Rävjägarn

Hemma hos Tutta Rolf ute på Gärdet

Tutta Rolf 1

1933 gjorde Filmjournalen ett sällsynt tramsigt besök hemma hos Tutta Rolf på Gärdet (tror jag, är inte säker) i Stockholm. Bilderna är det dock inte något fel på, till exempel den här ovan där hon poserar framför sin nya Dodge.

Tutta Rolf 2

När reportaget görs har Tutta Rolf precis avslutat filmningen av Kära släkten, mot bl.a. Gösta Ekman, och skall snart ta itu med En stilla flirt, en film som blir en stor framgång, precis som Vi som går köksvägen som kom året innan.

Tutta Rolf 3

Det lilla barnet är den son Tutta Rold fick tillsammans md Ernst och som döptes till Tom. Tom Rolf blev filmklippare i USA och fick en Oscar för arbetet med Philip Kaufmans Rätta virket.

Tutta Rolf slutade filma redan 1939 och flyttade till USA där hon gifte sig med Jack Donohue. Efter skilsmässan flyttade hon hem till Sverige och gifte om sig med HAsse Ekman.

Greta Magnusson Grossmans våning

Greta Magnusson Grossmans vardagsrum på Storskärsgatan 5 på Gärdet i Stockholm

Det är inte en fönstervägg som syns i fonden, utan vardagsrummet innersta del där dörren till sovrummet dolts bakom ett heltäckande draperi.

Det var på 30-talet som arkitekten Greta Magnusson Grossman etablerade sin egen butik Studio vid Stureplan i Stockholm. Rörelsen blev framgångsrik och hon fick många uppdrag, av både privat och offentlig karaktär. År 1937 visade hon upp sitt hem i Svenska hem i ord och i bilder, en miljö som jag beundrat i flera år vid det här laget. Magnusson Grossman räds inte textilier och använder dem på bästa tänkbara sätt.

Magnusson Grossman “försäkrar att hon aldrig skulle göra en interiör i vitt, ty just i Sverige behöver vi färger”. Vardagsrummet på Gärdet är färgsprakande och rummets dimensioner är väl tilltagna. Invid balkongen finns en gigantisk fönstervägg, 10 meter längre in döljs dörren mot sovrummet av ett draperi som går från golv till tak. Effektfullt och praktiskt. Se planlösningen här.

Vardagsrummet är uppdelat flera delar. Närmast fönstret finns matvrån som ger god utblick över balkongens grönska. Vardagsrummets bekväma sittgrupp är placerad kring den  öppna spisen och längst in finns en cosy-corner där maken, kapellmästaren Billy Grossman, har en 16-rörs radiomottagare. Mot hallen tar den eleganta av Magnusson Grossman ritade baren vid (se den här). Väggarna är här täckta av parkettimitation i samma mönster som golvet.

Det var först efter flytten till Los Angeles som Magnusson Grossman fick sitt verkliga genombrott. Framgången blev stor, främst under 50-talet och det är denna berömmelse som återupptäcktes för ett par år sedan och ledde fram till en utställning på Arkitekturmuseum. Åren i Sverige på 30-talet tycker jag dock hör till de mer intressanta. Om ni klickar på taggen Greta Magnusson Grossman får ni bl.a. se en lägenhet på Valhallavägen som inreddes av henne. Den är mycket snygg!

Magnusson Grossman ritade flera villor åt sig själv i USA. I Sverige ritade hon endast en, Villa Sundin i Hudiksvall som finns kvar än idag och är i ursprungligt skick. Arkitekturmuseet har en rätt utförlig presentation av Magnusson Grossman som ni finner här. Missa heller inte kvällens avsnitt av Antikmagasinet när denna arkitekt är huvudpersonen.

Hemma hos Karin Kavli i Stockholm

Hemma hos Karin Kavli 1

Denna vackra våning var Karin Kavlis hem i mitten av 40-talet, innan hon flyttade till Göteborg och blev chef för Göteborgs stadsteater. Vardagsrummet är relativt djupt och erbjuder gott om plats. Naturligtvis finns där en stilig öppen spis. Notera också skåpet som står mellan vardagsrummets fönstervägg och matsalens.

 

Hemma hos Karin Kavli 2

Kavli håller sig med flygel, en hel del tavlor och man får säga att hennes hem är smakfullt. Draperiet som avskiljer vardagsrummet från hallen är också en detalj som jag gillar men som inte är så vanlig idag.

Hemma hos Karin Kavli 3

Matsalen går som sig bör i något äldre stil, även om denna är både ljus och trevlig. Den gamla klockan skulle kunna vara arvegods, men inget sägs om den i reportaget i Vecko-Journalen.

Kavli gifte sig redan 1935 med norrmannen Knut Kavli, som till grundaren av detta välkända märke, men makarna levde ofta åtskilda på grund av sina yrken.

Uppdatering: lägenheten låg på Artillerigatan 20 och var en 3:a med jungfrukammare.

Se med snickarögon säger Bodafors

Se med snickarögon 1

På 40-talet hade SMF i Bodafors en rätt fin reklamkampanj i veckopressen där de uppmanade köparna att se med snickarögon på möblerna i möbelaffären. Det hela påminner åtskilligt om de konsumentupplysande skrifter som utgavs vid denna tid och som hade till uppgift att bilda allmänheten på diverse områden.

Se med snickarögon 2

I just denna annons får vi lära oss om basning, dvs att med värme och fukt omforma ett stycke trä. SMF använder denna teknik för att forma sina svängda ben istället för att såga till dem ur en något större stycke.

Svenska Möbelfabrikerna i Bodafors var en storindustri under denna tid och tillverkade möbler av hög klass och samarbetade bl.a. med  Carl Malmsten, Bertil Fridhagen och senare Bruno Mathsson. 1951 köptes de upp av Åtvidabergskoncernen och 20 år senare uppgick de i DUX-gruppen.

Astrid Sampes etage vid Gumshornet

Hemma hos Sampe vid Gumshornet 1 liten

1942 bodde Astrid Sampe-Hultberg tillsammans med sin man Sten i en entresolerad etagevåning vid Gumshornet i Stockholm. Som sig bör är inredningen av högsta klass vilket framgår av bilderna (klicka på dem för att se dem i större format). Det stora vardagsrummet i två etage är både sällskapsrum, matsal, arbetsrum och bibliotek. Ovanför den öppna spisen hänger en dekorativ japansk lykta. I ett hörn står ett grålackerat piano vars överdel är helt i glas. Den kombinerade soffan/bokhyllan är kläd i marinblått.

Hemma hos Sampe vid Gumshornet 3 liten

Draperiet går i gult, vitt och rött på marinblå botten och kring matbordet antika stolar som klätts med ljusbrunt lingarnstyg.  Sampe var som bekant chef för NK:s textilkammare så man får anta att åtskilligt i hennes hem kommer från den verksamheten.

Hemma hos Sampe vid Gumshornet 4 liten

En trappa upp finns Sampes arbetsrum. Stolarnas klädsel är klargrön och på gliet en naturfärgad linnematta. På väggen händer en handtryckt bonad i mörkbrunt, sandfärg och cerise som komponerats av maken.

Hemma hos Sampe vid Gumshornet 2 liten

Sovrummet domineras till viss del av ett spegelskåp vars accent är ett glasbord invid de guldfärgade emmorna. Mattan är i silke och laxfärgad och överkastet i naturfärgad nopprig amerikansk bomull.

Det hade varit mycket intressant att se detta vackra hem i färg. Om några sådana bilder finns skall jag låta vara osagt. Sampe flyttade några år senare vidare till ett nytt hem vid Karlaplan, som jag tidigare presenterat.

En snygg öppen spis från 60-talet

Vardagsrum_MG_3135

I en påkostad 60-talskåk vid Engelbrektsgatan i Stockholm finner vi denna stiliga öppna spis som hör till mina absoluta favoriter. Den är verkligen ovanligt snygg och något av ett unikum band sina kollegor här i stan.

Svedberg och Larsson: Heminredning

Heminredning1947 kom den första upplagan av Elias Svedbergs och Lena Larssons Heminredning som sedan kom att ges ut i upplaga efter upplaga. Mitt exemplar, som är trådhäftat och börjat falla samman, är från 1955 vilket avspeglar sig i bildmaterialet.

Elias Svedberg och Lena Larsson började både på NK i mitten av 40-talet och utvecklade där sin idé med monteringsfärdiga möbler, ett koncept som de vunnit första pris med i en tävling arrangerad av Svenska Möbelfabrikerna i Bodafors. Tillsammans skrev de Heminredning som är en utförligt utarbetad bok där både möbelkvalité och de olika aspekterna på heminredning diskuteras. Lena Larsson hade redan 1943 lett bo-kurser, troligtvis på uppdrag av Svenska Slöjdföreningen och SAR, och dessförinnan jobbat med den stora bostadsutredningen som startade 1939 av nyss nämnda aktörer, och var därför väl insatt i ämnet. För att riktigt gå på djupet har författarna satt samman ett antal fiktiva familjer och några skilda lägenhetstyper. Goda respektive dåliga möbleringsförslag presenteras i sann folkbildande anda. De så kallade garnityrmöblerna får sig också en ordentlig känga.

Här ett par möbleringsförslag av skiftande kvalité gällande en 1-rumsvåning: mindre bra möbleringsförslag, praktisk möblering, otrivsam möblering, bra och välmotivrat möbleringsförslag och ytterligare ett gott förslag till möblering. Rätt underhållande tycker jag.  Dessa skisser har föregåtts av en behovsanalys, dvs vilka funktioner som eftersträvas i hemmet.

Boken innehåller också konkreta råd gällande färgval av tapeter, gardiner, möbeltyg och mattor samt ger förslag på diverse möbler, främst rät dyrbara från NK och andra firmor i den högra prisklassen, men även mr standardbetonade möbler från kooperationen förekommer.

På det stora hela är heminredning en bra bok. Man får lära sig åtskilligt om hur man bedömer kvalitén på möbler, grunderna i färglära samt hur man bör tänka när man inreder sitt hem. Även om man inte håller med om de präktiga möbleringsförlag som presenteras, får man sig dock en tankeställare som kan vara en god start när man skall sätta bo.

Svunnen prakt på Karlavägens solsida

Bild

I ett hus på Karlavägen såldes en gång en lägenhet i ett gammalt hus byggt 1880. En bit in på 1900-talet moderniserades våningen och fick det utseende som den hade vid försäljningen i mitten av detta århundrades första decennium. I samband med ombyggnaden ordnades en ordentlig hall i anslutning till entrén. Jag tror att den ursprungligen var ett avskilt rum men att de nya idealen, med influenser från England, krävde en ordentlig hall med öppen spis.

Bild

Från hallen kommer man in i det första av våningens rum som är en generös salong mot Karlavägens allé. Här, precis som i många andra rum, är väggarna rikligt utsmyckade. Av vem, det kan man verkligen fråga sig. Jag undrar, men har inte fått något svar. En bild har jag dock som visar hur rummen såg ut för länge sedan.

Bild

Hörnrummet går i samma stil och är en verklig pärla. Vurmen för 1700-talet och den gustavianska tiden går inte att ta miste på. Balkong ut mot grönskan och ljuset. Huset i övrigt renoverades först mot slutet av 30-talet och då drogs centralvärmen in (och i samma veva kan huset ha fått nya fönster – om inte det skedde tidigare).

Bild

Kakelugnen i hörnrummet är även den en pärla. Övriga lägenheter, som har kvar sina kakelugnar, har istället modeller från byggnadsåret.

Bild

Detta bör ha varit matsalen och den har fått en mycket stilig kakelugn och en färgsättning som man sällan ser idag. Bakom kakelugnen finns det ett WC så planen har nog till viss del ändrats. Stuckaturen gissar jag också hör ombyggnaden till.

Bild

Efter matsalen ett rum som skulle kunna benämnas fruns rum. Grått och rosa och en nätt liten ugn! Dörren till höger leder in till badrummet som är beläget i en liten del av köket.

Bild

Längst in i rumsfilen ytterligare ett rum. Detta saknar dock kakelugn och är endast lite större än en ordinär jungfrukammare.

Bild 9

Köket moderniserades troligtvis i samband med ombyggnaden i slutet av 30-talet. Sedan dess har inte mycket hänt. Idag återstår det nog inte mycket alls av inredningen som syns på bild. Tyvärr saknas det bilder på serveringsrummet som bör ha legat intill. Förutom köket ligger även en jungfrukammare åt gården.

Ett fantastiskt flott hem i turkisk stil

SSMC00 028

På Kommendörsgatan, mittemot Ahlströmska skolan (nuvarande Carlssons?) ligger två kåkar från sent 1890-tal. Den ena av dem, nr 32, huserade Pascha Cherif, Turkisk minister. Troligtvis flyttade han in redan när huset var nybyggt och hans våning utgjordes av 20 rum och kök och jag förmodar att den ytan vanligtvis räckte till för två ordinära Östermalmsvåningar så han lär ha haft hela våningsplanet. Enligt Stockholmskällan (där jag hittat information och bilder) betalade han (eller snarare det Osmanska riket) 7 500 kr/år för sitt kombinerade hem och legation. Inredningen i de mer representativa delarna var otroligt praktfull vilket med all önskvärd tydlighet framgår av bilden ovan.

SSMC00 029

I hörnrummet, som också var Pascha Cherifs arbetsrum, möter oss en ombonad interiör med ett praktfullt tak. Notera också att fönstren inte är vitmålade. Tyvärr tror jag att det mesta av  inredningen i detta vackra hem gått förlorad vilket ivrigt får beklagas.

Här några bilder från hemmet i stan

Hemma hos mig i stan 1

Några bilder från mitt hem i staden. Observer hur vitt och fräscht jag har det! Här jag flyttade hit ville jag ha ett ljust hem och det fick jag, ty fönsterytorna är gigantiska och hörnvåningen ligger i sydväst.

I det rymliga vardagsrummet finns flera rum. Längst in ligger en hall och den syns till vänster i bild. Där har jag barskåp, en fåtölj och en vägghylla full med skivor.

Hemma hos mig i stan 2

Mot ljuset i söder finns ett stort fönster med balkongdörr intill och en öppen spis. Sommartid blir solen lätt lite påträngande så gardiner eller persienner är bra att ha. När bilderna togs var gardinerna nerpackade inför den stundande fasadrenoveringen.

Hemma hos mig i stan 3

Denna del av vardagsrummet kallar jag matsalen. Här finns ett stort hörnfönster och relativt gott om plats för ett matbord som även tjänstgör som arbetsbord. Till höger ytterligare en skivhylla.

Hemma hos mig i stan 4

Intill köket finns en liten sluss som även leder till sovrummet. Bakom dörren till vänster finns två stora garderober. Rakt fram den gröna köket. Golvet är inte ursprungligt, det låg ett trasigt linoleumgolv där när jag flyttade in. Det gick också i grönt. Ovanför diskbänken sitter två stora speceriskåp från Boet. Den hittade jag i grovsoprummet när några grannar renoverade. När jag flyttade in satt ett fult 80-talsskåp på deras plats, men det monterade jag ned.

Tengvallens inventarier auktioneras

Grenanders villa

Alfred Grenanders villa Tengvallen är som bekant till salu och nu skall även inventarierna säljas. Katalogen för de saker som såldes på stadsauktion den 19:e finns tillgänglig på Helsingborgs auktionsverk. Resterande inventarier av högre klass säljs på en kvalitetsauktion senare i år.

Nog är det trist att detta unika hem skall splittras. Man kan undra varför det sker nu, när det klarat sig så länge. Antagligen är det för dyrt (inte minst tomten) och ingen arvinge har råd att lösa ut de andra. Synd tycker jag, hade det inte varit bättre om man donerat hela anläggningen till något museum eller till kommunen? Kanske fräckt av mig men jag tycker att det är en skyldighet som arvinge att säkra kulturvärden som dessa framför personlig vinning.

Villan är fortfarande till salu och finns att beskåda hos Erik Olsson.

Jugendvåning i 30-talsstram skrud

Engelbrektsgatan 25

Jag bläddrar i några årgångar av Svenska hem i ord och i bilder från slutet av 30-talet. Det är en ny tid som brutit fram. Vurmen för antika möbler har mattats, och nu har alla hem med självaktning ett barskåp och en cosy corner. Hemma hos-reportage görs numera även i 1-rumslägenheter, något som var helt otänkbart 10 år tidigare.

De sena 30-talets heminredningsideal skapade vackra miljöer som är en aning strama och samtidigt ombonade med en myckenhet av textilier. Någon brist på möbler är det i de allra flesta fall inte. Ett vardagsrum kan lätt vara möblerat med tre olika grupper och det ger viss trängsel som dock inte är av ondo.

Ytterst sällan ser man de rikigt sparsmakade hemmen, de hem som inretts med vad jag skulle kalla 30-talsminimalism. Men på bilden ovan ses sovrummet hos en ung inredningsman, boende Engelbrektsgatan 25, 5tr. Huset är från tidigt 1900-tal, men inredningen fullt modern och visst är det vackert med den strama stilen. Väggarna i vardagsrummet är ljust, ljust gult målade och snickerierna nästan vita

Engelbrektsgatan 25

Framför den stora öppna spisen en grön soffa, en fåtölj samt en svart fäll. Enkelt men elegant och verkligen rätt snyggt anordnat med låga bokhyllor och en tevagn för servering.

Engelbrektsgatan 25

Sovrummet är både representativt bekvämt anordnat. Sängkläderna ryms i ett förvaringsskåp och stör ej den dagliga trivseln.

Engelbrektsgatan 25

Vid fönsterväggen står en fåtölj och intill ett telefonbord med apparaten inom bekvämt räckhåll.

På detta sätt bodde Ernst Knutsson Kjellberg, en ung inredare på modet. Lägenheten var en s.k. dubblett, dvs två rum och kokvrå i anslutning till hall och kapprum. En bostadstyp som var mycket vanlig på 10-20-talen.

En vacker interiör med en vikskärm

Fantastisk vikskärm

Jag minns inte var jag hittade denna bild, men den kommer från någon bok eller tidskrift som jag läst på KB. Fantastiskt rum i vilket fall som helst med allt som behövs för att skapa trivsel. Snygga tapeter, kakelugn, vikskärm och en atenienn full med conversation pieces.

Undrar hur många som skulle kunna tänka sig att bo på detta sätt idag? Rätt få gissar jag. Jag skulle gladeligen ha ett vardagsrum eller förmak i denna charmanta stil. Inte en dansk möbelklassiker så lång ögat kan nå! Inte fr att det är något fel på danska möbelklassiker, men nog börjar de bli rätt uttjatade, det måste man säga.

Miljön ovan var nog även den rätt uttjatat en gång i tiden. Det är inte svårt att tänka sig hur fräscht det måste ha varit när man kunde byta ut allt detta mot lätta och luftiga standardmöbler från KF eller HSB. Jag har inte något emot dessa nätta möbler, men nog är det tråkigt att alla prompt skall inreda på liknande sätt.

Litet bo från Kooperativa förbundet

Litet bo

På utställningen Standard 1934 presenterade KF enkla och billiga seriemöbler för den unga familjen. Möblerna var även nätta til formatet och var tänkta att vara ett alternativ till de “möbelgarnityr” som fortfarande dominerade möbelhandlarnas butiker. I filmen Litet bo från 1943 möter vi ett nyförlovat par som faller för KF:s moderna möbler. Titta på den, den är mycket intressant!

 

Markelius presenterar Sweden speaks på New York World’s Fair anno 1939

Sweden speaks på New York World's Fair 1939

När New York World’s Fair anordnades 1939 blev Sverige erbjudna ett stort område på 4500 kvm och på detta område uppfördes efter arkitekt Sven Markelius ritningar eleganta paviljonger. Sweden speaks, of present achievements and future aspirations” var det motto utställningskommittén valt och man får nog säga att det politiska inslaget var märkbart. Se bara på denna vy som visar “den svenska demokratins sociala strävanden”.

Markelius byggnader var låga, 4-6 meter, och förlades till tomtens yttergränser och på så sätt skapades en öppen gård med planteringar och trivsamma sittgrupper. Byggnaderna uppfördes i trä men den bärande konstruktionen var av stål. Ytskikten kläddes med gipsskivor (“gypsum board”) och taket med aluminiumpapp. Takets undersida kläddes utomhus med fernissad furupanel. Områdets plan kan i detalj studeras här och sektion och detaljer här.

För den konstnärliga utsmyckningen stod Bibbi Lindström och Anders Beckman (mannen med mustach som startade Beckmans tillsammans med Göta Trädgårdh). Lindström var en av Sveriges mest anlitade filmarkitekter och var under åren 1932-1962 enormt produktiv. En av hennes sista jobb var som scenograf för tv-serien Den vita stenen. Tillsammans med Markelius skapade de intressant miljö som visade olika delar av Sverige. Man får säga att utställningen blev riktigt snygg, även om har ett visst propagandatråkigt skimmer över sig i vissa presentationsdetaljer.

För att ytterligare belysa utställningen kommer här en svit av bilder. Här turistbaren alldeles innanför entrén. Kartan i bakgrunden är försedd med nummer och slår man detta på någon av de telefoner som står på disken får man höra en redogörelse för den traktens historia. Skogsindustrin presenteras i en egen sektion och mannen mellan trädstammarna berättar om hur “skogen utnyttjas och återväxten tryggas”. Även järnet fick sin beskärda del av uppmärksamhet på denna utställning.

Lite festligare blir det när vi kommer över till den konstindustriella avdelningen. Här diverse keramik. Glas och andra bruksföremål exponerades på detta piffiga sätt och konstglaset gavs gott om utrymme. Slutligen fick även de ädla metallerna komma med på ett hörn, ty de försågs en egen silverkammare vars väggar var fanerade med naturfärgad björk.

Något om hur man möblerar sitt hem

Hur man idag möblerar sitt hem, framgår med stor tydlighet av helgernas bostadsbilagor. Hur man möblerade när det begav sig, framfår med stor tydlighet av reportagen i Svenska hem i ord och i bilder. Det var först på 30-talet som det gamla regelverk som blomstrat sedan 1870-talet, ersattes av en friare (hmm) inställning till hur ett hem bör te sig.

Bodde man flott och rymligt, var det klokt att möblera förmaket i någon form av rokoko (Louis XV) och salongen eller kabinettet i Gustaviansk stil, eller vice versa. Allt efter råd och lägenhet, valde man ursprungliga möbler från tiden, eller nytillverkade dito i 1800-talets nystilar. Den allra populäraste av dessa var nog nyrokokon, som skilde sig tämligen markant från de möbler som var populära under Louis XV tid på 1700-talet. Nyrokokosofforna är mycket omsorgsfullt stoppade och visar mycket litet av träet, som är mörkt och bonat.

Ny-Louis XVI, som var en uppdaterad variant av den franska Louis XVI-stil som i Sverige blommade ut som den Gustavianska stilen, utfördes gärna i sotat päronträ, till skillnad från originalen som var målade i ljusa färger. Naturligtvis fanns det också gott om nytillverkade möbler i den svenska Gustavianska stilen, men det var först i början av 1900-talet som man började tillverka dessa stilkopior.

I matsalen var det lämpligt att välja nyrenässans, något annat var i princip inte tänkbart. Naturligtvis kunde man också ställa in ett tungt barockskåp, det var rentutav lämpligt. Snickerierna i detta rum var ofta mörkt ådringsmålade och under en följd av år, var panelen hög och krönt av en hylla där prydnadssaker kunde exponeras. Just matsalar ligger mig varmt om hjärtat, ty jag gillar den mörka ombonade stil som kännetecknar detta rum.

Herrummet, som inte sällan hade egen ingång från tamburen, eller rentutav trapphuset (varför, vill man inte tänka på…), inreddes gärna i en orientalisk stil, eller någon form av fornnordisk stil. Även här mörkt och ombonat. Hade man nordisk stil i herrummet, fick det bli orientalisk i tamburen. Eller tvärtom.

Monica Morales-Schildt, glaskonstnär

Monica Morales-Schildt

Monica Morales-Schildt vid sitt toalettbord i det lilla matrum som blivit hennes privata sovrum i den trånga Gärdesvåningen på Hedinsgatan 17.

I serien Yrkeskvinnor på Gärdet, har turen kommit till Monica Morales-Schildt som idag är mest känt för sin exklusiva glasserie Ventana som lanserades 1959. Det är mycket eleganta pjäser, se bara på dessa två vaser i grönt och blått. För att inte tala om denna lätt rökfärgade. Vid tiden tiden för detta reportage, 1948, var Morales-Schildt chefsassistent i NK:s konstindustriavdelning. Hon hade arbetat för Gustavsberg och även gjort denna keramik för Arabia.

Monica Morales-Schildt

Gärdesvåningen är en klassisk liten 1,5:a där matrummet apterats till fruns rum (planlösningen hittar ni här). Vid det stora vardagsrumsfönstret, som i praktiken är ett burspråk, är maken Göran Schildts arbetsplats belägen. Schildt var André Gide-specialist och konsthistoriker med en avhandling om Cezanne i bagaget. Innan flytten till Hedinsgatan 17, hade paret bott på 1600-talsgården Nedre Gården i Lovisa i Finland.

Våningen rymmer både gammalt arvegods, antikviteter och modern attiraljer. Soffan är t.ex. klädd med tyg av Sampe och keramiken i bokhyllan är bl.a. av Kåge, Salto, Lindberg och Jobs. En bild av både bokhylla och matvrå med 1800-talsstolar hittar ni här. Den eleganta byrån med spegel ovanpå, står i anslutning till hallen.

Det Morales-Schildtska hemmet är nog rätt typiskt för sin tid. Idag skulle man aldrig klämma in så många möbler i en så liten våning. Synd, tycker jag. Effekten blir på det hela inte alls dum och jag kan tänka mig att det resulterar i ett trivsamt hem.

Astrid R Sohlmans ateljé Studio Ars

Astrid Sohlmans vardagsrum på De Geersgatan 16 på Gärdet i Stockholm

På 30-talet var Studio Ars ett känt namn när det gällde textil. Astrid R. Sohlman (1905-1990), dotter till Ragnar Sohlman, drev sin egen textilateljé och hade åtskilliga väverskor under sig. Hennes eget hem, i fastigheten De Geersgatan 16, är till stor del inrett med egna textilier. På bilden ses en matta som hon själv växt med egenhändigt växtfärgade garner (inlandslav, skägglav och stenmossa)  i en teknik som är en blandning av rya och flossa.

Sohlmans speciella kännetecken under dessa år var cellophanet. Av detta moderna material vävdes gardiner och möbeltyger.  Soffan här ovan har exempelvis en klädsel bestående av linne/cellophan. Jag vet inte säkert, men jag misstänker att det Sohlman kallade cellophan är detsamma som viscos (cellull) som började komma i handeln vid denna tid, men säker är jag inte.

Vardagsrummet i den lilla Gärdesvåningen är tämligen rymligt och väggarna går en en äggskalsliknande nyans. Lister och fönstersnickerier går i brunt, precis som i den lägenhet som nyligen var till salu i samma fastighet (den kan knappast ha varit ommålad sedan 1935). Här en bild på den matvrå som ligger i vardagsrummet  inre del.

Trots att lägenheten är liten, finns det gott om vrår. Sovrummet är förlagt till det matrum som ligger i anslutning till sekundärköket (är en bild på planlösning och sovvrån). Kombinationen av tavlor, textilier och olika typer av möbler skapar en interiör som måste ha framstått som modern på sin tid, modern, men utan att för den skull bryta med rötterna till dåtiden. Verkligen snyggt tycker jag.

På spaning efter ett 10-tal som flytt

Jag gissar att byggnadsvårdstrenden knappast har undgått någon här i landet och i dess följe har det uppstått en bild av ett stilrent och vitmålat tidigt 1900-tal som man verkligen kan ha synpunkter på. Nu har jag inte tänkt ägna denna text åt att racka ner på alla de som anammat detta en smula falska ideal, ty jag tycker att det är utmärkt att intresset och respekten för äldre byggnader och miljöer fått sig ett uppsving (även om jag anar att det för vissa till viss del rör sig om en modesak). Nej, istället är jag nyfiken på hur svenska hem kunde te sig i skiftet mellan 10- och 20-tal. Likriktning, vad det än må gälla, är något jag avskyr och därför skulle jag önska en större variation, både i inredningstidningarnas reportage och vi våra svenska hem.

Min första tanke var att bläddra i Svenska hem i ord och i bilder, vilket dock snabbt visade sig vara en tämligen dålig idé. De hem som presenteras där är visserligen intressanta men för det mesta rör det sig om rena stilhem där möjligtvis en bedagad jugendstol skräpar i något hörn. Istället är det barocken, rokokon och den Gustavianska stilen som dominerar. Typiskt för högreståndsmiljöer vid denna tid, men inte lika typiskt för den arbetar- och medelklass som jag intresserar mig för. Istället gick jag till Stockholmskällan för att söka efter material.  Bilden ovan var det första jag fann och den visar ett arbetarhem vid Liljeholmens stearinfabrik. Väggarna är tämligen ljusmålade, men dock inte vita. På golvet en färgglad linoleummatta och på bord och sittmöbler mönstrade och brokiga textilier. Notera också dörren i kapprummet som förefaller att vara målad i två olika nyanser. Till höger om öppningen mot hallen hänger handdukarna dolda bakom ett en vacker väv eller broderi. Det är ett vackert rum tycker jag, men man får förmoda att det knappast var någon lyx att leva i detta rum med kokspis.

Även på denna bild möter vi en självförsörjande kvinna och det på Inedalsgatan 15 på Kungsholmen i Stockholm. Denna dam tycker jag verkar ha det relativt gott ställt. Hon har ett skrivbord i rokoko(stil?), en vitmålad sittmöbel och på det lilla bordet till höger en fotogenlampa i färggrann majolika. Tapeten är diskret mönstrad i vad som förefaller vara två färger och det finns gott om blommor i rummet. Ripsmattor ligger i rader på det skurade plankgolvet. Visst är det fint? Ljust och trevligt, men långt ifrån sterilt och helvitt.

Nu har vi kommit oss upp på samhällsstegen och på denna bild möter vi en syjunta hemma hos Tyska ministern (och hans fru får vi  förmoda). Även om bilden är från åren runt 1920, är det tydligt att interiören är äldre än så. Huset förefaller att vara byggt, eller ombyggt, någon gång på 90-talet eller lite senare. Tapeterna är verkligen allt annat än diskreta, men möblerna förhållandevis nätta, så gott det nu går att se. Men vem vet, kanske döljer sig några gamla dammiga 80-talsmöbler i något hörn. Mattan i detta hem är stor och säkerligen äkta, som det anstår en minister.

Här har vi ingen mindre än arkitekten Per Olof Hallman i sitt arbetsrum i Stockholms stadshus. Detta praktbygge är signerat Ragnar Östberg och bilden troligtvis tagen i mitten av 20-talet. Väggarna är ljusa och möblerna är mörka, precis som bröstpanelen. Det är ett mycket vackert och rogivande rum tycker jag.

Men hur såg det ut hemma hos skådespelare och andra kulturarbetare? Jag hittade en helt underbar bild på Anna Lindahl i “hemliknande miljö”. Visst är den vacker? Hennes hem verkar dock vara tämligen murrigt (och i mitt tycke rätt trivsamt). Det enda som är ljust  är en dörrkarm (eller vad det nu är) bakom hennes huvud. Ett annat exempel på konstnärligt betonade hem är Gösta Ekmans vid Karlaplan i Stockholm. Några år senare flyttade han till Artillerigatan och inredde det s.k. prakthemmet som dock var att betrakta som ett stilhem, till skillnad från detta mycket mer originella och kanske också mer tidstypiska.

Avslutningsvis tänker jag mig att det vore bra mycket roligare om fler lät sig inspireras av hur det verkligen såg ut på 10-20-talen och inte bara fastna i den bild som skapats på senare år. Med vitpigmenterade eller mörkbetsade golv, vitmålade snickerier och “färgglada accenter”, “less is more” och vad nu alla schablonerna kallas.

För autentiska bilder av kök, passa på att besöka den Kökskatalog som Länsmuseet i Gävleborg lagt upp på Facebook. Där finns många fina bilder!

Mogens Mogensens villa i Tågaborg

Mogens Mogensens villa i Hågaborg

40-talets skånska arkitekt på modet var Mogens Mogensen, åtminstone om man får tro Svenska hem i ord och i bilder. Hans eget hem låg på Johan Banérsgatan i Helsingborg och var en elegant villa som bl.a.  koketterade med öppen spis på takterrassen som för övrigt var avsedd för solbad.

Paradrummet är vardagsrummet vars kombinerade fönster och vinterträdgård ses på bilden ovan. Mellan de båda glasen har en trädgård skapats och detta är verkligt effektfullt. En en annan vrå av detta stora rum, som går tvärs igenom villan,  finns en spiselvrå med två stora fåtöljer som Mogensen ritat och som klätts av Elsa Gullberg. Ytterligare en sittplats är anordnad vid dörrarna ut till trädgården. Här ett par Bruno Mathsson-fåtöljer i vitt fårskinn samt en ljusgrön flossamatta.

Intill vardagsrummet ligger matsalen som också är generöst uppglasad. Inredningen är mestadels klassisk med två tunga malmljusstakar och ett par stolar nyrokoko (tror jag iallfall).  Ytterligare ett sällskapsrum är den övre hallen vars golv är klätt med kalksten. Jag misstänker att väggarna är klädda med stavfanér i ädelfuru, precis som detta lilla rum.

Mogensen studerade vid KHT och Konsthögskolan och jobbade bl.a. hos Kooperativa förbundet samt ritade hus för Stockholmsutställningen innan han fick jobbet som kontrollant vid bygget av Helsingborgs konserthus, en byggnad som ritades av Markelius. Så småningom blev han en av de mer inflytelserika arkitekterna i denna del av Sverige och 1941 stod det vackra Simhallsbadet i Helsingborg klart.

Detta är verkligen inte bröstpanel

En mycket utbredd missuppfattning verkar vara att denna höga panel, med en liten hylla på toppen, kallas för bröstpanel. Det är helt fel. Jag kan förstå varför, då den når upp i brösthöjd. Bröstpanel är dock något helt annat, ty den typen av panel når bara upp till fönsterbröstningen, dvs från golv upp till fönstret tar vid.

Det det ni ser på bilden benämns hög panel. Svårare än så är det inte.

Om man skall krångla till det lite till så finns det olika typer av panel och här skiljer man på den mer banala sorten och den helfranska. I helfransk panel sitter fyllningarna fast i en profilerad list som i sin tur sitter fast i ramverket. Enklare snickerier saknar den profilerade listen och där fästs fyllningen direkt i ramverket.

Panelen på bilden ovan ser ut att vara helfransk, ty de rektangulära fyllningarna omges av en profilerad list, men i slutet av 1800-talet hade man insett att man lika gärna kunde spika på en list i efterhand och på detta sätt imitera helfransk panel så säker kan man inte vara. Redan då förenklade och förbilligade man. Men fint är det iallfall.

Barkök eller bara kök undrade arkitektduon William-Olsson år 1953

Runt 1953 började man bygga ett experimenthus på Modulatorsgatan i Järnbrott i Göteborg. Arkitekter var Tage och Anders Tage William-Olsson (far och son) och de byggde okonventionellt ty lägenheterna gjordes flexibla genom att innerväggarna kunde flyttas efter de boendes önskemål (här ett exempel). SF gjorde ett reportage 1954 visar de fleibla våningsplanerna och inte minst en nyhet: det öppna köket!

Arkitekterna hade nämligen, gissningsvis efter amerikansk förebild, lanserat det öppna köket vilket framgår av bilden ovan. Köksväggen var dock inte non-existing, utan det rörde sig snarare om en slags barkök som kunde beställas i olika utföranden vilket denna skiss visar.

Barkök eller bara kök? var den fråga som prydde utställningsbroschyren. Samtliga boende verkar ha valt barköket i en eller annan utformning. Kanske inte så konstigt, ty det är en rätt tilltalande lösning där man till viss del kan stänka om sig och dessutom ser man ju inte disken från första parkett heller. Spisen hade placerats i ett hörn (vilket var emot HFI:s riktlinjer) och en rejäl fläktkåpa ovanför sörjde för god ventilation.

En rätt fin lösning tycker jag, flexibel och praktiskt på många sätt. En bra kompromiss mellan dethelt öppna köket och det ordinära.

Det personliga är likväl det förnämsta

Jag läser ofta och gärna bostadsbilagorna för att studera de lägenheter och villor som är ute på marknaden. Om de är i renoveringsbehov och vackra, sparar jag ner bilderna. Hem som inte är kritvita och i open plan är numera utrotningshotade och då kan ni förstå att man gärna vill bevara några bilder på hur det en gång var; på den tiden det fanns tapeter, färg och väggar.

Jag läser i SvD ett hemma hos-reportage. Det är en liten tvårummare i Vasastan som man lyckats ta 18 bilder på. Paret som bor däruti kommer bredvilligt med tips:

– Välj vitt som bas – då kan du förändra rummet med olika accentfärger.

– Plocka undan allt ovidkommande – det gör att inredningen kommer fram och ger en lugn och behaglig miljö.

Men! Det är allt det ovidkommande som ger hemmet personlighet. Och accentfärger! Just nu känner jag att ordet borde förbjudas. Och vitt! Allt skall vara vitt, vilket även verkar gälla for många byggnadsvårdsintresserade som målar allt vitt och kastar ut det fina 50-talsköket och bygger ett autentiskt lantkök målat med linoljefärg. Jag är född på landet så jag vet hur kantkök ser ut och inte är de vita med ho i porslin precis.

Jag läser Svenska hem i ord och i bilder (1927). Maj Sterner skriver: Det personliga är det förnämsta i ett hem. I kanslisekreterare och fru Peyrons hem gör detta sig i hög grad gällande, inte minst genom det pietetsfullt bevarandet av varje gammalt föremål som kommit från det gamla hemmet.

20-talet var i stor utsträckning en tid när det fanns givna regler för hur ett hem skulle inredas, precis som idag även om dagens regler är oskrivna. Just därför är den citerade texten värdefull (framförallt den första meningen) och precis lika aktuell. Det verkar finns ett omättligt behov av att skapa sig ett hem som till fullo uppfyller kraven på god, och för tillfället modern, smak.

Och med några piffiga accenter som visar att man åtminstone tänkt lite själv. Men det personliga får sitta emellan.

Interiör lyx på Valhallavägen 94-96

Valhallavägen 94-96

Stadsmuseets faktarum kan verkligen rekommenderas, ty där finns mängder av bilder och inte minst de fullständiga inventeringarna av innerstaden. I en av dessa inventeringar fann jag dessa bilder tagna i slutet av 70-talet. Bilderna är fantastiska tidsdokument då de visar hur det faktiskt såg ut hemma hos gemene man i vardagslag.

På bilden ovan ses tobaksaffärens interiör i fastigheten Valhallavägen 94-96, en interiör som idag är ett minne blott.

Valhallavägen 94-96

Huset på Valhallavägen renoverades och ombyggdes en smula 1928, men sedan dess har inga större ändringar gjort. Badrum och kök har dock i viss mån förbättras och i vissa fall moderniserats helt, men många kök hade åtminstone för 30 år sedan kvar mycket av sin ursprungliga inredning. Är det inte vackert! Tyvärr skall lägenheterna renoveras inom en snar framtid så att de boende får modern standard och marknadsmässiga hyror.

Valhallavägen 94-96

Detta måste vara ett ungdomsrum! Kakelugnen verkar sekundär, ty den är inte någon representant för 1880-talets renässansstil. Observera också affischen på David Bowie, den öppna byrån och stereoanläggningen.

Valhallavägen 94-96

Hörnlägenheterna på framförallt 2-3 trappor har de mest elegant rum som tänkas kan, ty de är försedda med en liten burspråksliknande utbyggnad (minns ej termen!). Framför detta utrymme står en eldskärm, troligtvis med broderi i petit-point.

Här en detaljerad bild på detta vackra utrymme som jag skulle förvandla till vinterträdgård om jag hade mitt hem i den våningen. Med en glasad dörr, bleve vintertemperaturen i detta utrymme helt perfekt för ömtåliga medelhavsväxter. Vackert är det också med sina helfranska paneler och sitt kupollika tak.

Valhallavägen 94-96

Vad sägs om detta rum med sina rent groteska överliggare? Det är nästan så att man blir rädd och i svagt kvällsljus måste skuggorna kasta de mest skräckinjagande skuggor över väggar och golv.

Valhallavägen 94-96

Slutligen en matsalsinteriör som uppenbarligen befriats från sina dörröverstycken. Den tidstypiska renässanskakelugnen i matsalsupplaga är dock intakt, precis som den höga panelen och stjärnparketten. ett vackert rum!

http://www.ravjagarn.se/blogg/wp-content/uploads/valhallavägen_94-96_11.jpg

Ett modernt luftslott vid Kungsklippan

Uppe på Kungsklippan ligger ett stort bostadshus som har flera adresser, bland annat nere vid Kaplansbacken. Åtminstone på den sistnämnda adressen finns det några praktfulla och väl tilltagna lägenheter där man inte sparat på utrymmet. i denna våning, som jag gissar är en 4.a med jungfrukammare bor en familj som jag gissar lagt sig vinn om att inreda fullt modernt. Redan i hallen slås man av utsikten, ty genom ett valv i dess vägg får blicken fri lejd ut genom matsalens fönster och genom en dörr når en vardagsrummets panorma. Långt där nere syns fortfarande några gamla lejongula kåkar invid Klarahallen, ungefär på den plats där idag bebyggelsen på Blekholmsterrassen tronar. Vi befinner oss 7 trappor upp, hos familjen Beronius.

Fru Elly, född Barrington, har avdelat vardagsrummet gentemot matsalen medelst ett tunt draperi från Elsa Gullberg för att göra det möjligt att avdela den stora ytan. I hallen står en kaneriegul fåtölj intill ett bord med ljusgrön kakelskiva. På golvet en Märta Måås.

Även i det rymliga vardagsrummet återfinner vi den kanariegula färgen, ty balkongdörrens draperi och de två fåtöljerna har tyg i denna kulör. Under soffbordet ligger Märta Gahns rya Blomsterrabatten och vid flygeln Kungsmattan som fru Beronius gjort själv. Merparten av alla våningens möbler är i ljus alm med accenter i svart.

Intill soffgruppen står skrivbordet som även det är i alm. Gardinerna framför fönstret med den vackra utsikten är röda,  precis som soffans klädsel. Visst är det en vacker interiör! Och sannolikt mycket dyrbar, ty samtliga textilier är handvävda och det var väl knappast billigt på den tiden heller, framförallt fick man nog betala en rejäl slant för Märta Måås alster.

Matsalens stolar är klädda med ull i en “bibliskt” blå färg. Denna blå nyans går igen i gardinerna och finns också i Kostaglaset på bordets jakarandaskiva. Visst är det en nätt interiör! Tyvärr framgår det inte vilkenfärg väggarna har, men jag gissar att den är ljus, beige eller gulvit.

Sovrummet går i milda toner av gult och grönt. Ett vackert rum som även stoltserar med balkong och utsikt över Klaras takåsar. Gardinerna är milt grågröna, sängöverkastet kommer från Hemslöjden och går i gult och grönt. Toalettbordet är snickrat i rodnande palissander och stolarna är klädda med rosa-lila brokad som matchar taklampan. Notera också den eleganta sänglampan med skärm av gult siden!

Familjen Beronius hem måste ha varit mycket vackert men säkerligen också ett hem som är en god exponent för det stilsäkra Stockholmshemmet från sent 30-tal. Inte lika unikt då som det framstår idag. Jag tycker att det är mycket vackert.

Eric Sigfrid Perssons hem i Ribershus

Det är nästintill amerikansk filmstjärnelyx som möter besökare i Eric Sigfrid Perssons hem högst upp i ett av de nybyggda kåkarna i Ribershus. Våningen, som hör till de största i huset, brer ut sig på en yta motsvarande två hörnlägenheter och upptar hela gavelpartiet. Hallen är rund och gröna draperier döljer klädesförvaringen. Belysningen är ordnad i en ramp som indirekt belyser kupoltaket.

Vardagsrummet är gigantiskt och nästintill kvadratiskt. Två stora perspektivfönster täcker stora delar av västväggen och på ömse sidor om detta praktrum ligger blomsterrum och bibliotek. Det förra är ett fantastiskt rum med kalkstensgolv, fönster i två väderstreck samt rottingmöbler, fågelbur och akvarium. På bilden ovan är det dock biblioteket som skymtar. Båda rummen avdelas mot vardagsrummet medelst stora, uppglasade skjutdörrar i något ädlare träslag.

Invid den öppna spisen finns en generös hörnsoffa och ovanför en ljusramp som dekorerats med akvareller av Henry Maines hand. Notera också den fluffiga fäll som placerats under soffbordet!

Vardagsrummet rymmer förutom ett flertal soffgrupper och en flygel ett fiffigt barskåp med kylskåpsfunktion som utförts hos David Blomberg efter Perssons egen idé. Både elegant och sannolikt väldigt praktiskt. Tyvärr förtäljer inte reportaget i Svenska hem vidare detaljer om utförande m.m. o.s.v.

Studera också vardagsrummets fönstervägg nattetid på denna bild. Elegant är bara förnamnet!

I biblioteket vi bokhyllor av ljus alm, stolar med kalvskinnsklädsel samt ett intarsiaprytt arbetsbord som lustigt nog rymmer båda hakkors och Eiffeltorn. Motivet är nämligen en världskarta och år 1939 var lutande tornet i Pisa likväl som det tyska rikets variant av solkors, representativa symboler respektive land.

Sonens arbetsrum har även det en karta, men denna är amerikansk och utförd av Oliver Neerland och saknar känsliga symboler. Skrivbord och säng är av björk.

Huruvida E S Perssons lägenhet finns kvar i ouppdelat skick kan jag inte yttra mig om. Jag är heller inte säker på om den låg i det första höghuset, det med adress Tessins väg 1 eller i det tredje. Båda dessa hus hade dock David Helldén som upphovsman. Hur det går med HSB:s renoveringsplaner för första höghuset är även det obekant, men ombyggnaden har ännu inte startat.

Flott kök i jakaranda snart i container

Just nu ligger en liten tvårummare ute till försäljning. Den gamla 90-talskåken renoverades genomgripande i slutet av 30-talet men denna våning har långt senare byggts om än en gång. Ta en titt på bilderna och studera särskilt kök och sovrummets förvaringsmöbler. Enligt mäklaren är köket i massiv jakaranda, vilket jag dock betvivlar. Nå, faner är gott nog det med. Fint att man målat tak och den övre skåpraden i turkos.

När jag passerade ett hus i slutet av Brantingsgatan hittade jag denna container som var full av platsbyggd snickeriinredning. Så kan det gå när gemene man skall til att renovera.

Det fick ett nytt hem i gammalt hus

Möbelarkitekterna Gunnar och Ulla Eklöf hade våningsbekymmer våren 1938. Som inbitna östermalmare ville de gärna bo i stadsdelen, men någon gammal unken våning ville de dock inte ha, däremot önskade de en helt moderniserad i ett gammal hus. Ulla Eköf beskriver deras svårigheter i en mycket rolig text. Läs och förundras över modets skiftningar.

Det nya hemmet i en gammal våning på Storgatan i Stockholm har en planlösning som till stor del överensstämmer med den tidens ideal. Avvikelserna från Gärdets lyxkaserner är verkligen smärre. Saknas gör dock den öppna spisen samt balkong. Personligen tycker jag att dessa radikala ombyggnader kan vara mycket lyckade. Förutom avsaknaden av brasa, saknar jag i detta hem ett större vardagsrum med två fönster och ett mindre sovrum.

Ackings hem i Borgström/Reinius hus

I en av Södermalms flottaste hyreskaserner, inredde Carl -Axel Acking sitt hem i slutet av 30-talet. Fastigheten, som jag skall presentera i detalj en annan gång, ritades av Backström och Reinius och har en fasad i tegel med burspråk i teak. De ursprungliga skjutfönstren i matvrån har vid en senare renovering bytts ut, men i övrigt är det mesta sig likt. Inte minst de vackra hissarna är värda att beskådas och naturligtvis gården vars planteringar utarbetats av trädgårdsarkitekt hermelin.

Vardagsrummet är stort, 4×6,7 meter, och rymmer både spinett, läshörna, matsalsbord och en liten soffgrupp.

Färgskalan i detta vackra rum går i grönt, vitt och brunrött med inslag av grått och gult. Möblerna är i varierande träslag  som mahogny, rödbok, alm, valnöt och päron. Blandningen är både tidlös och mycket ståtlig. hemmet hade gjort sig lika bra 20 år senare.

På väggen bakom skåpet har ett fisknät spänts upp och där klänger en passionsblomma som trivs bra i det ljusa rummet med sian stora fönster med låg bröstning.

Mellan kök och sovrum (se planlösningen) ligger det utmärkta köket. Arbetsbänken är i teak och golvet har belagts med mörkgrönt tile-tex. Notera den fantastiska diskbänken i rostfritt som går upp på väggen och ersätter kakel. Snyggt och praktiskt. Lika fin är spiskåpan i råglas. Matplatsen har inretts med två stolar av windsortyp samt ett björkbord.

Även i sovrummet har växterna sin givna plats. På bilden ovan ses dessutom köksgolvet och genomblicken från sovrum till vardagsrum.

I sovrummet finns fruns beautyhörna med toalettmöbler av päronträ. Intill en byrå fanerad med silkesfanér. Färgerna hålls i gult och gråbrunt med inslag av rött, vitt och blått. Mycket snyggt!

Yrkeskvinnornas nya hus på Gärdet

1939 stod Yrkeskvinnors Klubbs nybyggda kollektivhus på Furusundsgatan i Stockholm klart. Arkitekter var Hillevi Svedberg och Albin Stark, som fått till uppgift att rita ett punkthus för ensamstående och familjer där också kvinnan yrkesarbetade, d.v.s ett hus där specialutbildade fackmän tog hand om städning, matlagning och barnpassning. Uppenbarligen var inte herrarna i samma skriande behov av avlastning, ty något kollektivhus för herrar har jag inte hört talas om (men jag kan tänka mig att många velat ha hjälp med groggandet, rökningen och förvärvsarbetet).

Bottenvåning och souterrängplan innehöll gemensamhetslokaler som gymnastiklokal, spädbarnkrubba, storbarnkammare, restaurang och centralkök. Till varje våningsplan gick två mathissar upp till våningsplanen. Middagsbjudningar var således lätta att ordna, ty det var bara att ringa ned till restaurangen och beställa mat.

På varje plan fanns en fyrarummare, två trerummare, en dubblett med kokvrå, en enrummare med kokvrå  samt ett enkelrum för städerskan. Endast enrummaren och städerskans lilla skrubb saknade öppen spis. Balkong hade dock samtliga lägenheter. Här en bild med en vy ut mot gatan.

Våningarna var välplanerade och är det än idag. Arbetsköken är inte speciellt stora, men försedda med fönster. De hade elspis och ugnen var placerad i praktisk bänkhöjd. Garderober finns det relativt gott om och vardagsrummen har burspråk. De större våningarna har en skjutdörr mellan vardagsrum och hörnrum, vilket skapar en stor yta för umgänge om så önskas.

1939 ordnade Yrkeskvinnors klubb och Svenska slöjdföreningen en hemutställning i huset, “11 familjer visa sina hem” som rönte stor uppmärksamhet och visst löje. NK- och Svenskt Tennmänniskor, samsades med Malmstens-karaktärer och Gullbergs-öden. Mer om det en annan gång!

Vackra kök som ej längre finns kvar

För ett halvår sedan skrev jag om gamla kök (läs och kommentera!) på Byggfabrikens blogg. Fortfarande dimper det ned kommentarer, vilket tyder på att det är ett ämne som engagerar. Framförallt tror jag att det är kök från 30-60-tal som ligger i farozonen. Antingen anses de för omoderna eller alltför moderna för att passa ett gammalt torp eller en herrgård eller en våning. Att bygga nya kök i gammal stil är jag inte särdeles förtjust uti, och det främst för att man “återskapar” något som inte funnits och som framstår som lite kitschigt. 30-50-talsköken däremot, är strama och eleganta och jag tycker att de ofta passar mycket bra in i äldre miljöer. Att riva ut ett sådant kök, för att bygga ett lantligt kök i gammal stil finner jag helt förkastligt. men smaken är ju som bekant som baken, dvs delad.

En unik Östermalmsvåning är till salu

Det är sällan en riktigt fin 1800-talsvåning är till salu men nu har det trots allt hänt och till råga på allt en fin 6:a på Östermalm. Huset är gulputsat och har en klassisk nyrenässansfasad. Just denna våning är riktigt ovanlig, ty samtliga fönster i hela våningen är de ursprungliga från byggnadsåren. Endast balkongdörren i köket är sekundär och av tämligen ful modell, men det må vara förlåtet. Fönstren har enkla bågar med lösa innanfönster. Studera denna bild och se hur smäckra fönsterkarmarna i salongen är. Glaset når nästan ut i fönstersmygen. Så vackert och så elegant!

Matsalen har kvar sin höga panel som verkar vara ådringsmålad. Även överstycken och lister är behandlade på samma sätt. Stuckaturen och taket kan dock ursprungligen ha varit målade i en annan färg. Matsalstak dekorerades ofta med hjälp av schabloner och var tämligen polykroma. Se bara på detta tak från Valhallavägen 108. Apropå panel så kallas panelen i matsalen för hög panel. Panel som bara går upp till fönsterbröstningen (fönstrets nedersta del) kallas däremot för bröstpanel. I övriga rum verkar sockelpanelen vara flitigt förekommande, se bara denna bild.

En intressant detalj med denna våning är att jungfrukammaren ligger åt gatan till (studera planritningen här – notera dock att jungfrukammaren apterats till badrum). Detta arrangemang är mycket ovanligt vid denna tid. Kök och jungfrukammare har av tradition och hävd alltid förlagts åt gården till, men när det gäller hörnvåningar blir lätt utrymmet åt gården i knappaste laget och då tvingas man ibland lägga domestikrummet åt gatan. Att förlägga även köket åt gatan förekommer i princip inte alls, om det inte gäller smålägenheter. Ser ni en skafferiventil i en gatufasad så vet nu att det med största sannolikhet finns gott om enrummare i den kåken.

Även köket har kvar åtskilligt av sin ursprungliga inredning. Möjligtvis har det tidigare funnits en vägg som avdelat köket i kök och serveringsrum. Den nuvarande balkongdörren har i så fall varit serveringsrummets fönster. Flera kakelugnar finns också kvar. I matsalen en pampig i grön majolika och i salongen en verkligt smakfull modell som även den den är av skänkmodell.

Nu hoppas jag bara att någon hostar upp 13 miljoner så att jag kan unna mig ett verkligt förstklassigt boende.

Vackra, men svåråtkomliga linoleum

Inget är så svårt att finna som vackert linoleum. Golvmaterialet är på intet sätt ovanligt, men de flesta mönster är rent förskräckliga och de enfärgade lite trista. Min personliga favorit är jaspé. Diskret och dessutom vackert och det fanns i en uppsjö av olika färgställningar. På bilden ovan ses ett mer “futuristiskt” mönster som jag misstänker är från 50-talet. Kåken som det satt i var dock ombyggd 1946, men det är mycket möjligt att denna extratoalett inreddes senare.

Linoleum fanns av två olika sorter: tryckta och genomgjuten. Den sistnämnda varianten är slipbar och är därför mycket hållbar. Efter slipning och fernissning kan ett slitet golv bli som nytt. Det tryckta golvet är dessvärre inte lika hållbart och man får finna sig i att mönstret så småningom nöts bort. Ett linoleumgolv kan också bonas med bonvax och blir bara vackrare med åren.

Byggnadsvårdsföreningen har en utmärkt artikel om linoleum. Läs! Titta också på denna fina annons från 1919.

Speceriskåp från Otto Schulz BOET

I mitt Gärdeshus var ursprungligen samtliga lägenheter, utom möjligtvis de med kokskåp, utrustade med speceriskåp från göteborgsfirman BOET, som drevs och startats av arkitekten Otto Schulz. Av en slump hittade jag en bild från ett hemma hos-reportage med Nils poppe som i början av 40-talet bodde i en lite tvårummare med öppen spis i mitt hus. I hans lilla kök (som är mycket likt mitt men lite mindre och som endast går att fota genom köksfönstret om man står på balkongen) satt ett BOET-skåp som är identiskt med mitt.

När jag flyttade in fanns dock inget speceriskåp, istället hade någon satt upp ett fult 80-talsskåp ovanför diskbänken. När detta var nedtaget hittade jag som av en slump ett speceriskåp i grovsoprummet. Komplett och med många extra skeppor i glas. Några år senare, i våras, fann jag ytterligare ett så nu har jag två som jag satt samman och som pryder sin plats i mitt kök. Snyggt! Dessutom praktiskt att alltid ha mjöl, socker och andra torrvaror till hans vid matlagningen.

Jag hittade ytterligare några annonser som förklarar fördelarna med BOETS:speceriskåp och som även visar vilka  modeller som fanns. Värt att notera är att glasskepporna tillverkades av Orrefors och höll en hög kvalité.

Jag har skrivit mer om Otto Schulz och BOET här.

NK Triva var de första platta paketen

De första platta möbelpaketen kom i mitten på 40-talet. Exakt när har jag inte lyckats utröna, men enligt vissa källor skapades Triva 1940 och ungefär 4 år senare lanserades Triva Bygg som såldes monteringsfärdiga, precis som de av IKEA 10 år senare lanserade platta paketen. Mannen bakom möbelserien var Elias Svedberg som var chef för NK Inredning 1952 – 1961. Idén med Triva var att tillverka kvalitetsmöbler som dock gjordes i större serier och på så sätt kunde priset hållas nere. Övriga produkter från fabriken i Nyköping var av en betydligt dyrare prisklass och därför inget för gemene man.

På utställningen Bo bättre på Norra Guldheden inreddes några våningar med Triva-möbler och i broschyren för detta evenemang fann jag denna annons. Visst är den fin, loggan med skruv och mejsel? Triva-möblerna försågs naturligtvis med en skylt som talade om att de var just Triva-möbler tillverkade i Nyköping och i vissa fall la man även till formgivarens namn.

En av de mer populära möblerna i Trivaserien är gruppen Paradiset som skapades av Kerstin Hörlin-Holmquist 1958. Här en bild på canapén Lustgården. I serien ingick också soffan Paradiset och fåtöljerna Adam och Eva samt taburetten Fikonlövet.

Om det är någon som kan mer om Triva och Triva Bygg, så är jag tacksam för upplysningar.