Rävjägarn

Televerkets apparatsal och grevinnan

I april 1886 flyttade Stockholms allmänna telefonaktiebolag in i sina nya, mycket påkostade lokaler vid Brunkebergstorg. Adressen var Malmskillnadsgatan och Norra Smedjegatan, ty huset var stort och gick tvärs igenom kvarteret. Den sistnämnda gatan låg ungefär där Gallerians mittgång idag går. Högst upp i huset låg apparatsalen och där satt mängder med damer vid varsin kopplingsplint, fullt sysselsatta med att se till att alla samtal kopplades rätt. Arbetsdagarna var måttliga, med dåtida mått mätt: 7 timmar uppdelade på passen 08.00-12 och 13.00-18.00 alternativt 12.00-15.00 och 18.00-22.00.

Jag bläddrar då och då i Nya Stockholm (1890) av Claes Lundin. Titeln kan tyckas märklig, men den förgående volymen hette Det gamla Stockholm och skrevs tillsammans med Strindberg. Här presenteras i stort sett hela det offentliga Stockholm på ett mycket detaljerat sätt. Formuleringarna är i många fall obetalbara: den af grefvinan Augusta Björkenstam, född Schwerin, i december 1877 upprättade expressbyrån, vilken är ett bland bevisen att ett fruntimmer äfven af de högre samhällsklasserna kan med framgång ägna sig åt praktiska bestyr i det offentliga.

Lundins Stockholmsliv under 100 år

Tant Fredrique Stenquist är damen längst till vänster medan de övriga är Thyra och Sigrid Stenquist, alla kända Mariabergsbor.

Staffan Tjernelds Stockholmsliv med undertiteln Hur vi bott, arbetat och roat oss under 100 år är ingen aktuell bok, ty den utkom redan 1950, men den är likväl intressant och underhållande. Det är ett imponerande verk som består av två tjocka tegelstensvolymer. Den ena behandlar Södermalm och den andra de norra stadsdelarna.

Jag har läst lite till och från i de två volymerna under en längre tid och jag måste säg att jag är imponerad. Ren fakta blandas med skrönor och mer trovärdiga berättelser. Här får man läsa om de fattiga bönder på Saltmätargatan som ännu i slutet av 1800-talet hade sin kor på bete ungefär där Timmermansordens hus vid Jarlaplan ligger idag. En utförlig rapport om de prostituerade och den så kallade reglementeringen som innebar att gatans flickor togs in för besiktning står också att läsa.

Idag kan det vara svårt att föreställa sig att det fanns en tid när även innerstan hade ett flertal industrier, som Separator, Bolinders och varvet vid Bergssund. Icke att förglömma tobaksodlingarna vid nuvarande Villastan på Östermalm, något som verkligen förvånar.

Det finns också ett utmärkt kapitel om livet i Gamla stan som är att rekommendera. Där fanns på sin tid en aldrig sinande samling av stadens allra originellaste original.

En äldre variant på samma tema är Claes Lundins Nya och Gamla Stockholm: två ungefär lika omfattande tegelstenar varav Strindberg medverkar i den ena.

På bilden ovan syns tant Fredrique Stenquist, hon är damen längst till vänster. De övriga är Thyra och Sigrid Stenquist, alla kända Mariabergsbor.

Intressant vore, att skriva en liknande typ av bok idag eller om femtio år. Tänk bara att får nattlivet vid Stureplan eller på Söder beskrivet i en torr och saklig text!