Publicerat

Ada Nilsson om sitt liv som läkare

Här en tämligen okänd volym: Ada Nilssons (1872-1963) Glimtar ur mitt livs om läkare. Ada utbildade sig till läkare, närmare bestämt gynekolog, på den tiden när det var svårt att som kvinna få ett jobb som läkare; att däremot starta en privatpraktik utgjorde inget hinder. Praktiken blev framgångsrik och bland hennes patienter fanns så framstående fruntimmer som Selma Lagerlöf och Alexandra Kollontay.

Boken är en blandning av privatliv och yrkesliv och är väl inget mästerverk rent språkligt, men det är många intressanta händelser som skildras, bla Fogelstadsgruppens bildande, tidningen Tidevarvet och Alexandra Kollontays tid som Sovjetunionens minister i Stockholm under andra världskriget. Det kapitel som grep mig mest var dock skildringen av Oscar Levertins änka, Ebba von Redlich, som av allt att dömma stått Ada mycket nära.

Ett kapitel som helt saknas är kapitlet om Honorine Hermelin som var Adas stora kärlek, tillika den som höll i pennan då Ada på sin ålders höst förlorade en stor del av synen. Honorine och Ada möttes på Fogelstad och inledde en romans. Några år senare föll Honorine helt för Hagar Olsson, vilket inte blev långvarigt, så hon och Ada förblev nära vänner livet igenom och de sista tio åren levde de tillsammans i rektorsbostaden på Fogelstad, Lilla Ulfåsa.

Den fina teckningen ovan är gjord av Albert Engström.

Publicerat

Kollontays syn på vår sexualmoral

Politikern, diplomaten och författaren Alexandra Kollontay var en rysk dam som under, (främst) 10-20-talet, förespråkade en helt jämställd relation könen emellan; det klassiska äktenskapet gav hon inte mycket för. Hennes idéer var mycket radikala, bla ansåg hon att kollektiva anläggningar för boende, barnuppfostran och hushållsangelägenheter skulle riva det sista hindret som stod ivägen för kvinnans totala frigörelse.

Åren 1930 – 1945 representerade hon officielt Sovjetunionen i Sverige. I den vevan blev hon bekant med kvinnorna kring Tidevarvet och Fogelstadgruppen (bla blev hon god vän med Ada Nilsson som tog hand om hennes papper under de perioder hon misstänkte att hon skulle bli mördat av Sovjet).

Jag läste hennes bok Arbetsbiens kärlek som består av två korta och en lång novell. Här ger hon framförallt sin syn på en mer avslappnad sexualmoral. Intressant läsning, som man förstår vållade rabalder när den kom ut första gången 1921. Bland annat intresserar hon sig för vad som särskiljer den sexuella akten från andra tyder av mänskligt umgänge. Boken finns utgiven på En bok för alla, men jag tror att den är utgången.

Publicerat

Spektrum: den svenska drömmen. Tidskrift och förlag i 1930-talets kultur

SpektrumJag fick alldeles nyss ett tips om en ny bok, en bok om förlaget Spektrum. Förlaget är tämligen bortglömt idag och att jag ens känner till det beror på att det var Spektrum som gav ut von Krusenstjernas  Porten vid Johannes och Älskande par när Bonniers vägrade fortsätta ge ut romanscykeln. Spektrum gav dock ut ytterligare upplagor av von Krusenstjernas verk men för dessa fick hon inte ett öre. det fanns ormar även i det idealistiska förlagsparadiset.

Bakom Spektrum stod bl.a. paret Myrdal, Josef Riwkin (bror till fotografen Anna), Karin Boye, och Gunnar Ekelöf. Många av dem hade en bakgrund i den socialistiska organisationen Clarté. De var  också praktiskt taget grannar i det nybyggda området Atlasområdet i Vasastan. Tyvärr har jag inte läst boken om Spektrum, men enligt förlagets text, skakades de av konflikter och kärleksaffärer och jämförs dessutom med Bloomsburygruppen.Jag tror att de flesta sammanslutningar av denna typ råkar ut för dessa problem. Likadant var det t.ex. i Fogelstadsgruppen.

Hur som, ta och läs boken, den är med största sannolikhet mycket intressant. Vad jag kan se är den också snyggt formgiven. Förutom Fogelstadsgruppen, kan jag rekommendera att läsa om Futurum, möbelfirman vid Norr Mälarstrand som är ytterligare ett exempel på en intressant 30-talsföreteelse.

Publicerat

Tamm och Wägners Fred med jorden

I dessa dagar av klimatförändringar och slöseri med jordens resurser finns det anledning att påminna om den skrift, Fred med jorden, som skrevs av Elin Wägner och Elisabeth Tamm. Boken, utgiven 1940, var ett stridsrop som manade världen att det nu var dags att ta miljöfrågorna på allvar. På tok före sin tid naturligtvis, vilket gjorde att den inte togs på allvar och att damerna framställdes som bakåtsträvare när de t.ex. rekommenderade ekologiskt jordbruk. När jag läser boken idag, uppfattar jag vissa avsnitt som en smula naiva (bl.a. när de vill förbjuda människor att äga jorden och därmed förhindra att man spekulerar i skog och mark), men på många sätt är boken mycket tänkvärd.

Oavsett vad man anser om orsaken till klimatets förändringar, tycker jag att man åtminstone borde kunna enas kring tanken om att jorden och dess resurser måste brukas med förstånd. Präglad som jag är av att tillhöra en släkt som sedan generation efter generation brukat jorden, är jag beredd att hålla med min mormor (född 1898) som alltid pläderade för att man skulle lämna jorden åt den efterkommande generationen i det skick man emottog den. Det är en regel som jag tycker att alla borde försöka leva efter så gott det går.

Elin Wägner är väl fortfarande bekant då hennes romaner Norrtullsligan och Pennskaftet fortfarande trycks i nya upplagor. Elisabeth Tamm däremot, är det nog få som känner till.Hon var ägare av till Fogelstad,ett gods vars jordbruk bedrevs i fred med jorden. Hon upplät också sin gård åt den kvinnliga medborgarskola som hon och hennes väninnor i Fogelstadgruppen startat.

Publicerat

Honorine Hermelin

Här Fogelstadsgruppens mörkögda siren: Honorine Hermelin, med en räv bakom örat. Barndomsvän med Harriet Löwenhjelm och sedemera rektor för Fogelstads folkhögskola, var hon en av seklets tongivande kvinnor. Elisabeth Tamm och Ada Nilsson, båda verksamma i Fogelstadsgruppen, hyste varma känslor för den karismatiska Hermelin som med stor känslighet balanserade den ömtåliga kärlekstriangeln.

Några memoarer skrev Hermelin aldrig och alla brev som skulle ha kunnat ge en intimare inblick i hennes liv brändes. Klart står iallfall att hon var en god pedagog och en lysande talare. I SVTs öppna arkiv kan man hitta godbitar. Här berättar den 85-åriga Honorine Hermelin om sin tid med Fogelstadsgruppens medborgarskola.

Honorine Hermelin är något av en intellektuell Dietrich. Oerhört begåvad och samtidigt elegant androgyn i sin exotiska framtoning. Hennes bakgrund, uppväxten på Ulfåsa och de många och originella släktingarna måste ha satt sina spår. Som barn lekte hon med Löwenhjelm och gick sedan Anna Sandströms lärarinneseminarium, som var en skola med moderna pedagogiska idéer, innan hon träffade Elisabth Tamm och bildade skolan på Fogelstad.

Läs mer om Fogelstad och Honorine Hermelin på Rävjägarn.

Publicerat

K. J. själv

Två böcker av Klara Johanson som man bör läsa är den avbildade, K. J. själv, samt Kritik. Det rör sig främst om artiklar publicerade i tidningar och tidskrifter under 1900-talets första decenier.

Klara hade läst det mesta, åtminstone om det hade något samband med den tyska romantiken, och hade ett språk  som inte alltid är att kategorisera som lättläst vilket gör hennes texter en smula svåra att ta till sig. Dock; de är väldigt lärorika och det är en fröjd att se hur hon handskas med språket.

I Klaras våning fanns ett bokrum där hon tillbringade mycket tid. Bland hennes favoritförfattare märktes Fredrika Bremer och Frédéric Amiel, vars volym En drömmares dagbok hon översatte. Den romantiska eran, och Goethe, låg henne varmt om hjärtat. Malla Montogomery-Silfverstolpe var en annan av hennes favoriter.

1907 publicerades Den undre världen. En lifshistoria. Förordet skrevs av Johanson och volymen var en skildring av bonddottern Anna Johanssons liv som flyttade till Stockholm och så småningom blev prostituerad. Hon dog av TBC 1906 och det var hennes anteckningar som Klara Johanson redigerade och gett ut (läs mer här).

Under många år levde Johanson tillsammans med Ellen Kleeman. När hon dog, lät Ellens släktingar sälja ut Klaras boksamling. Det tog Klara mycket hårt. Böckerna var hennes liv.

Att läsa Klara, när hon recenserar eller bara berättar om böcker hon läst, är som attguidas runt av en fast hand vars kunskaper aldrig sinar. Man förstår att hon äger en bildningsom få tar sig tid att skaffa.Här är en mycket bra text om Klara Johanson. Läs den.