Vinter 59/60 fotograferade Lennart Edlind Klaras kvinnor för ett reportage i VJ. Resultatet blev fantastiska bilder och jag älskar porträttet av Olga Lanner i hennes vackra ateljé (klicka på bilden, så får ni se den obeskuren och i större format). Bilden är helt enkelt för bra för att vara sann, men jag törs nog hävda att det var så det såg ut i hennes studio, ty Lanner var ett verkligt original.

Här levde hon med sina duvor, kattor och ett vildsvin i en miljö som inte liknar något annat. Ett tebord stod dukat och hade så gjort sedan kungen väntades på besök någon gång under 30-talet, men aldrig kom. Jag kan inte tänka mig en mer fantasieggande konstnärsateljé.

Tänk, när stormen tjöt i den dragiga våningen och kylan trängde in i de stora rummen. Fågelvingars sus, skulpturer och draperier. Och mitt i allt detta den gamla konstnären vars stela fingrar omöjliggör fortsatt arbete.

Jag har letat information om Olga Lanner och fått reda på att hon var målare, konsthantverkare och skulptör. Hon gjorde bland annat en springbrunn som stod på Bäckahästen på Hamngatan 2 (invid Hallwyllska) samt åtskilligt annat åt företag och institutioner. Idag är hon praktiskt taget bortglömd.

Året därpå, 1961, dog Lanner och han därför aldrig uppleva Klaras slutliga skövling. Jag har ett minne av att jag läst om henne och andra original i en bok om de udda existenser som levde i dessa kvarter. Titeln är dock som bortblåst.