Ett ovanligt fint hus och så den härliga vårvinter om inte finns i landets sydligare breddgrader. Temperaturen kan nästan vara den samma som i mellersta Sverige, men snön ligger fortfarande rätt djup. det är ett väder jag gillar, även om man lätt blir blöt om fötterna.
Tag: Fuji FP-100C
Julledighet i bleka polaroiders färger
Under julhelgen plockade jag fram en gammal polaroidkamera, inte min vanliga Land Camera 450 utan en enklare helt i plast, och tog några bilder. Då den gamla 669-filmen är ett minne blott, använde jag Fuji FB-100C som ger bilder med en hel del rödstick. jag drog ned det en smula och blev riktigt nöjd med
En verkligt nytagen kyrkstallspolaroid
Under juldagarna har jag tagit en svid bilder med en billig gammal Polaroidcamrera. Filmen som använts är Fujis FP-100C som är en ersättare till Polaroids egen film. Den är inte lika bra, eller snarare lika dålig, och ger bättre skärpa och mer realistiska färger. Tyvärr är det sistnämnda inte alltid så önskvärt. På det hela
Solen gassar och flaggstången lutar
Kakelugnen gav värme och trygghet
Jag läste en gång en text. Den var inte av det mer litterära slaget, snarare var det någon som berättade ett enkelt barndomsminne. Jag är svag för opretentiösa minnen av denna sort. Hursomhelst, det enkla barndomshemmet skulle renoveras och kakelugnen fick skatta åt förgängelsen. Borta var den varma famn som i svåra stunder gett tröst,
Höstgrå Week-End i vackra Helsinki
Jag vet inte hur många som är bekanta med vad som är på modet i vårt östra grannland. För er oinsatta är det faktiskt något så exklusivt som an imported swedish male maid. Som den villige unge man jag är, lät jag mig naturligtvis flygas över för att stå fjättrad vid spisen i ett trångt
Prakthem i slutet av Strandvägen
I sluten av Strandvägen, strax öster om Djurgårdsbron, ligger von Rosenska palatsen samt det mycket påkostade hyreshuset Strandvägen 57, även kallat Lundbergska huset. von Rosenska palatsen byggdes vid sekelskiftet åt Clarence von Rosen och innehöll ursprungligen två stora tvåvånings lägenheter. våning 1 trappa innehöll sovrum, våningarna 2-3 trappor var sällskapsvåningen i respektive lägenhet. På 4
Jag går i Lennart af Petersens fotspår
1962 publicerade Per Wästbergs bok Östermalm med fotografier av Lennart af Petersens. En av mina favoritbilder från denna volym är taget på glasverandan till fanjunkarbostället vid Berwaldhallen (huset ägdes av kronan och en fanjunkare bebodde det vid tillfället). Huset finns fortfarande kvar, men idag serverar ingen jungfru kaffe som man gjorde på den tiden. Jag
Jag går i Lee Millers fotspår
Här första avsnittet i serien Jag går i kända fotografers fotspår (plagiat och lite naket fungerar alltid). Först ut i raden är Lee Millers berömda porträtt från München 1945. I ett badrum, närmare bestämt i Hitlers fastighet, poserade Miller med ett par stövlar framför badkaret och den tyske ledarens porträtt på badkarskanten. Bakom kameran stod
Jag fångar hösten en sista gång
För två veckor sedan smög jag mig ut ett par kvällar. Duggregnet gjorde natten mycket mörk. I de skumma kvarteren i Frihamnen var det öde och tyst. Jag gick in bland några plåtskjul och tog en bild. När jag monterat ner stativet och skulle gå därifrån, hörde jag en människa rossla. Jag gick snabbt därifrån,
Jag fotograferade mig själv förritin
Jag experimenterade med kameran när jag var uppe i Norrbotten. Kvällarna är långa och mörka, så vad skall man göra annat än att fotografera sig själv? Jag är inte säker, men jag TROR att bilderna är tagna förritin. Det ser iallfall så ut. På bilden ovan sitter jag framför kakelugnen och funderar. Kanske tänker jag
Snap-shots från ett höstlikt Berlin
I fredags anlände jag Berlin Schönfeldt och satte mig sedan på tåget upp mot Prenzlauer Berg och Bornholmer strasse, lite lagom nervös då jag köpt en biljett som bara gällde två zoner, inte tre. Väl ute på gatan, gick jag hem till mina vännersom hyrt sig en lägenhet på en parallellgata strax intill Bornholmer. Det
En gammal rest vid Tegeluddsvägen
I närheten av infarten till Frihamnen, vid Tegeluddsvägen, står ett litet hus som jag tror kan ha hört till järnvägen som passerar intill. Jag tror inte att det kommer att står kvar särskilt länge till. De runda fönstren är dammiga och i dammet har någon, jag vet ej vem, med hjälp av sitt finger ristat
Tegelvillan i krokarna av Lidingöbron
Jag tycker om att promenera och titta på hus. Jag är inte speciellt kinkig, utan tycker att det mesta är intressant, åtminstone om det ser ut som arkitekten en gång ritat dem. Även motsatsen kan vara av intresse, d.v.s. när jugendvillan byggts om i 60-talets villastil. Till Lidingö tar jag mig då och då. Sommartid
Det finns ett radhusområde vid bron
Radhusen, eller vad man nu skall kalla dem, är byggda i början på 80-talet, i tegel och mörkt trä. Jag är svag för dessa byggnader. Kanske är det lite för mörka inuti och takhöjden låg, men terrasser och uteplatser gör nog sitt till för att skapa trevnad. Nedanför går Lidingöbanan och utsikten över Stockholms hamnområde
Handelsbankens vackra byggnader
Handelsbanken har många påkostade byggnader i sin ägo. Kontoret i hörnet Karlavägen/Sturegatan är ett, komplexet på Tegeluddsvägen ett annat. Oven ses det sistnämnda som är vacker byggnad vars fasad är klädd med keramiska plattor. Bottenvåningens fasadelement består av olivgröna glasskivor infattade i eloxerad aluminium i kopparnyans. Samma material har använts för att klä in de
Det finns många plåtskjul i hamnen
Något säger mig att dagarna är räknade för alla dessa lätt förfallna byggnader på Frihamnsområdet. Vissa är byggda i plåt, förmodligen någongång på 50-talet (det skvallrar de karaktäristiska fönstren om), andra är i tegel om mer solida. En byggnad är klädd i det vita evighetsmaterialet eternit. På det hela taget saknar området icke charm.
Åter vid Värtaverkets transformator
Jag har köpt mig ett Wratten 80-filter för att jag vill försöka få fram Polaroidfärgerna även med Fuji-film-. resultatet blev sådär. Fuji-filmens färger är betydligt mer mättade, och mot det hjälper inget filter. Endast Photoshop. Men lite bättre blev det allt. Bilden är tagen vid transformatorstationen vid Värtaverket. Där trivs jag.
Vattnet vid Årstavikens strand
Vad den där gamla anläggningen vid vattenbrynet har haft för funktion, kan jag inte uttala mig om. Stilig är den iallfall, där den står i sommarhettan.
Utsikt från ett hett sommarparadis
Då jag inte håller mig med sommarnöje på varken Lidingö eller Stora Essingen, är jag, när jag inte vistas norrut, förpassad till parkerna runtomkring eller mitt eget tak. Och taket tycker jag mycket om. Det är som en egen värld där uppe bland hustaken, 9 våningar upp på en kulle nästan mitt i stan. I
En lördagspromenad till Hjorthagen
Hjorthagens konsumbutik påminner mer om en lanthandel än om en relativt centralt belägen innerstadsmatbutik. Jag köpte mig något att dricka och hoppades att Konsum låter bli att moderniser och bygga om. På väg mot gasklockorna passerar jag en gräsmatta där tulpaner satts i tre långa och breda rader. De blommar i rosa och orange och
Den gulgröna våren vid institutet
Bakom det italienska kulturinstitutet var det vådligt vackert. Bakom grönskan skymtar en silo i Frihamnen.
Observatorielunden och Kentaur
Vårgrönskan börjar bre ut sig och högst uppe på berget, i bildens mitt, syns Sigrid Fridmans Kentaur. En mycket vacker staty. På min arbetsplats har vi friskvårdstimme. Jag motionerar inte, jag fotograferar. Resultatet blir detsamma; jag går omkring på gatorna i södra vasastaden. Iband ger jag mig av norrut. hade jag haft en stegräknare, hade
Bland cisterner och lyftkranar
Jag har pecis kommit tillbaka från en promenad i hamnkvarteren. Det är alls inte dumt att promenera där när solen börjar sjunka och människorna lyser med sin frånvaro. Annars råder där febril aktivitet. Nya spår dras och gamla byggnader försvinner, ty här skall snart en ny trafikplats anläggas i skuggan av norra länken, men än
Jugendvilla på en solig höjd
På en höjd, en gång säkert helt fridfullt belägen, står en vitputsad jugendvilla. Nu drar Lidingövägen fram nedanför dess fötter så av det lantliga läget syns inte ett spår.
Våren är som vackrast i hamnen
Var är väl våren vackrare än i hamnkvarteren? Jag har promenerat med kameran i min hand och med ens var den där, vårbilden som man sällan finner. Se den skira grönskan och de bleka färger som hör våren till och som jag finner så tilltalande. Mer bilder på Polaroidsafari.
Våren kommer till Värtaverket
Rör och ledningar i aprilsolens hetta. Det är något alldeles extra.
Jag poserar framför en plåtvägg
Hus i korrugerad plåt är ofta bland det värsta jag vet, men ett undantag kan göras om det rör sig om ruffiga industribyggnader. Naturligtvis är även denna bild tagen i de skumma hamnkvarteren.
Ladugårdsstilleben
Ännu en interiör. Här ett stilleben från en vrå i lidret i ladugården. Dammig och en smula oordnat är det allt. Men vackert. I lidret hämtade man kraftfoder till korna, fyllde en vagn och sköt den sedan ut på foderbordet. I lidret fanns också en del av freglagen för utgödslingen. Det var en gammeldags miljö.
Ett lustigt fönster i hamnkvarteren
En vägg vid 3:ans ändhållplats. Där fanns det två fönster varav det ena, detta, hade modifierats och en fyrkantig fönsterbåga monterats in. Väggen var dessutom vacker i blått.
Jag slår ett slag för fotografering
Jag lyssnar på Bessie Smith, volym två av fem i en serie. Nobody knows you when you"re down and out är sjukt bra (lyssna här). Bessie Smith är överlag sjukt bra. På bilden ovan ses ett ladugårdsinteriör. Genom otvättade rutor, letar sig den starka vårsolen in i den numera övergivna, och till förråd apterade ladugården.
Jag provfilmar med min Eumig C3
Då har man provfilmat med en gammal Eumig C3. jag köpte 16 rullar utgången Kodachromefilm på Tradera förra vckan och idag anlände den. Filmen, som gick ut 1981, kan blir både flipp eller flopp. Färgerna kommer att bli defekta, men med lite tur, blir det bara snyggt. Framkallar gör man bara i USA hos Dwaynes
Kampementent på vårkanten
Ett magnifikt ljus var det uppe på Kampementsbacken en av de första verkliga vårdagarna. Himlen var grå, ja nästan blå och med ens trängde en strimma sol fram och belyste den kompakta och dramatiska himlen. Då slet jag upp kameran och tog en bild.
Polaroidsafari: Åter i främre orienten
Under lunchen tog jag mig en promenad och hamnade så småningom i slutet av Roslagsgatan, en plats jag ytterst sällan besöker. Och där, alldeles bredvid skolan, skymtade jag den märkliga vattenreservoaren högst upp i Vanadslunden. Vips var jag som förflyttad till främre orienten än en gång, precis som i höstas när jag tog denna favoritbild.
Funkishuset vid Tulegatans slut
Högt upp på Tulegatan, precis vid Vanadislundens nordöstra hörn, ligger en pampig 30-talskåk med generösa hörnbalkonger. Av exteriören att dömma, finns det en större lägenhet högst upp. Med tanke på det relativt höga läget, är utsikten säkerligen av det mer slående slaget.