Rävjägarn

I’m in the mood for sommarferier, 19

Hoppets här

Jag har varit på utflykt idag och fått mig en demonstration av Ales gamla byahus och skola! Naturligtvis tog jag många bilder, men som vanligt dröjer det innan de är framkallade och därför nöjer jag mig med att visa en simpel digitalbild från byaföreningens utställningsmaterial.

Det fanns en tid när ungdomen såg medlemskapet i Hoppets här eller Blåbandsföreningarna som det enda rätta. Ännu på 30-talet var det vanligt att nästintill hela byar var blåbandister. Hoppets här, som är den äldsta av sammanslutningarna, verkade för nykterhet och hade kristna värderingar. Den bildades 1876 men blev inte speciellt långlivad, ty när Godtemplar- och Blåbands-föreningarna växter fram i slutet på 1800-talet valde medlemmarna att pö om pö ansluta sig till dessa nya rörelser.

Damen som demonstrerade samlingarna för mig, änkefru Rehnman, var själv Blåbandist när hon var liten flicka på 30-talet. Föreningen hette Åblomman och hade ett mycket tjusigt standar (bilden är inte så bra, men det är en vacker tingest). På bilden ovan ses i nedre högra hörnet ett foto på samma bys Hoppets här anno 1910. Jag gillar både bilden och att någon översatt det amerikanska “Band of hope” till något så pampigt som Hoppets här. Bättre och mindre krigiskt i jämförelse med Frälsningsarmén.

Strax intill bilden på Hoppets här ses ett av de vackraste bröllopsfoton jag någonsin sett. Släkt och vänner har radat upp sig framför en pampig Norrbottensgård av rejäla dimensioner. Vilken atmosfär!

I’m in the mood for sommarferier, 18

Nu är det verkligen höst här uppe i norr. Kanske har jag fel, ty ännu är löven gröna och rabatterna prunkar i sin sista dallrande kodachromeskrud, om än något ansatta av regn och frost. Men mörkret är här och höstens skuggor skälver i den mörka och kalla natten. Imorgon lyser kanske marken vit av den frost som brukar komma smygande när september står för dörren.

Jag var ute i trädgårdslandet idag. Ärtorna hade rasat ner från sitt nät och dillen stod rank och hög, krönt av stora kronor. Praktmalva och ringblommor böjde sig tungt av pärlande fukt från morgonens regn. Deras tid är strax ute och man bör taga vara på prakten och fylla var vas.

Jag stod på bron idag och tittade in i super-8-kamerans sökare med sin kraftiga zoom. Jag fångade min farbror som stillsamt gick runt nere vid vägen. Han stannade, såg sig om, tog ytterligare några steg och beskådade de gula kornfälten och alla uthusen. Naturen var kall och fuktig och inne i kammaren sprakade brasan. Han bökade lite med käppen. Jag kunde se hans anletsdrag. Melankoli och med ett stänk av en slags förnöjsamhet. Kanske visste han inte ens var han var och att detta var hans barndomshem. Filmen är gammal och dess bästföredatum sedan länge passerat. Kanske blir det inte något alls när jag framkallar den.

Jag har återvänt hit upp för att sommaren skall få ett avslut.

I’m in the mood for sommarferier, 17

Medevi Brunn 1962, foto Anders Engman

Jag har precis kommit tillbaka från en tur till Östergötland och närmare bestämt trakterna strax norr om Finspång. En verklig favorit där i krokarna Sonstorps bruk som var en fantastisk anläggning med ett tjusigt slott och en hel del byggnader kvar från bruksepoken. Men det var inte Sonstorp jag hade tänkt berätta om utan Medevi brunn. År 1962 gjorde Barbro Alving med fotografen Anders Engman ett besök på denna gamla brunnsort. Reportaget kan livligt rekommenderas och jag har skrivit om det här. Läs och se en vacker bild!

Nästan 50 år senare är Medevi brunn tämligen sig likt, ja på många sätt har tiden stått helt still. Tyvärr har vissa moderniseringar gjorts. De vackra rummen på Brunnshotellet har fått eldstäderna igenmurade, en del möbler verkar ha försvunnit och några av husen har fått nya fönster, men i övrigt är allt sig likt och det är en helt underbar miljö! Stora brunnssalongen är ett av områdets finaste byggnader, framförallt interiört. Salen, uppförd på 1700-talet, är gigantisk och rikt bemålad. I dess ena ände står en gigantisk öppen spis. Det är svårt att beskriva känslan i denna svala byggnad med sin lite råa och fuktiga luft.

Min favorit blev snabbt det gamla badhuset som just nu står tillbommat och förfallet. En viss upprustning har påbörjats och tanken är att det skall återställas. Byggnaden är stor och har även två flyglar som är ihopbyggda med huvudbyggnaden. Den ena flygeln har en stor skorsten. Här fanns aldrig någon bassäng, istället var det kur- och karbar som stod på schemat. Gyttjan till de undergörande gyttjebaden togs från marken intill.

Idag ägs Medevi brunn av familjen Gemzell och anläggningen drivs inte längre som en brunnsort, men man kan dricka av det berömda vattnet och hyra rum i de vackra envåningshusen längs huvudgatan. Annat var det förr i tiden när Medevi brunn var en kurort. Verksamheten var uppdelad i två delar. Till den ena kom betalande gäster, till den andra fick man remiss. Varje vår var det stort tryck på sjukhuset i Motala, ty förvånansvärt många ansåg sig vara i skriande behov av en behandling i denna sköna miljö, berättade en rar dam på Intresseföreningen. Det är denna ideella organisation som äger inventarierna och som värnar om traditionerna i denna unika miljö.

Det enda jag inte riktigt förstår är varför inte Medevi brunn är ständigt fullbelagt av stormförtjusta besökande, ty en mer fridfull och skön miljö är svår att uppbringa. Läget är heller inte tokigt, ty brunnen ligger strax norr om Motala på vägen upp mot Askersund. Jag skulle hemskt gärna tillbringa en dag eller två där när höstens löv börjar gulna.

I’m in the mood for sommarferier, 16

bilinteriör

Och så har man då hamnat i Västerbotten, i Seklernas by som för övrigt har länets största sammanhängande jordbruksmarker. Det är så vackert med alla åkrar, den omgivande skogen och bergen som dröjer sig kvar i bakgrunden, ibland insvepta i ett tunt dis. Om jag under en dags biltur i Norrbotten hittar tre hus som jag skulle kunna tänka mig äga, behöver jag bara ta en kort promenad för att finna lika många här i trakten. Min nuvarande favorit är en lång gård, en parstuga med två kammare på den vänstra flanken. Så vacker med sin faluröda panel och arbetade pardörr!

Det var i fredags som jag tog bilen söderut. E4:an är inte vidare roligt att köra, men vid Skellefteå svängde jag av mot Burträsk. Efter ett par mil kom belöningen, ty då öppnade sig skogen och den smala vägen gick med ens genom ett kuperat och bördigt landskap. På sina ställen sträckte landsvägen ut sig i en spikrak linje som höjde sig upp och ned likt en norrländsk variant på de oändliga amerikanska vägarna. Här och där låg vackra bedagade hus så jag kunde naturligtvis inte avhålla mig från täta stopp med kameran i högsta hugg.

Jag har gjort vissa inköp här i trakten, bland annat ett tecknat porträtt av Gustav V. En sann prydnad för hemmet. Jag fick mig också en liten, liten fotogenlampa med blommor på den minimala behållaren. Vackert! Turen var också på min sida i skivhyllan, ty där låg ett ett exemplar av Gene Pitneys Town without pity. Den är fantastisk att ha i bilen.

Tänk att sommaren går så fort! Nyss var det juni, men nu är det redan början av augusti. Det är sorgligt, men samtidigt vet jag hur vackert det blir när hösten gör sitt intåg. Av dessa sommarveckor har jag tillbringat merparten på den norrländska landsbygden och trivts mycket bra. Lugnt och skönt och så vackert. Det är inte det sämsta för själen. Om mitt arbete skulle tillåta det, skulle jag gärna ha mitt andra hem här uppe. För övrigt skulle jag kunna åka runt hela sommaren och bara njuta av Sverige, ty jag tycker att vi bor i ett helt förträffligt land, åtminstone när det kommer till naturen. Jag hade faktiskt tänkt mig en resa till Värmland, men av den blev det intet. Kanske blir det en tur till Östergötland istället. Vi får se. Men först känner jag att det är dags för ett par dagar i storstaden och ett liv i sus och dus. Natten hela dan, som jag brukar säga.

I’m in the mood for sommarferier, 15

Kammarinteriören

Nu  börjar mörkret så sakta sänka sig, ty juli månad är snart över och in träder de mörkögda augustinätterna. Men än behövs den blå rullgardinen och än kan jag ta med mig kameran ut även om det är mitt i natten.

Jag har begåvats med arvegods av allehanda slag och dessa kommer från min mormor och min mormors syster, moster Ebba, och delvis från deras barndomshem. Moster Ebba hade en hel del gamla uppbyggliga skrifter, bl.a. Syndens makt och nådens kraft samt Luthers katekes från 1916. Bland hennes böcker och papper, som ligger i en handmålad gammal kista, hittade jag också hennes dagbok och ett brev från två konfirmationskamrater. Det är rörande alster som jag skall återkomma till. Av Ebba fick jag också en gammal skön och välstoppad bäddsoffa med tillhörande bord samt ett mycket vacker skänkskåp från 1800-talet som en gång stått i hennes föräldrahem. Det sistnämnda är något av en raritet med marmorimitation på avställningsytan. Tyvärr har någon lutat av dörrarna och lådfronterna. I övrigt är den intakt,  men naturligtvis har den en hel del patina.

Från min mormor kommer ett lavoar med tvättservis, det är den ni ser på bilden ovan, bl.a. omgiven av ett porträtt på gamle kungen och en tavla föreställande Konserthuset innan Milles staty restes (denna kammare är mitt sommarhem). Från samma hem kommer också ett väggur,  tyvärr inte i nyrenässans, utan snarare i mycket sen jugendstil och en rejäl chiffonjé som stod i mormors kök och  som innehöll allehanda roligheter. Särskilt minns jag skriften Om kriget kommer. Chiffonjéer är väl praktiskt taget värdelösa idag, och dessutom skrymmande,  men jag är glad ändå.

I en gammal trälåda, en  gång i tiden innehållande 10 flaskor Cutty Sark, Harry Scheins favoritwhisky, låg ytterligare några riktigt gamla uppbyggliga skrifter från systrarnas barndomshem. Man må säga att de kanske förvarats en smula olämpligt de senaste 50 åren.

I’m in the mood for sommarferier, 14

Traktorutflykt

Klockan 17.30 samlades vi utanför byahuset i Avan, ty det var dags för den första upplagan av traktens veterantraktorrally. Premiär således. Jag tror att det finns få byar som är så konservativa som Avan. Där finns inte mindre än 36 traktorer av årsmodell 1969 eller äldre. 35 av dem är körbara och åtskilliga av dem är i dagligt bruk. En av traktorägarna hade en Grålle (Ferguson) från 1956 och den hade han övertagit i början på 60-talet. Totalt hade han reparerat den för cirka 5000 kronor under årens lopp och det säger en del om kvalitén. Gamla traktorer är slitstarka, pålitliga, lätta att reparera själv och delar finns det faktiskt gott om.

Då jag inte själv äger någon traktor, tog jag  Kapitänen till Avan och satte mig på Pers vagn bakom Bolinder-Munktellen. Med kamerorna i högsta hugg – jag både fotade och filmade Super-8 (en av de skakigaste filmer jag någonsin tagit, men säkerligen en av de mest intressanta) – passerade landskapet revy; skog, ängar, dalar och så Aleån där resans mål, Selets bruk, ligger vackert beläget på en liten  höjd. 8 traktorer körde i karavan denna torsdagskväll och det var en härlig syn för mig som halvlåg på flaket och försökte föreviga så mycket  som möjligt av denna mycket tilltalande tilldragelse utan att för den skull ramla av i farten. Det luktade av diesel och av sommarkvällens alla dofter, ty regnet hängde i luften och framkallade luftens alla essenser.

Framme vid Selets bruk fick vi en ordentlig demonstration av samtliga traktorer, med såväl fel som förtjänster. Det var en skara motorintresserade entusiaster i alla åldrar som i mångt och mycket inkorporerat sin vurm i vardagslivet. Precis som sig bör. Jag lyssnade intresserad och berättade om mina egna erfarenheter från barndomen: doften av fotogen från traktorgrävaren, ljudet från farbror Nils tändkulemotordrivna sågverk och vår gamla Fordson.

Min favorit bland dessa traktorer är nog Bolinder-Munktell, men den grå och nätta Grålle-modellen står även den högt i kurs. Jag tror nog  att jag skulle vilja ha en egen traktor någon gång. På något sätt tycker jag att det hör samman med en gård och en gård skulle jag gärna vilja ha.

Efter demonstrationen satte vi oss i en raststuga på bruksområdet och drack kaffe och pratade vilket var mycket trevligt, ty jag träffar så sällan  människor som delar mitt motorintresse.

När jag sedan kommit tillbaka till byahuset och satt i bilen på väg hem var kvällen så oerhört vacker. Himlen var mörk av hotande regn och skymningen hade sänkt sig trots att det fortfarande var ljust på natten och dimman hängde i luften. Mellan de smala björkstammarna syntes vattnet spegelblankt på ån och i fonden tornade ett berg upp sig intill en lätt orangefärgad himmel bortåt öst. Jag  stängde av motorn och gick ut för att fotografera. Det var alldeles tyst och det doftade. På andra sidan vattnet syntes resterna av en masugn och på åkern intill hade djuren betat av marken och endast några enbuskar höjde sig mot skyn.

Med ens kom regnet och jag sprang allt vad jag orkade tillbaka till bilen, ty himlen öppnade sig fullständigt. Inne i  kupén var det torrt och behagligt.  Instrumentbrädan lystes upp av ett diskret ljus och den gröna lampan i mitten av bilradions skala lyste svagt. Jag lyssnade på en dramatisk Brahmskonsert. Regnet fortsatte att forsa ner och vindrutetorkarna ilade fram och tillbaka över panoramarutan. Då och då lystes den av undergångsstämning präglade omgivningen upp av klara blixtar och jag rös av skräck och av förtjusning.

Kvällen var en stor upplevelse för mig.

I’m in the mood for sommarferier, 13

Interior

Idag på kvällen började det regna. Ihållande. Från kaminröret hördes regnet forsa och tunga droppar slog mot fönsterrutorna. Jag låg och läste En ficka ful av råg, en av Christies Miss Marple-deckare som jag finner riktigt bra. jag gick ut en sväng och satte mig i bilen och lyssnade på ljudet emot biltaket, slog på radion och fick en en rätt bra låt på P3. Jag tycker mycket om bilkupéer när det regnar.

Jag har förresten låtit laga bilradion. Det är en verkligt fin tysk apparat från  tidigt 60-tal. När man trycker på knappen ovanför radioskalan, den som det står Mexico TR på, startar en motor och söker rätt på nästa station. Praktiskt och mycket elegant. Tysk perfektion skulle man kunna säga. Ville man, kunde man även koppla på en fjärrkontroll så att passagerarna i baksätet kunde sköta apparaten.

På hembygdsgården i grannbyn var det palt idag. Jag åt fyra stycken, de andra åt 2. Uppenbarligen var jag mycket hungrig. Efter maten, gick vi till det andra huset på gården och tittade på en utställning. Där fanns att läsa om en kvinna som under några år varit en rätt stor operasångerska i USA, alla som emigrerat till USA samt om en konservativ man som jobbat som  arkitekt, men vägrat anamma moderna stildrag. På sin ålders höst hade han snidat en altartavla som sedermera faktiskt hängts  upp i kyrkan i  byn.

När jag kom hem roade jag mig med att leta efter fina hus till salu här i krokarna och hittade endast ett, denna helt fantastiska villa som tillhört Patron Hedkvists imperium. Välbevarade är väldigt sällsynta här uppe och denna villa har en mycket fin exteriör,  även om interiören till viss del måste gås igenom. Hittade ett annat  hus som såg fint ut, men som hade “kök i öppen planlösning med köksö”.

I dagens Norrbottens-Kuriren stod att läsa om en Öyvind Johnson-tur i hans hemtrakter i Boden (kultursidan sköts för tillfället av Dagarnas skums Erik Jonsson). Tyvärr missade jag den. Illa, ty dylika kulturella evenemang är det inte särdeles gott om. Boden är faktiskt en stad som jag gillar. Den är som många andra städer förstörd, men en del finns faktiskt kvar. Särskilt fina är det tvåvåningshus som har butiker på bottenvåningen och lägenheter på övre botten. Dessa är i ofta i trä och har fina fasader, ej sällan med torn. Stiligt! Boden har också den fördelen att man kan ta bilen in  till stan  och parkera utanför affären. Jag gillar det skarpt! Fick mig förresten en fin “silverservis” (bestående av kanna, gräddsnipa och sockerskål) när vi gick runt  i antikaffärerna. Den visade sig faktiskt vara i nysilver vilket jag inte trott. Jag antog att den var försedd med någon riktigt billig plätering. Kanske kan den användas till “guldservisen” jag fyndade på Hötorget. Denna  är dock garanterat av något billigt material och spår av guld finns garanterat inte i glasyren. Månne den är utförd i dirigold, men det användes kanhända endast till metallföremål.

På väg hem från Boden åkte vi förbi Avan och fick se Pers nya Bolinder-Munktell-traktor, en mycket tjusig skapelse som han reparerat och målat upp i grönt med röda detaljer. Traktorn var råstark och hade ett helt fantastiskt ljud;  likt ett välstämt instrument tuffade den taktfast och inte en dissonans förnamns. Mekanik har verkliogen mycket gemensamt med musikinstrument. Den gick ypperligt att starta på högsta växeln, även på tomgång. Det skulle aldrig en modern maskin klara, ty få moderna motorer har ett sådant vridmoment vid 300 varv/minut. Per är för övrigt verkligt konservativ och har ytterst få moderna grejer och bedriver skörden med alla sina gamla maskiner. Hans hus är en fantastisk Norrbottensgård som är nästintill alltsedan1800-talet. Han bjöd mig på veterantraktorutflykt imorgon. Hoppas verkligen att det inte blir regn,  ty då  blir det inställt. Synd för mig och synd för Bonn-Karl!

Nattens dofter framkallas av regnet

Regnig sommarnatt

Här sitter jag i en varm lägenhet och svalkar mig med några droppar konjak. Ute är det varmt, inomhus är det hett. Jag lyssnar på Charlie Parker, på Embraceable you. Natten är mörk, men himlen ljus. Något fattas och det är sommarens alla dofter. Så här års njuter jag annars av schersminer och rosors essens, men ikväll är det bara antydan till dessa rara aromer som strömmar in från min balkong. Jag vet vad som saknas och det är regnet, fukten. Den varma och torra naturen förmår inte att lämna ifrån sig de fattiga droppar fukt som krävs för att schersminens smultrondoft skall irra runt i natten i kvarteren där jag bor.

Tänk om jag passerat Sturegatan och stannat invid den av röda rosor helt omslingrande porten strax norr om Karlavägen? Tänk om det duggregnat och jag stått inunder de täta lövkronorna i Stureparken och sällskapat med de stackars själar som bor på denna gamla kolerakyrkogård. Tänk om jag passerat Villagatan och känt doften av en nytänd cigarett?

Lyssna på Walking in the rain med Ronettes och frambesvärj dagg och blomdoft..

I’m in the mood for sommarferier, 11

Fält i alter

Idag är det hett och i mitt vardagsrum är de persiennförsedda panoramarutorna nästintill glödheta. Solen gassar och det är alldeles tyst, ty här på Gärdet är sommarsöndagarna mycket lugna. Efter två dygn här nere har det blivit natten hela dan. Champagnedrömmar flöto i strömmar och jag har inte kommit i säng före fem på morgonen. Sommarnätterna är så vackra och jag vill inte att de skall ta slut. Som vackrast är det när mörkret sänkt sig och himlen lyser blå, en nyans som så utomordentligt väl blandar sig  med neonljus och billyktor. Och dofterna! Det enda jag saknar är ett regn, ty då skulle rosorna sprida sin doft och låta den vandra fram i täta led likt stenar i en mur.

På bilden  ovan ett blekt polaroidlandskap. Älven slingrar sig fram i fonden och en gammal lada vilar ut i åkerns ena hörn., ty även ekonomibyggnader förtjänar att ta igen sig under sommarferierna. Den norrländska naturen är av annan karaktär än den mellansvenska, men minst lika vacker. Den är stramare, svalare och klarare. Och ljuset gör icke sorti under denna högsommartid.

I’m in the mood for sommarferier, 10

Kyrkstuga

Inget sliter så på magen som alla dessa kafferep som man ständigt hamnar på här uppe i norr. På förmiddagen tittade ett gammal par från grannbyn in och med sig hade de en smörgåstårta. Gott, naturligtvis, och jag åt med god aptit. Vid tretiden var det dags för kaffe, bullar och kakor i trädgården. Jag mumsade för glatta livet och var sedan lite lätt illamående, men köttsoppa vid sex iallfall och tog sedan After eight och kaffe. Så småningom pallrade vi oss till Greta i grannbyn och tro det eller ej, hon hade precis bakat bullar, kakor och en sockerkaka! Till det, starkt nybryggt kaffe. Nu funderar jag på om jag kanske borde ta mig ett glas vatten med en tesked bikarbonat i.

Imorgonkväll tar jag tåget söderöver och förstör magen med vin istället. Omväxling förnöjer!

När jag inte fikat eller läst, har jag varit ute i solen och  bland annat cyklat långt  in i skogen där en gång utskiften med tillhörande slåttarstugor låg. Idag har åkrarna växt igen och stugorna börjat förfalla, men nog är där fortfarande vackert. När bilderna är framkallade, skall jag berätta mer om detta.

På bilden ovan ses väggen ovanför den ena kökssoffan i moster Ebbas gamla kyrkstuga. Hon var faktiskt religiös och hade ett något kluvet förhållande till världslikheter. Hennes man fick inte gå på bio, det passade sig icke. När samma filmer visades på TV 20-30 år senare var det dock inget problem, men då kunde å  andra sidan Ebba  hålla ett öga på sin mycket avhållne make.

I’m in the mood for sommarferier, 9

Rosådal

Kraftledningens mäktiga kopparparad går genom skog och mark och står som ett monument för framåtskridandets seger över den mörka och kalla glesbygd som tidigare upplysts av fotogenlampor och ljus. Jag tycker att de är vackra, trots att de så objudna trängts sig på även i så vackra områden som det natursköna Rosådal, platsen som en gång var en mycket liten by, men idag endast bevarar de bördiga åkrarna.

Livet här på landsorten går vidare. En fru i den försumbara lilla grannbyn dog häromveckan. För ungefär 15 år sedan  villade hon bort sig i skogen och efterlystes som saknad. Tyvärr återfanns hon med livet i behåll, trots att många hoppats på motsatsen. Hennes man har inte haft det lätt, ty hon tålde inte att han fick besök. Den mänskliga naturen är sig lik, på alla upptänkliga sätt, ty hans far hade liknade erfarenheter.

Min lille systerson, drygt 1,5 år gammal, har lärt sig botanisera i skivarkivet. Idag plockade han fram Too young, Alla min kyssar och ytterligare ett halvdussin plattor från skivstället på kistan i farmorskammaren. Jag tror inte att verkligen har förstått att dessa sköra tingestar i schellack ger upphov till musik. Däremot vet han att skivspelarens nål, den måste man då och då blåsa ren och därför stannar han alltid framför mammas gamla Blaupunkt och blåser med sin lilla mun. Ett sådant härligt kulturkonservativt barn.

Nu återgår jag till de sista raderna av Sigrid Kahles självbiografi och den bitterljuva En förlorad värld som jag  läser om. Ni andra får bilda er genom att läsa textum, textrum (ickeklickande beivras).

I’m in the mood for sommaferier, 8

Kontorskammaren

Det är en mycket vacker kväll. Solen står lågt och grönskan sprakar. Åkrarna, som för ett par veckor sedan låg nybultade och jordbruna, lyser nu gröna och granna. Jag har tagit mig längre norrut och är nu i Norrbotten och sitter hemma i den nordöstra kammaren som badar i kvällssolens ljus. För 200 år sedan satt min förfader sågställaren Falck vid pulpeten framför det fönster som vette ner mot sågverket.  Här inne finns förutom pulpeten (till vänster i bild) en soffgrupp med bord och ett par stolar som min morfar gjort. Mitt emot står en byrå och till vänster ett skrivbord som nästan helt döljs av allehanda ting, bland annat en gamma obrukbar radio, en jordglob och en midsommarstång. På min högra sida sida finns en tramporgel som sekunderas av ett smärre berg av noter från gångna tider. Allt från folkmusik till det tidiga 60-talets toppschlagers hittar man här.

På bordet står ett fruktfat med fruktknivar, ett kakfat och en sockerskål. Här inne dricks det nämligen kaffe med jämna mellanrum, det vill säga när det bjuds till kalas här i huset. Exempelvis på onsdag när tanter av kvalisorten 80+ kommer på besök för att äta soppa lägga ut orden. Jag funderar på att dra mitt strå till stacken och baka den Spanska vindtårtan. Det tror jag skulle passa utmärkt, ty en av damerna har pretentioner; hon är nämligen sekreteraren som gifte sig med GM-återförsäljaren i den närbelägna staden. På senare år har hon dock hållit sig till Mercedes.

Och med ens har en timme gått.

Jag undrar om det inte är en av sommarens allra vackraste kvällar som trätt in, ty när jag alldeles nyss promenerade längs med de nyslagna ängarna stod solen lågt och syrenerna badade i motljus. Gruset låg låg nästintill vitt på den smala grusvägen. Doften av nyslaget gräs och frisk sommarkväll fyllde luften och det var alldeles tyst, förutom det porlande ljudet från ån. Vilken lycka att få njuta av allt detta!

I morgon skall jag se om jag inte kan hitta Bonn-Karl. Jag har saknat honom.

I’m in the mood for sommaferier, 7

Hembygdsgarden i Burträsk, spisen i salen

Idag har vi varit på utflykt till Burträsk, samhället som idag är mest känt för Västerbottensosten.  Men det var inte till Ostens hus vi styrde kosan, utan till hembygdsgården. Först tog vi en promenad ut på en liten långsmal ö som dominerades av tallar, sand och kottar. Promenad i just dylik natur, sägs  vara helt avgörande för en god hälsa. Åtminstone hävdas detta av flertalet för hälsan avsedda publikationer från förra sekelskiftet.

En av de gamla husen på hembygdsområdet var Risträskgården, en mycket pampig fastighet med avancerad dekormålning i både sal, kammare och kök. Här skulle jag vilja bo! Så vackert med de breda golvplankorna, alla målningar och den ljusa interiören. Kantänka att det skulle bli lite kallt vintertid, ty några kakelugnar fanns ej, bara öppna spisar.

Kammaren innanför farstun var en pärla. På dess ena vägg hängde denna vackra tavla. Kanske inte från 1800-talet, men iallfall.

På övervåningen i det andra huset på hembygdsgården fanns en skomakarverkstad, en skolsal och en vävstuga. I skolsalen fanns denna sångbok för morgonandakten. Samtliga rum var möblerade med diverse prylar från skiftande tidsperioder, från  1800-talets början till mitten på 50-talet. Fint och allt fick man vidröra. Precis som det skall vara.

I’m in the mood for sommaferier, 6

Dear, I thought I drop a line
The weather is cool
The fooks are fine
I’m in bed each night at nine
PS I love you

Yesterday we had some rain
But all in all I can’t complain
Was it dusty on the train
PS I love you

Write to the Brown’s just as soon as you’re able
They came around to call
And not burn a hole in the dining room table
Now let me think; I guess that’s all
Nothing else for me to say
And so I’ll close, but by the way
Everybody’s thinking of you
P.S. I love you

I’m in the mood for sommarferier, 5

Framför traktor

Ja, här har man tagit sig ut en kväll med kameran och ställt sig framför en jättetraktor invid bygget av Norra länken. Det är så vackert ljus på sommarkvällarna, när solen står lågt och färgtemperaturen närmar sig konstljusets. Och alltid finns det någonting att titta på, man får bara se till att anlägga ett nytt perspektiv.

Mina sommarferier fortsätter som ni nog förstår. Augusti ut hade jag tänkt ha mig helt ledigt, sedan måste jag finna på något att göra, ty jag står inte längre ut att sitta framför min dator som ingenjör på kontoret. Det går inte riktigt  längre.

Och jag är tillbaka i storstan igen. I lördags var jag på kalas, det var en födelsedag som skulle firas med mat och med vin. Jag satt i timmar på balkongen och diskuterade. Så småningom gick vi vidare. Formen var god, framåt halvtvåsnåret sjöng jag, i ärlighetens namn minns jag inte riktigt vad, på en bar och fick applåd. Jag undrar det lät. Helt vackert kan det inte ha varit, men inlevelsen var det nog inget fel på (och skönt att mitt gamla jag börjat komma tillbaka).  Och som det regnade senare den natten!

Som jag läser just nu. Framförallt sitter jag med Sigrid Kahles självbiografi som än slå länge är mycket spännande, men så är jag också ytterst förtjust i biografier. Jag hade tänkt skaffa Röda grevinnan också; efter den volymen borde jag ha fått i mig de flesta verk om överklassens kvinnor med socialistiska idéer.

I’m in the mood for sommarferier, 4

Bröllopsmazarinen

Är det inte en bröllopsmazarin på assietten? Ja, det är precis vad det är. Riktigt god var den faktiskt, trots att den var bakad av Delicato och låg inplastad i en förpackning och håller sig många dagar. Lite mer mandel och dessutom aningens bittermandel hade dock inte skadat.

Jag var på utflykt till Svensbylidja igår. Där finns en hembygdsgår med några riktigt fina hus, bl.a. en parstuga med passande inredning och vacker exteriör tjusigt belägen på en höjd invid ett vattendrag. Där fann också en skvaltkvarn, en vanlig kvarn samt det mesta som hörde forna tider till. Tändkulemotorn gladdes jag åt, ty jag har inte sett en sådan sedan jag var liten i slutet på 70-talet och vi sågade brädor hos farbror Nils i grannbyn. Farbror Nils glödgade kulan och drog sedan i gång motorn genom att vrida på det tunga svänghjulet.

Infjärden är en vacker och bördig bygd. Tyvärr är många hus illa renoverade och ger ett alltför plastigt och villabetonat intryck. En gång i tiden måste det ha varit nästan paradisiskt vackert, som det ofta var i så många bördiga jordbrukstrakter. Några orenoverade ödehus stod i princip inte att uppbringa, ty dessa byar är fortfarande mycket attraktiva att bosätta sig i.

Det fyndades också på loppmarknaden Vischan. En kaffekvarn av äldre datum, några dukar samt ett överdrag att lägga på en gammal uppbäddad soffa (“kökssofforna” stod alltid bäddade dagtid och sängkläderna doldes av ett för ändamålet avsett överdrag).

I’m in the mood for sommarferier, 3

Skolköket

Igår, på nationaldagen, var det tårtbuffé i byaskolan. Jag hade flera kameror med mig, men kom mig inte för att ta fram en digitala förrän tillställningen var slut och disken avslutats i köket. Därav den spartanska bilden ovan.

De flesta som bodde i byn när jag var liten är nu döda. Från grannbyn kom dock ett sällskap med aktningsvärt hög ålder vilket gjorde att jag kände mig någotsånär hemma. Jag är nämligen inte lika förtjust i de yngre generationerna. Det är väl inget större fel på dem, förutom att de är, i mitt tycke, småtrista och bleka kopior av sina föräldrar.

Skolan är rätt trevlig även om den moderniserades efter kriget och på senare år målats upp i något märkliga färger. Den har dock två kaminer och en spis i köket så på många sätt är där mycket fint. Jag tror att jag skall sätta mig där senare i sommar, så att jag får vara i fred och skriva.

Tårtor fanns det gott om. För 30 kronor fick man kaffe och så mycket bakverk som man orkade äta. Jag åt endast en bit jordgubbstårta och en cheesecake med botten av pepparkakor. Gott!

Idag skall jag pallra mig inåt stan och se på tyskmagasinen och försöka leta rätt på de gamla nazistjärnvägsvagnar som lär finnas kvar någonstans. Spännande!

I’m in the mood for sommarferier, 2

Textila fynd

Det var kvavt på centralen igår kväll och tågtrafiken var inställd under ett par timmar, men vid åttatiden rullade äntligen tåget ut från stationen. Klockan var således över nio på morgonen innan jag anlände norrlandsstaden. Vädret var svalt och blåsigt. Sol blandades med regn.

Vi åkte en sväng till en second hand-affär som ligger på det gamla regementets område och ståtar med särdeles modesta priser. 250 kronor gjorde jag av med och då betalade jag även min mors fynd. Hon hittade bland annat en servettväska – vad allt behöver inte den civiliserade människan – som hon ansåg helt oumbärlig. När hon gick på hushållsskolan i mitten av 50-talet hade samtliga elever var sin servettväska där de förvarade sin lilla tygservett mellan måltiderna. Likadant var det tydligen på det pensionat i Järvsö där in yster vilade ut för många år sedan.  Och jag min osofistikerade människa, hade aldrig hört talas om denna oundgänglighet.

På bilden ovan syns också två näsdukar med hålsöm (5 kr), en bordsduk i linne (50 kr) och en hemvävd rana (100 kr). Det var helt enkelt en fyndets dag.

Imorgon är det en tillställning i byaskolan. Nationaldagen firas med tårtkalas och tårtorna står några utvalda fruar för. Jag funderade ett tag på att baka en Spansk vindtårta, men fann det sedan klokt att låta bli. Istället går jag dit som gäst och tar kamera med mig.

I’m in the mood for sommarferier, 1

Skymning

Jag är på väg upp till glesbygden och de ljusa sommarnätterna, ty jag har tagit nattåget norrut. Idag börjar mitt sommarlov, en ledighet som är tänkt att sträcka sig åtminstone till slutet av augusti och det skall bli oändligt skönt. Vistelsen uppe i norr blir dock inte särdeles långvarig denna gång, redan nästa vecka är jag tillbaka i stan igen, men runt midsommar åker jag uppåt igen. En stor del av min ledighet skall jag tillbringa i ljusa nätternas landskap, åka runt och fotografera, skriva och ta det lilla lugna.

Det var allt för denna gång. Jag åkerkommer när jag är på plats i mitt sommarhem!

(20) (20) (19) (19) (19) (19) (19) (19) (19) (17) (17) (16) (16) (16) (16) (15) (15) (15) (15) (15) (14) (14) (14) (14) (14) (13) (13) (13) (12) (12) (12) (11) (11) (11) (11) (11) (10) (10) (10) (10) (10) (10) (10) (10) (9) (9) (9) (9) (9) (9) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (8)

Litteratur