Rävjägarn

Nyinredning 1924 av Joel Norborg

Skatan 7 1916

En pampig, men lite mindre Östermalmsvåning är nu ute till försäljning hos Per Jansson. Liten och liten, den är nästan 100 kvm, men när man ser interiören inser man att den har varit en del av något större.

Huset på Karlavägen 1/Östrmalmsgatan 2  stod klart 1916 och ritades av Per Benson. Åt Karlavägen till fanns två lägenheter per plan, en 6:a med jfr och en 5:a med jfr. Rummen är stora och planlösningen fin De har stora serveringsrum med vad som verkar utgång till en vädringsbalkong. .

Inredning 1924

1924 var det dags för en ombyggnad. De två lägenheterna slog samman. Den stora lägenhetens sovrumsdel slopades helt och på dess plats inredde man ytterligare ett sällskapsrum samt ett påkostad bibliotek och det är denna inredning vi ser i den våning som är till salu idag. Arkitekten bakom ombyggnaden var Joel Norborg som också ritat Allhelgonakyrkan vid Helgalunden i Stockholm samt Mannagrynskvarnen i Saltsjökvarn, Nacka.

I samma veva passade man  på att bygga ett stort och generöst badrum. Vad som hände med den lilla lägenhetens kök, det i 5:an. Vet jag inte. Kanske blev det kvar. Jag är också bra nyfiken på hur salong och sal i den delen användes. De två sovrum som fanns där var kanske tillräckliga för den familj som då bebodde lägenheten.

Åren gick och våningen delades 1989 i två delar. På senare år har dock denna del styckats av från den större våningen.

Vinterkväll intill Skogsindustrihuset

Natur och Kultur 1

Natur och Kulturs hus på Karlavägen är en favorit. Ursprungligen byggt som Skogsindustrihuset och ritat av Markelius, är detta en verklig prydnad för området. Den konstnärliga utsmyckningen vid entrén, den vi ser på bilen ovan, är gjord av Signe Persson-Melin tillsammans med Anders B Liljefors.

Natur och Kultur 2

Denna decemberkväll år 2010 låg snön tämligen djup. Det året var vinterkylan sträng och nätterna ljusa i Karlavägens vackra allé. Tack vare detta gick det bra att fotografera även när timmen var riktigt sen.

Svunnen prakt på Karlavägens solsida

Bild

I ett hus på Karlavägen såldes en gång en lägenhet i ett gammalt hus byggt 1880. En bit in på 1900-talet moderniserades våningen och fick det utseende som den hade vid försäljningen i mitten av detta århundrades första decennium. I samband med ombyggnaden ordnades en ordentlig hall i anslutning till entrén. Jag tror att den ursprungligen var ett avskilt rum men att de nya idealen, med influenser från England, krävde en ordentlig hall med öppen spis.

Bild

Från hallen kommer man in i det första av våningens rum som är en generös salong mot Karlavägens allé. Här, precis som i många andra rum, är väggarna rikligt utsmyckade. Av vem, det kan man verkligen fråga sig. Jag undrar, men har inte fått något svar. En bild har jag dock som visar hur rummen såg ut för länge sedan.

Bild

Hörnrummet går i samma stil och är en verklig pärla. Vurmen för 1700-talet och den gustavianska tiden går inte att ta miste på. Balkong ut mot grönskan och ljuset. Huset i övrigt renoverades först mot slutet av 30-talet och då drogs centralvärmen in (och i samma veva kan huset ha fått nya fönster – om inte det skedde tidigare).

Bild

Kakelugnen i hörnrummet är även den en pärla. Övriga lägenheter, som har kvar sina kakelugnar, har istället modeller från byggnadsåret.

Bild

Detta bör ha varit matsalen och den har fått en mycket stilig kakelugn och en färgsättning som man sällan ser idag. Bakom kakelugnen finns det ett WC så planen har nog till viss del ändrats. Stuckaturen gissar jag också hör ombyggnaden till.

Bild

Efter matsalen ett rum som skulle kunna benämnas fruns rum. Grått och rosa och en nätt liten ugn! Dörren till höger leder in till badrummet som är beläget i en liten del av köket.

Bild

Längst in i rumsfilen ytterligare ett rum. Detta saknar dock kakelugn och är endast lite större än en ordinär jungfrukammare.

Bild 9

Köket moderniserades troligtvis i samband med ombyggnaden i slutet av 30-talet. Sedan dess har inte mycket hänt. Idag återstår det nog inte mycket alls av inredningen som syns på bild. Tyvärr saknas det bilder på serveringsrummet som bör ha legat intill. Förutom köket ligger även en jungfrukammare åt gården.

Lärkstaden en solig eftermiddag i maj

Nästan oavsett vad man tycker om nationalromantik, måste man nog hålla med om att Lärkstaden hör till Stockholms intressantaste områden. Området är både påkostat och ytterst välplanerat med stora höjdskillnader och utomordentliga perspektiv. Själva navet i området är Engelbrektskyrkan och det är vid kyrkan jag tagit denna bild.

Förra sommaren skev jag en lite längre text om Lärkstaden för Byggfabrikens blogg. Läs den gärna om ni är intresserade av området. På bilden ovan ses Friggagatan, litterärt känd som Mauds hem i Gentlemän. Mellan Friggagatan och Östermalmsgatan ligger en park som brant sluttar från den tidigare ner till den senare. Det hela är mycket vackert!

Komplexet till höger hör till kyrkan och inrymmer bland annat församlingshus. Visst är det en vacker gavel? Att gatstenen dessutom fått vara kvar gör knappast saken sämre.

Här syns ytterligare en del av parken mellan de fyra lärk-kvarteren (Tofs-, Träd-, Sång och Piplärkan uppe vid Valhallavägen) och Östermalmsgatan som går i en båge ned mot Karlavägen. Mellan dessa två gator reser sig den höjd där kyrkan tronar.

En liten gård, som lätt kan låsas med grinden som skymtar till höger. Jag antar att huset som så många andra i lärkkvarteren var tänkt att inrymma en familjebostad samt en portvaktslägenhet. För att undvika mindre lägenheter, fick husen bara inrymma två kök. Då tiderna försämrades innan området var färdigbyggt, lät man, förutom portvaktens lilla etta och en större våning, inreda dubbletter men en liten gaslåga i hallen.

Anges och David framför kakelugnen

Jag vet inte när bilden är tagen, men jag gissar på andra halvan av 30-talet. En jungfru serverar cocktails framför kakelugnen i salongen. Agnes von Krusenstjernas Fattigadel hade sålt bra och hon och David Sprengel hade fått en rätt så tjusig våning vid Karlavägen, en våning som blev deras sista hem. I mars 1940 dog hon efter en operation som föranletts av den hjärntumör som upptäckts ett par månader tidigare.

Om man fått veta något om deras vardagsliv! Olof Lagercratz, vars mor var kusin med Agnes, berättar i korta ordalag om sina möten med henne sin bok från 1951 (Agnes von Krusenstjerna, Bonniers – läs den!). Sinnessjukdomen, som låg i släkten, präglade till stor del hennes liv. Hon drack periodvis för mycket, missbrukade tabletter. von Pahlen-fejden i mitten av 30-talet tog hårt på hennes krafter, men de framgångar som följde med Fattigadel etablerade henne som en av våra främsta författare under denna tid och det gladde henne säker. De sista åren hölls sig dock makarna mest för sig själva. Stellan Mörner och Eva De Geer (barndomsvän) blev dock nära vänner.

Huset på Karlavägen revs på 50-talet och ersattes av en ståtlig byggnad med en stor våning per plan. Högst upp en flott lägenhet i etage. En allt annan än varsam renovering har dock till stor del utplånad husets charm.

Om hyresrätternas odiskutabla charm

Detta är en hyresvåning på Karlavägen 84 (då 82). Notera den lätt omoderna radiogrammofonen, den praktfulla kakelugnen och vad som verkar vara en linoleummatta på golvet. Kanske låg det riktig stjärnparkett i matsalen som jag tror är det rum som skymtar innanför, till höger i bilden. Det är ett väldigt fint rum! Bilden kommer från Stockholmskällan.

Jag blir så irriterad när jag bläddrar i inredningsreportage. Även om alla hem inte är likadana, verkar de stämda i samma grundackord och det gör mig ont. Vad är det för fel på variation och egensinne?

I mitt jobb passerar många hem i revy. Gemensamt för dem är att det nästan undantagslöst är personligt inredda och inte liknar något som man kan se i pressen. För en tid sedan var jag hemma hos en äldre herre som bebodde en hyresvåning som renoverats genomgripande på 70-talet, men sedan dess hade inte alltför mycket gjorts. Ni anar inte hur vackert det var! De tre rummen mot gatan var fyllda av konst, grammofonskivor och allehanda grejer som gjorde detta till ett högst personligt hem. Jag önskar att jag hade kunnat presentera det i bilder, men jag vågade inte fråga om jag fick ta en bil eller två. Dessutom var jag inte där för att göra inredningsreportage.

Hyresvåningar må ha rykte om sig att vara trista och opersonliga och något ligger det väl i det men om man ögnar igenom bostadsannonserna är det inte svårt att konstatera att där valfriheten är som störst, är variationen minst. Trots all valfrihet, verkar bostadsrätterna i Stockholm vara stöpta i samma form. VARFÖR? Jag tänker att när man nu får välja hur man ens hem skall ta sig ut, verkar det onekligen rätt dumt att bygga om det på precis samma sätt som alla andra gör.