Rävjägarn

Britt Pedersens villa för Märta Flodin

Styreby 3

I Stureby ligger en ovanligt elegant villa från 1950-talets sista år. Den är uppförd i gult tegel med inslag av vad som ser ut att vara karosseripanel. På bottenvåningen hittar vi kök, kammare, matsal och vardagsrum med öppen spis. En trappa upp 4 sovrum samt ytterligare ett vardagsrum. Arkitekten bakom denna skapelse är Britt Pedersen som ritade detta hus för Märta Flodin 1957. Pedersen tog sin examen vid KTH 1954 och var i början av sin karriär verksam i USA, i Massachusetts och Los Angeles. Hon kom sedan att vara verksam i Lund, bland annat vid Arkitektskolan, LTH.

Så här beskrivs villan i Bebyggelseregistret: “Den välbevarade villan i Valskistan 10, som uppfördes 1957 efter ritningar av den kvinnliga arkitekten Britt Pedersen, är ett utmärkt exempel på den tidens strävan efter att förnya villaarkitekturen. Samtidigt är byggnaden påfallande exklusiv när det gäller arkitektur, material och detaljer. Utformningen är helgjuten. Det rör sig om en sluten, långsträckt och högrest huskropp där fasadernas gedigna gula tegel på ett effektfullt sätt kombineras med lackerat trä i utfackningar, balkongfront, entréer och fönster. Arbetade detaljer i smide liksom takets koppar förstärker intrycket. Villan är alltså mycket välgestaltad och har höga arkitektoniska och arkitekturhistoriska värden. Att byggnaden ritades av en kvinnlig arkitekt är ovanligt för tiden, och det bidrar till de höga unicitetsvärdena. Byggnaden har även miljöskapande värden och visar på ett pedagogiskt sätt stadsdelens utbyggnadshistoria”.

Ingrid Löndahl ritade hus i Fruängen

Fruängen

Jag har skrivit om Fruängen tidigare, förorten i södra Stockholm vars namn och kvarter helt har sin koppling till kända kvinnor och kvinnliga attribut. En av alla de arkitekter som ritade Fruängen var Ingrid Löndahl, då anställd vid Archibald Frids arkitektkontor i Stockholm. Att leta information om arkitekter som inte gått till arkitekthistorien är inte lätt, oavsett om de är män eller kvinnor. Följande fann jag dock på Kulturnav:

Utbildning: Studentexamen i Stockholm 1944.
KTH 1944-1948, Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm.
Verksamhet: Anställd på stadsarkitektkontoret i Stadshuset i Stockholm på 1950-talet, vid Stockholms stads stadsbyggnadskontor, 1:e byråarkitekt, på 1960-talet.
Medlemskap: SAR, t o m 1965, Svenska Arkitekters Riksförbund.
FSS från 1960, Föreningen Sveriges Stadsarkitekter.’

Jag har tyvärr inte hittat Ingrid Löndahl i Bebyggelseregistet, däremot fann jag henne när jag gick igenom ritningarna för husen i Fruängen. Hennes namn finns bland annat i kvarteren Stråhatten 2 (1955), Mannekängen 1 (1957) och Mannekängen 3 (1965). I samtliga fall har hon ritat fört Archibald Frids arkitektkontor. Hur det kommer sig att varken hennes namn eller Archibald Frids finns i bebyggelseregistret på någon av dessa fastigheter begriper jag dock inte.

Av informationen att döma verkar dock Ingrid Löndahl ha gjort karriär och kanske ägnat mer tid åt administrativa sysslor än åt att rita hus. De fastigheter hon ritat i Fruängen avviker inte från gängse typer och är planerade som de flesta andra lägenheter från tiden. Jag gissar att man som arkitekt var tämligen styrd av beställaren och regelverk. Det vore dock roligt att veta mer om Ingrid Lindahl och om hon hade fler kvinnliga kollegor i arbetet md att rita Stockholms 50-talsförorter.

Greta Magnusson Grossmans våning

Greta Magnusson Grossmans vardagsrum på Storskärsgatan 5 på Gärdet i Stockholm

Det är inte en fönstervägg som syns i fonden, utan vardagsrummet innersta del där dörren till sovrummet dolts bakom ett heltäckande draperi.

Det var på 30-talet som arkitekten Greta Magnusson Grossman etablerade sin egen butik Studio vid Stureplan i Stockholm. Rörelsen blev framgångsrik och hon fick många uppdrag, av både privat och offentlig karaktär. År 1937 visade hon upp sitt hem i Svenska hem i ord och i bilder, en miljö som jag beundrat i flera år vid det här laget. Magnusson Grossman räds inte textilier och använder dem på bästa tänkbara sätt.

Magnusson Grossman “försäkrar att hon aldrig skulle göra en interiör i vitt, ty just i Sverige behöver vi färger”. Vardagsrummet på Gärdet är färgsprakande och rummets dimensioner är väl tilltagna. Invid balkongen finns en gigantisk fönstervägg, 10 meter längre in döljs dörren mot sovrummet av ett draperi som går från golv till tak. Effektfullt och praktiskt. Se planlösningen här.

Vardagsrummet är uppdelat flera delar. Närmast fönstret finns matvrån som ger god utblick över balkongens grönska. Vardagsrummets bekväma sittgrupp är placerad kring den  öppna spisen och längst in finns en cosy-corner där maken, kapellmästaren Billy Grossman, har en 16-rörs radiomottagare. Mot hallen tar den eleganta av Magnusson Grossman ritade baren vid (se den här). Väggarna är här täckta av parkettimitation i samma mönster som golvet.

Det var först efter flytten till Los Angeles som Magnusson Grossman fick sitt verkliga genombrott. Framgången blev stor, främst under 50-talet och det är denna berömmelse som återupptäcktes för ett par år sedan och ledde fram till en utställning på Arkitekturmuseum. Åren i Sverige på 30-talet tycker jag dock hör till de mer intressanta. Om ni klickar på taggen Greta Magnusson Grossman får ni bl.a. se en lägenhet på Valhallavägen som inreddes av henne. Den är mycket snygg!

Magnusson Grossman ritade flera villor åt sig själv i USA. I Sverige ritade hon endast en, Villa Sundin i Hudiksvall som finns kvar än idag och är i ursprungligt skick. Arkitekturmuseet har en rätt utförlig presentation av Magnusson Grossman som ni finner här. Missa heller inte kvällens avsnitt av Antikmagasinet när denna arkitekt är huvudpersonen.

Ingrid Wallbergs villor i Änggården

Wallbergvilla 1

Vid Thorild Wulffsgatan 4-8 i Änggården i Göteborg ligger tre villor uppförda ungefär 1938. De ritades av Ingrid Wallberg i klassisk funktionell stil. De tre husen är renoverade i mer eller mindre omfattning och verkar ha varit tämligen identiska från början. Huset på bilden ovan kan vara ombyggt så tillvida att balkongerna på vänster sida byggts in. Studera bilderna nedan så förstår ni vad jag menar.

Wallbergvilla 2

Detta hus (Thorild Wulffsgatan 6) är det ursprungligaste och har precis som de övriga tre en uppbyggnad till höger som man får anta innehåller någons lags vind. Att dessa stora villor försetts med garage i källaren är inte förvånande. Det är inte små egnahem precis.

Wallbergvilla 3

Den tredje villan (Thorild Wulffsgatan 8) ägs numera av Den Danske Kirke och har fått balkongräcken i rustik stil. Här syns tydligt takvåningens utseende.

Samtliga villor verkar ha ytterst generöst tilltagna fönsterytor, åtminstone på bredden och ut mot gatan. Hur det kommer sig att Wallberg ritade tre såpass identiska hus vet jag inte. Det är dock både snygga och originella med sin takvåning och rundade tak.

Ingrid Wallberg ritade en Örgrytevilla

Ingrid Wallbergs villa i Örgryte

Jag bläddrade nyligen i Ingrid Sommars bok Funkis: Stilen som byggde Sverige på KB för att lära mig mer om arkitekten Ingrid Vallberg vars funkisvilla i Örgryte hör till de mer spektakulära byggena från 30-talet. Tyvärr fanns inga bilder på de byggnader hon ritat och texten var i knapphändigaste laget. På bilden ovan syns den villa som Wallberg ritade 1932, men som kunde byggas först 1935 efter att grannarna gjort sitt bästa för att förhindra bygget. Huset finns kvar än i dag och verkar vara i gott skick.

Planlösningen på nedre botten är verkligen öppen, endast kök och jungfrukammare har avgränsats från den stora sällskapsdelen. En trappa upp finns fyra sovrum och ett badrum. Det kan skulle kunna anmärka på är att köket är lite i minsta laget och garderoberna för få. Men å andra sidan är vardagsrummet med sin stora fönstervägg helt underbart och exteriören helt linjeskön och nästintill fulländad.

Wallberg, som var född i Halmstad i en välbärgad familj, kom så småningom till Paris och praktiserade hos Le Corbusier. Tillsammans med Schweizaren Alfred Roth flyttade hon till Göteborg och startade där arkitektkontoret R&W som snabbt blev uppmärksammade. Efter två år återvände Roth till sitt hemland och Wallberg fortsatte verksamheten i Göteborgsområdet. I mitten av 30-talet, i samma veva som villan ovan byggdes, ritade hon ett radhusområde i Örgryte som uppfördes 1934-35.

Radhusen i Örgryte består av två längor (den västra ses till vänster på bilden och den östra till höger). Den stora skillnaden mellan längorna är att den östra har entrén förlagd till suterrängvåningen.  Här planlösningarna för den västra respektive den östra. Husen är på intet sätt helt unika, men de har en klar stramhet och är fint utformade vilket gör dem värdefulla ur estetisk synpunkt. Ytterligare en bild på exteriören finns här och ett par bilder från interiören här, här och här.

Läs mer om Ingrid Wallberg här. Det är en utomordentligt intressant artikel om hennes liv, även om man skulle önska en fylligare presentation av hennes arkitektoniska gärning.

Grossmaninteriör på Valhallavägen

Grossmanritad våning på Valhallavagen 147

Sommaren 1936 träffade Greta Magnusson-Grossman Ludvig Nobel (son till Robert Nobel, Alfreds bror) i Båstad och blev inbjuden att där ställa ut sina alster på en utställning som anordnades av honom. Vid utställningen medverkade även Carl Malmsten och NK med bl.a. Astrid Sampe som textildesigner, så Grossman var i gott sällskap. Lodvig Nobels son Olof och hans fru Annicka blev mycket imponerade av Grossmans bidrag och lät henne inreda deras tvårummare på Valhallavägen. I Svenska hem i ord och i bilder presenteras Nobels våning, men tyvärr framgår inte vilka av möblerna som ritats av Grossman och vilka som köpts in. Då Grossman denna sommar samarbetade med Astrid R Sohlman och hennes Studio Ars, är det troligt att vissa av textilierna är framtagna av henne. Mattorna kommer dock från Märta Måås-Fjetterström

Matrumet i Gärdesvåningen går i blått och vitt och både stramt och inbjudande. Bordsskivan är i vitt elfenbensträ och benen av björk. Tyget är engelskt, men mattans ursprung är okänt. Vardagsrummet, vars inre del syns på bilden ovan, har två väggfasta bänkar klädda med honungsgul damast med “vitgråt snirklar” i anslutning till den mycket originella och stiliga öppna spisen. Bordet, som hör till dessa bänkar, har skiva av flammig alrot och ben i jakaranda. Bordsskivan har rundade hörn, likt  det i matvrån. Troligtvis är dessa och bänkarna av Grossmans design. Till vänster i bild ses ett bar- och matsalsskåp i jakaranda som också skulle kunna vara ett av Grossmans verk. Skåpet syns tydligare på det nedre fotot på denna bild. Mattan under bordet är Måås-Fjetterströms Spetsporten.

Framför den breda fönsterväggen står en soffa och en fåtölj klädda i pariserblå sammet samt ett bord med råglasskiva. Mattan inunder är beigegrå och av marockanskt ursprung. Framför fönstret hänger ett tunt traperi som han dras för och täcka både fönsterväggen och ingången till matvrån. Med hjälp av detta enkla trick, kan rummet lätt skifta karaktär. Här en bild på soffgruppen. I bakgrunden skymtar sovrummet genom dörröppningen.

Tyvärr saknas bilder på sovrummet vars sängmöbel är utförd i alm och överkast i “ljusblå matelassé översållat av små beigefärgade buketter”. Sängborden är två råglasskivor som är fastskruvade direkt i väggen och förvaringen för kläder, underkläder, skor m.m. är infällda i väggen. Om detta är en detalj som hör till lägenhetens fasta inredning, eller ordnad av Grossman, går inte att säga. Dylika förvaringsmöbler är dock inte speciellt vanliga i dessa hus. Sovrummet innehåller också en gammal brudkista från Båstad och en antik spegel som skymtar på bilden av soffgruppen.

Svenska i 50-talets Los Angeles

Äntligen har jag besökt Arkitekturmuseum för att se utställningen om Greta Magnusson Grossman. Det är en relativt stor utställning, även om man får anta att en hel del material saknas. Framförallt tror jag att hennes 30-talsproduktion, under de år hon drev Studion på Sturegatan 12 (sedermera 26), är svår att komma åt.

Magnusson Grossman utbildade sig under 20-talet vid Konstfack i Stockholm (Högre Konstindustriella Skolan). Efter studierna tog hon plats som lärling för att lära sig till möbelsnickare. 1933 blev hon som första kvinna prisbelönt av Svenska slöjdföreningen och startade i samma veva Studion tillsammans med kollegan Erik Ullrich. Vid den här tiden startades ett flertal inredningsfirmor som får betraktas som nyskapande, te.x. Futurum och Studio ARS.

I USA kom framgången snabbt. Under 50-talet var hon både omskriven och prisbelönt. Hon ritade inredningar, möbler, lampor och villor. Kontaktnätet var stort och hon verkar ha varit en fena på att lära känna rätt människor. Armaturerna Cobra och Gräshoppan som ritades redan under 40-talet blev framgångsrika och fick praktiskt taget stå modell för en stor det som producerades under femtiotalet. Grasshopper licenstillverkades i Sverige av Bergboms och är därför en av få Magnusson Grossman-produkter som går att finna här.

USA-produktionen karaktäriseras av mörka och ädla träslag i kombination med svart högblank plast. I utställningsrummets fond är en del av Magnusson Grossmans vardagsrum från den första villa hon ritade åt sig själv uppbyggt av de av Arkitekturmuseet anlitade arkitektkontoret, TAF. Det är gott om öppna ytor i de drygt dussinet villor som hon ritade, men till skillnad från nutidsarkitekturen, som till stor del bygger på de gamla modernistiska idealen, är intrycket inte stelt och avskalat, det är snarare ombonat men luftigt och dessutom färgglatt.  Och det gör skillnad.

1958 ritade Magnusson Grossman en villa åt familjen Sundin i Hudiksvall. Jag vet inte om det finns kvar eller hur den isåfall tar sig ut idag.  På ritningarna ser den exotisk ut, ty den är i Kalifornastil med stora glaspartier och öppna ytor i kombination med ett slutet kök och en sovrumsavdelning.

Läs mer om Greta Magnusson Grossman på svd.se.