Rävjägarn

Om ni funderar på att byta fönster

Fönsterbyte 1

En av de vanligaste frågor jag får, och samtidigt en av de tråkigaste, är från de som bor i hus där fastighetsägaren, dvs  hyreshusets ägare eller bostadsrättsföreningen, planerar att byta ut sin gamla fönster mot nya. De gamla fönstren anses dåliga, ofta är de “ruttna” eftersom man ser grått trä, och så läcker de värme som ett såll. Nya fönster har naturligtvis ett betydligt bättre u-värde, ett mått på hur mycket värme som strålar ut, men de har andra nackdelar. Att inte byta ut sina gamla fönster är både klimatsmart och bra för ekonomin i det längre perspektivet eftersom även äldre fönster kan energieffektiviseras.

Fönster är som bekant en av byggnadens allra viktigaste detaljer. De är en del av arkitekturen men också en viktig byggnadsdetalj som skall hålla väder och vind ute. Fram till ungefär 1960 (en mycket oexakt siffra eftersom det varierar stort) utfördes fönstren av högkvalitativt kärnvirke med täta årsringar, ett material som är väl rustat för att motstå klimatets prövningar. Ett träfönster från denna tid är hållbart och dessutom kan det lätt lags om det skulle behövas.

Eftersom fönster är en viktig arkitektonisk detalj, gör man bäst i att inte byta ut dem eftersom ett nytt fönster nästan undantagslöst har en avvikande utformning om inte det ursprungliga kopieras helt och fullt. Att byta fönster förändrar inte bara utseendet, det kan också få till följd att husets värde minskar vilket bl.a. denna undersökning visar. Eftersom jag arbetar som antikvarie åt en mäklare, kan jag också konstatera att somliga spekulanter ratar fönsterbytta hus. Ett renoverat och energieffektiviserat fönster, skrämmer dock inte bort köpare.

Ett nytt fönster har sina nackdelar. Det är vanligt att man monterar underhållsfria fönster och dessa går inte att underhålla och måste därför förr eller senare bytas igen. Nya fönster har ofta en konstruktion som är mer avancerad vad det gäller beslag och tätningslister vilket kan bli ett problem längre fram i tiden och vara en orsak till att fönstret måste bytas. Gamla fönster kräver inga avancerade tätningslister för att hålla tätt och utanpåliggande spanjoletter har ett mycket långt liv och därefter renoveras eller bytas.

Ytterligare en nackdel med nya fönster är att glasytan ofta minskar eftersom nya fönster har grövre dimensioner på karm och båge. En annan orsak till minskat ljusinsläpp instickskarmar, dvs det nya fönstret, med en slank karm i metall, monteras i befintlig karm och då blir glasytan ännu mindre. I söderläge märks detta knappast, men i mindre soliga lägen kan det bli märkbart.

Om man inte byter fönster, kan man underhålla och energieffektivisera de befintliga träfönstren i oändlighet (åtminstone i hundratals år) och eftersom glastekniken förbättras allt eftersom kan man räkna med att de gamla fönsterbågarna kan förses med ännu bättre glas i framtiden.

Glas och bra tätningslister är viktigt för en bra fönsterprestanda och för att slippa drag och höga uppvärmningskostnader är dessa detaljer som skall bytas, inte hela fönstret. Dessutom kan det vara klokt att isolera taket och installera en värmeväxlare på taket som återvinner all värme som annars går till spillo.

Det som är enklast och brukar vara mest lönsamt är att byta ut det inre glaset till ett energiglas – läs mer om det här. Det ger hyfsad prestanda och kostar inte mycket. Vill man, kan man istället sätta in en isolerglaskassett vilket ger ett bättre u-värde, men det är inte säkert att det lönar sig med dagens energipriser. Isolerglaskassetter har dessutom en begränsad livslängd och måste bytas vart 20-30 år. Det gäller också om man väljer nya fönster. Har man fönster med gammal fint munblåst glas bör man vara försiktig med att byta ut det mot nytt energiglas, och istället rekommenderar jag att man monterar ett extra glas på insidan. Det finns olika alternativ, Grundels är ett av dem.

Om man trots allt byter fönster, är det viktigt att kolla med tillverkaren att de tätningslister som används, kommer finnas att tillgå om 30-40 år och att stängningsmekanismen går att renovera eller byta ut när den kärvar i framtiden. Om så inte är fallet, kommer ett nytt byte krävas och det blir betungande för kommande generationer i huset. Dessutom innebär upprepande fönsterbyten en belastning på miljön, eftersom nytillverkning av bågar och samtliga glas krävs, och det koldioxidutsläppet tar också tid att räkna hem.

Nygammalt fönster och vacker syren



Sommar och sol och ytterligare tre fönster som återställts. Tyvärr fanns inte de ursprungliga kvar utan istället har jag låtit nytillverka dessa men glasat med munblåst gammalt glas som kommer från Grans Lantmannaskolas gamla fönster som min pappa fick ta reda på. Fasaden har jag sedan lagat i på sidorna, eftersom dessa fönster är smalare än de som sattes in på 1960-talet. Resultatet blev inte så dumt!

Tre gamla fönster är nu på plats igen

Nya fönster

Nu är tre gamla fönster på plats igen och dessutom ett vindsfönster. Huset var verkligen ändrat karaktär! Jag vet inte hur gamla de är, men de skulle ev kunna vara från 1840-50-talen. I ett av rummen finns väggmålningar som makulerades med tidningspapper 1862 och då får man anta att de är äldre än så. Huset är byggt år 1800 och om fönstren var så stora redan då skall ja låta vara osagt. Bröstlisten på insidan, som är målad på väggen och avdelar övre och nedre fält, antyder att fönstren hade denna storlek när de målades. Hur som haver blev resultatet mycket fint. Inte minst är glaset otroligt vackert, trots att det faktiskt ser ut som flaskbottnar i vissa rutor. När det blåser och asplöven darrar blir effekten slående. Att få rätt proportioner på fönstren gör ju också mycket för både interiör och exteriör. 1960-talsfönstren var kvadratiska och det var inte så snyggt.

Huset har byggts om i omgångar. 1950 gjordes en lättare modernisering och då byttes alla fönster utom dem ni ser på bilden mot nya, lite bredare och lägre (dock inte kopplade!). 1965 byggdes det om fullständigt förutom de två hörnkamrarna. Där bevarades i princip allt utom fönster. I resten av huset höjds golvet och en trossbotten byggdes, nya snickerier, våtrum mm. Endast taket sparades. Innerdörrarna sparades dock och idag är de flesta återinsatta. 1965 år ombyggnad var dock fin på sitt sätt och mycket hantverksmässigt gjort. Alla stommar platsbyggdes och nya väggar till WC och avbalkning  mellan kök och badrum var regelväggar med råspont på ömse sidor samt masonit utanpå. Stabilt och fint på alla de sätt. När jag tog bort toaletten i hallen återanvände jag väggen men smalnade av utrymmet och inredde garderober. På detta sätt bevarades känslan från 1965 i hallen, men den blev större och förvaring tillkom.

Det kändes inte helt lätt att byta ut fönstren från 1965. Det är inget fel på dem och de är egentligen rätt snygga. Tyvärr var de dock kvadratiska vilket inte var helt lyckad, framförallt i de två välbevarade kamrarna. Hade inte ursprungliga fönster funnits kvar och två rum varit bevarade hade jag aldrig återställt. Jag tycker att det finns stora kvaliteter i ombyggnader från efterkrigstiden och dem bör man vara rädd om.

Det återstår dock att göra en del åt insidan. Karmar är inte tillräckligt djupa så det behövs någon form av passbitar för att bygga på karmarna till väggens djup. Sedan skall lister monteras och innanfönster likaså. Karmar och bågar målas invändigt med en ljust blågrå nyans som var vanlig på den tiden. Innanfönstren är nytillverkade och får 4 mm energiglas. Det är rätt kallt här uppe vintertid och när det är minus 39 vill man gärna ha de någotsånär isolerat.

En narad fönsterbåge med spårfals

Narat fönster i delar

Jag hade som sagt tänkt återmontera några gamla fönsterbågar från 1800-talet. Karmarna saknas men jag har beställt nya. Dessvärre saknas också glaset i två bågar. I den ena saknas samtliga i den andra bara ett av tre glas. Eftersom bågarna har spårfals måste man ta isär dem för att kunna sätta i nytt glas. Det visade sig dock vara rätt enkelt, ty det var bara att försiktigt knacka ur pluggarna som är koniska. Om de är ordentligt inmålade, bör man dock skrapa bort färgen, annars skadar man trädet (på den sida pluggen åker ut) när man slår ut dem. Bågen var annars i rätt bra skick, men jag oljar in den nedre delen ordentligt för den var torr. Några större skador fanns inte, men en tunnaste spröjsen var lite klen, men dock användbar. Återstår nu att knacka bort befintligt kitt i falsarna och hitta nytt, tunt glas.

Gamla fönster från 1800-talets slut

Gammalt fönster

På vinden stod några gamla fönsterbågar från 1800-talets senare del. Exakt hur gamla de är vet jag inte, men de har spårfals, inte kittfals och 3 rutor i varje båge. Runt 1950 byttes merparten av fönstren ut mot nya utan spröjs men med lösa innanfönster. 1965 byttes de återigen ut men då mot nya, kvadratiska och kopplade vilket tyvärr fördärvade husets utseende. De 6 gamla bågar som inte bytts 1950 sparades dock och det är dem jag tagit fram och oljat och som sedan skall få ett lager färg. De är i bra skick, men tyvärr saknas några glasrutor.resten har kvar sit tvina och allt annat än perfekta glas. Jag har beställt nya karmar och nya innanfönster och planerar att sätta in de gamla fönstren, eller åtminstone några av dem, i sommar.

UPPDATERING: Fönstren är troligtvis från 1840-talet eller möjligtvis ännu äldre.

Nyenoverat på Furusundsgatan 15

Furusundsgatan 15 1

På Furusundsgatan 15 står en fastighet från 1938 som behandlats lite si och så genom åren. Det är i grund och botten ett fint hus med många små lägenheter av olika fason. Planen är inte symmetrisk utan alla åtta lägenheter som finns per våningsplan är olika.

Åren gick och det var dags för reparation och underhåll. Någon gång på 60-70-talen byttes de ursprungliga vridfönstren ut mot nya som monterades i befintlig karm. Det blev inte så lyckat och glasytan minskade markant. 1988 var det dags för en ny renovering och då byttes balkongerna ut och burspråken tilläggsisolerades. Om det var i den vevan som fasaden försågs med grov puts skall jag låta vara osagt. På 30-talet var spritputs inte så vanligt, slät kalkputs eller terrasit var det absolut vanligaste.

Som av en slup bevarade man dock porten och den tillsammans med balkongdörrarna och de små fönstren i burspråken var vad som återstod av den ursprungliga fasaden. Balkongdörrarna var helt glasade och väldigt fina.

Furusundsgatan 15 2

I sommar har huset renoverats på nytt. De trista balkongerna har man låtit sitta kvar men fönstren har bytts ut. Bytet var välkommet, men tyvärr har de nya fönstren en annan konstruktion än de ursprungliga och så är de klädda i lackerad metall som inte direkt går att underhålla utan sakta men säkert tappar glans och lyster. Även de ursprungliga fönstren och balkongdörrarna byttes ut, vilket var synd. Det hade varit bättre att bara byta de redan utbytta och då mot vridfönster av perspektivtyp likt de ursprungliga.

Porten har också bytts ut mot en av standardmodell av “fukistyp”. Den ser helt OK ut, men är långtifrån lika fin som den ursprungliga hade kunnat bli om man förkromat om den. En ny port kan aldrig bli lika värdefull som en ursprunglig, det borde fler fastighetsägare inse.

Slutresultatet av den senaste tidens renoveringar är inte så lyckat. Framförallt är det de nya fönstren med lackerade metallbågar och livlösa floatglas som drar ner helhetsintrycket. Det är precis så här som man inte skall behandla gamla 30-talshus.

Vinterfönster som sitter på utsidan

Utanpåfönster

I de norra delarna av vårt land börjar det snart bli dags att sätta in innanfönstren för att stänga ute kylan inför den annalkande vintern. Som namnet antyder monteras innanfönster från insidan och ligger an mot en fals på karmen. I vissa trakter, framförallt runt Skellefteå om jag inte har fel, monterar man de extra bågarna från utsidan. De inre bågarna sitter alltså kvar året om och de yttre tas av under den varma årstiden. Om detta förekommer i de södra delarna av landet vet jag dock inte. Fönstret på bilden ovan sitter i ett hus i Haparanda (klicka på den för att se en större bild). Om det var en vanlig lösning även där skall jag dock låta vara osagt.

Bilder före och efter ett fönsterbyte

Före fönsterytet

Vad säger ni om detta? Ett vackert 20-talshus (gissar jag) som verkar vara i fint skick och som har snyggt tak fina fönster och vacker panel. det var ute till försäljning och de nya ägarna beslöt att renovera.

Efter fönsterbytet

Nya fönster i funkisstil, av en konstruktion och ett material som absolut inte passar till huset. Dessutom är fönsterytan betydlig mindre. Illa!

Ett fönsterbyte på Mössebergsvägen

Fönsterbytt fasad

På Mössebergsvägen i Traneberg (osäker på numret men kanske 29-31) har en fastighet precis fönsterbytts. Av någon anledning anledning finns fortfarande ett ursprungligt fönster kvar. De nya fönstren är klumpiga och har fast mittpost. Denna detaljbild ser man ytligt skillnaden mellan nytt och gammalt fönster och hur pass mycket glasytan minskat.

Fönsterbytt fasad gamla fönster

Vid grunden fann jag de ursprungliga fönstren som var i fint skick men som börjat bli mogna för ommålning. De var försedda med tt extraglas på insidan och hade därmed ett mycket bra k-värde och dessutom god isolering mot oljud. Varför man gjort detta byte är verkligen en gåta. Den enda orsaken jag kan komma på är att man vill slippa ommålning och därför satt in fönster med ytskikt i lackad metall. Hur länge de kommer att se fräscha ut återstår dock att se. Balkonger som suttit uppe i 30 år brukar vara rätt solblekta och eländiga vid det här laget.

Detta är verkligen ett praktexempel på resurslöseri. Fullt fungerande fönster kasseras och nya, underhållsfria ersätter dem. Förr eller senare måste dessa dock bytas igen med ytterligare resursslöseri som följd. hade de ursprungliga bevarats hade man kunnat underhålla dem i hundratals år.

Brf Ordonnansen 4 med fula fönster

Smedsbacksgatan 8

Tack och lov är det sällan man ser riktigt olämpliga fönsterbyten här på Gärdet, åtminstone bland de fina 30-talskåkarna som hör till riksintresset. Brf Ordonnansen 4 på Smedsbacksgatan 8 har dock inte dragit sig för att slänga ut sina gamla 30-talsfönster i kärnvirke och ersätta dem med moderna i lättmetall som kan öppnas åt alla möjliga håll och kanter. Det skall bli intressant att se hur många rutor som fortfarande går att manövrera om 30 år!

Hur det kommer sig att man inte bara renoverade och energieffektiviserade dem kan man fråga sig. Jag begriper det inte. De nya fönstren är klumpiga och inte alls lika fint insatta som de gamla vilket framgår av detta detaljbild. Det är bara att konstatera att föreningens styrelse förstört den gamla fasaden och gett kommande genrationer en verklig anledning att byta fönster.

30-talshus förvanskas, får nya fönster

Petrejusvägen 1

På Petrejusvägen 1-5 i Hammarbyhöjden ligger en av Stockholmshems fastigheter, ett smalhus från slutet av 30-talet. Huset är på intet sätt märkvärdigt, men typiskt för tiden och i fint stick. Ett par balkonger finns dessutom och de är i ursprungligt skick och mycket fina.

I dagarna har dock en fasadrenovering påbörjats och några nya fönster har redan satts in. Dessa skiljer sig från de gamla genom att de har fast mittpost (vad jag kan se), i övrigt är de relativt lika de ursprungliga. Skillnaden blir likväl rätt stor när  bytet är klar, både på in- och på utsidan. 30-talets enkla arkitektur kräver stor respekt för material och utförande och därför bör man verkligen undvika åtgärder som denna.

Petrejusvägen 2

Så här de du ursprungliga fönstren ut. Karmbottenstyckets färg har flagnat och även den på bågarnas droppnäsor. Kanske finns det skador i karmens nedre del som Stockholmshem inte tycker det är värt att laga, kanske vill man ha riktigt energisnåla nya fönster. Likväl insisterar jag på att man borde ha renoverat karmar och bågar och ersatt det inre glaset med någon form av energiglas eller extraruta. Detta hade bevarat fasade, varit skonsamt för miljön och i längden ökat fastighetens värde. Dessutom hade man med stor sannolikhet sluppit framtida fönsterbyten ty nya fönster tenderar att ha en kortare livslängd än gamla. De nuvarande är ca 75 år och fungerar fortfarande och är dessutom lätta att täta och underhålla!

Dessa stora och eleganta järnfönster

Strax norr om Finnspång ligger Borggårds bruk som är en mycket vacker anläggning. Troligtvis uppfördes merparten av de nya byggnaderna på 30-talet. De är otroligt strama och mycket vackra, vitputsade och försedda med järnfönster av den sort som bl.a. tillverkades av Götaverken och då under benämningen Ferrofönster. Visst är de vackra! Det finns faktiskt ett sent 20-talshus i Stockholm där vardagsrummens fönsterväggar försetts med denna mycket snygga konstruktion.

Byggnaden i fråga är den av Cyrillus Johansson ritade fastigheten på Eriksbergsgatan 6. Byggmästare var Olle Engkvist och tillsammans med Johansson skapade de en riktigt pärla bland det sena 20-talets annars rätt småtrista hus. Lägenheterna är påkostade och för ovanlighetens skull har man valt att lägga vardagsrummet mot den vackra och kuperade gården. Det finns både 3:or och 5:or, samtliga med jungfrukammare. Vardagsrummets fönster är av modell störst, något liknande har jag aldrig sett. Dessa ferrofönsterhar tack och lov bevarats åt eftervärlden.

men åter till industribyggnaderna. Finnboda varv är nedlagt sedan många år och idag återstår bara spillror av anläggningen. Denna byggnad står dock än så länge kvar och kanske kommer den bevaras för eftervärlden. De stora fönsterpartierna är även här av järn och utgör en avsevärd del av väggytan. Underhållet är tyvärr eftersatt, men skönheten finns fortfarande kvar.

På Gärdet, närmare bestämt på Värtavägen, uppfördes ett pampigt garage i slutet av 30-talet. Här fanns både oljebar och tennisbana på taket! Tanken var att man kunde fördriva tiden med en match tennis medan bilen rundsmordes. Byggnaden är mycket vacker, men har under årens lopp förfulats åtskilligt. Den fasad, som inte vetter mot gatan, är dock tämligen intakt. Från Furusundsgatan och Värtavägen leder bilramper till de fyra våningsplanen. Längst med finns en bensinstation som idag är obemannad.

I Frihamnen ligger en av Stockholms industrupärlor, den av Uno Åhrén ritade Fordfabriken. Komplexet är uppfört i två etapper, runt 1930 och 1949. Amerikanska fordbilar importerades i delar och sattes samman i fabriken. Anledningen till detta förfarande tror jag hade med tullen att göra (högre tull på monterad bil, lägre på delar). Svenskarna hade dessutom högre krav på finish jämfört med amerikanerna och av den anledningen var det klokt att göra montering, lack och tapetserararbete här. Inom parentes kan nämnas att amerikanska bilar ofta lackerades om när de kom till Sverige på 50-talet för att den ursprungliga lacken höll för låg kvalité. Jag älskar Fordfabriken och är mycket glad åt att man renoverade den på ett mycket pietetsfull sätt.

Nytt och fräscht på Danviksklippan, men nu är snart alla Åtvidabergs- fönster borta från 40-talsområdet

Fönster före bytet

Åter tillbaka till Danviksklippan och Hästholmsvägen 10 som jag skrivit om tidigare. I området finns 9 punkthus som ursprungligen utrustats med Atvidabergsfönster. Enligt uppgift är det nu endast 2 hus som har kvar sina ursprungliga fönster idag. Nyligen fick nämligen Hästholmsvägen 10 sina fönster utbytta mot moderna med utsida i vitlackerad lättmetall.

Hur det kommer sig att just detta område är så drabbat av fönsterbyten kan man bara spekulera i. Kanske tror man att endast ett byte kan komma tillrätta med trafikbullret, kanske får ett byte den effekten att även grannen byter. Styrelsen i detta hus har hela tiden varit inriktade på att byta ut sina gamla fönster, trots protester från de boende. Träfönsterspecialisten lämnade offert och erbjöd sig att provrenovera ett fönster utan kostnad, men detta anbud avböjdes. Istället valde man att att sätta in nya fönster med 2 års garanti! Jämför detta med en renovering som hade gett fönster som hållit minst 65 år till! Renoveringen hade dessutom kostat ungefär nästan en halv miljon kronor mindre, men den besparingen var man inte intresserad av (samtliga uppgifter härrör från en medlem i BRF)

Fönster efter bytet

Hur blev då resultatet av bytet? Insättningen gjordes snyggt och glasytan är i princip oförändrad. Det nya fönstren är dock inte pivåhängda, utan hängda i sidokant och inåtgående. Det stora värde som alltid finns i hus med ursprungliga fönster har dock gått förlorat, precis som möjligheten att under 100-tals år renovera och energieffektivisera den ursprungliga konstruktionen. Att firman bara lämnar 2 års garant får man ta som en vink att detta fönster knappast kommer att fungera om 65 år.

Spara energi med bibehållen fasad

Hasselquistvägen

Såhär får det inte gå till. De ursprungliga fönsterbågarna byts ut mot nya i aluminium. I detta fall är det endast de yttre som bytts, men det blir likväl inte alls snyggt. Det är i princip omöjligt att byta fönster utan att förstöra arkitekturen, om man inte gör en identisk kopia. Att fönster äldre än 1960 inte går att renovera är sällsynt. Skadade delar, i varierande omfattning, kan ersättas med nya, det är det finurliga med träfönster. “Murket trä”, som så många brukar säga, kan mycket väl bara vara grått trä. Stick in en vass kniv och undersök virkeskvalitén om ni är osäkra.

Ett enkelt och effektivt sätt att spara energi är att byta ut den inre glaset mot 4 mm energiglas.  Det yttre glaset bör få sitta kvar för att inte förstöra exteriören, ty nytt glas är alldeles för slätt och ger ett dött intryck. Dessutom blir k-värdet bättre om man byter det inre glaset.

Fastighet och bostadsrätt har en intressant artikel om energieffektivisering av fönster som jag kan rekommendera. Naturligtvis bör man gå försiktigare till väga om det rör sig om en verklig kulturbyggnad, men för många svenska byggnader är etta ettmycket bra alternativ. K-värdet sjunker från ca 2,8 (genomsnitt för äldre tvåglasfönster) till 1,8 vilket faktiskt ger en besparing och dessutom minskar kallraset. Att sänka k-värdet ytterligare, ner mot 1, ökar visserligen energibesparingen, men i kronor räknat uppväger det knappast investeringskostnaden. Då är det bättre att se över ventilation mm.

Avslutningsvis citerar jag den sammanställning som Fastighet och bostadsrätt avslutar sin artikel med. Väl värd att sparas!

Fakta FEM ALTERNATIV: Det är relativt enkelt att komplettera kopplade 2-glas standardfönster med energiglas, så att de blir lika energisnåla som kompletta energifönster.

ETT: Befintligt innerglas ersätts med 4 mm hårdbelagt energiglas. U-värde: Ned till 1,8 .

TVÅ: Befintligt ytterglas ersätts med 4 mm hårdbelagt energiglas i en aluminiumbåge. U-värde: Ned till 1,9.

TRE: Befintligt innerglas ersätts med ny dubbel isolerruta med mjukbelagt energiglas och argongasfyllning. Om bågens konstruktion tillåter detta. U-värde: Ned till 1,3.

FYRA: Befintlig båge ersätts med fast 2-glas isolerruta med energiglas och ”varm kant” av bitumengummi eller rostfritt stål samt argongasfyllning. U-värde: Ned till 1,4.

FEM: Komplettering med invändigt 4 mm belagt energiglas med kantlist. U-värde: Ned till 1,4. Dessutom kan glasmästaren ge råd om ytterligare förbättringsåtgärder som bullerdämpning, solavskärmning och åtgärder för säkerhet. Utfallen av de fem alternativen är beräknade och kvalitetssäkrade av SP (Sveriges Tekniska Forskningsinstitut AB).

Fönster och fönsterbyten, 1880-1900

Gammalt fönster litet

Ursprungligt fönster från sent 1880-tal eller tidigt 1890-tal. Klicka på bilden för att se den i större format.

Jag hade tänkt skriva lite om fönster och om fönsterbyten och insåg rätt snart att ämnen är ofantligt stort. Därför begränsar jag mig till åren innan sekelskiftet 1900, perioden innan de kopplade fönstren så sakteliga började slå igenom. Fönstren hör till fasadens viktigaste element och det är i princip omöjligt att bevara en fasad och man inte bevarar fönstren. Det går naturligtvis, men det blir mycket dyrt och dessutom är det helt onödigt, ty gamla fönster går alltid reparera och det är inga problem att göra dem energisnåla och bullerskyddande.

Det var först i början på 1800-talet som det blev vanligt att man satte in en extra glasruta som skydd mot vinterkylan, ty den tidens fönster hade bara en båge och i den satt endast ett glas. Dessa innanfönster monterades på hösten och togs bort på våren. Oftast skruvades de fast från insidan och gick därför inte att öppna. I efterhand är det inte ovanligt att man hängt dem på gångjärn för att lättare kunna öppna dem. Här en bild som visar konstruktionen. De yttre bågarna är utåtgående och fönstret har såväl tvär- som mittpost. För er som är osäkra på begreppen rekommenderar jag denna skiss som finns hos Wikipedia.

För att ytterligare begränsa mig, kommer denna text mestadels behandla fönster i staden, och då främst i Stockholm. Vissa regionala skillnader finns, men dem tar jag inte hänsyn till (en av de märkligast är den fönstertyp som jag tror stammar från Skellefteå och där innanfönstren monteras på utsidan!).

Traditionellt var fönstren under denna period utåtgående och försedda med korspost, dvs en tvär- och en mittpost. De övre rutorna var mindre och de nedre större, precis som på bilden högst upp i inlägget. Enligt byggnadsstadgarna var man dock tvungen att göra fönster på nedre botten inåtgående (jag minns inte den exakta höjden, men jag tror att bågarna måste sitta minst 1,5 meter ovan mark för att få vara utåtgående). Det fönster som ni ser högst upp är ett nedre botten-fönster och är därför inåtgående. I detta fall har det mittpost, men det var minst lika vanligt, ja snarare vanligare, att det inåtgående saknade mittpost. Här ett fönster av denna konstruktion i ett hus på Sibyllegatan i Stockholm byggt på 1890-talet.

På 1890-talet monterade man då och då i de mer påkostade husen inåtgående fönster på samtliga våningsplan. De inre bågarna, innanfönstren, hängdes även de på gångjärn och kunde därför sitta kvar på sommaren vilket var praktiskt, för att ta dän alla lösa bågar i en större lägenhet var ett drygt jobb att utföra varje vår. Och på hösten skulle de monteras tillbaka igen. Här en bild på hur dessa fönster kunde ta sig ut. Det “handtag” som sitter i mitten på både den inre och den yttre bågen hör till spanjoletten som man använder för att öppna och stänga fönstret med. I vissa fall var denna infälld i bågen och då satt där bara ett litet vred, ungefär som på moderna fönster.

Men åren har gått och fönstren har oftast bytts ut. De fönsterbyten som gjordes fram till och med 40-talet var oftast rätt lyckade, men de som gjordes på 70-talet och framåt desto värre, vilket oftast yttrar sig i en klumpig fönsterkarm. Denna gamla 90-talskåk har fått nya fönster under mellankrigstiden, men av någon anledning har man inte bytt det tredje fönstret från höger. Skillnaden är inte så stor. Lika lyckat blev det inte när en kåk på Valhallavägen renoverades. Här en bild på detta 1890-talshus där vissa fönster bytts ut och det i omgångar. Nedre botten och 1 tr har de ursprungliga kvar, men våningen 2 tr är mycket klumpigt fönsterbytt. Man har satt in fönster med grova karmar i den befintliga karmen och då minskar glasytan markant och rummet blir mörkare. Nästan lika illa är det på Linnégatan där ombyggnaden skedde på 70-talet. Vid Karlavägen har en 1880-talskåk fått nya rutor på 80-90-talen. Det är inte något skräckexempel, men särdeles snyggt är det heller inte. Framförallt måste de moderna handtagen och gångjärnen på insidan vara ytterst odekorativa.

Fönsterbyten har ofta gjorts i omgångar och vanligast har varit att man satt in ett nytt fönster, med karm och allt, i den befintliga karmen. Detta gick väl an om det gjordes på ett gammal 1800-talsfönster med lösa innanfönster (ty denna gamla konstruktion är tämligen tillåtande, se bara på detta fönster som är insatt på 30-talet i den befintliga karmen som i detta fall är brunmålad och skymtar mellan vägg och ny karm), men upprepar man sedan misstaget och sätter in ett nytt fönster med karm i ett fönster som redan har två karmar blir resultatet inget vidare. Titta bara på detta hus från åren runt 1900 som fått nya fönster på 30-talet. Karmen är lite grov, men resultatet är trots allt ok. Några år senare, närmare bestämt för ett eller två år senare, bytte man några fönster på nedre botten och då blev resultatet detta. Det är inte svårt att föreställa sig hur mycket mörkare detta rum blivit på 100 år. Byter man fönster måste man nästan alltid ta bort den befintliga karmen, åtminstone om bågarna är kopplade. Helst skall man inte byta dem alls, ty det går alltid att renovera och bättre energi- och bullervärden kan lätt erhållas genom att man monterar in lämpligt glas i den inre bågen.

Varför är det inte snyggt? I avsnitt 2 studerar vi misslyckade fönsterbyten.

Idag förfasar vi oss över fula utbytta eller aluminiuminklädda fönster. Trä är ett utmärkt material och har den fördelen att det går bra att underhålla och laga. Visserligen kan man måla om aluminiumprofiler, men det nya färgskikten blir inte speciellt hållbar. Och nog är det något visst med trä, även om jag måste säga att jag är har en svaghet för 50-talets ädelträfönster med eloxerad aluminium på utsidan men det är en helt annan historia.

Jag undrar hur många som bytt fönster för att spara energi? På tok för många gissar jag. Byter man till nya fönster orsakar bytet i sig utsläpp, bara genom att tillverkas. Om man istället reparerar, tätar och byter ut det inre glaset mot någon sorts energiglas, uppnår man god prestanda utan att ge avkall på det estetiska. Att sedan använda rullgardiner under de mörka timmarna gör en hel del för att minska energiförbrukningen.

Det absolut dummaste man kan göra är att montera nya fönster, med karm och allt, i en befintlig karm. Karmbredden ökar då markant och i samma utsträckning minskar det infallande ljudet och rummet blir mörkare vilket märks särskilt under vinterhalvåret. Jag har sett skräckexempel (två hus på Karlavägens solsida) där denna idioti upprepats två gånger. Då blir det inte mycket till glasyta kvar.

Vill man läsa mer om fönsterrenovering , rekommenderar jag Byggnadsvårdsbloggens länklista. Och om ni klickar på taggen Fönster, kan ni läsa om allt jag skrivit i ämnet.

Och låt oss nu titta på veckans avsnitt av Varför är det inte snyggt?

Vackra, smäckra, eleganta träfönster

Jag har skrivit om fönster på Byggfabrikens blogg. Läs texten där. Kommentera gärna också, jag tror att de skulle uppskatta en smula diskussion.

(20) (20) (19) (19) (19) (19) (19) (19) (19) (17) (17) (16) (16) (16) (16) (15) (15) (15) (15) (15) (14) (14) (14) (14) (14) (13) (13) (13) (12) (12) (12) (11) (11) (11) (11) (11) (10) (10) (10) (10) (10) (10) (10) (10) (9) (9) (9) (9) (9) (9) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (8)

Litteratur