Rävjägarn

De bästa mazarinerna bakas helt lätt

Mazariner är bland det bästa jag vet och då tänker jag inte på de äckliga tingestar som säljs i livsmedelsbutiker och på sämre konditorier. Nej, jag gillar de riktigt goda mazarinerna, de som bakats med smör och bittermandel. I Vetekattens kokbok finns ett recept som jag tänkte skulle vara det bästa, men icke! ty det saknar bittermandel.

I Svenskt husmoderslexikon finns däremot ett utmärkt recept. Enkelt och resultatet är mycket tillfredsställande. Jag har skrivit en detaljerad beskrivning och illustrerat med bilder så jag tror inte att det går att misslyckas.

Mördeg
1 hg smör
3/4 dl florsocker
1 äggula (kan uteslutas)
2 1/2 dl vetemjöl
3-6 rivna bittermandlar (kan ersättas med bittermandelolja men ej uteslutas!!!!)

Fyllning
2 dl sötmandel
3/4 hg smör
1 1/4 dl socker
2 ägg

Blanda samman smör, socker, vetemjöl, äggula och riven bittermandel (eller bittermandelolja – den är faktiskt helt användbar). Är degen för lös, tillsätt lite mer mjöl. Låt degen ligga till sig i kylen en stund och kläd sedan mazarinformarna med denna deg. Inte för tjockt och inte för tunt. Degen bör ej heller gå upp över formens kant, då blir det svårt att lossa mazarinen. Studera denna bild så förstår ni nog.

Fyllningen görs lämpligen medan mördegen ligger till sig genom att smöret röres mjukt och socker och riven mandel tillsättes (har ni inte mandelkvarn, använd mixern, men skålla den ej – jag tycker att det blir godare om skalet får sitta kvar). När blandningen är jämn och fin, sätter man till de lätt vispade äggen litet i sänder tills dessa att en relativt fast smet erhålles. Använd inte allt ägg om den riskerar att bli för lös.

Fyll sedan formarna med fyllningen. Observera att smeten inte skall gå upp till kant. Om ni tittar på bilden som jag länkade till ovan så klarnar det nog.

Grädda mazarinerna i 225 grader tills dess att att fyllningen får färg. Låt dem sedan svalna en kort stund och stjälp dem upp och ned för att lossa dem ur formen. Sitter de fast, slå på formen med en gaffel eller dylikt (se bild). Låt dem sedan svalna ståendes med fyllningen uppåt. När de är helt kalla, glaseras de med florsocker som rörts ut med helt litet vatten till en mycket fast glasyr.

Frys gärna in dem så håller de sig god i veckor. Jag brukar ställa in dem i frysen så att glasyren blir hård och sedan tar jag ut dem och lägger jag dem i burk eller påse med smörpapper emellan och sedan åker de tillbaka in i polarkylan. De tinar för övrigt mycket snabbt och är enormt goda, spröda och saftiga

Det utmärkta bakverket Finsk pinne

Finska pinnar

På denna gamla bild från Gott hembakat av Vera Tornerhielm ses en av mina favoritkakor, den subtilt och sublimt utsökta Finska pinnen. Kakorna är verkligen enastående goda med sin smöriga mandelsmak och sin lite torra konsistens.  Tyvärr tycker jag inte att det recept som ges i den boken är alltigenom förstklassigt, till skillnad från Svenskt husmoderslexikons helt förträffliga dito som jag här skall be att få redogöra för.

150 gr smör (margarin eller annat fett går EJ för sig)
1/2 dl socker
1/2 – 1 äggula (kan utan problem uteslutas)
3,5 dl vetemjöl
3/4 dl malen, ej skållad mandel
3-5 malda bittermandlar (får EJ uteslutas)

Pärlsocker och hackad mandel

Rör smör och socker så att det blir mjukt och poröst. Tillsätt socker, malen mandel samt mjöl och eventuell äggula (kan verkligen uteslutas). Låt sedan degen vila kallt så att den blir fast.

Hacka 1/3 dl mandel (ej skållad!) relativt fint och blanda med pärlsocker. Rulla ut degen till långa längder, ca 1,5-2 cm breda. Skär dem i lagom långa bitar (5-7 cm) och pensla ovansidan med lite vatten eller uppvispat ägg. Doppa sedan den penslade sidan i mandel-/sockerblandningen och placera på en ugnsplåt. Grädda i 225 grader tills dess att pinnarna får lite lätt färg, dvs blir gyllene på sina ställen. Då blir de som allra godast.

En släkting till den Finska pinnen är Korintkakan. Om man tar 4 dl mjöl istället för 3,5, utesluter mandeln, och sedan tillsätter 1 dl korinter får man en utmärkt deg. Forma sedan till små kakor som plattas till med en gaffel så att det bildas ett trevligt mönster på ovansidan. Grädda dem i 225 grader tills de fått vacker färg.

Zuleikatårtan, den förträffligt läckra!

Zuleikatårta

Jag är svag för mandel och mycket svag för mandeltårta. Den välkända Sans Rival är dock en smula tidskrävande att baka, så jag blev ytterligt förtjust när jag fann receptet på den saftiga och smakrika Zuleikatårtan i Från slottsgemak och herrgårdskök där den bakats på Frängsäter av Märta Kugelberg. Anrättningen består av en mandelbotten och en mycket god kräm gjord på grädde, smör och äggulor.

Zuleikatårta

150 g sötmandel
125 g strösocker
1 struken msk potatismjöl
4 äggvitor

Vispa äggvitorna hårt och vänd ned dem försiktigt i den malda mandeln som blandats med socker och potatismjöl. Grädda i en inte alltför stor form i 150-180 grader i cirka 30 minuter. Enligt receptet rekommenderas 150 grader, men jag föredrog att grädda den i något högre temperatur. Botten skall bli genomgräddad, men den får inte bli torr.

2 dl grädde
4 äggulor
70 g strösocker
50 g smör
1 tsk potatismjöl

Blanda ingredienserna i en kastrull (ej av aluminium!) och låt sjuda upp under vispning. Man behöver inte vispa hela tiden, men den får absolut inte stå någon längre stund utan att man rör. Krämen får heller inte koka, då skär den sig. Använd därför låg värme eller vattenbad. När krämen tjocknat och blivit tämligen fast, tas den av plattan och får svalna under vispning. Jag vispade lite då och då, inte hela tiden.

Skulle krämen skära sig, räddas den lätt genom att vispa i ett par matskedar kokhett vatten.

När krämen är kall, lägges tårtan på en skärbräda eller dylikt och överdrages med krämen. Flytta den sedan till serveringsfatet och strö på rostad mandelspån (flagad mandel).

Förvara tårtan svalt fram till serveringen. Den håller sig ett par dagar och blir bara godare om den får stå.

Jag serverade tårtan på ett vackert fruktfat från Gustavsberg. Duken är hemvävd och i halvlinne (bomullsvarp och inslag av lin).

Från svenska slott och herresäten

I mitten av 70-talet fick Hemmets Veckotidnings medarbetare Gunilla Wärle den brilljanta idén att åka landet runt för att samla ihop de bästa recepten från svenska slott och herresäten. Det var förmodligen i grevens tid, ty den generation som då bebodde många av dessa gårdar var av de årgångar som hade upplevt den gamla tiden, uppväxta innan eller under första världskriget.

En verklig guldgruva är den, boken, för alla som gillar bättre bakverk och inte drar sig för lite hemarbete (fru Stephens hör dock till dem som “låter baka”). Här finns mängder av smaskiga sötsaker, då det främst är kakor och tårtor som presenteras. Smaskigast verkar nog Hofdalatårtan från godset med samma namn.

Bilderna ovan föreställer Birgit Th Sparre från Sjöred, Mary Stephens på Torne gård samt Friherinnan Erna af Ugglas på Skönabäck. Boken heter De bästa recepten från svenska slott och herresäten och är utgiven 1979 på Förlaget Tifa.

Vera och småkakorna

Inget har väl chanserat så som kakor och kaffebröd på senare år. Jag är en stor vän av exempelvis mandelmusslor, ingefärsflarn, mazariner och skurna pepparkakor. Dessvärre är dessa bakverk sällsynta, eller som i fallet med mazarinen, förvanskade.

Nutidens eländiga trend med förvuxna bullar har verkligen varit förödande, ty istället för att äta flera delikata bakverk, blir man istället illamånde efter en gigantisk bulle av diskutabel kvalité. Illa, det är betydligt trevligare att både äta en bulle och ett par mindre småkakor.

Vera Tornérhielm var en dam som författade kokböcker. En av dem, Gott hembakat, innehåller mängder av godsaker (baka gärna Ingefärsflarn, förbannat goda). Här finns recept på både finare och mer vardagsbetonat vetebröd, småkakor och tårtor. Just den där uppdelningen i vardag och fest verkar ha varit mycket vanligare förr. Till vardags fick man nöja sig med lite smör i degen, men när det vankades kalas, ökades mängden till det dubbla.

Visste ni förresten att Wienerbröd inte fylldes mer vaniljkräm förr i tiden? Det var istället en mandelfyllning som doldes i de bakverk som då hade formen av gifflar eller trekanter. Varifrån dagens enorma vaniljdrypande bakverk kommer ifrån vet jag ej.

En annan godsak är chokladbiskvier. Jag brukar baka dem ibland, men det är ganska tidskrävande så det händer inte så ofta. Godast är att göra smörkrämen på franskt vis, dvs man kokar en sockerlag som under vispning tillsätts de uppvispade äggulorna. Det kan vara en smula knivigt, mär man bara har två armar och saknar hembiträde.

Bilden kommer från Nordiska museet och föreställer namnsdagskaffe vid sekelskiftet 1900 (den hör till utställningen Dukade bord).

När Agnes serverade friherrinnan

Här har vi friherrinnan Charlotte Gyllekrok på Svenstorp som låter sig väl smaka när Agnes Nilsson, trotjänarinna sedan 30 år, serverar henne eftermiddagskaffet. Friherrinnan är en aktiv dam på 90 år som fortfarande arbetar dagligen i den stora trädgården (nå, detta var på 70-talet och även ampra skånska adelsdamer går väl en gång hädan).

Agnes skorpor, som serveras tillsammans med smör och pomeransmarmelad, är av originellaste sort, då de bakas på grahamnsmjöl som skållas och får stå över natten innan degen tillsätts rikligt med smör och en hel påse hjorthornssalt! Det doftar fränt i köket när gräddningen pågår.

200 g grahamsmjöl
1/2 liter kokande vatten
150 gram smör
1/2 msk socker
1/2 mak salt
50 gram hjorthornssalt (en påse)
2 msk vatten
300 gram vetemjöl

Det skållheta vattnet hälls över grahamsmjölet och smeten röres tills dess den blir klumpfri. Täck skålen och låt stå över natten. Rör sedan i det mjuka smöret, salt och socker. Blanda väl och tillsätt sedan det i vattnet upplösta hjortronsaltet. Arbeta så in vetemjölet och kavla ut degen (1 sm tjock) och ta ut skorporna med runda mått. Jag orkade inte kavla, utan rulladse små bollar som jag plattade till och la på plåten. Grädda i 250 grader i 12-15 minuter. Torka sedan skorporna på vanligt sätt i knappt hundra grader med ugnsluckan på glänt tills desssa att de är verkligt torra.

Att baka den Spanska vindtårtan

Ingen tårta är så elegant som den Spanska vindtårtan (Spanische windtorte). Att baka den, är inte speciellt svårt, om man bara följer anvisningarna till punkt och pricka. Man får dock räkna med, att den tar en eller två kvällar i anspråk att färdigställa.

Själva grunden i tårtan är marängen, den Spanska vinden. Receptet är som följer:
8 äggvitor
1/2 kryddmått vinsyra
6 dl strösocker

Man får räkna med, att det åtgår ungefär en laddning till av smeten innan tårtan är färdigdekorerad, men börja med denna sats så att inte marängmassan tappar spänsten innan den skall användas.

Äggvitorna vispas tills dess att de börjar tjockna en smula, inte mer. Tillsätt sedan sockret pö om pö (matskedsvis) under vispning (med elvisp). Vispa tills dess att massan är mkt tjock, blank och smidig och håller formen (spritsar man en ros, skall den inte rinna ut).

Rita sedan upp ringar på baksidan av ett bakplåtspapper. Knappt 2 dm diameter är lagom. Spritsa ut sex ringar. Det är viktigt att samtliga är lika stora. Två av ringarn fylls med marängmassa. Dessa skall bli lock och botten. Grädda sedan marängen i minst 45 minuter i 100 graders ugnsvärme. Slarvar man med gräddningen, kommer resultatet att bli en tårta som så småningom helt kapsejsar och faller samman. Man får då skämmas.

När samtliga delar är gräddade, tar man bottenplattan och fäster den första ringen på med lite marängsmet. Gör på samma sätt med de återstående tre ringarna. Resultatet blir nu en skål med raka kanter som består av marängringar. Grädda i ugnen minst 20 minuter. Låt svalna och täck sedan utsidan med ett lager marängsmet så att kantrna bli jämna. Grädda ytterligare minst 20 minuter. Gör likadant med locket som också måste vara jämt och fint.

Garnera sedan lock och kanter med marängsmet som spritsas genom ett munstycke i plåt (ger bästa resultatet). Garnera med kanderade violer och rosenblad. Grädda i ungefär en halvtimme.

Fyll sedan tårtan med vispad, osötat, grädde som smaksatts med konjak, samt bär, hackad mörk choklad och mandelspån. Fyllningen kan varieras efter behag. Lägg på locket och resultatet blir som på bilden ovan. Inte så svårt, men det tar som sagt sin tid och det är viktigt att: marängmassan är verkligt fast samt att man gräddar delarna ordentligt. Här en skiss, som förklarar de olika momenten (observera att locken gräddas separat och läggs på först vid serveringen).

Även på YouTube finns en bruksanvisning som kan vara till nytta, dock måste påpekas, att slutresultatet är tämligen habilt (än värre är det på denna tyska sajt där två galna pensionärer helt förvanskat den wienska elegansen).

En rätt utförd Spansk vindtårta, gör ett sådant intryck, att gästerna omöjigtvis kan glömma den. Det är inte ovanligt, att man som gäst stannar mållös, när man kliver in i ett rum med en Spansk vindtårta på bordet.

En Spansk vindtårta är självskriven vid en påkostad Skilsmässa.

Varför är det inte gott?

Det finns en grundläggande regel vid bakning och matlagning och det är: använd smör! Allt annat är ren dumhet, för uttrycka det milt.

I mör- och smördegskakor är smöret den ingrediens som tillsammans med eventuella smaksättare ger bakverket dess karaktär. Är man rädd för smör, får man helt enkelt äta mindre, eller inget alls. Svårare är det inte.

Övervikt är tyvärr främst en fråga om dåliga gener.

Jag köpte en smärre receptsamling för ett par veckor sedan som jag gillade. Det var Vete-Kattens kakrecept som gavs ut för ett par år sedan. En bra och grundläggande bok. Dock föredrar jag att ha bittermandel i mazarinernas mördeg, men det är en smaksak.

Ett annat knep som kan vara värd att känna till, är att alltid ta lite mindre mängd mjöl i degen, om man använder hushållsassistent. Något ologiskt kan tyckas, men det är väl beprövat.

Och glöm inte att allt med toscasmet (smör, socker och mandel) på är enormt gott!

Havreformar

Förr i tiden lät man baka kakor, man bakade dem inte själv. Åtminstone gällde detta de mer välbergade på Sveriges slott och herresäten. På Torne gård i Småland lät fru Mary Stephens människan i köket baka Ingrids havreformar titt som tätt.

Som självförsörjande utan hjälp i köket, tvingades jag själv svänga ihop de goda havreformarna (tänk, att laga mat i sitt eget kök!!!). Jag tog 150 gr smör (och absulut inget annat), 1 dl strösocker, 3 dl vetemjöl och 2,5 dl havregryn och rörde samman till en deg som jag sedan beklädde de metallformar som man har till denna sorts kakor (inte engångs). Kakorna gräddades sedan i 225 grader och när de svalnat något (ett par minuter), stjälpes de ur formarna. Ibland för man knacka med en kniv för att de skall lossna. Mycket goda är de!

Tårtan som är sans rival

Det finns ett alternativ till den Spanska vindtårtan och det är Sans Rival, den perfekta mandeltårtan.

Bottnarna består av florsocker och malen mandel som blandas med vispad äggvita och gräddas tunna. Smörkrämen är av fransk typ, dvs den görs av het sockerlag som försiktigt och under vispning tillsättes äösigt uppvispade äggulor. Tesked för tesked blandas sedan denna kräm med det rörda, smidiga smöret. En pralin bestående av lika delar mandel och socker fås genom att bryna socker och mandel i stekpannan. När pralinen stelnat på smörpapper, males den och blandas i smörkrämen som bredes mellan och på de fyra mandelbottnarna. Dekoreras görs tårtan sedan med hackad mandel och kanske ett band i grön marsipan.

Tårtan är mycket god och väldigt mäktig.

Smördrypande, kalljästa, lyxbullar

Min assistent, nej inte Agnes i köket, utan den elektriska Assistenten, har varit trasig en tid. När jag äntligen kom mig för att öppna den för att se vilken sorts drivrem som där skulle vara såg jag att remmen inte gått av, utan bara åkt av drivaxeln. Det felet var lätt åtgärdat.

Detta mirakel firade jag sedan genom att baka några riktigt goda kalljästa bullar. Kalljästa bullar påminner en smula om weinerbröd och är enormt goda. Om man vill så kan man tillsätta 1 tsk bakpulver i degen fär mer volym (tant Ronny special). Receptet hittade jag här. Jag har modifierat det en smula, dvs ökat smörmängden i fyllningen.

200 g smör eller margarin
6 dl vetemjöl
50 g jäst
2 dl kall mjölk
2 msk socker

Fyllning
100 g smör eller margarin
2 msk florsocker
1 tsk vaniljsocker

Låt matfettet bli rumsvarmt. Finfördela matfettet i mjölet. Rör ut jästen med mjölken. Tillsätt socker och mjölblandning och arbeta samman allt till en smidig deg. Kavla försiktigt ut den till en stor fyrkant. Skär den i trekanter. Lägg en klick fyllning på varje. Nyp ihop bullarna och lägg dem i pappersformar.

Låt bullarna jäsa i ca 2 timmar i rumstemperatur. Pensla med uppvispat ägg och strö på pärlsocker blandat med hackad mandel. Grädda i 250 graders ugnsvärme i 8-10 minuter.

(20) (20) (19) (19) (17) (17) (15) (14) (14) (14) (14) (14) (13) (13) (13) (12) (12) (11) (11) (10) (10) (10) (10) (10) (10) (9) (9) (9) (9) (9) (9) (9) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (7) (7) (7) (7) (7) (6) (6) (6) (6) (6) (6) (6) (6) (6) (6) (6) (6) (5) (5) (5) (5) (5) (5) (5) (5) (5) (5) (5) (5) (5) (5) (5) (5) (5)

Litteratur