Rävjägarn

Brunkebergstorg i maj månad 2015

Brunkebergstorg 1

Brunkebergstorg skall förnyas, ja, framförallt är det Gallerian som skall bli up-to-date. Riksbanken och Kulturhuset (båda av Peter Celsing) får stå som de är. Det är en genuin 70-talsmiljö i dessa kvarter vilket snart är något ytterst ovanligt. Redan har många andra citykvarter byggts om och fått nya glasfasader och nu är det denna Gallerians tur.

Brunkebergstorg 2

Gallerian i skir grönska och eloxerad lättmetall. Jag kommer att sakna fasaden och hade önskat att man nöjt sig med att bygga på huset och göra butikslokaler i bottenvåningen. På så sätt han man kunnat behålla och utveckla 70-talsmiljön

Brunkebergstorg 3

Den lilla parken i torgets mitt är en pärla som jag tror få upptäckt, alternativt inte gillar alls. Synd, för den är både rofylld, vacker och tidstypisk. Så här på våren är den naturligtvis extra bedårande.

Brunkebergstorg 4

Malmskillnadsgatan upp mot Kungsgatan är även den en favorit, även om området är misslyckat eftersom butikslokaler och restauranger nästan helt saknas. Fasaden längst till höger är det champagnefärgade huset i Gallerians nordvästra hörn (Boijsen & Efvergren). Norr om det ligger Skandinaviska bankens stora komplex av Kjell Ödeen som fortsätter på andra sidan gatan, ty kvarteret genomkorsas av Malmskillnadsgatan.

Brunkebergstorg 5

Det röda plåthuset hade Boijsen & Efvergren till upphovsmän och var ursprungligen polishus. Till höger om det skymtar så smått Hotell Sergel Plaza.

Brunkebergstorg 6

Sergel Plaza efterträdde klassiska Hotell Gillet och ritades av Malmquist & Skoogh. Jag tycker att det börjar bli rätt intressant och är mycket nyfiken på hur det tog sig ut när det var nytt. Inredningen var säkert inte alltför dum när det öppnade 1971.

Arméfördelningens balkongrenovering

Armefördelningen 2 balkong

Längst ned på Rindögatan på Gärdet ligger en lång byggnad som stod färdig 1943 och som ritades av Gunnar Wejke och Kjell Ödeen under överinseende av Sven Wallander, ty det var ett HSB-hus. Fasaden är onekligen stram och dessutom intressant med sin ovanliga balkongplacering (varannan våning åt gata, varannan åt gård). Lägenheterna är inte speciellt stora, mestadels tvåor med matrum och ettor. Dessutom finns treor med jungfrukammare i uppgång Rindögatan 5.

Innan renoveringen var fasaden helt i originalskick vad jag kan se. Nu är fasaden tilläggsisolerad och balkongerna utbytta. Resultatet är inte så tokigt, men En märklig detalj drar ner helhetsintrycket.

Armefördelningen 2 balkong detalj

Balkongerna är på det stora hela utmärkt utförda, men varför har man gjutit en så tjock platta som kragar ut över kantbalken? Har det något med hållfastheten att göra, eller ville man få en slags droppskydd?  Jag begriper det inte och ger betyg 4/5. Hade man utelämnat överhänget hade betyget blivit 5/5. På det stora hela får man dock vara nöjd med att huset på håll ser helt utmärkt ut.Som boende slipper man dessutom de hemska lättmetallräcken som annars är så vanliga.

Bäst bor man på Norra Guldheden

Guldheden 2

Få områden är så alltigenom tilltalande som Norra Guldheden och då framförallt det område som färdigställdes i samband med Bo Bättre hösten 1945 (allt hann inte bli klart utan resterande hus färdigställdes våren 1946). Jag besökte Norra Guldheden en småregnig januaridag och blev genast förtjust. Inte så underligt då det dels är vackra hus i storslagen miljö med utsikt över stora delar av Göteborg och dels är ytterst välbevarat. Endast de röda punkthusen har förändrats och tilläggsisolerats och försetts med puts på 3 av 4 väggar. Det hela är dock mycket snyggt gjort och orsaken till åtgärden är det utsatta läget som gjorde att fukt och väta trängde in i väggarna.

Guldheden

De röda punkthusen ligger vid Raketgatan som på sin andra sida kantas av lägre hus som slammats i ljust gulbeige. På intilliggande gator,   Daniel Petterssons gata och Dalheimersgatan, är gult fasadtegel som dominerar. Överallt sticker Guldhedsberget fram och bildar ett grönskande klipplandskap.

Balkongerna i området är mycket vackra och korrekt renoverade vilket bl.a. framgår av denna bild. Punkthusen var samma typ av balkonger och deras elegans bidrar mycket till områdets fina 40-talskaraktär (punkthusbalkong 1, punkthusbalkong 2).

Guldheden 4

Punkthusens burspråksfönster har hamnat lite väl långt in i fasaden, men tegelkåkarna har dem på rätt plats i fasadlivet. Visst är det snyggt och visst bidrar de till att skapa fasader som inte lider av att vara alltför monotont ritade, trots att skillnaderna mellan husen är små.

Men visst fins det smolk i bägaren. En stor del av portarna är utbytta och föreningen har enligt uppgift stora skulder. Dessutom är det snart dags för en ommålning av fönster och balkonger. Det är bara att hoppas att detta vackra och unika område får leva vidare i sitt ursprungliga skick.

5 nedrivna fasader vid Vanadisvägen

Kvarteret Heimdall återskapat

Vid Vanadisvägen, i kvarteret Heimdalls norra del, byggdes i mitten av 1880-talet fem bostadshus. Vanadisvägen var vid denna tidpunkt inte ens anlagd och på en av ritningarna står det “Fasad åt blivande ny gata”. I området fanns sedan tidigare Borgerskapets änkehus och mittemot detta komplex hade man satt igång med uppförandet av Allmänna Barnhuset. Hur det kom sig att man uppförde dessa hus så långt upp i Vasastan är för mig en gåta, ty i övrigt var dessa kvarter nästan obebyggda. Kanske var tanken att ordna bostäder åt dem som arbetade i närheten. Lägenheterna var mestadels små, 1-3 rum och kök, men i det påkostade Kolonnhuset i korsningen med Norrtullsgatan fanns vad jag tycker verkar vara 5-rummare med jungfrukammare.

Om vi tar en titt på det första huset, det som i folkmun kallades Kolonnhuset, kan man konstatera att fasaden var ovanligt vacker och rikt utstyrd för att ligga i dessa kvarter. Planlösningen för våningarna 2-4 såg ut på detta sätt. Högst upp, på våning 5 (4 tr) fanns mindre lägenheter, ty vid denna tid, när hissar inte installerades, var det bara fattiga människor som tog sig så högt upp.

Grannhuset, Heimdall 3 som byggdes i slutet av 1890-talet, har tre lägenheter per våningsplan. Plantypen är rät vanlig i hus byggda kring år 1900. Intill ligger ett hus ritat 1886 (Heimdall 4). Där finns en 3-rummare, en 2-rummare och två 1-rummare i gathuset vilket framgår av ritningen. Ett bra sätt att skilja bättre och sämre hus från varandra är förresten att notera förekomsten av skafferiventiler i gatufasaden. Ser man dylika, detta hus har en, vet man att det finns kök åt gatan till och då finns det fler än två lägenheter per plan vilket i sin tur ger att det är frågan om mindre lägenheter. Borgerligt betonade hus har aldrig mer än två lägenheter per våningsplan (och köken åt gården till).

Det fjärde husen i raden är Heimdall 6. Det ritades 1885 och innehåller även de lägenheter om 1-3 rum och kök.

Sista huset i raden, hörnhuset mot Upplandsgatan, har även det 1-3-rummare. De lite större lägenheterna har naturligtvis köksingång, men ettorna får nöja sig med en dörr.

Hur det kom sig att byggmästare Folke Ericsson köpte upp hela husraden i slutet av 60-talet och gav i uppdrag åt Kjell Ödeen att rita ett nytt komplex går bara att spekulera i. Husen var omoderna, och jag tror att endast mittenhuset hade WC, ty det moderniserades i mitten av 20-talet (och byggdes på med en våning, planen hittar ni här). I övrigt var det nog torrdass som gällde för hyresgästerna i de slitna kåkarna när 60-talet gick mot sitt slut.

Arkitekter och byggår var, från vänster till höger: Heimdall 2 Hedin 1884, Heimdall 3 Vallin 1897, Heimdall 4 1886 osignerat, Heimdall 6 1885 osignerat, Heimdall 7 1885 soignerat. Det är troligt att det är Vallin eller Hedin som ritat de resterande husen.

Varför är det inte snyggt? Behåll Gallerians champagnefärgade 70-tal

Varför är det inte snyggt 11

I detta avsnitt av Varför är det inte snyggt? skall vi titta på några 70-talshus vid Malmskillnadsgatan och Brunkebergstorg. Husen på nedre Norrmalm, de byggnader som ersatte den gamla bebyggelse som försvann på 60-70-talen, har på senare år börjat byggas om. För det mesta har de förvandlas till oigenkännlighet för att passa vår tids ideal. De har fått stora glasfasader och den eloxerade aluminiumplåten är ofta ett minne blott. Nu har turen kommit till kvarteret Trollhättan som utgörs av Gallerian. Ett av husen i detta jättekomplex är Trollhättan 29 som ligger i korsningen Malmskillnadsgatan 32/Hamngatan 37. Huset har en flott fasad i champagnefärgad eloxerad aluminium och ritades av Boijsen & Efvergren.

Kv Trollhättan

Idag finns stora planer för detta kvarter och tro det eller ej, men det skall bli nya, uppglasade fasader vilket bl.a. framgår av detta inlägg på yimby.se. Det champagnefärgade huset skall få en rätt trist fasad vilket framgår av denna bild. Även grannhuset, Trollhättan 33, skall få en modernt glättig fasad.

SEB-logga

Det finns en hel del detaljer att titta på, t.ex smidet vid SEB:s kåk som är en gammal banklogga. Huset ritades av Kjell Öden och det är mycket lyckat, precis som Anders Tengboks kåk i kvarteret ovanför, det är dess terrass mot Sveavägen som jag visar i slutet av avsnittet.

Husen kring Brunkebergstorg är intressanta, men tyvärr lider området av brist på butiker i bottenvåningarna. Detta går dock relativt lätt att åtgärda, utan att för den skull göra våld på arkitekturen. Förutom Gallerians två hus och Riksbankshuset, tycker jag att Sergel Plaza är en byggnad vars fasad bör lämnas i fred. Bankhusen längre upp på Malmskillnadsgatan har fasader i natursten och chansen att de får vara kvar är betydligt större.

40 år gamla hus är det ytterst få som uppskattar idag och det finns stor risk att hela beståndet av affärshus från 70-talet kommer att byggas om och förändras. På detta sätt utplånas lätt arkitektoniska uttryck som just nu inte är på modet. Det är väl få som glömt hur avskydda 1880-talens utstofferade fasader var under stora delar av 1900-talet. Turligt nog har rätt många bevarats, omän i mer eller mindre förenklad skick.