Etikett: Kläder

Här några enkla tips om nu man kan förvandla en tämligen ordinär vintageskjorta till ett något mindre ordinärt plagg.

I lördags hade Tvättbjörn födelsedagsfest och det bjöds på tårta. Det var på det hela taget mycket lyckat. Mycket lustigt var också det faktum att festens modelejon fått ett och ett halvt uppslag i Svensk damtidning, men att redaktionen, till hennes förargelse, glömt att retuschera bort föregående dags helkväll på Kåken. Jag tror att Svensk damtidning vet alltför lite om vilka premisser som gäller för det unga modesverige.

Tvättbjörn skulle naturligtvis ha haft en rejäl present, men då jag glömt mitt kort i en bar kvällen innan, och fann mig utan pengar när jag skulle betala den, fick han bara en smärre present, Tschicholds mycket vackra God och dålig typografi. Lustigt nog fick jag själv en present, vilket inte var så underligt då jag nyligen fyllt år, men bara firat i glesbygden. Det var en kaksprits. Paketet tejpat med gaffatejp och det var denna tejp som jag så finurligt använde för att sätta sprätt på min skjorta.

Axelklaffar och en rejäl tejpbit som förhindrade allt för mycket bar hud blev resultatet (praktiskt när man går på lokal, Morfar Ginko denna kväll). Rätt lustigt dessutom, om jag får säga det själv. Observera att bilden är beskuren, jag var så illa tvungen då merparten av en tunnbrödsrulle fanns lite längre upp.

Och så lyssnar vi på Temptation med Heaven 17 och Dance with me med Alphaville.

Dags att återuppliva Coco Chanel igen. Hon hör till dem som aldrig verkar bli riktigt moderna och i höst är hon på tapet igen iochmed filmen Livet före Chanel.

Chanel är en av mina favoriter bland modeskapare. Inte bara för hennes kläders skull, utan lika mycket av respekt för hur hon så benhårt trodde på sig själv och sina idéer. Tiderna ändrades, men Chanel stod fast. Det kunde hon göra eftersom hennes grundläggande designfilosofi var tämligen tidlös.

Chanel började sin karriär med att göra hattar i början av seklet. På 10-talet övergick hon till ytterplagg och så småningom blev hon det stora namnet inom mode. Det var på  20-30-talen och då var Chanel ledande i Paris, endast Elsa Schiaparelli var under vissa säsonger mer omtalad. Så kom kriget och Chanel stängde igen sin atelje på Rue Cambon. I början av femtiotalet, vid 70 års ålder, bestämde hon sig för att återuppta sin karriär. Första kollektionen gjorde fiasko, den andra gick något bättre. Chanel stod på sig och efter några år var hon åter bland de allra största. Man kan väl knappast tänka sig 60-talet utan Jackie Kennedy och hennes Chaneldräkt. Om jag inte minns fel, hade Chaneldräkten någon sorts metallkedja i nederkanten, på insidan, för att dräktjackan skulle få ett fint fall.

Redan på 20-talet skapade Chanel Den lilla svarta, en knäkort enkel svart finklänning. Chanel var inte mycket för tillkrånglade kläder, vilket märks i de flesta av hennes plagg. Chaneldräkten var tänkt att vara en kvinnornas kostym, enkel och praktisk men samtidigt elegant och ett skydd mot omvärlden.

För att inte tala om hennes parfymer! Chanelparfym tycker jag om och då framförallt Pour Monsieur som var Chanels första herrdoft. Doften är elegant och doftar inte som herrparfym doftar idag. Den var Alain Delons favoritdoft när det begav sig.

Ovan ett collage där det tydligt gatt Chanel var en stilig dam, även som gammal. Jag kan tänka mig att en stor del av hennes utstrålning kom av den energi som hon verkar va varit så full av.

Jag har inte sett den nya filmen om Chanel, däremot läste jag en biografi för rätt så många år sedan.