt den.
