Jag har läst Nancy Mitfords underhållande bok Solkungen - Ludvig XIV och Versailles. Det är en historisk skildring av Solkungens liv som skiljer sig en del från andra skildringar i samma genre. Det är ingen torr historia som dukas upp, istället är det en stor portion Nancy Mitford över hela texten och det är alls
Tag: Mitfords
Nancy Mitfords Love in a cold climate
Nancy Mitford, den första i den Mitfordska syskonskaran, blev med åren en framgångsrik författare. Sina största framgångar tror jag att hon fick med Love in a cold climate och The pursuit of love. Nyligen gav Penguin ut en samlingsvolym med samtliga 8 böcker. Den tycker jag att man bör skaffa om man uppskattar brittisk litteratur
Diana Manners, Lady Diana Cooper
Jag är rädd att få känner till Diana Manners, en av 10- och 20-talens mest omskrivna unga damer. Hon var en del av den värld som befolkades av människor som Siegfried Sassoon, the Sitwells, Cecil Beaton, Evelyn Waugh, Stephen Tennant, systrarna Mitford och alla de andra som på ett eller annat sätt tillhörde Londons Bright
En utmärkt bild på systrarna Mitford
Näst längst till vänster, står Nancy Mitford, författarinnan som skrev om Solkungens Versailles samt den mycket populära romanen Förföljd av kärlek (vilken fantastisk titel - det låter på sätt och vis rätt lockande, på engelska heter den The pursuit of love). Uppföljaren till den sistnämnda volymen är Love in a cold climate och den är
Ej riktigt lämpad för kärlek
Halvägs in i Mitfordbiografin börjar jag lära känna den unga Nancy, den romantiska men illa rustade för verkliga kärlekaffärer. Hennes första stora kärlek var broderns gamle älskare. Den romansen pågick i fem år, men ledde naturligtvis ingen vart, vilket till sist fick henne att gifta sig med den mycket stilige Peter Rodd, som dock helt
Nancy Mitford
Nu skall jag unna mig en smärre Nancy Mitford-orgie, så jag haft turen att få låna ett antal volymer av och om denna exentriska engelska dam. Tidigare har jag bara läst den tämligen usla svenska boken om De osannolika systrarna Mitford (av Ceilia Hagen) och den vill man hemskt gärna glömma, särskilt med tanke på