Rävjägarn

Hemmens forskningsinstitut, HFI

HFI
t
1944 bildades Hemmens forskningsinstitut (HFI) som en reaktion mot 30-talets styvmoderliga behandling av köksregionerna. Årtiondets förkrymta kök var oftast av modell kokvrå eller sekundärkök, dvs köket beläget innanför matplatsen och avskilt medelst glasparti, då tidens arkitekter ansåg att det var främst hel- eller halvfabrikat som skulle beredas. HFI ville ändra på detta och tog som sin uppgift att genom utförliga studier skapa ett kök optimerat för rationell matlagning.

Scheman uppgjordes för att ta reda på hur antalet steg kunde minskas genom lämplig placering av de olika arbetsytorna. Arbetet delades också upp i olika moment, så som rensning, beredning, bakning, diskning mm. Arbetsbänkarnas höjd anpassades efter dåtidens kvinnor (inga män här inte) och förvaringsskåpen dimensionerades efter de saker som skulle lagras. Standardiserade moduler blev resultatet och beroende på kökens storlek användes lämpligt antal förvaringsskåp och längd på arbetsytor.

Även bostadens garderober fick sig en genomgång. Enheter avsedda för olika sorters förvaring skapades. Exempelvis fick vi linneskåp med praktiskt utdragbara backar, skoskåp med ventilation och välgenomtänkta städskåp med plats för strykbrädor, dammsugare och hink.

HFI:s arbete resulterade 1950 i den första svenska köksstandarden som till viss del lever kvar än idag. Dock är det numera vanligt att man inreder kök efter andra kriterier än de praktiska vilket antagligen har sin grund i att köket numera tillhör lägenhetens offentliga del och ofta integreras med vardagsrummet. Värst av allt är nog de nya diskbänkar i trä med endast en nedsänkt diskho. Var man skall hälla ut avfall när man fyllt hon med diskvatten är mig en fullständig gåta. HFI:sgrundare, Carin Boalt, för övrigt Sveriges första kvinnliga professor, undrar nog i sin grav vart vi är på väg.

Lite mer om 1950 års köksstandard

Köksstandard 1950 exempelbild disk och arbetsbänk liten

1950 kom den efterlängtade köksstandard som planerats under många år och som ersatte de olika mer eller mindre standardiserade snickerier som de stora bostadsbolagen utvecklad för att förbilliga bostadsproduktionen. Det var Byggstandardiseringen som lade fram förslaget redan 1948, men först 1950 fastslogs det efter ordentliga diskussioner. De olika arbetsmoment som utfördes i ett kök hade studerats ingående av HFI, precis som förflyttningar, och man hade genom tidsstudier försökt effektivisera planlösningen.

Låt oss titta på ett förslag till standardkök, ett s.k. parallellkök med inredning på båda långväggarna och matplats invid fönstret (på ena långsidan utnyttjas bara hälften av vägen till inredning, resten blir matplats intill fönstret). Näsmast väggen skafferi, sedan kylskåp, beredning/bakning, spis och köksdörr. På andra väggen disk och beredning/resning. Detta är ett relativt stort kök och har den nackdelen att det saknas ho vis spisen. De olika funktioner som standardiseringskommittén ansåg ingå i köksarbetet framgår av dessa skisser och är som följer: rensning, beredning, rakning, disk och matlagning. Fullt giltigt än idag – åtminstone om man lagar mat från grunden.

Bakning och matförvaring kräver visst utrymme och vissa skåptyper. Vilka framgår av denna skiss (skafferiet kom snart att delas upp i delar med två låder mellan den övre resp nedre delen). Även disk och beredning var viktiga moment som krävdes att visst utrymme avsattes. Notera uppdelningen i berednings- och serveringskärl i överskåpen. I små kök blev det trångt och vissa funktioner fick därför samsas på samma plats.

Naturligtvis hade man även tänkt på städskrubb och garderober i detta tidiga förslag. Det hela är mycket ambitiöst och snickerierna är dessutom väldigt påkostade. Massivt trä användes till stommarna och lådorna var sammansatta medelst sinkning. Luckorna, som var överfalsade, utfördes till en början av ett ramverk som kläddes med masonit. På senare år kom massiv board till användning vilket drog ner elegansen något.

Jag älskar denna tidiga köksstandard och allra bäst tycker jag om allt som byggdes under 50-talets första halva. Hög kvalité och samtidigt en bra blandning mellan industri och hantverk. Dessa kök tycker jag passar överallt, även i äldre bostäder. Inte minst för att de ofta monterades de hus som sanerades/moderniserades under dessa år. Jag skulle önska att man värderade dem högra, ty med små ändringar blir de fullt moderna.

Om standard och snickeriinredning

Förslag till köksstandard 1948

Ett exempel på det förslag till standard som presenterades av Byggstandardiseringen 1948 och som, med smärre ändringar, antogs 1950.

Få saker tycker jag är så undermåliga i dagens bostadsbyggande som snickerier, och då tänker jag främst på den fasta inredningen som garderober, skåp och dörrar. Allt är för slätt, för maskinellt och det är på tok för mycket spånskivor (eller dylika material som består av lim och träfiber). Det syns också tydligt att allt är gjort för att snabbt kunna monteras. Till och med 30-talet byggdes det mesta av denna inredning på plats, lägenhet för lägenhet. Undantaget var HSB som byggde mycket i egen regi och därför hade åtskilligt att vinna på en viss standardisering med tillhörande produktion på fabrik. Det var dock inte tal om något hafsverk, ty både utförande och material var av hög kvalité.

Efter kriget blev byggnadsverksamheten hektisk och många av byggföretagen hade utvecklat en viss standard på snickerier, en standard som dock var långtifrån enhetlig (t.ex. HSB, Riksbyggen, m.m.). Tillsammans med Hemmens forskningsinstitiut (HFI) presenterade Byggstandardiseringen år 1948 sitt förslag till svensk standard för kök och garderobssnickerier (dörrar, fönster, m.m. följde med tiden). År 1950 antogs detta förslag och vår första svenska köksstandard var ett faktum. Denna reviderades 1962 och 1970.

köksdetalj_1953

Jag är mycket förtjust i de första årens svenska standard, framförallt tycker jag att garderober och köksinredningar fram till mitten-slutet av 50-talet är oerhört fina. De är så välbyggda att man inte ens ser att det rör sig om prefabricerade moduler som målades på plats i lägenheten. När skåpstommarna monterats på plats, spacklades skarvarna innan stommarna målades och på så sätt får man illusionen av platsbygge från ett kök. På bilden ovan syns delar av en köksinredning från 1953. Skarven mellan de två modulerna syns, men man tänker knappt på den.

snickeridetalj_1963

Runt 1960 insåg man att en ytterligare förenkling var på sin plats. Modulernas stommar var tidigare av massivt trä, men nu valde man att lägga masonitskivor på var sin sida om ett fackverk. Hålrummen fylldes med wellpapp. Konstruktionen blev lättare och virkesbesparande. Modulernas kanter försågs med lister som gjorde spackling och målning överflödig när de sedan sattes samman i villan eller lägenheten. På bilden ovan ses en garderobsvägg från 1963. Luckorna är sprutlackerade på fabrik men gångjärnen är obehandlade. Den helgjutna känslan i det gamla förfarandet var med ens ett minne blott. Hos de mindre snickerifabrikerna levde dock den gamla metoden kvar ännu ett tag.

Allt eftersom har ytterligare förenklingar gjorts i köks-/snickeristandarden: lådor och backar i plast, stommar i spånplatta, luckor utan överfals, enklare gångjärn m.m. Naturligtvis kan det vara bra med besparingar, men nog kan man tycka att det vore bättre att hålla fast vid ett högkvalitativt utförande och med jämna rum renovera (vilket också skapar arbetstillfällen, precis som nytillverkning). För mig personligen är detta verkligen att föredra, ty nog är det fantastiskt med tunga och gedigna hyllplan och lådor vars trä med åren blir allt  behagligare. Den ultimata lyxen är för mig en gedigen garderobsvägg med allehanda skåp och lådor samt ett kök som känns som ett med lägenheten (eller villan) och som man vet kan återfå sin ursprungliga glans med en slipning och en ommålning.

Barkök eller bara kök undrade arkitektduon William-Olsson år 1953

Runt 1953 började man bygga ett experimenthus på Modulatorsgatan i Järnbrott i Göteborg. Arkitekter var Tage och Anders Tage William-Olsson (far och son) och de byggde okonventionellt ty lägenheterna gjordes flexibla genom att innerväggarna kunde flyttas efter de boendes önskemål (här ett exempel). SF gjorde ett reportage 1954 visar de fleibla våningsplanerna och inte minst en nyhet: det öppna köket!

Arkitekterna hade nämligen, gissningsvis efter amerikansk förebild, lanserat det öppna köket vilket framgår av bilden ovan. Köksväggen var dock inte non-existing, utan det rörde sig snarare om en slags barkök som kunde beställas i olika utföranden vilket denna skiss visar.

Barkök eller bara kök? var den fråga som prydde utställningsbroschyren. Samtliga boende verkar ha valt barköket i en eller annan utformning. Kanske inte så konstigt, ty det är en rätt tilltalande lösning där man till viss del kan stänka om sig och dessutom ser man ju inte disken från första parkett heller. Spisen hade placerats i ett hörn (vilket var emot HFI:s riktlinjer) och en rejäl fläktkåpa ovanför sörjde för god ventilation.

En rätt fin lösning tycker jag, flexibel och praktiskt på många sätt. En bra kompromiss mellan dethelt öppna köket och det ordinära.

Brita Åkermans utredningar och HFI

På byrån i mitt sovrum ligger en trave böcker och just nu är jag mitt uppe i Brita Åkermans 88 år på 1900-talet. Åkerman tillhörde 30-40-talets pionjärer inom bostads- och hemforskning och studerade bl.a. sociologi när ämnet var alldeles nytt. Så småningom kom hon att göra en undersökning av 214 familjers hem och deras vanor vilket resulterade i boken Familjen som växte ur sitt hem (1941).

Så småningom hamnade hon på Aktiv hushållning, Svenska slöjdföreningen och sedermera Hemmens forskningsinstitut där hennes syster Carin Boalt var chef. Det var HFI som stod bakom den första svenska köksstandarden som slog igenom i början av 50-talet och som fortfarande får anses som mycket lyckad.

Boken är till och från en smula trist, men vissa partier är intressantare, framförallt när hon berättar mer personligt om sin vänskap med Myrdals och Elin Wägner och hur denna påverkade hennes yrkesliv. Intressant är också att ta del av en av de första kullarnas yrkesarbetande karriärkvinnors vardag. Dock kan jag tycka att det hade varit mer bättre om hon inte bara ägnat sig åt de mer områden som sedan tidigare dominerats av just kvinnor utan istället gått vidare på andra områden.