Rävjägarn

Skir grönska och förstukvisten borta

Entre

Maj månads skira grönska här uppe! Dessvärre är gårdagens sol utbytt mot regn och ett par plusgrader. Kallt och ruggigt så det förslår.

Igår tog jag dock bort de sista resterna av farstukvisten som rasade i vintras. Jag lagade det lilla av bron som skadats och målade det obehandlade virket rött. På håll syns det inte alls att locklisten saknas. Det hela är bara temporärt, då jag planerar att sätta in den ursprungliga dörren vilket jag tror kommer bli mycket snyggt! Dörren har nämligen också överliggare vilket kommer bli mycket dekorativt.

Voilà, så vackert ljus det är här uppe!

Sent i mars

Sol, snö och plusgrader! Och lite Kodachromefilter på det. Jag är på snabbvisit här uppe och vädret är verkligen så bra det kan bli. Denna snöfattiga vinter har dessutom redan börjat tina bort och här och där är det redan barmark. Tjälen finns dock fortfarande kvar i jorden och nätterna kan vara kalla.

Sent i mars

En favoritplats på vårvintern. Framför garaget tinar det alltid tidigt och marken torkar upp, ty det är en liten sluttning. Intill, i en liten röd boda, står en gammal ässja, en sådan som man använder om man vill agera smed. Kol, stenkol, finns också någonstans. Synd bara att jag inte vet hur man gör när man smider.

Sent i mars

Ute på skiftet anar man två av ladorna i det starka motljuset. De har inte plåtas av någon större tyngd av blöta snömassor och har klarat vinterns bra. Ett tunt moln brer ut sig och det är alldeles stilla.Mitt på dagen är det inte mycket trafik på denna avkrok till väg. Hade skaren varit lite bättre, hade jag kunnat  cykla på den hårda snön. Ju varmare dagar och ju kallare nätter, desto hårdare blir ytskiktet. Vill det sig väl kan man till och med ta traktorn.

En vacker sommardag intill träsket

En vacker kväll! Jag tog cykeln till grannbyn och passerade sjön där som naturligtvis heter något med träsk. Det är avlångt men inte särskilt brett, bara långt.

Jag är något ledbruten efter att under två dagars tid grävt fram och lyft en lada som står på lermark, ja stora delar står på ren lera som man knappt kan gå på. Det har varit ett hästjobb.

En cykeltur är dock inte så tokigt även om man är lite öm i kroppen. Igår var jag så pass trött att jag lade mig att läsa istället för att göra något. Inte det sämsta dock, ty jag läste Krusenstjernabiografin som jag tycker är bra. Avsnittet om von Pahlen-sviten och den följande fejden var intressant. Trots att den var så okonventionell fick den faktiskt rätt bra recensioner. I Stockholmstidningarna var man dock lätt ovilliga att recensera de senare delarna, men så småningom skrevs det även om de senare delarna även om framförallt kristna och konservativa var mycket upprörda.

I övrigt väntar jag på årets tomater och jordgubbarna som precis börjat mogna. Mums!

We’re having a heat wave, a tropical heat wave, the temperature’s rising

Som ni kanske läst är det varmare i Haparanda än i södra Europa och det hör inte till vanligheterna vid denna tid på året. Maj kan vara hemskt kall och grå men inte i år! Däremot är det torrt för solen har inte unnat sig någon rast eller ro och regnet har lyst med sin frånvaro. Jag har måst vattna med kanna och slang för att inte nyplanterade buskar och träd skall torka bort. Till och med syrenen slokar! Till det goda hör dock att nämnda syren, som jag fick av tant Signe när de gjorde om på tomten en gång när jag var liten, redan börjat blomma. Det måste vara ett rekord! Flera veckor före utsatt tid!

Och här en tropisk vy! Min vittberesta Nerium tronar nu på ett bord i trädgården och gör verkligen sitt för att skänka en tropisk touch till den söndertorkade gårdsplanen. Jag tror att den trivs alldeles utmärkt där så länge som detta väder håller i sig. Om jag göder den ordentligt står den säkert snart i full blom igen.

När jag röjde ur ladorna fann jag en gammal kvarn. Nirvana heter den! Jag trodde först att det var en kornkross, men jag hade fel. Den är i rätt bra skick, men delar av underredet har ruttnat och måste bytas ut. Dessutom ställde den sig på nosen i leran i ladan och måste nu rengöras. Tyvärr har jag inget utsäde som jag kan så och skörda för att sedan krossa.

Et la beauté du printemps boréal

Försommargrönskan! Man kan då rakt inte klaga på beautyn vid denna årstid. I än rinner vattnet stilla, men kraftfullt, ty än finns det smältvatten kvar som kommer rinnades. Om det kommer från åkrarna som ännu inte helt torkat upp eller om det härstammar från nordligare trakter vet jag inte. Vackert är det hur som kvällstid hör man faktiskt bruset från den ytterst lilla fors som är belägen vid en av de tre broarna i byn.

Vår gamla höpress! Det finns en bild på mig i barnvagn vid den nyinköpta pressen i början av 70-talet. Måste säga att jag är mer välbevarad. Passade dock på att pumpa däcket när jag städade maskinhallen. Vid tillfälle borde den nog tas ut och tvättas och kanske smörjas så att den inte rostar samman .

“Bidrar diskret till sin ägares anseende vid ankomst och avfärd” skrev General Motors i sin broschyr. Tiderna förändras!

Besiktigade bilen och fick rent papper. Tur, för förra året gick den inte igenom och blev sedan påkörd och hamnade på verkstaden hela sommaren. Denna gång berättade besiktningsmannen att jag måste sätta fast avgasröret ordentligt, ty en infästning hade gått sönder och det hotade att lossna. Mycket riktigt, på väg hem gav det sig iväg och måste nu åtgärdas. Så kan det gå! Men godkänd blev bilen och det är huvudsaken. I ärlighetens namn är det väl bara bromsarna som någon gång kan vålla problem. Trumbromsar har en tendens att dra ojämnt om bilden står stora delar av året.

Värmebölja får man verkligen påstå

Det blev verkligen mycket varmare än det brukar vara såhär års och betydligt varmare än jag tänkt mig, ty jag hade antagit att det skulle bli kallt, ett par plusgrader och allmänt trist. Men så blev det inte alls!

Promenerade en ljum kväll och det var så vackert. Ängarna har inte grönskat och marken är halmgulgrå och ytterst dekorativt, framförallt mot en klart ljusblå himmel.

Jag inspekterade mina lador, de som skall repareras. Två av dem har jag sökt och fått bidrag för, tre skall jag söka i dagarna. De är rätt fina, men de har sjunkit ned och är rätt skadade under. Vilken tur att jag inte vet så mycket om ladrestaurering, annars hade jag säkerligen inte vågat ge mig in på det!

Passade också på att träffa min deklarationstant, hon som gör bokslut och deklarerar åt mig. Jag är alltför dålig på dessa grejer, speciellt lätt är det inte heller när man har både företag och skogsfastighet. Efter det besöket köpte vi jord och skruv och åkte sedan förbi moster Ebbas kyrkstuga som är sig helt lik. Liten och trång, men med bort och två utdragssängar/soffor.

Passade också på att se över morfars och mormors radio som blivit gammal. Bytte tre papperskondensatorer och så var den återställd, åtminstone nästan. Det magiska ögat har slutat fungera, om det beror på någon komponent eller om själva röret gått sönder vet jag dock inte.

Min farfars radio är jättegammal och dessutom trasig. Andra halvan av 40-talet är den troligtvis tillverkad och den har säkert inte använts sedan 60-talet någongång. Har fått ordning på vissa detaljer men väntar nu på ett nytt rör och en rörhållare. Sen får vi se om det är något liv i den. Tyvärr kan man bara lyssna på kort-, lång- och mellanvåg. Ingen FM-mottagning på detta gamla åbäke.

Bokfynd på återvinningsstationen

Jag var på återvinningen och fyndade härom dagen. Bland annat hittade jag Olle Hedbergs Grop och andra, Herman Bangs Tine och Benedictssons Fru Marianne (båda i snygga utgåvor vilket framgår av bilden ovan) samt Ivar Los Socialisten. 5 kr styck var verkligen inget att bråka om. Dessutom fick jag mig 4 nya vykort från 60-talet föreställandes Stadshuset i Luleå. De hade en hel kartong. Motivet sålde  uppenbarligen inget vidare trots det pampiga stadshuset och grönskan i Stadsparken.

Grop åt andra är den första i Hedbergs trilogi om den unge Karsten Kirstewetter, son till en överstelöjtnant och en välbärgad fru. Jag gillar Hedbergs 30-40-talsböcker och denna verkar lovande. En smått borgerlig roman, lätt att läsa och underhållande. Jag kan förstå att hans böcker såldes i stora upplagor.

Fann också några skivor, bl.a. Karelsk vaggvisa som jag tyckte lät intressant och Konvaljens avsked. Säga vad man vill om den låten ,men nog har den viss charm. Precis som titeln Kung Liljekonvalje av dungen.

Kamerareparation och en uppsägning

Till höger ett hus byggt 1939, till vänster ett hus ombyggt vid samma tid.

Nu har jag äntligen fått mina kameror servade och så har jag provfotograferat med dem och resultatet blev mycket bra! Inte ett spår av ljusinsläpp gör att bilderna återigen blir bra Förra sommaren hade jag stora problem och många bilder blev oanvändbara. Reparationen gjordes av K-R. Kameraservice i Viggbyholm, en firma som jag kan rekommendera, även om man får ha klart för sig att arbetet inte kommer att gå speciellt snabbt och det krävs visst tjat för att få det gjort. Resultatet blev dock mycket bra och det känns bra att någon kunnig sett över kamerahusen Först lämnade jag in dem till Schönherrs foto men de kunde inte göra något åt ljusläckaget. Märkligt, när det faktiskt finns nytillverkade tätningslister till just denna modell.

Mer nytt. Jag har sagt upp mig! Orkade inte längre, stressen blev för stor. Jag jobbade 16-22 och på dessa timmar skulle jag ge cirka 4 timmar hos de gamla. Då nästan 50 % av tiden är förflyttningar återstod 3 timmar och att hinna med 4 timmars jobb på den tiden gick ju inte alls. Eftersom firman inte gjorde någon ansats till att minska min börda, återstod bara att säga upp sig och dra.

Om 1,5 vecka åker jag norrut! Eftersom jag slutade jobba två veckor innan jag tänkt sluta har jag två veckors semester. Bra, för jag är rätt slutkörd och har inte orkat med mycket alls. Har mest vilat och varit matt. Det skall bli skönt att ta tag i lite praktiskt arbete, det är bra för både kropp och nerver.

Lappar och lagar när kassan tryter

Jag har lagat ett par överlakan. När de blir slitna går tyget lätt sönder och spricker och så kan man inte ha det. Därför klippte jag loss den övre delen, strax under den infällda spetsen, och vände sedan på själva lakanet och sydde fast den nedre delen vid spetsen, den del som inte är lika sliten som den längre upp. Lika snyggt arbetat som det ursprungliga sömmarna blev det dessvärre inte, men nog går de använda ett tag till.

Tänker att hade jag en bättre inkomst, eller föredrog jag att lägga mina pengar på nya lakan, hade jag kunnat köpa nya påslakan på Hemtex av diskutabel kvalité. Få saker är så bra som knapert med pengar när det kommer till att bevarande grejer och byggnader.

Lagade ytterligare ett lakan när jag ändå var i farten. Den revan doldes bakom en bit tyg vars kanter jag vek in och blev till ett band som syddes fast. Faktiskt mycket enkelt. Gissar att jag för eller senare får vända även det lakanet.

En utflykt med tåget till Viggbyholm och lunch på järnvägsrestaurangen

Ett intressant litet hus intill gamla Allmänna BB i Lill-Jansskogen som jag hittade när jag promenerade till stationen.

Jag har varit ute och rest! Kanske inte så långt, men jag färdades medelst tåg och jag unnade mig lunch.

Saken var den att mina 35-millimeterskameror, två Olympus OM-2, har börjat konstra. I somras blev nog 20 procent av alla bilderna förstörda pga av ljusinsläpp och så kan man inte ha det. Att köpa nya känns också onödigt ty modellen är både snygg och användbar och ger goda bilder. Jag hörde mig för hos Schönherrs foto, men de kunde inget göra men via internet fick jag nys om en reparatör i Täby och han verkade kunna sin sak och såg genast på de exempelbilder jag skickade att tätningslisterna behövde bytas och slutarna ev justeras/repareras så nu har jag lämnat in dem för prisuppgift.

Roslagsbanan är en trevlig järnväg som löper genom de norra förorterna. Mängder av halvtrista villor i välmående områden passerar revy genom vagnarnas glasrutor. Tyst och relativt bekvämt åker tåget mellan stationerna, ett behagligt sätt att färdas.

Vi Östra station ligger den gamla Järnvägsrestaurangen och den kan jag verkligen rekommendera! Maten kunde kanske vara lite bättre (den är på intet sätt dålig dock), men stället är mycket trevligt och det är bordsservering. Inredningen är från byggnadsåret och mycket vackert ljus björk och svart. en verklig pärla! Till maten finns olika lättdrycker samt mjölk. Brödet är inte surdegsbakat utan jag fick istället franskbröd med vallmo på. Mums! Servitriserna är kvinnor av lite äldre årgång och absolut inga coachade 25-åringar. Ni kan säkert tänka er den lättnaden.

God jul från ett kylslaget Norrbotten

Tro det eller ej, men tåg 94 mot Boden/Luleå/Kiruna/Narvik anlände Luleå på utsatt tid. Värre gick det för de vagnar som skulle vidare norrut. De kom inte längre än till Murjek eller något i den stilen, ty dagens tåg får inte köras om temperaturen ligger på -25 grader eller lägre. Rätt märkligt kan man tycka, men å amdra sidan har vi inte längre en inhemsk produktion av lok och vagnar.

Nr jag kom fram visade det sig att julgranen dött och helt torkat samman, och det trots att den knappt stått inne i två dygn! Det vara bra att ta fram sekatören och klippa ner eländet, bära ut riset och sopa upp barren.

Jag letade rätt på ett par snöskor eller vad de nu kallas och begav mig ut med en såg i ena handen. Kallt var det, – 21 grader, och snön var faktiskt rätt djup. Första bästa granskrälle på den lilla knabben bakom logen sågade jag ned. Inget som växer där skall sparas, utan det är bara att ta för sig. Återväxten är det inget fel på.

Jag vet inte hur många som minns hur det var förr, på den tiden när julgransbelysningen inte trasslade in sig. Jag pratar om den tid när det satt en extra stickpropp i stickproppen och man med lätthet kunde trassla upp en trilskande belysning. Hur det kom sig att denna finess försvann ur produktion har jag aldrig lyckats lista ut.

Visst är det vackert med snötyngda julgranar och visst har den korta dagern sin charm. Särskilt tilltalande är det under den timme innan mörkret sänker sig, när allt bara är vitt och ljust, men dämpat och milt och inte alls speciellt ljust.

Trots att värmeböjan äntligen kommit är sommaren snart ett minne blott

Och snart är sommaren över. Kvällarna är mörka, ja redan vid tio börjar det bli skumt även här uppe Norrbotten. Såhär vackert var det i tisdags vid den tiden, när dimman så sakteliga började stiga upp från åkrarna.

Snart återgår jag till jobbet och storstaden. Kanske är jag inte helt förtjust över det, men med hösten kommer kylan och mörkret och förvärvsarbeta bör man ju och sommaren kommer åter nästa år igen. Gärna en sommar då det växer så att det knakar. I år är allt så sent, trots att det inte varit extremt kallt eller regnat så mycket från andra halvan av juni. Morötterna är fortfarande minimorötter och jordgubbarna har bara börjat att mogna. Något liknande har jag aldrig upplevt.  Till fördelarna kan man dock säga att det varit ett lämpligt år att göra nyplanteringar.

Jag har dock fått en hel del gjort, utan att för den delen ha arbetat ihjäl mig. Jag har kunnat vara litet ledig och jag har sett mig om i landet, ty jag har rest till Bjänsjöå, Flarken, Vikbolandet, till Malmbergen och till Kiruna. Jag har gjort en del utflykter i bil med min kamera. Kanske inte så många, då det blir för dyrt att köra amerikanskt och min Opel inte kommer att bli klar förrän precis innan jag skall åka hem. Det var allt lite tråkigt för den bilen gillar jag att köra.

Den sista veckans värmebölja gjorde att allt sköt fart. Morötterna växte till, jordgubbarna mognade och linet blommade! Jag hade bara satt en kvadratmeter i trädgårdslandet, men räckte ju för att få se hur vackra blommorna är. Skira och ljust blå. och så blommar de bara en dag. Vid sextiden på kvällen slutes de och öppnar sig aldrig mer igen.

Och det är klart att detta är en utsikt kommer jag att sakna! Och hur fint det blir i det lilla rummet när mörkret börjar sänka sig och fotogenlampan lyser som ett komplement till skrivbordslampan.

When it’s summertime down south

Jag är i Västerbotten och där har jag varit sedan i torsdag som jag inte minns fel.

I fredags reparerade jag GBS gamla Luxor, en 1260 W från 1939 som hon fått i födelsedagspresent av Matt-Frans för ett par år sedan. Den var visserligen inte stendöd, men det lilla ljud som kom ur högtalaren var knappast hörbart. Resultatet blev inte så dumt och på mellan- och kortvåg gick det att få in de mest spännande stationer. Radion har dessutom grammofoningång, så med en adapter kan man lätt koppla in iPhonen eller datorn och lyssna på musik utan störande högfrekventa toner. Även basen är föredömligt svag.

Dan därpå begav vi oss till Ånäset där det var någon form av shoppingdag med allehanda stånd som kantade byagatan. Jag fyndade några sånghäften som ett gammalt par reade ut. De brukade uppträda på diverse tillställningar, men nu tyckte de att de var för gamla och hade därför lagt ned verksamheten och därför gjorde de sig av med sina gamal häften.

Även Afrikaaffärn (ja, den heter precis så!) hade öppet och jag fann en vacker halsduk för 220 kronor i mycket behaglig ullkvalitet. I Afrikaaffärn finns det mängder av tyg, väskor, halsdukar och klänningar. De sistnämnda är särskilt lämpliga för kulturtanter som börjat svälla över litet.

På eftermiddagen åkte jag och Sofia Runars, en lyckad kvinnoperson, till Holmön för att gå på fest. Båtresan var varm och behaglig (halsduken från Afrikaaffärn var därför helt onödig). Holmön är en fin ö, som en blandning av Norrländskt förritin och Saltkråkan. Målet var Egils båtbyggeri som egentligen var en gammal ladugård som för kvällen apterats till festlokal. På baksidan fanns ett trevligt uterum i turkisk stil, ej olikt ett klassiskt herrum.

Och så fanns där gris. Grillad gris i enorma mängder. Grisen var uppfostrad efter konstens alla regler och togs nyligen av daga medelst bultpistol.

Dagen därpå, efter en kall natt, hängde regnet i luften och båtfärden hem blev allt annat än lugn. Väl framme i Bjännsjöå, där jag parkerat min bil, startade hemfärden till Les Flarques och en väntande GBS. Solen bröt fram och det var mycket vackert längs med vägen från Västra Sjulsmark, via Ytterklinten och Överklinten till Les Flarques.

vad passar väl bättre en grå måndag än ett besök i Vebomark? Inte mycket vill jag påstå. Den gamla skolbyggnaden var mycket vacker och i hembygdsgården alldeles intill fann jag denna fantastiska degblandare av tysk kvalisort. Som droppen på moset användes den till att att blanda pizzadeg ty det bakades pizza i den gamla bakugnen!

Hemmansägaren i Norrbotten, del 5

Vad sägs om ovanstående felmonterade rörkrök med avtappningskran? naturligtvis skall den sitta längst ned, men nu blev det som det blev. Monterade ihop kylsystemet på enklast möjliga vis för att se om det läckte. Det gjorde det, vid packningarna. Nya packningar har jag på lager, men däremot är det klent med slangar så dessa måste införskaffas.

Traktorn, för det är en traktor, är en gammal Volvo T31.a som apterats till traktorgrävare, och som mer eller mindre stått sedan mitten på 80-talet då den användes för att gräva och schakta. Fungerar gör den faktiskt, men olja måste bytas, leder måste smörjas och det är stopp i bensintankens kran. Och så måste kylsystemet tätas. Förr eller senare bör alla hydraulikslangar också ersättas med nya, täta.På bilden syns magnettändningen som motorn är utrustad med. Något batteri behövs därför inte för att starta (om man vevar igång  den). Gnista till tändningen genereras av magneten som även innehåller fördelardosa. Till höger syns regulatorn som håller koll på motorns varvtal och i sin tur styrs av gasreglaget.

Traktorn har två tankar, en liten för bensin och en stor för fotogen. Start görs alltid på bensin och när motorn kommit upp i temperatur slår man om kranen. Innan man stannar, vrider man tillbaka till bensin så att inge fotogenrester finns kvar i motorn, ty det går inte starta på fotogen. Idag finns inte längre motorfotogen, men man kan köra på andra blandningar, till exempel E-85 eller vad det nu heter. Eller blanda bensin och miljödiesel.

Under kylaren sitter uttaget för startveven, men då traktorn är konverterad till grävare krävs en rejäl hydraulikpump och den har anslutits anslutits istället för vev. Därför går inte traktorn att veva igång, man får använda den elektriska självstarten. Elsystemet är ett klassiskt 6-volts  med sparsam instrumentering. Ett par lampor och en mätare. Elen,eller snarare mätare och signallampor behöver också ses över.

Hemmansägaren i Norrbotten, del 4

Älskar detta ljus! Klara sommarkvällar när solen står lite lägre och himlen är alldeles klar. De lite längre skuggorna och kontrasterna mellan ljust och mörkt. Upplevs med fördel genom en bilruta. jag är dock inte särdeles svag för moderna bilar, ty de har sällan vad man skulle kalla för bra sikt. Min bil är som ett glashus och sikten är lika bra fram som bak.

Vi åkte till kyrkogården. Min mor brukar varje år sätta en liten planta på en avlägsen släktings grav. Intill den graven finns en tjusig sak med järnstaket runtomkring. Enligt skylt letar kyrkogårdsförvaltningen efter anhöriga. Jag är visserligen inte anhörig, men den graven skulle jag gärna lägga beslag på och vårda ömt (det är e gammal kyrkoherde som vilar där) så därför planerar jag att ringa förvaltningen och anmäla mitt intresse (vi är ju trots allt grannar).

Och vad hände på kvällen? Ja, någon backade med full fart rakt in i min parkerade bil. Framdörren blir sig aldrig lik och inte går den att öppna heller. Väldigt irriterande, när man vill ha en bred bil som rymmer ett utfällt fotostativ i baksätet och som ite drar drygt 2 liter milen.

Det blev till att fara till Isaskasson igen. Där står redan Pontiacen och väntar på en nyslipad topp. Dörren betalas tack och lov av försäkringsbolaget, men det tar nog två veckor att få den lagad. Isaskasson behövde hjälp att baxa in Pontiacen i verkstaden och till hjälp hade han lånat en fyrhjuling. Jag satte mig bakom ratten och styrde och han drog. Det gock riktigt bra.

Jag fick också provsitta Isaskasson Isabella Coupé. Vilken bil! Den är verkligen elegant på alla de sätt och vis. Jag kan inte säga att Studebakern är snyggare precis. Finge jag välja tog jag Isabellan. Maken till sköa linjer får man leta efter.

(För övrigt har jag precis lärt mig att det inte går att kopiera i bilder i iPhonen igen – åtminstone verkar det så. Därav de två avvikande bilderna i detta inlägg.)

Hemmansägaren i Norrbotten, del 3

Jag har planterat körsbärs- och äppelträd! Då jag älskar körsbär är jag mycket glad åt detta. Äppelblom är heller inte det sämsta. Körsbärssorterna Huvimaja och Lettisk låg hör till de mest härdiga och klarar åtminstone zon VI. Gården ligger i denna son men byn har sedan gammalt ansetts ha vintrar som motsvarar zon VII. Mycket har dock hänt de senaste 20 åren och kylan är inte längre vad den var. Höstarna är mildare och det dröjer längre innan den riktiga vinterkylan gör entré vilket leder till att växterna har tid att ställa om sig för den kalla vintern. på bilden ovan ses Huvimaja till vänster och Lettisk låg till höger. Läget är inte det sämsta. av någon anledning blåser det sällan vid denna varma södervägg. Tyvärr är jorden i sämsta laget och det finns risk för att det kan bli lite torrt sommartid.

Att gräva upp planteringshål var en riktig pärs. Det fanns gott om sten och jag fick slita hårt. Blandade sedan välbrunnen gödsel med planteringsjord, lerjord och sandjord. Förhoppningsvis blir det hela lyckat!

Vid Bodans nordöstra hörn, mellan syrenen och bärlandet, satte jag två äppelträd. Sorterna är Borgovskoje och Sockerimon. Båda är mycket härdiga och sommaräpplen som gör sig bäst om de äts direkt från trädet. Och så vackert det är med äppelblom!

Läget i detta hörn är skyddad, men inte riktigt lika soligt. Jordmånen är dock bättre. Jag tyckte att träden skulle göra sig bra på denna plats så därför valde jag den (se så vackert det blev!). Dessutom kommer äppelträden att synas bra härifrån övriga delar av tomten.

Nu återstår bara att se om det blir något litet äpple i höst och vilka träd som övervintrar.  Om vintern blir som den brukar vara nuförtiden borde det dock gå bra.

Hemmansägaren i Norrbotten, del 2

Voilà, je suis framme! Och det trots att jag tog tåget.

Det var den lille tidsoptimist som var i farten så när jag väl hade fått både mig själv och bagaget ombord på tåget, var det endast 2 minuter kvar innan avgång. Detta skyller jag helt på trafiken, ty det var kö på Lidingövägen när jag åkte taxi ner till Centralen.

Väl lyckligt hemkommen packade jag upp min största reseeffekt och lyssnade på P2 på hög volym. Mycket trivsamt! Drack även kaffe på bron och åt choklad därtill.  Mums. När min mamma fick höra apparaten ansåg hon att den nog skulle få plats i hennes hus, men tji  fick hon, ty jag ställde den i mitt eget lilla sommarhus.

Bodan är gammal och den har stått på ett annat ställe på tomten, men nu står den invid en gammal stor syren, i en sluttning. Ser ni de fina tallarna i bakgrunden, och kyrkstallet? Jag tänker på Mai Zetterlings Älskande par när jag ser de raka furorna.

Bodan har fönster i alla väderstreck, men de är mycket små och spröjsade, så det råder en halvdager där inne. Där står en vävstol samt mängder av kartonger. Kartongerna ställde jag samman i rummet ena del och i den andra röjde jag och sopade golvet.

Framför fönstret placerade jag sedan ett skrivbord, gjort av en snickare i grannbyn ungefär 1946. Ådringsmålningen gör mig nyfiken. jag undrar så vilket träslag den skall föreställa. Fint är det lik förbannat. Till vänster utom bild, bakom dörren, står en bokhylla och där skall jag ställa upp alla Ord och bild samt några inbundna årgångar av förkrigs-BLM. Till höger står den stora apparat som jag med viss möda lyckades ta med mig på tåget.

Det är faktiskt sommar här. kanske lite svalt, men det råder inget tvivel om att Vår Herre har bestämt sig för att nu är det eländiga och kalla våren förbi (“det där jävla fittvädret”, som en tant sa när jag kom hem till henne en kväll – hon har reumatism och föredrar sol och värme). Imorgon skall jag besiktiga bilen (kopplingen hade fastnad så jag fick ta traktorn och bogsera ut kärran innan den släppte) och jag hoppas verkligen att det går bra. Pointiacen är fortfarande på verkstan, så jag vill hemskt gärna ha en körklar Kapitän.

Det var allt för idag.

Hemmansägaren i Norrbotten, del 1

När jag skriver detta regnar det och temperaturen ligger på 5 plusgrader. Det är kallt som den sämsta Norrbottensvår som tänkas kan. Nästa vecka, den 12 juni, börjar min sommarledighet. Ledig och ledig, det är nog inte rätt ord, men jag kommer i vart fall inte att försörja mig som hemsamarit. Jag kommer att leva på mina besparingar och eventuellt tjäna en och annan krona på annat sätt. Jag skall nämligen tillbringa en stor del av sommaren i Norrbotten och som nybliven hemmansägare ägna mig åt sådant som måste göras när man äger gård och mark. Totalt rör det sig om 110 hektar och mestadels är skog. Åkermarken är utarrenderad. Jag skall snickra lite (bygga två broar = trappen framför huset på Norrländska), reparera en gammal traktor, plantera körsbärsträd och andra växter samt snygga till tomten, så lin och se om det blir någon skörd, kitta och måla fönster, reparera radioapparater, fotografera och skriva. Samt läsa litet.

På bilden ovan syns en Grundig 8085/S, en av fabrikens toppnummer från modellåret 56/57 och försett med 5 högtalare samt en rätt så flott skivspelare av modell Perpetuum-Ebner Rex A. Jag köpte den för 300 kronor på Brantingsgatan här på Gärdet. När jag pluggade i den gick två proppar. Orsaken till denna fadäs var elsladden var helt söndervittrad och kablarna kortslöt strömmen. När detta var ordnat fungerade apparaten och ljudet är mycket bra. En mycket kraftfull bas, men elektrostathögtalarna är tyvärr trasiga, men det skall åtgärdas. Denna allt annat än nätta lilla sak skall jag placera i Bodan som är vacker och omgiven av syren och är den lilla byggnad som jag tänker inreda lite provisoriskt som arbetsrum åt mig i sommar. Jag har ett skrivbord som jag tror går använda och som min farfar lät snickra och ådringsmåla i samband med att det ena huset ombyggdes och moderniserades. Jag älskar att sitta och lyssna på gamla jazzplattor när jag skriver eller redigerar foton. Då jag har en stor skivsamling, är det bara att släpa upp valda delar till Norrbotten.

Böcker är också något jag har gott om och förra sommaren fick jag en nästan komplett samling av Ord och Bild (från 1800-talets slut till 40-tal). Dessa står numera i kartonger någonstans, jag tror att jag lade dem i Bodan. Jag får leta fram en bokhylla och ställa upp dem där tillsammans med några 30-40-talsårgångar av BLM. Jag tror att det blir riktigt trevlig där inne!

Nästa avsnitt i denna serie kommer nästa vecka, när jag anlänt Norrbotten och det lantliga sommarlivet börjat.

Ljuddämpare till traktorn, m.m. o.s.v.

Hemmensägarens hemman på en gammal bild tagen efter ombyggnaden 1946 men inte så mycket senare än 50-talet. Åtskilligt har dock hänt sedan dess och stället är sig inte likt. Vad det är för bråte som ligger i förgrunden, på åkern, är jag bra nyfiken på.

Ett av de roligaste mail, eller om det det nu var kommentarer, började med en fras i stil med “Hoppas att allt är bra m.m. o.s.v.”. Genialt. Det var Mor Lovisa i Västerbotten som skrev det, så mycket minns jag iallfall. Apropå Västerbotten så skall Mor Lovisa och jag, tillsammans med Köks-Frida baka tunnbröd i sommar. Det känns tryggt, att ha så rekorderliga och erfarna kvinnor i bagarstugan.

Idag har jag beställt en ljuddämpare till traktorn. Den gamla var verkligt rostig och vajade nästan på halv stång. Tror inte riktigt att det var den rätta, men på något sätt gjorde den nog sitt jobb, åtminstone på 70-80-talen när traktorn senaste användes. I sommar skall jag förpassa den gamla till lämplig vind eller så. Järnskrot är alltid bra att ha. För övrigt ber jag att få rekommendera http://www.veterandelar.net/. Inte för att jag vet att deras varor är prima, för jag har inte fått dem ännu, men det finns åtskilligt där att köpa. Priserna tycker jag också är rätt bra, men där håller nog inte alla med mig. Förutom ljuddämparen beställde jag ett oljefilter, diverse tändningsdelar, repsats till vattenpumpen och ett oljefilter.

I sommar skall jag tillbringa en hel del tid norröver (hemmansägargrejen – det nya svarta ni vet) och en hel del finns att göra. Bland annat målning, bygga en eller två eller flera nya broar (Norrländsk benämning på den där trappen som finns framför många hus) samt reparera den gamla traktorgrävaren. Det är visserligen inte av nöden tvunget – inga större ingrepp i landskapet är planerade – men jag tycker att det är så roligt med gamla traktorer.

Och så ett litet tips som jag fann på Facebook, Nörden och kärleken. En liten bagatell, men mycket rar. Se den!

En solig tur till Isaskasson och Avan

Innan jag åkte norrut hade jag pratat med Isaskasson i Avan om att göra något åt Grand Prixens grenrörspackning. Jag hade misslyckats och verkstaden hade misslyckats och jag gav upp och körde bilen norrut ty här är parkeringseländet inte något elände alls. Jag ställde bilen i maskinhallen.

Men nu är våren på väg och vad är väl bättre än att åka tyskamerikanskt? Att åka amerikanskt!

Jag körde ut traktorn, tog två reservdunkar, åkte till grannbyn för att tanka och fyllde sedan på den törstiga Grand Prixen som för övrigt är en mackägares våta dröm med en bränsleförbrukning på dryga 2 liter milen (tyvärr får man bara dra av 16-18 kr milen i milersättning i deklarationen har jag precis lärt mig). När detta var avklarat satte jag iväg längs de torra vägarna mot Avan och Isaskassons lilla bilverkstad.

Nyligen hittade Isaskasson ett trevligt litet hus, gult, medett märkvärdigt tak. han köpte det och forslade hem det till sin gård. är det inte vackert?

Isaskasson har mängder av intressanta bilar, bland annat två Isabellor. Nu har han ytterligare en, fast bara till låns. Senast i juni måste den vara klar.

Inte långt från Isaskasson bor Pär och han har en fantastisk mekanisk verkstad med en underbar svarv som kommer från småland och inte är den direkt sista skriket. men den är stilig och den gör sitt jobb. Pär reparerar lite av varje. Just nu en färja och några dragspel.

I ett av förråden låg just dragspel. En hel hög. Lite lätt defekta, men vackra. Inte lönt att reparera. Ett gick att spela på. Det var i ljusblå pärlemorimitation. Många gamla dragspel är i pärlemorimitation i celluloid. Det finns blå, grå, gröna. Tyvärr spelar jag inte dragspel, men det har jag hört att Mamma Runarsdotter gör. Tiden får utvisa huruvida hon kan spela Pärleporten eller ej.

Snap-shots från tövädret i Norrbotten

Jag har semester i tre dagar! Tidigt på måndag morgon, närmare bestämt tio i sex, klev jag upp och pallrade mig till Arlanda. vanligtvis tar jag tåget, men för att spara både pengar och tid reser jag denna gång med flyg.

Den senaste tidens töväder har gjort att snön sjunkit samman och att det rasat från taket. Takraset har dock gett upphov till ordentliga snövallar vilket resulterat i att Opeln helt snöat in. Visserligen står den bra där, men det hade ju varit roligt att starta den.

Jag försökte mig på att skotta lite, men snön var så hård att jag insåg att det bara skulle vara ett slöseri med diesel att försöka skotta rent. Men det är roligt att köra lite traktor!

Eftersom jag numera blivit med ladugård har jag gott om plats och kan därför samla på mig allsköns skrot. Först måste det dock röjas lite. Ladugården är rätt snygg med sitt korrugerade innertak och sina oljemålade masonitväggar med bröstning i grått. Golvet är i betong och rännan som syns är avsedd för koskiten.

Här tänker jag göra något så knasigt som att plantera vin. Staketdruvor är ett släkte som klarar nedåt -35 grader och så kallt blir det periodvis under vinterhalvåret. Vad jag skall med vinet till vet jag inte, men å andra sidan planerar jag även att odla lite lin och det är minst lika onödigt. Jag tänker också anlägga en rabatt, ty när jag nu får chansen vill jag ha både löjtnantshjärtan, pion och stormhatt.

Naturligtvis har jag även lött. Här en bild på en burk som innehåller två elektrolytkondensatorer som jag ännu inte bytt. Däremot har jag bytt två vanliga kondensatorer, kopplingskondensatorerna till det push-pull-kopplade slutsteget i Blaupunkt Rivieran.

When it’s springtime i mitt fönster

Det börjar bli vår i mitt fönster! Åtminstone har ljusets återkomst satt fart på växtligheten. I köket blommar Blomsterrlönnen (Klockmalvan) sedan ett par veckor. Planmtan, som under många år varit eländig, mår nu som en prins, och det sedan jag upptäckt att den varit angripen av spinn. Vissa blad är nästan lika stora som mina händer och i topparna växer nya blomklasar fram. Det är en mycket pampig växt som inte är speciellt krävande, faktiskt mycket lättskött.

I söderfönstret står två skott av Fuchsia som jag precis köpt. Båda går i lila och den ena skall jag stamma upp. Intill en Flitig lisa som kommer från Royal Viking. Jag tog nämligen ett skott från planta utanför hotellet i slutet av sommaren förra året. Den lilla plantan har blommat hela vintern, men endast med en blomma åt gången. Nu ser den dock ut att ta fart.

Intill står en liten Gardenia ocm är full av knoppar. Än dröjer det nog ett par månader innan de slår ut. gardenian skyndar långsamt, men när den väl ssätetr igång fylls rummet av en tung doft.

I hörnfönstret i matsalen har jag min amaryllisodling. I en lerkruka står min egen knöl som blommade både förra julen och denna. I de två formarna har jag 7 knölar som jag fått. dem skall jag driva upp till nästa jul. Vattnar och göder man dem noggrant, blommar de villigt jul efter jul. Dock måste de få vila från september fram tills dess att man tar fram dem för drivning i november-december.

Lord, let´s start the new year right

Bilden tog jag sommaren 2010. Visst är den vacker och lite mystisk? Den hör till mina favoriter, bland mina egna bilder måste jag tillägga. Munspel och flygel långt bort från Stockholm.

Lika lite som jag just nu skulle vilja flytta till landsorten permanent, lika lite skulle jag trivas om jag inte visste att jag inte fick vistas där då och då under året. Det tog mig många år att uppskatta glesbygden, som jag mestadels fann tråkigt och utan charm.

Vad nu detta beror på vet jag inte riktigt, men jag tror att det beror på att tiden börjar rinna ut. De jag tycker om är gamla och snart döda. Jag har också förstått att ens rötter präglar en mer än åtminstone jag förut trodde. Samt att jag älskar den känsla av ödslighet som finns i vårt land mindre befolkade delar.

Från och med 2012 är jag hemmansägare, vilket verkligen inte var något jag hade kunnat drömma om för 10 år sedan, men nu slumpade det sig så att jag av diverse anledningar kommer att ta över mitt barndomshem. Gården är inte enorm, men det finns cirka 90 ha skog och 20 ha åkermark. Två bostadshus samt en uppsjö förrådsbyggnader. För lite drygt 200 år sedan kom min anfader, som hette Falck, flyttandes och sedan dess har vi bott på den gård som uppfördes åt honom. Huset finns fortfarande kvar och i kontorskammaren står en pulpet som jag har för mig användes när denna Falckare skötte räkenskaperna vid det sågverk som uppfördes nere vid ån.

Nej, jag tänker inte bosätta mig där, men jag kommer nog att tillbringa mer tid där uppe. Och jag kommer att fundera på vad jag skall göra med detta gamla hemman.

Cliff Craft och dagarnas stilla lugn

Säga vad man vill, men inte är det då speciellt kallt denna jul. Annat var det för och framförallt den gången på 80-talet när kvicksilvret visade -43 och vi skulle åka till moster Sigrid på jul- eller annandagen. Nå, PV:n fungerade och bilturen gick bra. I deras farstu hängde morbror Sigvards älgkronor på rad. I köket, vars skåpluckor var tomatröda efter en reparation på 70-talet, hade moster Sigrid dukat upp mängder av mat, inte minst grisfötter i gelé. I finrummet stod knäcken i en liten glasskål med lock av trä.

I år är det dock bara ett par minus och vattnet flyter fram i den lilla ån. Jag tog precis en promenad och allt var mycket lugnt och stilla. Lugnt och stilla är det för det mesta, men sommartid kan man iallfall få syn på någon stackars motionär från någon av grannbyarna, Jag inbillar mig att det var mer liv och rörelse förr. Å andra sidan är det knappast de tysta och lugna stunderna som stannat kvar i minnet, utan de gånger det hände något som när en från grannbyn körde rattfull och hamnade i diket, eller är det var översvämning vid den av vägverket nyanlagda bro som som bestod av en för smal trumma istället för ett ordentligt vägfundament.

Om det nu skulle hända något, så kan man ge sig den på att min pappas kusin Ragnhild kommer rännandes “som av en slump”. Hon har näsa för det där med sensationer.

Men just nu är det lugnt. Min syster och hennes blivande exman är bortresta och det tackar jag Vår herre för. Inget ont om min syster dock. Jag lyssnar på mina nyinköpta jazzkivor och favoriten just nu är Laconia med Cliff Jordan. Plattan heter Cliff Craft (Blue Note 1582). Rekommenderas å det varmaste. I julklapp mick min gamla Elac PW8 en ny pickup. kopplad till en flott Blaupunkt Riviera, blir ljudet riktigt bra.

Ser ni, det är en smula rimfrost på ladugården. Jag var ute en sväng och fotograferade. Att ta bilder med iPhone är dock inte så lätt. Det är betydligt enklare med en vanlig kamera. Antar att det beror på sökaren och hur man håller en konventionell systemkamera.

Nu skimrar himlen åter i pärlemor.

Att ta bort rödvinsfläckar samt jazz

Att spilla rejält med glögg på ett delikat möbeltyg är icke vad man önskar sig, men igår hände det. en lampa ramlade omkull, träffade ett bord och den olycksaliga glöggmuggen. Fåtöljen, i ljust guldfärgat tyg blev med ens röd. Illa! jaghällde på salt som jag sedan dammsög bort. Ingen skillnad. Fatalt! Då fick jag tipset att hälla på lite vitt vin. Sagt och gjort, fläckarna, som var ett par kvadratmeter stora dränktes i vitt vin. Nu var fåtöljen tämligen blöt och det var svårt att se hur det skulle sluta, men fläckarna verkade ha lösts upp. ett par timmar senare, när vi lyfte på filten som lagts över, syntes inte ett spår av glöggen. Den var puts väck!

Dock är jag lite irriterad på mig själv som inte fotade fläcken innan den togs bort!

(Om mamma Runarsdotter läser detta så är jag mycket tacksam för hennes tips!)

Och så lite musik denna trista och grå lördagsregniga dag. Blandad storbandsjazz från 30-40-talen. Lyssna!

Pärlemor, stjärnor och värmande snö

Dessa brinnande decemberdagar när solen endast under mycket kort tid når ovanför trädtopparna för att sedan, under sin färd nedåt, färga himlen rödorange med ett uns av pärlemor däruti. Lika vackert är det i gryningen när en svag dager sakta växer fram under en dryg timmes tid. Det är tyst och av de bilar som passerar hörs endast ett knarrande ljud.

Vinterdagarna norrut är så korta. När ljuset väl har tänts vid tiotiden, dröjer det inte länge förrän det sakta börjar tyna bort vid ettiden. Och sedan återstår timmar och åter timmar av mörker. Men i snön speglar sig både måne och stjärnor. De skapar sin egen dager under denna del av året.

Nu är det snart jul igen och jag längtar efter snön. Jag skall bege mig norrut och stanna där ett par dagar över jul. Jag tycker om att gå omkring i uthusen som är dekorerade med rimfrost och titta på allt som är kallt och stilla och ibland klätt med frost. Jag tycker också om att elda och känna värmen från brännheta kakel.

Och jag älskar tystnaden som karaktäriserar de långa nätterna.

Höst och snart är julen åter här igen

Jag är rätt förtjust i iPhoneappen CrossProcess som simulerar s.k. vänddiabilder. Den har verkligen sina begränsningar men rätt använd blir bilderna utmärkt. Motljus fungerar överlag inte alls bra med iPhonens kamera och detsamma gäller CrossProcess. Är ljuset däremot gott blir resultatet som ovan och det tycker jag är bra. Särskilt gillar jag att just rallarrosens skarpa färg kommer så till sin rätt. Det är nämligen inte alltid som en bra kamera ger det resultat som man vill nå fram till och då kan en dålig vara ett bra alternativ. Roligast är det naturligtvis med gamla analoga, men billiga digitala bilder som framkallas på stubben har också sin charm.

Vilket trist söndagsväder det var! Visserligen gjorde det detsamma eftersom jag var trött och tillbringade mycket tid i sängen (pga fest i Gamla Stan). Att lyssna på regnet smatter har dock sin charm. Men jag längtar efter snö! Bor man på landet är snö utmärkt. Det blir ljust på nätterna och så kan man skotta grunden så att den täcks helt av snö vilket ger en ypperlig isolering mot den stränga kyla som för eller senare kommer på besök. Jag hoppas på snö och åtminstone några minusgrader över julhelgen när jag reser norröver. Med mig i bagaget hade jag tänkt mig ta en bunt jazzplattor (som jag letat fram på ebay och för tillfället kalkylerar hur många jag har råd med vilket i sin tur beror på frakten). Jag har också köpt två nya pickuper som jag skall installera i min skivspelare där uppe. Jag har nämligen två gamla apparater är uppe. Dels en Elac Miracord PW6 som är kopplad till en flott blaupunktradio och dels Telefunkens flaggskepp från 1956, Opus 6 sekretär, som är en präktig möbel. Båda har gamla kristallpickuper och dessa förstörs med tiden. Jag har köpt några modernare av keramisk typ som står sig bättre och som klarar stereoskivor. Jag tror att det blir bra.

Berättade jag förresten att jag såg Faust på Cinemateket för knappt två veckor sedan? Det var den klassiska tyska versionen från 1926 med Gösta Ekman i huvudrollen. Den var helt fascinerande! Allt var inspelat i studio och kulisser och modeller var mycket teatrala. Fotot var vackert och välkomponerat. Naturligtvis bjöds det musik därtill, Matti Bye ackompanjerade. Filmen rekommenderas och finns på youtube.

(Resultatet av min nät-shopping blev följande long-plays:
HANK MOBLEY Thinking Of Home
HANK MOBLEY Workout
CLIFF JORDAN Cliff Craft
WAYNE SHORTER Night Dreamer
THE HORACE SILVER QUINTET Song For My Father
FREDDIE HUBBARD Open Sesame
LEE MORGAN The Cooker
SONNY CLARK Cool Struttin
KENNY DORHAM Whistle Stop
WAYNE SHORTER The All Seeing Eye)

 

Klart det skall dansas! #sluttyfriday

Rodna inte nu! Den s.k. hashtaggen #sluttyfriday, populär på Twitter, är på intet sätt karaktäristisk för mitt beteende på fredagskvällarna, men jag tycker att den är mycket rolig och använder den gärna. Den kompletteras lämpligtvis med #victoriansaturday och #sacredsunday.

Och vad är väl lämpligare om man vill lyssna på något bra än att besöka Top Nice på soundcloud?

och så passar jag på att gnälla lite. Hittade en fantastisk våning, en 5:a på Narvavägen. Eller fantastisk och fantastisk, den skulle kunna vara fantastisk, men nuvarande ägare har verkligen förstört den praktfulla matsalen. Usch! Det är klart att man måste för inreda efter eget behag, men någon måtta tycker jag att det får vara. Huset är för övrigt någon sorts jugendstil med ett helt intakt och otroligt vackert trapphus. Notera också det pampiga fönsterpartiet i den skändade matsalen.

Nu har jag gnällt färdigt för idag.

För er som är i bilköpartagen så passar jag på att tipsa om denna trevliga Opel Rekord av årsmodell 1957. Jag tycker mycket om den bilen. Har man inte bråttom eller kör mycket på vinte,rn är den perfekt. Dessutom bensinsnål, bekväm och rätt rymlig. Men snabb är den som sagt inte.

Diskriminering och höstens moderna

Vill man få sig en rejäl överdos av Svensk Tenn bör man bege sig till Bukowskis och Stockholms Auktionsverk. Men först några ord om auktionsverket och deras milt uttryckt märkliga garderobspolicy.

“Alla herrväskor måste hängas in i garderoben” sa den kortväxte och vältränade vakten på Stockholms Auktionsverks visning. “En herrväska är en väska som bärs av en herre” fortsatte han när jag lite småsurt undrade vad som karaktäriserade en denna typ av accessoar. Hade jag varit ensam hade jag förmodligen vänt på stubben, ty dylika dumheter klarar jag verkligen inte av. Ett alternativ, ett mindre drastiskt, hade varit att citera Klara Johansons utmärkta Sexualsystemet, men dels kan jag den inte utantill och dels hade jag den inte till hands i min “herrväska”.  Imorgon är det jag som ringer Diskrimineringsombudsmannen.

Åter till höstens moderna visningar på Stockholms ledande auktionsfirmor. Jämfört med vintagevisningen var det tämligen ont om blonderade krokodiler (de kvinnor som säkerligen är orsaken till att damväskor är tillåtna), istället fanns det gott om 30+. Och tydligen var de där för att lägga beslag på något Frank-/Hjort-/Malmstens-relaterat. Ingen ont om dessa tre giganter vars möbler dessutom är mycket väl utförda, men nog blir det lite tjatigt i längden. Men människan har tydligen ett behov av att äga det som alla vill äga. Man riskerar på intet sätt att missuppfattas om man har en frankstol i vardagsrummet, till skillnad från om man äger ett mästerverk från ett mindre snickeri i landsorten.

Däremot var det mycket roligt att se all konst som fanns till försäljning. En av mina favoriter är Axel Fridells klassiker Mr. Simmons (“Tidningsläsaren“) som kröner detta inlägg. Jag tycker också mycket om Hjertens Den violetta hatten, Tora Vega Holmströms Porträtt av en kvinna och naturligtvis Gösta Adrian-Nilson, t.ex. hans Telefonkiosk.

1930 anlitades NK och Axel Einar Hjort för att inreda konditori Tösses filial (se den vackra skissen )på Banérgatan 7 i Stockholm. Delar av inredningen säljs nu på Auktionsverket och det är bord, stolar pallar och en ljusskylt. De är ytterst funktionalistiska och måste ha tett sig verkligt moderna, ty det var samma år som Stockholmsutställningen ägde rum och “Acceptera” fortfarande var något av ett slagord som de mer borgerligt sinnade fann tämligen frånstötande. Se stålrörsmöblerna här.

Intressant är också att notera att båda auktionshusen hade möbler ur Otto Schulz produktion för BOET. Här ett skåp med intarsia från 30-talet (Stockholms Auktionsverk), ytterligare ett skåp men detta i Bopoint (Bukowskis) och ett bord i Botarsia (Bukowskis). Glädjande nog fann jag också ett par fåtöljer (Stockholms Auktionsverk) som tillskrivs Margaretha Köhler, en av kvinnorna bakom inredningsfirman Futurum vid Norr Mälarstrand.

En nattlig triptyk med fotogenlampa

Detta verk kallar jag Triptyk med fotogenlampa (!). Bilderna är inte nytagna, ty de togs redan i vårvintras.

Vi skulle ha herrmiddag och vad krävs inte för en lyckad herrmiddag? Ni har helt rätt: kaffeflickor!

Dessa kaffeflickor kom med pannacotta och hade helt försumbara vita förkläden samt en liten snibb i håret. Kaffeflickorna @beverlylesley och @theresebohman kom dock inte med på bild. Däremot ser ni @bjorn_carlsson, @ravejagarn och @obetald_praktik med min lilla billiga fotogenlampa.

Until the real thing comes along

Nu tror jag bestämt att sommaren är slut. Det regnade i natt och temperaturen har lagt sig på en betydligt lägre nivå. Men med är möjligt att solen snart tittar fram igen. Jag tänker dock parkera mig i soffan och läsa Harpsundsmordet, den andra Balderson-deckaren om Stadsrådet. Det är min första av denna okände författare och jag är mycket nyfiken på om det är en bra bok, eller en trist och ointressant.

I lördags firade vi Björn och där tog jag bilden ovan. Igår var jag mycket trött. Idag har jag fått ett hårstrå från ögonfransen som skaver i höger öga. Illa! ty jag har dessutom fått någon slags ögoninfektion och kan inte ha min lins och är därför halvblind. Irriterande.

Och nu över till något helt annat. Det skadar inte att gräva i sitt skivbibliotek. 1942 spelade Billie Holiday in Until the real thing comes along och I cover the waterfront. Vid den tiden stod inte Billie Holiday särskild högt i kurs hos Columbia så det dröjde till efter kriget innan de gavs ut, ty då hade hon fått stjärnkontrakt på Decca. Så här ser etiketten ut.

I’d lie for you
I’d sigh for you
I’d tear the stars down from the sky for you
If that isn’t love, it will have to do
Until the real thing comes along

Until the real thing comes along

I cover the waterfront

Avslutningsvis en mycket fin 50-talsvåning vid Gustav Adolfsparken. Observera den öppna spisen i en alkov i vardagsrummet. Även hörnrummet med påkostad fast inredning är värd att beundras. Jag skulle gärna bo där!

Et nous vivions tous deux ensemble

Yves Montand som sjunger Les feuilles mortes i filmen Paris est toujours Paris.Det är ett klipp som jag älskar, precis som hösten som ännu inte riktigt gjort entré, ty dagarna är ljumma och kvällarna allt annat än kalla.

C’est une chanson qui nous ressemble,
Toi tu m’aimais, moi je t’aimais
Et nous vivions, tous deux ensemble,
Toi qui m’aimais, moi qui t’aimais.

Det är givetvis något sorgligt med hösten, ty naturen gör sig redo för att vila eller dö.

För alla dem som jag jobbar hos är det höst, och om tio är är de flesta borta. det är naturligtvis sorgligt, men så är livet och minnena finns alltid kvar så länge jag finns kvar. Samvaron karaktäriseras dock inte av något större tungsinne och de allra flesta en förvånansvärt stor aptit på livet, men det är klart att det finns undantag. Livets skuggsida går det inte att blunda inför och jag tycker inte heller att det är nödvändigt. Att uppleva den är trots allt att uppleva en del av livet, en del som jag tror att det är farligt att vara förutan.

Men som sagt, för det mesta är det nästan klackarna i taket och man gläds åt livets glädjeämnen och förbannar de små förtretligheterna. Och så får jag höra historier ur livet; lustiga, tragiska, upprörande. Nog har det hänt åtskilligt i många människors liv. jag är glad att jag får höra det.

Men hösten står för dörren och den möts lämpligast med spellistan För hösten, som jag tror är tillgänglig för alla er som har Spotify.

Ma maison est un mélange glorieux

Minsann, är det icke ett hemma hos-reportage! Våningen ifråga, som jag bebor, är en tvåa byggd 1940 vars rum är disponerade på detta vis. Bilderna är enkla snap-shots i befintligt ljus och rätt usla. På sätt känns det hela inte alltför utelämnande.

Mitt hems största rum är vardagsrummet och det är egentligen indelat i en öppen hall, ett vardagsrum och en matsal. På bilden ovan ses vardagsrummets inre del. Sommaren 2007 fick jag för mig att köpa en ny soffa när jag hittade denna historia i nyrokoko. Egentligen är inte detta min favoritstil, men det var intressant att byta sittmöbel och iaktta hur livet förändras när man inte kan slänga sig i soffan som jag brukar göra i den modernare möbel jag tidigare ägde.

Ovanför den stora buketten med praktmalva hänger en Edvard Bergh-reproduktion (100 kr på Hötorget). Den är fin och har blivit patinerad med åren. Under jugenduret som tillhört min mormor och morfar, hänger Gustav V i yngre dagar och intill en teckning av Berta Hansson, “Maj Bring poserar”. I hörnet står en stor och mycket påkostad radio, en Philips B7X63A från 1956. Mycket välljudande, även med moderna mått mätt! Tyvärr har den precis gått sönder och måste repareras. På radion står en servis i pläter och på bordet en elektrisk samovar.

Armaturerna är från 30-talet och tämligen påkostade.

Framme vid fönstret står den öppna spisen. På golvet ligger en kohud (döpt efter Iris som var frun till bonden som vi köpte kalven av) och på den en Pastilli av Eero Aarnio. Runt spisen klänger en Gullranka och i fönstret två Hibiskusar. På golvet tronar en Nerium som börjar bli rätt stor. Längst till vänster skymtar en bokhylla full med skivor. Den stod vid en återvinningsstation vid Hornstull och passade mig perfekt så jag tog med mig den hem.

Matsalen är en stramare historia. På golvet en matta som jag fann i grovsoprummet, nytvättad och fortfarande inplastad. Stolarna är de klassiska 7:an i teak och bordet ett fynd från Myrorna. Det är mycket praktiskt, ty de har två utdragsskivor som sitter fast under bordet och de kan därför inte slarvas bort. Till vänster skymtar två Dual 1019 (skivspelare) och till höger en av två Carlsson OA5 (högtalare). Förstärkaren är en Harman Kardon 330 A. Skrivbordslampan är troligtvis från 70-talet och har skärm i plast, vilket gör att den lyser mycket vackert när den tänds.

I hallen har jag ett praktfullt barskåp i jakaranda som jag tror är från 30-talet. Intill står ett nätt litet bord som jag fann i soprummet. Ovanpå ligger ett par kameror. Till höger i bild skymtar den största av hemmets skivhyllor. På golvet en fin rya från återvinningsbutiken i Luleå. På väggen syns också delar av en handduk med “Vi som går köksvägen” broderat.

Mitt kök är mycket vacker. Bänkarna är av massiv teak och skåpluckorna ljust gröna. Ovanför diskbänken sitter två specerihyllor från BOET. I fönstret syns bl.a. en Cyklamen som jag haft i många år och som ofta blommar. Längst till höger en Blomsterlönn (Klockmalva) som jag tror är av äldre modell.

I sovrummet har jag mina böcker. Bokhyllan blir alltid full, även om jag hela tiden bygger ut den. I bildens mitt syns ett antal inbundna årgångar av tidskriften Byggmästaren (sedermera Arkitektur). Till höger ses det lilla minimala serveringsrum som tjänar till sluss mellan vardagsrummets hall, kök och sovrum. Det är fyllt av garderober och mycket praktiskt.

Så småningom skall tyngdlagen segra

Nu har jag gjort något så originellt som att fylla år och till råga på köpet (älskar det uttrycket – felaktigt och allt) firat eländet.  Det var jämt och mycket och jag har svårt för mina egna födelsedagskalas. Detta blev dock mycket lyckat.

När jag vaknade på lördagen, som var den stora dagen, var jag helt ansatt. Inte underligt, om man kommer i säng vid sexsnåret i sällskap med en 200-grammare. Kvällen innan hade jag anlänt Stockholm vid halv elva och sedan jobbat kväll för att vid tiotiden gå på Babylon och sedan vidare till Absolut Roma. Det blev dans och mycket uppsluppet och kalaset fortsatte hemma hos Björn och tog som ni förstår inte slut i brårasket.

Efter att ha tänkt på fräschören promenerade jag på lördagseftermiddagen ned till Konserthuset för att där mötas av GBS på trappan vid fontänen. Blommor och något stärkande väntade och sedan en tur till David Bagares gata och Stuckatörens våning, den museivåning som Stadsmuseet disponerar och som numera är reparerad och återställd till sin forna glans. Axel Notini sparade inte på krutet när han dekorerade sitt hem, ty han ville visa upp sitt stora kunnande. I de två rummen som utgjorde gatuenfiladen samt matsalen som låg åt gården till, härskade en dämpad halvdager. Att promenera omkring där var som att röra sig i en verklig demi monde. Mot gården låg dock ett ljust och fint sovrum samt ett fantastiskt kök med skafferi och jungfrukammare. Där hade jag gärna utfört hushållsnära tjänster.

Etapp två var en middag i en kolonistuga vid Tantolunden. Vädret var utmärkt så det var klart att även denna del blev lyckad.

Avslutningsvis blev det fest hos Björn som sanerat våningen efter fredagens kalas. När jag sent omsider begav mig hem, upptäckte jag att jag tappat mina nycklar. Att leta rätt på dem orkade jag ej, istället tog jag en bit från en byggnadsställning och tog mig in via balkongen. Sådan tur att jag lämnat dörren på glänt!

En avbruten långfärd till glesbygden

Nej, jag har inte slutat fotografera analogt. Däremot har jag slutat framkalla filmen pga att jag inte har råd just nu. Av den anledningen blir det en hel del bilder tagna med mobiltelefonens kamera och CrossProcess. Vad det lider kommer dock sommarens analoga bildskatt att presenteras. Roligt skall det bli, ty jag har glömt merparten av vad jag fotograferade. Spänningen!

Som ni ser av dessa bilder har jag befunnit mig på en biltur. Lördagen för en vecka sedan satte jag mig i bilen för att köra norrut. Anledningen till detta var att jag bestämt mig för att förvara bilen där uppe i ett par år. Den är helt enkelt för dyr för en stackars samarit. Ungefär 90 mil lång skulle färden bli. Vädret var utmärkt och det var mycket vackert, framförallt mellan Hudiksvall och Sundsvall. Tyvärr började automatlådan läcka i höjd med Sundsvall och jag fick avbryta färden.

Dessvärre var felet lätt att laga, ty det var bara packningen mellan oljetråg och själva automaten som falerade. En av två fläktremmar behövdes också bytas så jag lämnade bilen hos North Car som så lägligt låg invid E4:an strax norr om Sundsvalls centrum. De lovade att åtgärda bilen när verkstaden öppnade på måndagen.  Och så tog jag tåget hem. Jag var inte på något vidare humör.

I onsdags tog jag tåget upp till Sundsvall för att hämta bilen som nu var lagad. North Car låg en bit utanför city så jag gick in på turistbyrån för att få hjälp med vilken lokalbuss jag skulle åka. Det var en utmärkt turistbyrå och vips satt jag på en buss som bara kostade 25 kronor! Dessutom kunde jag betala med kort på bussen!

Tyvärr var vädret usel och stundtals hällregnade det när jag fortsatte färden norrut. Äta kunde jag inte, ty jag var alldeles för nervös för att det skulle bli något annat trubbel och jag skulle bli stående i regnet. Det blev det dock inte och bilen är mycket vilsam att köra. Det finns gott om plats och stolarna är ett under av komfort. Med ett rymligt minneskort i stereon led jag heller ingen brist på musik.

På bilden ovan ses den nya Höga kusten-bron. Helt magnifik dök den upp i regnet och dimman. Jag hann precis ta en bild.

Vid halv åttatiden anlände jag GBS i den lilla västerbottniska byn. Jag hade först tänkt köra hela vägen hem, men det dåliga vädret gjorde att jag inte ville hålla hög fart och jag insåg att jag inte skulle hinna fram innan mörkrets inbrott. Då mina ögon är för dåliga för mörkerkörning i regnväder, fann jag det klokt att njuta av mat och spisvärme hos GBS. Till på köpet fick jag se den svenska filmen Tärningen är kastad. En deckare som utspelade sig i Gamla Stan och tv-branschen.

På torsdagen fortsatte min färd. Det var ömsom regn och ömsom solsken. Stundtals var det mycket vackert. Naturen har till viss del antagit en höstlik ton, men det är ännu några veckor kvar innan höstlöven försvinner i en färgexplosion.

I Piteå stannade jag till för att köpa smörjfett. Lantmännen heter numera Granngården och butiken är helt ombyggd. När jag var liten huserade farbror Lasse på kontoret. Han dog i somras. Mannen i kassan hade dock honom i minnet, ty han hade arbetat där i fyrtio år. Det kändes vemodigt att vara där igen, ty det var länge sedan sist och som barn var det något av en fest att åka på Lantmanna och se hur farbror Lasse sina kataloger för att hitta den reservdel som man sökte.

Slutligen var jag hemma! Solen sken och det var tämligen varmt och fuktigt. Någon frost hade ännu inte tagit kål på blommorna. Jag packade ur bilen (bl.a. 30 årgångar av Ord och bild t.o.m. 1929) och åt lunch. När jag sedan rundsmorde bilen passade jag på att inspektera motorn och fann att verkstaden glömt att skruva fast generatorn ordentligt. Med lite otur hade den kunnat lossna! Vilken tur att jag inte märkte det när jag hämtade den på verkstaden, då hade jag inte litat på deras översyn av automaten och heller inte vågat köra vidare.

Och ja, så kom Bonn-Karl på besök och påstod att smörjfettshotness är den bästa formen av hotness!