“She was a whirling light to me then, all paradox and enticing mystery, street-tough one moment, then lifted by a lyrical and poetic sensitivity that few retain past early adolescence” skrev Arthur Miller om sin forna hustru, Marilyn Monroe, sin självbiografi Timebends. Bilden ovan är tagen av Inge Morath under inspelningen av De missanpassade, den period när äktenskapet föll samman.
Efter ett drygt års samvaro, gifte sig Arthur Miller och Marilyn Monroe i New York den 29:e juni 1956. Två dagar senare, upprepades vigseln, men denna gång var det en judisk ceremoni. Smekmånaden firades i London där pressen blev helt till sig av den blonda, amerikanska aktrisen.
Innan vigseln hade paret knappt visat sig tillsammans, rädda som de var för all publicitet. De två bilderna ovan (och eventuellt den nedan) kommer troligtvis från Life och borde vara tagna av fotografen Milton Green, som var en nära vän till Monroe.
Till höger i bilden ses Monroes röda Ford Thunderbird som hon köpte i mitten av 50-talet (i ungefär samma veva som hon slutade röka), samma bil som figurerar på övriga bilder i detta svep. De är så vackra båda två.
I början av 1955 lämnade Monroe Hollywood och flyttade in hos Milton Green och hans familj. Hon hade tröttnat på de fåniga komedier som tvingades spela in och hon ville också ha större del av intäkterna, ty hennes villkor hos 20th Century Fox var inte direkt lysande. Hon började också ta lektioner för Lee Strasberg vid Actors Studio. Lee var förtjust i henne och ansåg att bland sina elever, var det endast Marlon Brando överträffade henne. Paula Strasberg, Lees hustru, blev, så snart Monroe fått ett bättre kontrakt med Fox, hennes ständiga sällskap vid filminspelningarna, vilket oftast inte uppskattades av regissörerna. Paulas råd till sin unga adept gjorde dem stundtals vansinniga; bl.a. yttrade hon en gång den famösa repliken “Honey — just think of Coca-Cola and Frank Sinatra”.
I augusti 1962 hittades Monroe död i sitt hem. Vid sidan av kubakrisen, var detta årets största händelse och dessutom en stor tragedi.
För er som inte har för vana att tillbringa sommaren i Västerbotten kommmer bilden här intill kanske som någon av en chock. Vi andra är inte lika förvånade.
Steve McQueen hade alltsom oftast en fenomenal förmåga att klä sig helrätt. Han var inte alltid uppklädd, utan verkar ha föredragit en mer avslappnad stil. På denna bild har han valt att ta på sig minsta möjliga. Det är inte få bilder, där han utan att skämmas väljer en minimal klädsel. Och det var något som han kunde kosta på sig.
Ett tvärsnitt genom Gary Coopers karriär ger vid handen att den mannen verkligen visste att klä sig, och det i sådan utsträckning att det känns verkligt angeläget att uppmärksammas. Bilden här intill, tagen på 50-talet, visar en något äldre Cooper som valt ett förbannat fint, kraglöst, plagg. Någon sorts båtringning skulle man nog kunna kalla det. Ärmarna har rejäla sprund och hålls samman av ett band. Jag känner inte till denna typ av plagg, men nog är det snyggt alltid, och något lämpligare kan man nog inte tänka sig, en het sommardag.
Nästa bild är av äldre datum och här möter vi en yngre Cooper som valt en mönstrad kavaj till de ljusa byxorna. Den detalj som gör denna klädsel unik, är det diagonalrutiga band som han knutit om midjan för att hålla byxorna på plats. Mycket snyggt!
Slutligen har vi det tidiga 30-talets Cooper. Här en bild från Josef von Sternberg-filmen Morocco (1930) där han spelar mot Marlene Dietrich. Cooper, som är soldat i Främlingslegionen, förälskar sig i den fatala Dietrich. Som framgår av bilden, är det en mycket tilltalande klädsel som dess medlemmar har att bära.
Siegfried Sassoon var vid den här tiden en populär gäst på societetsbjudningarna i Londontrakten. Han umgicks med Bloomsburygruppen och sågs på middags hos Emerald Cunard (mor till Nancy Cunard). Stephen Tennant var ung, mycket förmögen och fager och inspirerad många av sin generations författare. Bland annat sägs ha stå modell för både Cedric Hampton i Nancy Mitfords Love in a cold climate och Sebastian Flyte i Evelyn Vaughns Brideshead Revisited.
Då jag finner att modebloggandet inte är tillräckligt kvalitativt här i vår vrå av världen, har jag bestämt mig för att utöka modebevakningen på R-n. Kvantitet är som alla vet, inte detsamma som kvalitet.
