Rävjägarn

Minns i november det ljuva december

julpromenad_i_byn_10

December 2011, åren går som bekant och snön kommer inte så tidigt nuförtiden men dagarna innan jul brukar den ha lagt sig, åtminstone i Norrbotten och så töar det lagom till nyår. Det är helt enkelt ingen ordning längre.

Annat var det när jag var barn och temperaturen sjönk ned till i 43 grader en juldag när vi skulle till moster Sigrid i grannbyn. Det var till att pälsa på sig ordentligt och sidorutorna immade naturligtvis igen men bilen gick som en klocka och ispropparna lyste med sin frånvaro.

Nu återstår det bara att se hur det blir i år.

En rundloge som är något på glid

Rundloge på glid

Rundlogar är imponerande byggnader. Runda är de visserligen inte, men de har åtta sidor och därmed närmar de sig cirkelns form. Dena loge är dock på glid. Plåttaket har börjat lossna och nog ser den ut att ta satt sig något. Dessutom verkar porten vara på drift. Syn på så rara ärtor.

Snyggt tidigt 1900-tal i Västerbotten

vb-hus_1

Nu vet jag inte alls när detta hus är byggt, det är inte alltid så lätt att säga. En bra bit in på 1930-talet byggde man allt annat än funkis. Detta fina jugendhus finns i krokarna av Robertsfors. Idag är dock uthuset rivet och hela tomten förvandlad till byggarbetsplats. Jag undrar just hur länge själva huset blir kvar. Det är fint och tämligen orört.

vb-hus_4

Taket är allt lite svajigt, kanske var det därför som det revs, eller så stod det i vägen för något bygge. Jag gillar den där typen av byggnader. Funktionalistiskt enkla, som så många av lantbruksbyggnaderna, och även bostadshusen för den delen. De var aldrig lika utstyrda som mer påkostade hus i stan och det kan verkligen vara vackert.

Funktionalistiskt betonat på sitt sätt

garagebyggnad

En fin byggnad tycker jag och antagligen ett garage. Funktionalistiskt betonat dessutom och jag tror att det är uppfört av betonghålsten. Kombinationen av pulpettak och gamla spröjsade fönster tycker jag är extra intressant, men man tog ofta vad som fanns till hands förr och det ger verkligen intressanta byggnader.

En gammal kiosk i Svartöstan, Luleå

Svartöstan 31

Jag vet inte om den står kvar, men för några år sedan fanns den där iallafall, den gamla träkiosken i Svartöstaden. Kanske användes den bara sommartid, ty jag har svårt att tänka mig att det gick att hålla någon värme alls i den där kåken med sina tunna väggar och stora fönsterytor. Gissar också att behovet av svalkande dryck och glass är försumbart under den kalla årstiden på dessa breddgrader. Fin är den iallfall och jag hoppas att den finns kvar

Öde hus i Västerbotten en vinterdag

flarken_8

Ett vackert hus som dock inte verkar vara bebott idag. Välbevarat och med trappa av modernare snitt upp till dörren. Västerbottenskåkarna var ofta rätt påkostade förr. Om jag inte minns fel var det under en promenad en juldag som jag fick fotograferade. Gamla hus gör sig bra i snö, detaljerna kommer mer till sin rätt tycker jag, men det är väl en smaksak.

Ett öde hus omgivet av skog och sly

AochA

Idag går det nästan inte att komma fram till huset som övergavs i början av 1970-talet. Sly har växt upp och vissa har blivit stora träd. Det är både sorgligt och fantasieggande på samma gång. Och givetvis vackert.

AochA

En gång i tiden hade huset en liggande panel och var rödmålat. Idag är det inte mycket kvar av färgen och panelen har nog sett sina bästa dagar, men helt genomrutten är den faktiskt inte. Värre är det med golvet i stora delar av byggnaden.

AochA

I takt med att bjälklaget har gett med sig har inneväggarna förlorat i form och fason. Tapeterna har stora fuktrosor och en hel del fönsterglas har gått sönder. Denna byggnad kommer nog aldrig bli sig lik.

Bättre än denna varma och blöta jul

julpromenad_i_byn_12

Utsikterna för en vit jul är verkligen inte de bästa detta år. Även i norra Sverige är det si och så med snön och kylan. Även om det finns snö, töar och regnar det med jämna mellanrum och jag tar därför fram en bild från julen 2011 när snön visserligen inte låg alltför djup, men när den iallfall var någotsånär fluffig och kall. Vackra var de också de korta dagarna när solen knappt når över trädtopparna.

Det är skillnad på vinter och vinter

Vårvinter i mars

Vintern i december och januari är verkligen mörk och kall (åtminstone om vädret är någorlunda normalt). Annorlunda ter den sig i mars när solen fått tillbaka sin kraft och varma dagar följs av kalla nätter. Snötäcket sjunker ihop och blir hårt och marken blir bra i sluttningar och skogsbryn. Det är en härlig tid! Dessutom blir dagarna längre och längre och kvällarna ljusare och ljusare. Det är en fantastisk årstid!

Men nu är det som sagt december och varmt, blåsigt och regnigt. Skönt på sitt sätt, men det kompakta mörkret är inte något som jag gillar, bättre då om marken ligger vid och gatlyktornas ljus lyser upp.

Tö och en skogskoja nyss hemtagen

Skogskoja

Vitslaskig jul, det är verkligen inget vidare, men tyvärr är det inte så ovanligt idag. Denna jul drog jag hem skogskojan från skogen där den stått och förfallit så att masoniten på taket lossnat och rötan var på väg att förstöra regelverket och takets underlag. Nu är den reparerad och ser inte så tokig ut, även om underredets medar nog skulle behöva bytas men å andra sidan står kojan parkerad idag och det finns inget större behov av att flytta den.

Det var en kall och snörik vinter 2010

Vinter i Frihamnen

Det är några år sedan nu som Stockholm hade snörika och kalla vintrar men i början av 10-talet var det verkligen riktigt kallt och snöigt. Bilden tog jag februari 2010 på Tegeluddsvägen och det är Frihamnens silos som tornar upp sig i bakgrunden. Jag minns hur vackert det var detta år och hur tyst det var på Östermalms gator. Biltrafiken dämpades av den myckna snön och nätterna blev ljusa när gatubelysningen reflekterades i allt det vita. Nu när höstmörkret är kompakt regniga kvällar och nätter är det lätt att längta tillbaka.

Snödrypande bild från en svunnen jul

Vinter på verandan

Jag tycker att det är klent beställt med ljuset under julhelgen, åtminstone i Norrbottens kustland. Fast jämför man med Kirunas svaga dager är det naturligtvis väldigt ljust. För två år sedan tog jag en bild på verandan. Där hängde en trasa på tork i iskylan. Säker är jag inte, men nog tror jag att det är pappas gamla kalsonger som fortfarande var i tjänst, men nu som någon form av trasa, eller “slarva” som man brukar säga. “Slarvmatten”, ja så kan man säga om trasmattor och då förstår ni vad jag menar.

I bakgrunden de snötyngda granar som man gärna ser denna årstid. Ack, måtte det snöa till jul!

Norra Djurgårdsstaden i januari 2010

Värtabanan vid Norra Djurgårdsstaden 1

Jag hittade några gamla bilder som togs för snart 6 år sedan, en mulen dag i januari 2010 när jag promenerade i det område som idag heter Norra Djurgårdsstaden. Tänk som mycket som förändrats där! Värtabanan finns visserligen kvar, och några ekar likaså, men i övrigt har platsen helt ändrat karaktär.

Värtabanan vid Norra Djurgårdsstande 2

På bilden ses en temporär järnvägsbro som jag har för mig användes när Norra länken byggdes. Huset till vänster är en byggnad som inte längre finns kvar. Den var riktigt tjusig och antagligen byggd på 1950-talet. Idag har marken schaktats ned och grundläggningsarbeten pågår för de nya bostadshus som skall uppföras på platsen. Den gamla väg som gick in och passerade detta hus, PrisXtra och Swanströms finns kvar, men jag vet inte vad den heter idag. I Swanströmshuset ligger idag Hemköp Nora Djurgårdsstaden, i Martin Ohlsons gamla lokaler.

Ett analogt foto taget i befintligt ljus

Befintligt ljus

Jag har tagit en hel del bilder med digital kamera under det senaste året. Nu syftar jag inte på mobilbilder, utan på en vanlig digital kamera. Praktiskt och snabbt om man vill dokumentera. Inte lika bra om man vill att det skall bli snygg. Ja, jag vet, det är naturligtvis en fråga om hur pass bra digital kamera man har, och hur man efterbehandlar bilderna.

Bilden ovan är tagen i befintligt ljus. Motljus. Jag har ljusat upp den i Lightroom, men på det stora hela blev den bra utan några större vedermödor. Det är klart att jag skulle kunnat ha justerat färgerna lite, men jag gillar det lite gulgröna.

Analoga bilder blir oftast bra, även om de inte är perfekta. Kanske handlar det om ideal, eller hur man vant sig att foton skall se ut. Jag vet inte riktigt, men jag föredrar faktiskt det uttryck som analogt foto skapar. Just denna bild är tagen med Fuji Superia 200, en film jag ofta använder. Kodak Ektar 100 använder jag ibland också. en är dyrare, men resultatet blir mycket bra. Dessutom är den finkornig.

En vacker vy över obrukade ängar

Vacker vy över obrukade ängar

Hit cyklar jag varje sommar, minst ett par gånger, för att njuta av den vackra vyn och det avskilda läget i en skogsglänta. Visserligen hörs då och då en bil passera, men annars här tyst och stilla. Kvällstid ligger platsen delvis i skugga, men fonden glöder nästan i solens gulröda sken.

Vacker vy över obrukade ängar 2

Den gamla slåttarstugan med sina uthus har inte använts på många år. Den fyllde inte längre någon funktion när man snabbt kunde förflytta sig  med bil och traktor. Annat var det när man färdades över mile för att slå och hässja dessa avlägset belägga utskiften. Man kan tänka sig att sommardagarna här visserligen var fyllda av hård arbete, men också gav ett efterlängtat ombyte i de dagliga sysslorna.

Om sommarnattens skiftande ljus

Mycket vacker kväll

Förra sommaren var speciell. Efter en skön och ljum maj kom juni med kalla nätter och kalla dagar. Någon sommar syntes inte vara i sikte och växtligheten vägrade skjuta fart. Men så närmade sig juli månad och temperaturen steg och med ens var det varmare än man någonsin kunnat drömma. Nätterna var fantastiska. Det blev behagligt svalt och himlen var klar. Skuggorna blev längre och längre för att sedan helt försvinna när solen gått ned. Men inte blev det mörkt, nej istället trädde de skugglösa timmarna in, timmar när allt var tyst och stilla och naturen låg insvept i ett behagligt ljus.

Trodor i givakt vid lada med trodhus

Lada

En vacker kväll, men mina trodor var på tok för blöta för att läggas in i trodhuset så jag lät dem stå utanför och torka i kvällssolen. Det såg nästan ut som något sorts konceptuellt konstverk. Under sommaren hade jag byggt ett nytt trodhus, eller snarare, byggt upp det gamla med de gamla slitna brädorna, och skulle lägga tillbaka trodorna som förvarats på timmervagnen. Att lägga in dem blöta kändes inte som någon bra idé; dels var de tunga av fukten och dels skulle det ta lång tid för dem att torka.

Vinterkväll intill Skogsindustrihuset

Natur och Kultur 1

Natur och Kulturs hus på Karlavägen är en favorit. Ursprungligen byggt som Skogsindustrihuset och ritat av Markelius, är detta en verklig prydnad för området. Den konstnärliga utsmyckningen vid entrén, den vi ser på bilen ovan, är gjord av Signe Persson-Melin tillsammans med Anders B Liljefors.

Natur och Kultur 2

Denna decemberkväll år 2010 låg snön tämligen djup. Det året var vinterkylan sträng och nätterna ljusa i Karlavägens vackra allé. Tack vare detta gick det bra att fotografera även när timmen var riktigt sen.

Här är vinterns bleka, vackra färger

Vinterfärger 5

Vinterns bleka färger, frostens vackra ljus. Tänk om det vore så vackert nu som det var förra julen! Allt det vita som blir lite murrigt av kamerans exponeringsautomatik tycker jag mycket om.

Vinterfärger 1

Det klart faluröda blir nästan svart precis som granarnas grönska som nästan täckts av snö. Särdeles djup lån inte snön förra julen, bara ett par decimeter, men ulligt vitt var det iallfall. Och sön kom i sista sekunden!

Vinterfärger 4

Ser ni att dörren är grön? Nej, den smälter samman med den röda plåten. Men det är ett mycket vackert skimmer över bilden. Jag hoppas att snön kommer till Norrbotten lagom till jul även i år.

Tänk om sommaren kommer till sist

sommar

Bilden ovan säger lika mycket om min längtan efter den annalkande sommaren som om min syn på bostadsplanering. Stora, öppna ytor och slutna rum ser de mest fantastiska övergångar.

Även om det kan kännas långsökt, framförallt uppe i Norrbotten där det verkligen varit kallt, borde sommaren snart stå för dörren. Jag kommer att åka norrut inom de närmaste dagarna och tillbringa en stor del av sommars där. Slåttarstuga skall repareras och spåntak skall läggas, dörrkarmar skall snickras, träd skall planteras och rabatt skall anläggas. Och mycket annat.

Tant Signe sålde ej något cirkelkaffe

Sommar i byn

Jugendartade hus är inte så vanliga i min by, men bagarstugan på bilden har iallfall vissa drag av den kända byggnadsstilen. Dörren är dessutom både stilig och intakt.

Här på gården hade tant Signe sin affär, den låg i en utbyggnad till bostadshuset som ligger strax till höger utanför bilden. Hos henne kund man köpa det mesta, utom mjölk förstås, ty den fick de flesta från egna djur. In på 60-talet hade faktiskt i stort sett varenda hushåll en eller ett par kor. I byn fanns nämligen både bönder och arbetare. Arbetarna jobbade i stan och pendlade med bussen och deras fruar skötte korna och barnen. När tant Signe lade ner affären i början av 70-talet hade dock nästan alla kor försvunnit och jag tror att det bara var vi som hade dem kvar, men så var pappa också bonde.

Inte helt oväntat var de som arbetade på fabrik ofta socialdemokrater och farbror Martin drack inget annat än Cirkelkaffe (men det fick han ordna fram på annat sätt ty den varan förde inte Signe). Övriga föredrog privathandlarna som senare blev ICA-handlare. Hos tant Signe fick man dock handla oavsett politisk ståndpunkt ty det fanns inget annat alternativ och bil var det få som hade. Hos tant Signe fick man handla oavsett om man låg i luven med hennes man eller ej. Han hade nämligen näsa för affärer och drog sig inte för att sko sig på de sämre lottade. Idag, när nästan samtliga inblandade är döda, har hans minne bleknat. Lika bra är väl det. En av tanterna i byn berättade att när han låg på sin dödsbädd hade han ringt henne och bett att hon skulle komma över, ty han insåg att han inte hade behandlat henne och hennes man riktigt rättvist. Resultatet blev en liten slant som räckte till en dammsugare. Om denna gest räckte för att öppna pärleporten låter jag vara osagt. Men jag har mina tvivel.

I tant Signes affär såldes porsin. Mat- och kaffeserviser köpte man på den tiden ofta hos sin lokala handlare. När mina föräldrar gifte sig 1963 fick de en mycket elegant guldservis (import) men den såldes inte av Signe utan av farbror Herman i grannbyn som också hade affär. Av den har jag heller inga minnen, ty när jag föddes var dessa små lanthandlar ett minne blott. Dock ett minne som ofta diskuterades och därför är tant Signes affär ungefär lika levande för mig som om jag själv hade upplevt den.

Här några bilder från hemmet i stan

Hemma hos mig i stan 1

Några bilder från mitt hem i staden. Observer hur vitt och fräscht jag har det! Här jag flyttade hit ville jag ha ett ljust hem och det fick jag, ty fönsterytorna är gigantiska och hörnvåningen ligger i sydväst.

I det rymliga vardagsrummet finns flera rum. Längst in ligger en hall och den syns till vänster i bild. Där har jag barskåp, en fåtölj och en vägghylla full med skivor.

Hemma hos mig i stan 2

Mot ljuset i söder finns ett stort fönster med balkongdörr intill och en öppen spis. Sommartid blir solen lätt lite påträngande så gardiner eller persienner är bra att ha. När bilderna togs var gardinerna nerpackade inför den stundande fasadrenoveringen.

Hemma hos mig i stan 3

Denna del av vardagsrummet kallar jag matsalen. Här finns ett stort hörnfönster och relativt gott om plats för ett matbord som även tjänstgör som arbetsbord. Till höger ytterligare en skivhylla.

Hemma hos mig i stan 4

Intill köket finns en liten sluss som även leder till sovrummet. Bakom dörren till vänster finns två stora garderober. Rakt fram den gröna köket. Golvet är inte ursprungligt, det låg ett trasigt linoleumgolv där när jag flyttade in. Det gick också i grönt. Ovanför diskbänken sitter två stora speceriskåp från Boet. Den hittade jag i grovsoprummet när några grannar renoverade. När jag flyttade in satt ett fult 80-talsskåp på deras plats, men det monterade jag ned.

En het sommardag vid Finnboda varv

Detta är resterna av Finnboda varv. Varvet byggdes ursprungligen av Bergsunds mekaniska som behövde utöka, men blev såsmåningom självständigt.

Vad som idag återstår av byggnaderna vet jag inte, ty bilderna togs för ett par år sedan. I området har dock moderna bostadsrätter växt upp och det är troligt att de sprider sig.

Under 30-talet expanderade varvet kraftigt och jag antar att denna byggnad härrör från dessa år. De stora och eleganta ferrofönstren är en verklig prydnad.

Jag känner inte till planerna för området närmast vattnet. Kanske byggs sjönära hyreskaserner i sjöstadsstil även här?

Synd på så rara ärtor skulle jag vilja utbrista. Till höger i bilden, syns rester av varvsverksamheten. Antar att den snart är som bortsopad.

Och denna byggnad med fönsterytor markerade i fasaden? Den verkar redan vara lite naggad i kanten.

Lyftkranar i hamnen på hösten 2010

Kranar i hamnen 1

Frihamnen. Banankompaniet. En solig höstdag för drygt 3 år sedan. Om 10-20 år kanske det finns bostäder här och hamnområdet är ett minne blott. Inga slitna plåtskjul, inga lyftkranar. Men fullt med dyra bostadsrätter i den tidens stil.

Kranar i hamnen 2

Jag kommer att sakna detta område. Både Värta- och Frihamnen och allt som ligger däremellan. De slitna kåkarna och de härliga promenaderna. Jag tror inte att jag kommer trivas lika bra med den fräschör som kommer ersätta dessa slitna hus.

Sommar här & där, i skog och på fält

Kranvagn och lada

Snygg bild, inte sant. Ett kranvagn med stockar och en förfallen gammal lada. Jag ångrar verkligen att jag inte tog fler bilder i somras när jag arbetade, men orken räckte inte riktigt till. Dessutom är det inte riskfritt att ha kamreran med sig i traktor och på fält. En olycka händer så lätt.

Skogskoja

Denna bild är också bra. Skogskojan på sin plats i skogen, sin före detta plats bör tilläggas. Visserligen bör skogskojor stå i skogen, men används de inte är et bättre att ha dem under uppsikt vid gården. Den där lilla gläntan är dock helt bedårande och är en del av en skogsväg som svänger åt höger och försvinner ut ur bild.

Det är en vacker skog. Lite för tät. Mystisk. Borde nog gallras, men uppskattas det av skogens rån? Den går från en by till en annan. Skiftena går i breda strimmor från min by över en ås, blomsteråsen, till träsket i grannbyn. En gång i tiden fanns det några slåtterängar där också, och vi i vår by odlade potatis på våra marken ner mot träsket till, för där dröjde det lite längre innan frosten kom.

Förfallet i Gammelbyn, Västerbotten

Gammelbyn

En julpromenad för snart ett år sedan. I Gammalbyn, det finns säkert flera, men denna ligger i Flarken, Västerbotten. Huset är inramat av grönska, avlövad sådan och dessutom oönskad. På sommaren ser man knappt denna gamla fina kåk som jag undar när den kana vara byggd.

Gammelbyn

Den ser ut att ha moderniserats och reveterats efter kriget för att anpassa sig till den nya tidens ideal och komfortbehov. De många årens förfall har dock gjort sitt bästa för att påskynda förfallet.

Gammelbyn

Det kan tyckas konstigt attest så fint hus får stå och förfalla i en by som är allt annat än avfolkad. Kanske har marken sålts och brukas nu av en storbonde vilket degraderat husets värde. Vad är väl ett gammalt hus jämfört med bördig jordbruksmark?

Vårt inte alltför välvårdade kulturarv

Förfallet på landsbygden 3

Vint och snett och snart ramlar garaget till höger samman. Vackert mitt i förfallet, men dessvärre är snart denna enkla byggnad ett minne blott.

Förfallet på landsbygden 4

Visst är det vackert! Men nog förtjänar våra ängslador ett bättre öde än att långsamt störta samman; vrida sig i krumbukter för att slutligen förvandlas till hög med stickor.

Förfallet på landsbygden 2

Trots att ladan tagit stöd, hotar den att kantra. Taket har rasat in och stockarna är angripna av röta. Och landskapet som är så vackert, där det ligger på sluttningen ned mot en sjö!

Förfallet på landsbygden 1

Ett uthus utan tak, en dörr på trekvart och snart är hela byggnadens saga all. Beauty i förfall.

Det finns mycket som är vackert på landsbygden, men alltför få som vårdar detta kulturarv. Man kan fråga sig varför människor är så benägna att tränga ihop sig i städerna, trots att de ofta lever rätt isolerade i sina lägenheter.

Slåttarstugor dåsar i den heta solen

Slåttarstuga

Vackert belägna på en äng omgiven av skog ligger några gamla slåttarstugor med tillhörande uthus. Det är en av mina favoritplatser, oavsett årstid. Byggnaderna står på en liten höjd, och delvis i en sluttning. Helt pittoreskt.

Till höger i bild ses ett av uthusen och till vänster i fonden, två ängslador. Det är en imponerande anläggning!

Att man byggde upp allt detta berodde på att avstånden var stora till den egentliga gården och för att kunna bruka dessa utskiften fick man åka närmare milen. Att åka fram och tillbaka var  inget alternativ och istället byggde man en enkel boning för den eller de sommarveckor som slåttern tog i anspråk.

Slåttarstuga

Bostadshuset är en timrad parstuga som någon gång fått en lite modernare bro som vid det här laget börjat rosta. Brunn finns där också, men överbyggnaden, om den nu någonsin har funnits saknas.

Slåttarstuga

Under huset finns en matkällare. Värdefullt när sommaren är varm och el saknas. Som ni ser har huset delvis klätts in med panel vilket aldrig avslutades. Hur det nu kan komma sig.

Vårkvällens långa skuggor gör sorti

Vårens långa skuggor

Det måste ha varit runt den 18 maj och naturen hade ännu inte blivit grön, utan gick istället i de behagliga halmgula nyanser som jag tycker så mycket om. Värmen hade dock kommit och inom en vecka skulle den späda grönskan helt dominera. De långa skuggorna var också på väg bort.

Vårens långa skuggor

Maj är en månad då mycket händer i landets norra delar. I de första dagarna ligger fortfarande spridda högar av snö där solen inte riktigt kommit åt och nätterna kan vara isande kalla. När första juni närmar sig är hela naturen grön, lökväxterna blommar och syrenen börjar så sakteliga vecka ut sina knoppar som om någon vecka går i blom.

Vårens långa skuggor

Det är med andra ord mycket som sker under drygt 4 veckors tid. Mycket mer än man kan tänka sig om man är uppväxt i landets mellersta och södra delar.

Råoljemotorn Ideal från Torps mekaniska verkstäder, Torpsbruk

Tändkulemotor 1

Detta är råoljemotorn Ideal från Torps mekaniska verkstäder i Torpsbruk. Motorn är en s.k. råoljemotor, även kallad tändkulemotor, och går att köra på lite av varje, även majs- och rapsolja. Under 2:a världskriget körde man ibland på sillolja, så man får nog säg att konstruktionen är rätt flexibel.

Tändkulemotor 2

Här kan man läsa att effekten är 25 hk vid 500 varv/minut. Det är inte några höga varvtal som denna motor gör, utan istället får man ut maxeffekten vid ett varvtal som understiger en modern bensinmotors tomgångsvarvtal.

Tändkulemotor 3

Jag hittade ett klipp på där man kan se råoljemotorn Ideal i funktion och höra dess klassiska dunkande ljud. Vill man läsa mer om konstruktionen klickar man här.

Ingen verksamheten i detta plåthus

Plåthus 3

I somras körde jag en annan väg än jag brukar när jag skulle till en liten by i Luleå Älvdal. Omväxling förnöjer och man får se något nytt. Dessvärre var vägen stundtals grusad och jag är ovan att köra amerikanskt på rullande grus. Låg fart blev resultatet, till medtrafikanternas förtrytelse.

Längs med vägen stod en gammal plåtkåk som jag antar inhyst någon form av verkstad när det begav sig. Plåt är väl inte mitt favoritmaterial, men lite lagom förfallen kan den vara mycket dekorativ. Industriromantisk.

Plåthus 2

Ser ni balken längst upp till höger i bild? Något måste man ha lyft här, frågan är vad. Jag ser ingen lucka som tyder på att man lyft in grejer i huset. Kanske är det någon som vet?

Beauty i grannbyn en kväll i somras

Långträsk 2

En fantastisk kväll; kanske var det den där nästan tropiska majkvällen i slutet av månaden. Jag minns inte riktigt.

Långträsk 1

Jag gör ofta korta cykelturer på somrarna. Inte längre än ett par kilometer. Friheten i en cykeltur är inte dum. Det är bara att hoppa upp och trampa iväg. Lättare och enklare än att sätta sig i en bil som man dessutom inte ids parkera vid vägkanten när det dyker upp något snyggt.

Lantligt lugn i ödsliga Västerbotten

Övergivet i Västerbotten 1

Aldrig tycks de ta slut, de vackra gårdarna i Västerbotten som lämnats åt sitt öde. Detta hus ovanligt, ty den gamal enkelstugan har byggts ut åt baksidan till och har därmed fått ett helt nytt utseende.

Övergivet i Västerbotten 4

Jag kunde inte låta bli att titta in genom fönstren och såg hur fint det var där inne. Ansatt av tidens tand, men torrt och fint ty plåttaket håller fortfarande tätt. Hur prisvärt vore det inte att köpa detta vackra ställe och bara göra det allra nödvändigaste, dvs röja upp, måla och laga det som är trasigt. Vilket underbart sommarhus!

Övergivet i Västerbotten 2

Till gården hör en rätt så pampig ladugård. Tämligen välhållen dessutom. Jag saknar kunskapen att bedöma när den är byggd men gissar på 30-tal eller något senare.

Höskörd med stram Massey Ferguson

De vackra ängarna i Avan har slagits och höet har torkat under de varma julidagarna. Det är dags att göra balar och köra in dem i ängsladorna.

Visst är det vackert, ladriket! Välskötta är de också, även om det kanske borde slås lite precis in på knuten så att fukten hålls på avstånd.

Här ser ni orsaken till varför så många ängslador sågats upp: stor bal och rejäl lastare. Praktiskt, men inte alltid så bra frö stabiliteten.

Massey Ferguson 135 tillverkades mellan 1964 – 1975 och fanns med både 3- och 4-cylindriga dieselmotorer. Det är en mycket snygg traktor tycker jag!

En övergiven ladugård i Västerbotten

Jag tror att det var dagen innan midsommarafton. Det hade precis regnat och vi tog en promenad till en liten by i byn någonstans i Västerbotten. Där i en slänt ned mot åkrarna låg en gård från efterkrigstiden. Både ladugård och bostadshus av äldre snitt och i fint, orört skick.

Ladugården var fantastisk! Den kan inte ha använts på många år. Jag skulle gissa på 60-tal eller tidigt 70-tal. Mjölkmaskinen var av primitiv modell och någon rörmjölkning hade man inte bestått sig med.

Det fanns plats för båda kor och ungdjur och de gamla båsen fanns kvar. Rännan som djuren utfodrats i var i trä. Det var så otroligt vackert.

Hölidret, vars infart s att säga var genomgående, hade som så många andra byggnader från denna tid en stor skjutdörr som skydd om omvärlden. Den del som innehållit djuren var på klassist maner murad i lättbetong och resten av byggnaden var en lösvirkeskonstruktion. Såhär såg de flesta ladugårdar ut som byggdes på 50-talet i Norr- och Västerbotten.

På väg hem passerade vi ytterligare en ladugård. Även den var av liknande modell och mycket litet använd. Skjutdörren var blåmålad i en vacker, solblekt nyans.

Jag skulle kunna äga hur många ladugårdar som helst av denna sort. De är så vackra!

(20) (20) (19) (19) (19) (19) (19) (19) (19) (17) (17) (16) (16) (16) (16) (15) (15) (15) (15) (15) (14) (14) (14) (14) (14) (13) (13) (13) (12) (12) (12) (11) (11) (11) (11) (11) (10) (10) (10) (10) (10) (10) (10) (10) (9) (9) (9) (9) (9) (9) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (8)

Litteratur