Rävjägarn

S:t Erikshallen vid S:t Eriksmässan

Sankt_Eriks-Hallen_1950-tal_entré

Föregångaren till Stockholmsmässan i Älvsjö var S:t Eriksmässan intill Kungliga Tennishallen. Det var 1943 som den första utställningen ordnades och då höll man faktiskt till i själva tennishallen. Ett antal tillfälliga paviljonger kom sedan att uppföras men det var först 1958 som S:t Erikshallen stod klar. Den ritades av Gustaf Lettström och var en elegant historia.

Sankt_Eriks-Hallen_1950-tal_entréhall

Här entrén i Lettströms byggnad som numera är riven. Ute och inne flyter samman och i taket hänger vackra lampor. Tyvärr revs byggnaden som redan 1970 övergavs för den nya anläggningen i Älvsjö.

Sankt_Eriks-Mässan_USA_paviljong

Samma år uppfördes den amerikanska paviljongen som ritades av Lettström och Reino Marino från USA. Till skillnad från S:t Erikshallen finns den kvar än idag men i det skick som den fick vid en ombyggnad för Svenskt Möbelcentrur 1963. Här ytterligare ett foto som visar entré i närbild.

Nytt om Tengboms tobaksmonopol

Tengboms Tobaksmonopol 1

I spetsen som bildas av Maria Bangata och Maria Skolgata, precis intill Ringvägen ligger en byggnad med funkiserans kanske snyggaste trapphus (en bild från direktionsvåningen där trapphuset också skymtar). Byggnaden stod klar ungefär 1938 och ritades av Ivar Tengbom, en av våra mest omtalade arkitekter som bl.a. är upphovsmannen bakom Konserthuset.

Trots att byggnaden är grönklassad (högt kulturhistoriskt värde) beslöt staden förra året att den skulle ersättas med ett bostadshus i form av ett höghus och planarbetet satte igång. I maj kom en reviderad konsekvensanalys från NCC, det företag som vill bygga nytt och högt på tomten. NCC ser inga större värden i Tengboms Tobaksmonopol utan skriver:

Under planarbetet har det framförts argument om att Tengbomhuset tillför upplevelsevärden till de nybyggda bostäderna. I NCCs marknadsanalyser finns inget stöd för dessa resonemang. Dock är de dominerande byggnaderna på platsen Maria Skola och Fabriksbyggnaden. Dessa byggnader bör ensamt kunna tillföra de upplevelsevärden som gamla byggnader kan tänkas tillföra nybyggda kvarter.

Det absolut största problemet med bevarande enligt NCC är att det blir svårt att grundlägga det nya huset som skall stå intill Tengbomhuset samt att anlägga ett nytt garage under detsamma. Det tvivlar jag inte på, men att detta skall hindra bevarande bör verkligen ifrågasättas. En bättre och billigare idé skulle kunna vara att låta bli att bygga nytt intill, dvs inte göra något alls. Orsaken till problematiken är att grundläggningen inte är den bästa och gräver man då ut intill Tengboms hus för en nybyggnad, kan detta allvarligt skada den äldre konstruktionen som kan välta. Man bör dock tänka på att NCC talar i egen sak och naturligtvis vill riva för att bygga fler bostäder vilket ger dem större vinst.

NCC säger också att det blir svårt att omvandla huset till moderna bostäder, på grund av dålig isolering (som kräver utvändig tilläggsisolering – går naturligtvis göra på insidan också) och för tunna bjälklag vilket ger lyhörda lägenheter. Dessutom saknas s.k. “bårhiss” och ett nytt hisschakt måste tas upp. “En konvertering av Tengbomhuset till bostäder innebär en mycket omfattande och dyr ombyggnation som troligen inte uppnår bostadsköparnas förväntningar på en modern bostad” avslutar man med. Finge jag bo där skulle jag inte vara så knusslig.

Att istället använda huset som kontor är lika svårt det. “Byggnaden saknar den möjlighet till flexibilitet som kontorshyresgäster efterfrågar idag” säger NCC. Att många säkerligen skulle vilja sitta i en så vacker byggnad ritad av en så känd arkitekt tycks man inte förstå. Det blir också svårt att använda huset som modernt kontor då våningshöjden är för låg för modern ventilationsanläggning. (Min erfarenhet av moderna kontor där man inte får öppna fönstren för att inte störa ventilationen är den att det är bra mycket bättre med hus där vädring är en källa till ventilation.) Andra försvårande detaljer är bristen på fjärrkyla och återvinning av friskluft. Fjärrkyla saknar säkerligen också i det hus som ännu inte är byggt (jag menar att man måste dra in det även där). Att återvinna friskluft är enkelt och inte alls svårt. Ecoheater, t.ex, sägs ge nästan lika bra prestanda som ett modernt FTX-system, men till en lägre kostnad och kräver ytterst få ingrepp i hustets konstruktion frånsett att mekanisk frånluft redan finns vilket också är fallet.

Tengboms Tobaksmonopol 2

Nog med NCC:s dumheter och vi återvänder till själva byggnaden. Mot Maria Bangata ser vi huvudfasaden. Den är stram och påminner Citypalatset som Tengbom ritade i slutet av 20-talet och som är utpräglat funktionalistiskt. Den byggnaden är tyvärr fönsterbytt och har förlorat åtskilligt av sin elegans, till skillnad från Tobaksmonopolet vars fasad fortfarande är sig tämligen lik, även om takvåningen omgestaltats. Detta gör det ännu viktigare att denna byggnad får vara kvar och med orörd fasad.

Tengboms Tobaksmonopol 3

Entrén är magnifik! Både porten och dess omfattning är i en klass för sig. Hög klass både på material och utförande. Två brevinkast finns, ett för brev och ett för tidningar, vilket skapar symmetri. Om detta är den ursprungliga dörren eller om den är resultatet av någon ändring under 40-50-talet skall jag dock låtar vara osagt. Snygg är den i ville fall som helst.

Under hösten kommer ärendet att komma upp i Stadsbyggnadsnämnden och Stadsbyggnadskontorets linje är bevarande, men det är inte alls säkert att deras linje kommer att få gehör. I slutändan är det politikerna som har makten. Mer i detta ärende kommer i höst.

Den var LO:s kursgård vid Täljöviken

LOs korsgård 1

I en sluttning alldeles intill skogsbrynet inte långt från Åkersberga står Täljövikens kursgård. Byggnaden uppfördes runt 1970 för LO:s räkning och ritades av Peter Diebitsch. Bygget kostade på sin tid 12 miljoner vilket i dag motsvarar 90 miljoner. Det var nog tillräckligt för att LO skulle tala tyst om byggnaden som var avsedd för styrelsen och innehöll 38 sovrum. Det är dessa ni ser på de två suterrängvåningarna på bilden ovan. I hörnet finns två lite större rum med var sin stor hörnbalkong. Balkongernas räcken utgörs av dekorativt utformade betongelement.  Högst upp finns själva konferensdelen som ligger i markplan vid entrésidan.

LOs korsgård 2

Den stora terrassen är plattsatt och fasaderna är helt i glas. Taket skjuter ut och dess undersida är guldfärgad. Ytterst elegant! Enligt uppgift finns både pool och nattklubb i huset, kanske är dessa placerade i byggnadens inre delar som ligger delvis under markytan. Inredningen uppges ha varit påkostad med möbler av Arne Jacobsen och Bruno Mathsson och mycket finns kvar än idag.

Åren kring 1970 är en intressant tid. Energikrisen står för dörren, miljonprogrammet, som avslutas vid 70-talets mitt, kritiseras allt mer. Redan 1968, när Skärholmens centrum precis invigts, hade DN satt rubriken “Riv Skärholmen” och den kritiken kom att fortsätta allt eftersom bebyggelsens skala växte och stadskärnorna revs. En av de stora aktörerna under denna tid var det till LO och Riksbyggen knutna BPA som också byggde Täljövikens kursgård. BPA kom också att använda sig av anläggningen när de hade utländska gäster. Redan i valet 1973 förlorade Socialdemokraterna sin absoluta makt och regerade som minoritetsregering. 3 år senare tog Torbjörn Fälldin och en borgerlig regering makten. Det var med andra ord stora förändringar som stod för dörren, men när Täljövkens kursgård planerades i slutet av 60-talet fanns inte många mon på LO:s himmel.

Betongbyggnader från dessa tid verkar uppskattas av många yngre, men när det kommer till lite äldre människor väcker de ofta stor avsky. Deras ålder på 40-50 år är också kritisk; de är helt enkelt för nya för att vinna allmänt gillande. Precis som 1800-talshusen som ofta byggdes om radikalt under 1900-talets första hälft, förses ofta dessa betongklumpar med moderna glasfasader. Ett praktexempel är det unika Tempovaruhuset i Uppsala vars fasad precis montrars ned och ersatts med en modern dito i glas, en åtgärd som nog många kommer ångra i framtiden.

Täljövikens kursgård är en högintressant byggnad. Den är mycket välbevarad och dessutom ett gott exempel på tidens arkitektur. Just kommersiella byggnader, som man nog kan säga att detta är, har nästan undantagslöst byggts om och moderniserats för att passa nya krav och på grund av att slitaget är stort. Denna välbevarade pärla förtjänar därför att behandlas med både respekt och försiktighet och kan med smärre reparationer bli en pärla bland konferensanläggningar. Det är bara att hoppas att dagens ägare förstår vilken skatt de sitter på.

Passa också på att lyssna på SR:s reportage från platsen.

Sanatoriet i Östanlid av R. Wessman

Östanlid sanatorium 2

Sanatoriet i Östanlid ritades av Ragnar Wessman (1894-1977) och uppfördes under åren 1938-1940. Wessman har ritat åtskilligt som hör sjukvården till. Han utnämndes nämligen till arkitekt vid Medicinalstyrelsens byggnadsavdelning 1929 och där han verkade fram till 1960, från 1942 som överarkitekt. Förutom sjukhusbyggnader ritade han också flera bostads- och affärshus i Helsingfors.

Östanlids sanatorium är idag i mycket fint skick, renoverat men inte förvanskat. Fönster, entréer mm är i ursprungligt skick och anläggningen ligger i en tallbacke intill en vik strax utanför centrala Jakobstad i Österbotten.

Östanlid sanatorium 4

Frisk luft ansågs viktigt för tillfrisknandet från lungtuberkulos och det avspeglar sig i arkitekturen. De stora uteplatserna till vänster har försetts med modern inglasning. Om det fanns någon form av väderskydd när anläggningen var ny skall jag dock låta vara osagt.

Östanlid sanatorium 3

Till anläggningen hör naturligtvis också personalbostäder. En överläkarbostad stod klar senare på 40-talet och även ett flerfamiljshus för biträdande läkare.

8 år innan sanatoriet i Östanlid invigdes stod Alvar Aaltos sanatorium i Pemar klart. Wessmans skapelse är på intet sätt ett plagiat av Aaltos verk, men man får anta att det till viss del inspirerat honom.

Nödbostäderna vid f.d. Skånegatan

Nödbostäder Skånegatan 1

Mellan Hallandsgatan (dåvarande Skånegatan) och Blekingegatan, i korsningen med Ringvägen uppfördes 1917 ett område med nödbostäder som låg i kvarteren Stativet och Tumstocken. Området ritades av Gunnar Asplund och bestod av tvåvåningshus som var uppdelade i fristående kåkar samt en längre länga.

Nödbostäder Skånegatan 2

Fasaderna var enkla men dekorativa och målade i röda, gula och gröna nyanser och försedda med pilastrar. Om det var ettor eller tvåor i husen kan jag inte säga då jag inte hittat några ritningar. Snygga och prydliga var de dock och när grönskan växt upp blev området rena rama idyllen, även om standarden naturligtvis var långt ifrån modern när 60-talet stod för dörren. Kallvatten och slask var nämligen det enda som bjöds, förutom el och gaskök som komplement till vedspisen.

Nödbostäder Skånegatan 3

En bild av köket tagen strax innan rivningen. Som ni ser är det ett mycket välbevarat kök med pärlspont och öppna hyllor.

En brand 1964 blev dödsstöten för kvarteret som revs året därpå. Planer fanns på att rusta upp området, men eftersatt underhåll och nämnda eldsvåda gjorde att området revs och nya 6-våningshus byggdes på platsen samtidigt som Rosenlundsparken skapades. I kvarteret intill, Stiftet, som ses bakom raden i denna bild fanns också nödbostäder men dem ritade inte Asplund. De är emellertid också rivna som mycket annat i dessa kvarter.

Haparanda stadshotells flotta entré

Stadshotellet i haparanda

Ett kort besök i Haparanda ledde mig till stadshotellet vid stadens torg. Byggnaden är riktigt fin, men tyvärr dock fönsterbytt. Entrén var elegant och som ni ser ombyggd på 40-50-talet. En fin bladning av stilar tycker jag. Tyvärr fanns där ingen matsal så jag fick äta på grillen ute på torget…

Vackra vita 50-talshuset i Jakobstad

Vita huset jakobstad 1

I början av 50-talet byggde man ett nytt pampigt vitt hus i Jakobstad. Arkitekten hade på intet sätt anammat den nya arkitekturen utan blickade istället bakåt och villan skulle lika gärna ha kunnat vara byggd under 1800-talets sista decennier. Huset innehåller 4 lägenheter, två på vardera plan.

Vita huset Jakobstad 2

Här syns baksidan med trapphuset och vädringsbalkong. I Finland slog aldrig de kopplade fönstren igenom, så även 50-talshusen har dubbla bågar vilket inte alls är dumt i detta fall. Ofta går både inre och yttre bågen inåt i fönster från denna tid.

Stagneliusvägen 32 av Ture Sellman

Stagneluisvägen 32 fasad

En vacker funkiskåk i Fredhäll! Den har klarat sig fint genom åren och är en riktigt prydnad för gatan. 1998 var det dags för renovering och frågan är hur det hade gått och inte en granne och jag passat på att klaga lite. De ursprungliga balkongerna blev kvar och därmed har husets exteriör bevarats åt eftervärlden. Nr 39 på amma gata var också på väg att förvanskas i samma veva, och även den kåken räddades. När jag passerade den idag var dock ett fönsterbyte på gång och de nya bågarna var inte snugga.

Men åter till nr 32 som trades av Ture Sellman 1935. Jag tycker att det är en ovanligt snygg kåk. I fronten två tvåor med jungfrukammare. Den sydvästra har öppen spis, den sydöstra har tvättställ i jungfrukammaren. Övriga lägenheter är ettor av olika slag. Rätt typiskt för tiden och området. Planlösningen hittar ni här.

Cyrillus Johansson och Olle Engkvist

Runebergsgatan mindre

1926 – 1926 uppfördes ett mycket intressant hus på Eriksbergsgatan 6. Bakom bygget stod Olle Engkvist, byggmästare, och ritade gjorde Cyrillus Johansson. Toppen är speciell och för att få ut mesta möjliga av den valde man att förlägga vardagsrum mm åt gården, och kök och jungfrukammare åt gatan till, en mycket ovanlig lösning vid denna tid.
vardagsrummen fick enorma glaspartier mot den grönskande gården och hör till de finaste i hela stan. Även serveringsrummen var påkostade. Planlösningen framgår av denna bild. Den svängda väggen i vissa vardags- och herrum är verkligen vacker! Dessutom ligger gården åt söder så den är ljus och trevlig.

Ingrid Löndahl ritade hus i Fruängen

Fruängen

Jag har skrivit om Fruängen tidigare, förorten i södra Stockholm vars namn och kvarter helt har sin koppling till kända kvinnor och kvinnliga attribut. En av alla de arkitekter som ritade Fruängen var Ingrid Löndahl, då anställd vid Archibald Frids arkitektkontor i Stockholm. Att leta information om arkitekter som inte gått till arkitekthistorien är inte lätt, oavsett om de är män eller kvinnor. Följande fann jag dock på Kulturnav:

Utbildning: Studentexamen i Stockholm 1944.
KTH 1944-1948, Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm.
Verksamhet: Anställd på stadsarkitektkontoret i Stadshuset i Stockholm på 1950-talet, vid Stockholms stads stadsbyggnadskontor, 1:e byråarkitekt, på 1960-talet.
Medlemskap: SAR, t o m 1965, Svenska Arkitekters Riksförbund.
FSS från 1960, Föreningen Sveriges Stadsarkitekter.’

Jag har tyvärr inte hittat Ingrid Löndahl i Bebyggelseregistet, däremot fann jag henne när jag gick igenom ritningarna för husen i Fruängen. Hennes namn finns bland annat i kvarteren Stråhatten 2 (1955), Mannekängen 1 (1957) och Mannekängen 3 (1965). I samtliga fall har hon ritat fört Archibald Frids arkitektkontor. Hur det kommer sig att varken hennes namn eller Archibald Frids finns i bebyggelseregistret på någon av dessa fastigheter begriper jag dock inte.

Av informationen att döma verkar dock Ingrid Löndahl ha gjort karriär och kanske ägnat mer tid åt administrativa sysslor än åt att rita hus. De fastigheter hon ritat i Fruängen avviker inte från gängse typer och är planerade som de flesta andra lägenheter från tiden. Jag gissar att man som arkitekt var tämligen styrd av beställaren och regelverk. Det vore dock roligt att veta mer om Ingrid Lindahl och om hon hade fler kvinnliga kollegor i arbetet md att rita Stockholms 50-talsförorter.

Adelsköldska villan i Karlavägsallén

Polska kulturinstitutet

År 1888 stod den Adelsköldska villan klar i Villastaden, vackert belägen vid Karlavägsallén. Byggnaden är ursprungligen en atriumkonstruktion, men vid Bobergs ombyggnad runt år 1910 sattes atriet tyvärr igen och mycket av den ursprungliga dekoren togs bort. Som plåster på såren, skapades ett rum med en antik fontän, elegant monterad  på rummets ena vägg.

Villans huvudvåning har alltid varit en trappa upp och det är därifrån man kommer ut på den loggia som, enligt Stadsmuseets källor, sägs vara inspirerad av Schliemans palats i Aten. Mittenrummet var, precis som i den Curmanska villan, ursprungligen ett atrium som sträckte sig upp till våningen 2 tr där där det avslutades med en lanternin.  Är det någonstans jag skulle vilja sitta ljumma augustinätter, är det ute på loggian. Lyssna på den glesa trafiken och se billyktornas ljusa rita streck i natten, känna dofterna från träd, buskar och blommor.

På dess plats stod sedan 1877 den Cederschiöldska villan som dock revs eftersom den var dåligt grundlagd. Denna villa var betydligt mindre och hade en helt annan utformning. Dess utseende framgår av denna bild. Många av 1870-talets villor i Villastaden revs efter relativt kort tid. Marken steg snabbt i värde och det var mer lönsamt att bygga större hus. Dessutom fanns det inget i stadsplanen som angav att här skulle byggas villor så det stod fastighetsägarna fritt at riva och bygga nytt.

Fler orenoverade hus i Bagarmossen

Bagis 1

Här och där kan man även i Bagarmossen hitta hus som klarat sig undan förvanskande renoveringar. Vanliga är de inte, men de finns. Här på Rusthållarvägen 95 – 109 finns några byggnader signerade Nils Rissén 1952.

bagis 2

Portar, fönster och balkonger är genomgående i ursprungligt skick, om än i visst behov av renovering, vilket främst gäller balkonger. Det är inte svårt att tänka sig elegansen om allt hade varit nymålat och fräscht.

bagis 3

Balkongtypen var troligtvis mycket vanlig i början på 50-talet, men är helt sällsynt idag då de flesta hus renoverats och fått nya standardbalkonger.

Bagis 4

Portarna är inte så märkvärdiga, men snygga och propra. Att de är bevarade betyder mycket för det fina intryck man får av dessa hus.

Arkitekten, Nils Rissén, vet jag inte mycket om. men han var tydligen tillförordnad stadsarkitekt i Sundbyberg där han också hade sin verksamhet. Husens byggherre var Harry Janson och huruvida det var han som ägde hyresfastigheterna i början låter jag vara osagt.

Det är bara att hoppas att husen for fortsätta leva vidare i ursprungligt skick, ty idag är det ovanligt med sina välbevarade hus i Bagarmossen och många andra förorter från samma tid.

Centrumanläggningen på Guldheden

Guldhedens bibliotek

På Södra Guldheden, vid Dr Fries torg, ligger några byggnader som jag tycker håller mycket hög klass. Det är biblioteket, Folktandvården och något som ser ut som en sporthall, men jag vet inte säkert. Husen är i gott skick och verkar inte har renoverats sönder som på många andra ställen i Göteborg.

Guldhedens folktandvård

Inte nog med att byggnaderna är fina, även trädgården och den antydan till naturtomt som finns intill vinner mitt gillande. Ett praktexempel på finfin arkitektur från tidigt 40-tal, bättre än så här blir det svenska folkhemsbygget knappast.

Jag vet inte vem som ritade byggnaderna, men jag tror att det kan ha varit Jan Wallinder och Sven Brolid som enligt uppgift rritade de andra byggnaderna vid torget.

Malmskillnadsgatan 46 av Dahlberg

Malmskillnadsgatan 46 från sidan

När nedre Norrmalm sanerades och nybyggdes försvann många äldre hus. Vissa var riktigt gamla, andra bara från 1800-talets sista decennier. Men även några modernare kåkar strök med och en av dem var Mauritz Dahlbergs bostads-, kontors- och affärshus ritat 1939. Ritningarna ändrades under hand och det ursprungliga huset skulle ha haft fasader med balkonger när de togs fram i februari 1939. På våning 2-4 trappor skulle det dessutom ha funnits en 4:a med jungfrukammare. Kanske var det krigsutbrotten som gjorde att nya ritningar togs fram i januari 1940. Balkongerna togs bort och istället fick fasaden burspråk vid de flesta matplatserna. Planerna ändrades också något och 4:an blev en 3:a. Högst upp, i den indragna takvåningen, fanns en rätt fin 3:a med ett stort rum åt gården. Kanske var tanken att rummet skulle tjäna till ateljé, vad vet jag.

Malmskillnadsgatan 46 från ovan

Huset fick dock inte stå många år, ty redan 1969 revs det för att ge plats åt ett nytt komplex i den lite större skalan. Hur det kom sig att man byggde nytt i detta område så sent som 1939/1940 är jag bra nyfiken på. Jag vet att det rådde ett generellt förbud att nybygga och rusta upp/modernisera på nedre Norrmalm. jag är inte säker på när det infördes och hur det gick att få dispens från detta. Tanken bakom detta var naturligtvis att hålla värdet nere på fastigheterna om man skulle tvångsinlösa dem i framtiden, något som man också kom att göra.

Hamngatan 1942 och ovanlig funkis

Hamngatan 1942 liten

I ett nummer av Vecko-Journalen från 1942 fann jag ett modereportage. Av någon anledning fick jag för mig att bilderna tagits utomlands, men när jag hittade lite närmare såg jag telefontornet och insåg att det var en bild från Stockholm och Hamngatan (klicka på den för at se den i större format). I bakgrunden ser vi Hamngatsbacken som på den tiden gick upp till Malmskillnadsgatans nivå. Huset längst till vänster är Hamngatspalatset som bl.a. innehöll Sidenhuset och Apoteket Lejonet. Högst upp låg NK:s Textilkammare.

Hamngatan 7-9 bild

Här en blid från Stockholmskällan som visar det gamla huset.

Men vad är det för byggnad som ligger intill? Jo, det är ett affärshus ritat 1929 av Birger Borgström, far till hans Borgström., med adress Hamngatan 7-9 (kvarteret Trollhättan 11 och 12). Otroligt snyggt och i en funkisstil som är mycket ovanlig för Stockholm. Så här ser fasaden ut på ritningen.

Och kläderna då? Ja, de kom alla från NK:s Franskas pärlgrå salonger, “dit man alltid går med glödde”. Tror jag det! Hade man råd med NK:s Franska hade man nog råd med många andra glädjeämnen också.

Henning Orlandos butiker, Guldheden

Henning Orlandos butiker på Dr Bex gata

På Dr Bex gata på Södra Guldheden ligger en länga med butiker som ritades av Henning Orland och som stod klara 1951. Ursprungligen fanns här en Kunsumbutik samt “Rolf Nilssons fiskaffär, Gullbergs färg- och kemikaliehandel, Gerd Wennerstens fotoateljé, Ebba Edwalls damfrisering, Guldhedens Kemtvätt och ett postkontor som invigdes den 8 december 1952” läser jag på Wikipedia.Idag verkar Konsum förfoga över en stor del av butikerna och skyltfönstren är inte längre i bruk, I övrigt verkar de vara i relativt välbevarat skick.

Dr Bex Gata

I Duettreklamen från tidigt 50-tal valde man butikerna på Dr Bex gata som bakgrund när Duetten skulle lanseras. Idag ser bilen betydligt äldre ut än husen, tycker åtminstone jag.

Hennin Orlando är troligtvis mest känd för Erlanderhuset i Marieberg, Stockholm, som stod klart i början av 60-talet, men är också mannen bakom Riksbyggens kontor på Odengatan och kontorshuset i korsningen Sveavägen/Tegnérgatan.

HSB renoverar icke varsamt i Fredhäll

Stagneliusvägen 60

På Stagneliusvägen 60 i Fredhäll ligger ett helt förtjusande litet hyreshus ritat 1936 av Gustaf Birch-Lindgren. För ungefär 10 år sedan var det orenoverat, men mer eller mindre i ursprungligt skick, på både ut- och insida. I huset finns mestadels ettor med kök och matrum, men mot gata finns två riktigt fina lägenheter högst upp i huset, båda med öppen spis. Den ena har ett stort vardagsrum, sovrum och en liten kokvrå. En ovanlig lösning! Den andra har vardagsrum och två sovrum. Titta på planlösningen så ser ni hur fint Birch-Lindgren ritat.

Hur som, huset var då i HSB:s ägo och hyresrätter så när det var dags för renovering åkte både kök och fönster all världens väg, precis som det ofta st gör när HB renoverar i Stocholm. Kvar blev endast port och balkonger, vilket vi dock får vara tacksamma för. Men tänk hur fantastiskt det hade varit om man renoverat varsamt och behållit de ursprungliga fönstren.

Tilläg! Lägenheten högst upp ,ed stort vardagsrum, sovrum och kokvrå har byggts om och på den plats där den öppna spisen stod, finns idag ett kök. Det var riktigt tokigt gjort!

Strindbergshuset vid Karlplan år 1967

SSMFOE000697S

1969 revs detta vackra hus vid Karlaplan i Stockholm. Det var synd, ty det var ett välbevarat hus, fullt av vackra våningar och en mycket generös takhöjd. Det stod klart 1898 och ritades av Ludvig Pettersson och Ture Stenberg och hade en icke försumbar anstrykning av nygotik i sina fasader.

SSMF086850S

Ett par år innan rivningen tog Lennart av Petersens några bilder av interiörerna. Här ses en matsal med turkos kakelugn. Notera de höga panelerna och den pampiga dörren! Att huset prompt skulle rivas berodde på att ägaren ansåg det alltför olönsamt att hyra ut våningarna eftersom man vid denna tidpunkt inte kunde ta lika höga hyror i ett gammalt hus, som i ett nybyggt, även om det var nyreparerat. Detta känner vi igen än idag, när många gamla kök slängs ut eftersom hyran bara kan höjas om man byter ut mot nytt. Gammalt och fint måste också få kosta!

SSMF086856S

Vad sägs om denna vackra kakelugn i Weidenhielms våning på 1 trappa? Blandningen av gammalt och nytt är väldigt tilltalande tycker jag. Framförallt idag, när även det nya har blivit gammalt. Stilinteriörer blir lätt lite tråkiga, och dessutom har det väl alltid varit naturligt att ha en viss blandning av stilar, så var det naturligtvis ofta förr när mn hade både ärvda och nyinköpta möbler.

Den låga byggnaden mot Hötorget

Hötorgscity

Visst är den vacker, den låga byggnaden mot Hötorget på Sergelgatans västra sida? När det nya Hötorgscity planerades byggde man 18 våningar höga hus på Sergelgatans östra sida och ansåg det lämpligt med låga byggnader på den andra sidan för att eftermiddagssolen skulle nå ned till shoppingstråket. Det hela syns tydligt på denna bild tagen 1959.

När Filmstaden Sergel byggdes vid 1990-talets mitt ersattes den gamla byggnaden med en rejäl klumpeduns som verkligen förstört den fina 50-talsmiljön. Jag anser Hötorgscity vara en verklig pärla och hade önskat att man behandlat anläggningen mer varsamt. Så konsekvent genomförda 50-talsmiljöer är inte vanliga. Kombinationen av äldre byggnader runt Hötorget och de modernare tillskotten från 50-talet är verkligen högst förtjusande.

Väldigt snyggt på Södra Guldheden

Hus Guldheden Norra 1

Nu minns jag inte riktigt, men jag tror att detta hus står strax bakom centrumanläggningen på Norra Guldheden. Jag tycker att det är ovanligt vackert. Snygg fasad med stiliga fönster och vackra balkonger, Garagen inunder skämmer inte alls, utan ger huset karaktär. Fint så.

Hus Guldheden Norra 2

Balkongtypen hör till mina favoriter. Tyvärr minns jag inte om det är eternitplattor eller plåt som utgör edra skärm. Allt är dock i prima skick och inte förfulat genom någon klantig renovering. Bra så!

Beredskapssjukhuset som blev bio

Beredskapspaviljongen vid Epidemisjukhuset

Har ni hört talas om Oscar Properties projekt Biografen vid Roslagstullsbacken? Bostadsrätterna stod klara för ett år sedan och ligger vackert i en grönskande sluttning ned mot Valhallavägen. När Biografen presenterades försökte ta reda på vad det var för storslagen biograf som legat i den stora byggnaden. Läget på den tiden, i sjukhusområdet, verkade inte så lämpligt för en paradbiograf, men man vet u aldrig.

För ett par dagar sedan satt jag och bläddrade i Byggmästaren och fann en intressant byggnad som stod klar 1939. Det var ett beredskapssjukhus som byggts på dåvarande Epidemisjukhusets område för att säkerställa att staden hade tillräckligt med platser utfall de övriga sjukhusen skulle bli stå fullbelagda. Men var låg byggnaden och fanns den kvar? Det visade sig att Epidemisjukhuset var vad som senare kom att döpas om till Roslagstulls sjukhus, som det var en del av, och som på 80-talet blev uppmärksammat ty där vårdades de första AIDS-patienterna.

Men var låg beredskapssjukhuset? I Bebyggelseregistret fann jag en adress och den slog jag upp i Google maps. Byggnaden som visades var visserligen ombyggd men det stod genast klart att det var det gamla sjukhuset som byggts om ordentligt. De gamal perspektivfönstren hade ersatts med ännu större fönster likt de i trapphuset på bilden ovan. Huset, som på senare år inrymt äldreboendet Körsbärsgården, hade för några år sedan sålts till Oscar Properties och var numera Biografen! Hur det kommer sig att byggnaden fått det namnet vet jag inte. På Biografens hemsida talas det mycket om film, men jag tror att orsaken till namnet knappast kan ha varit att byggnaden innehållit en biograf, utan snarare att man tyckte att den vackra baldakinen som skymtar till höger i bild påminde om en biografentré och därför gav man byggnaden dess namn. Vad det var för fel på Beredskapssjukhuset förtäljer icke historien.

Doktor Liborius- & Syster Ainas gata

De grå punkthusen 0

Alldeles intill Doktor Fries Torg ligger en lång rad av punkthus, närmare bestämt ni stycken. Det första av dem syns till vänster i bilden. Detta har, precis som de sina två grannar på Syster Ainas gata, balkonger i olika nyanser av blått. Husen ritades av  Sven Brolid och Jan Wallinder och är mycket lyckade, inte minst de fina planlösningarna. Jag har skrivit om dem tidigare och hur de presenterades i Byggmästaren.

De grå punkthusen 1

Resterande sex punkthus, som ligger vid Doktor Liborius gata, har balkonger i många olika färger. Samtliga lägenheter har fönster i två eller tre väderstreck vilket gör dem mycket ljusa och luftiga.

De grå punkthusen 2

Husen ligger fint inbäddad i en luftig grönska och är mycket tilltalande. Tyvärr verkar det som om nya fönster satts in och balkongerna har även de bytts ut, men renoveringen är dock någorlunda. Hur det ser ut interiört kan jag dock inte yttra lig om.

De grå punkthusen 3

På bilden ser ni det ljusa, glasade trapphuset som förbinder de två delar som varje huskropp består av.

Dessa punkthus är en god representant för genren höga hus i park och är byggda så tidigt som vid 50-talets början.

Basarbyggnaden vid Hantverkargatan

Hantverkargatan 1

Basaren på Hantverkargatan 71 skall rivas i höst. Den gamla byggnaden ritades av Björn Hedvall och är den nordligaste delen av det område som byggdes vid 30-talets början av både SKB och HSB och som börjar ner vid Pontonjärgatan. Den låga tvåvåningsbyggnaden är originell, inte minst för att den är så låg.

Hantverkargatan 2

Bakom byggnaden övergår Hantverkargatan till Ture Nermans gränd och Baltzar von Platens gata. Just denna del av Kungsholmen är vördigt fin. Det är en genuin 30-talsmiljö med grönytor och gångstråk som är riktigt trivsam. Den nya koloss som efterträder basarbyggnaden är betydligt större och kommer helt att förändra området. Det återstår att se hur den tar sig ut när den står färdig. På skisserna påminner den mer om ett smurfhus än om ett ordinärt bostadshus.

Riktigt pampigt på Odengatan 73

Fasad

På Odengatan, mellan Norrtullsgatan och Vegagatan, hade man år 1883 storstilade planer för tomten mot Odengatan. Trakterna kring Odenplan var ännu sparsamt bebyggda och trakten nästintill lantlig så denna pampiga byggnad hade verkligen stuckit ut om den realiserats i sin helhet. Det gjorde den dock inte, men däremot uppfördes den västra delen, den mot Vegagatan. Exakt hur stora lägenheterna var då vet jag inte men det var 4 lägenheter per våningsplan fördelat på två trapphus. När huset moderniserades 1907 blev det dock bara 3 per våning vilket framgår av denna planritning. Hörnlägenheten har sex rum åt gatan och kök samt jungfrukammare åt gården till. På den östra tomten låg under många år en mindre byggnad som ni ser till höger på denna bild.

1929-30 uppfördes en stor och modern kåk på tomtens östra del och i slutet av decenniet revs även den östra och ersattes av en ny. Båda ritades av Ivar Tengbom och ser ut så här.

Asplunds saluhall vid Stadsbiblioteket

Odenhallen av Asplund

Intill Stadsbiblioteket, vid Odentorget, önskade Slakt- och Saluhallsstyrelsen uppföra en saluhall och vem var mer ämnad att rita denna byggnad är Gunnar Asplund vars stadsbibliotek ännu inte var uppfört (det invigdes i mars 1928). I Byggmästaren, häfte 15 år 1926, presenterar Asplund sitt förslag som onekligen skulle ha gjort sig bra på platsen och väl anslutit till biblioteksbyggnaden. Framför den långa basarlängan fanns plast för stånd med frukt, blommor och grönsaker.  Varför planerna aldrig realiserades vet jag inte, däremot står det klart att både platsen och biblioteket hade vunnit på arrangemanget. Detta utan att på något sätt klanka ner på de byggnader som faktiskt uppfördes. 50-talsbyggnaden, som en gång i tiden inrymde Humanistiska biblioteket, är jag särskilt förtjust i.

Husen på Kalendervägen, Kortedala

Husen på Kalendervägen

Ungefär 1953 stod punkthusen på Kalendervägen i Kortedala klara. Arkitekt var Nils Einar Eriksson som skapat trevliga lägenheter, framförallt två- och trerummare om jag minns rätt. Tyvärr minns jag inte i vilket nummer av Byggmästaren husen presenterades, eller om det är på något annat ställe jag sett planerna.

Idag är husen tyvärr inklädda med trapetskorrugerad plåt. De ursprungliga fönstren (vissa av perspektivtyp) och balkongerna finns dock kvar och visar hur eleganta husen en gång måste ha varit. Det är synd att man inte varit försiktiga med dessa 50-talsklassiker!

Fröknarna von Pahlens försvunna sal

Kammakargatan 4

Vid Kammakargatan 4, högst upp med utsikt över både landet och staden, bodde Agnes von Krusenstjernas romanfigurer Angela och Petra von Pahlen i en rymlig våning.  Visserligen är dessa båda kvinnors liv rena fiktionen, men det hindrar inte att man är nyfiken på hur det kan ha sett ut i deras hem.

Orsprunglig plan

På Stadsbyggnadskontoret fann jag riktningen till lägenheten högst upp. Det är en gavelvåning med fönster i fyra väderstreck. På bilden ovan ses fyra stora rum i fil samt kök och jungfrukammare. Endast hörnrummet ligger åt Kammakargatan och Johannes kyrkogård till. Det är en rätt ovanlig våning med stora rum och en mycket stor sal som antingen nås via serveringsrummet eller genom rumsfilen.Vilket rum som var avsett som sängkammare vet jag inte, det som har den enklaste runda kakelugnen är ett alternativ, men att behöva passera en sängkammare för att ta sig till matsalen köns inte rätt.

ombyggnad 1935

1935 byggdes fröknarnas lägenhet om och den stora salen förvandlades till 2 rum, badrum och garderober. Kök och jungfrukammare fick också ny disposition men stannade kvar på ursprunglig plats. När kakelugnarna försvann vet jag inte, men det kan ha varit redan på 10-20-talen.

Sparbanksvägen 4, Hägerstensåsen

IMG_6428 a

Vid Sparbanksvägen på Hägerstensåsen ligger en liten höjd där ett antal punkhus uppförts i mitten av 40-talet. På bilden ser vi nummer 4 som signerats av Ancker/Gate/Lindegren 1945. Huset är väl inte så märkvärdigt, men vissa detaljer gör det riktigt intressant. För det första är entrén riktigt elegant, ty en vänd trappa leder upp från Sparbanksvägen.

IMG_6429 a

De ursprungliga balkongerna har faktiskt bevarats men det är nog bara en tidsfråga innan de byts ut. Till höger om huvudingången fanns ursprungligen ett postkontor och dess dörröppning finns fortfarande kvar.

IMG_6430 a

Bröstningarna under vardagsrummsfönstren är utförda i trä. Det är inte vanligt vid denna tid och påminner om de lösningar man kan se på 50-talshus som inspirerats av de då moderna curtain-wall-fasaderna. Planlösningen visar 4 tvårummar per våningsplan, samtliga hörnlägenheter samt ett enkelrum med kokvrå.

50-talsrenoveringar vid Sibyllegatan

50-tal på Sibyllegatan

Högt uppe på Sibyllegatan ligger två gamla hus från 80-90-talen. Nr 79, längst bort i bild, uppfördes 1894 och nr 81 1986. Både byggdes om vid 50-talets mitt och fick helt nya fasader med moderna fönster, portar mm. Interiört omgestaltades också hela huset och av den gamla tiden syns inte många spår. 79:an innehöll ursprungligen 4 tvårummare per våningsplan och vid ombyggnaden ändrades detta till 2 st 5 rum och kök (med uthyrningsmöjlighet?). Nr 81 hade en 3:a och en 4:a per våningsplan (utan jungfrukammare) och fick i ombyggt skick 2 2:or och en 3:a per våningsplan.

Jag gillar dessa ombyggnader men tycker däremot att det är synd att 50-talsfönstren i 79:an byttes i mitten av 80-talet mot nya korspostfönster som monterades i befintliga karmar. Framförallt 81:an med sin strama fasad och mycket elegant entrépartier är värd att bevaras i ombyggt skick åt eftervärlden.

Tre rum i fil på Östermalm anno 1938

Lyxfunkis på Sibyllegatan

Här ett strålande exempel på en klassisk borgerligt planerad funkisvåning. Även om det mesta som byggdes under 30-talet går att passa in i genren enklare bostäder för arbetarklass och enklare medelklass, byggdes också åtskilligt för de mer bemedlade. Ett bra exempel på detta är denna 4-rumsvåning med jungfrukammare. Den har tre rum i fil, samt ett sovrum åt gården. Vardagsrummet är mycket generöst och går i vinkel och ansluter till herrummet medelst en skjutdörr eller vikvägg. Herrummet har också en ingång från hallen för att det skall gå att nå utan att vardagsrum, och frun, passeras.

Serveringsrummet är mycket väl inrett och förbinder kök med matsal. Ingång till sovrum och badrum (med bidé!) finns också här. Denna våning lämpade sig knappast för barnfamiljer, även om man naturligtvis skulle kunna använda både herrum och matsal som sovrum. Köksingång finns naturligtvis också och den leder till en liten tambur som i sin tur har dörrar till kök och jungfrukammare. Medelst denna ingång kunde hembiträde och varor forslas in i våningen utan att att störa herre och fru.

 

Hedqvists hyreshus vid Duvedsvägen

Vid Duvedsgatan, Mörsilsgatan och Härjedalsgatan i Vällingby ligger ett litet område som ritades av PaulHedqvist 1953-54. Där finns punkthus, stjärnhus, smalhus och loftgångshus som egentligen är radhus som staplats på varandra. På bilden ovan ses punkthusen som jag tycker är ovanligt snygga. Vardagsrummen har stor fönster med lite lägre bröstning. Intill dem, till höger, syns den indragna balkongen med matrummet innanför. Köket ligger bredvid och har ett litet, högt placerat fönster. Planlösningen i sin helhet framgår av denna ritning. Husen är idag nyrenoverade och bevarar intet av ursprungliga material, vilket verkligen är att beklaga.

De låga stjärnhusen är omtalade och verkligen rätt smart konstruerade. De fyra huskropparna som sammanfogats rymmer var för sig en tvårummare. En av dessa är dock en etta och dess sovrum har istället kopplats ihop med den intilliggande lägenheten som då blivit en trea! Lägenheterna nås från ett centralt trapphus och varje fjärdedel är förskjuten jämte sin granne, ty lägenheterna skruvar sig likt en turbin upp genom huset. Detta har fått till följd att trerummarens sovrum ligger 70 cm högre än övriga rum vilket är ovanligt i hyreslägenheter, men mycket trevligt då det skapar viss villakänsla. Studera planritningen så förstår ni. Just nu finns en trea till salu och där syns trappan upp till de andra sovrummet

Smalhusen är tämligen konventionella och lägenheterna varierar från 1-4 rum och kök. Uppbyggnaden är smått modulär och rätt tilltalande. Samtliga har badrum med fönster och indragen balkong. Denna ritning visar de olika varianterna.

Loftgångshusen är egentligen tvåvåningsradhus som staplats på varandra. Planlösningen är inte alls dum och tack vara den slapp man installera hiss trots 4 bostadsvåningar (gissar att detta är ett minus idag). Vardagsrummet ligger där en trappa upp och i anslutning finns två sovrum. Köket är mycket väl tilltaget och har ett stort fönsterparti.

Wolter Gahns lyxkasern på Villagatan

I hörnet av Villagatan och Östermalmsgatan restes mot slutet av 30-talet en fastighet som ritats av Wolter Gahn. Det var inga ordinära smålägenheter som rymdes i denna kåk, snarare större lyxvåningar. Varje våningsplan innehöll ursprungligen en 5:a med dubbla jungfrukammare, en 4:a med jungfrukammare, en 5:a med 2 jungfrukammare samt en 2:a med kök. De stora 5:orna är mycket väldisponerade med 3 rum i fil, där det 3:dje rummet mycket väl kan användas som sovrum. Sovrumsavdelningen ligger avskilt, har tillgång tillgång till ett badrum och en gång med förvaring. Intill köket finns en serveringsgång, ytterligare ett badrum och vid kapprummet en gästtoalett. En påkostad borgerlig planlösning med andra ord!

Högst upp, takvåningen som var omringad av kungsbalkonger, låg endast 3 lägenheter och samtliga hade ett mycket stort fönsterparti i vardagsrummet. Rummen blir här tämligen grunda, då en stor del av våningsytan blivit uteplats. Det är priset man får betala för den lyxen. Har man sett vardagsrumsfönstren på detta våningsplan, knorrar man dock inte.

Som ni ser av bilden fasaden hade de ursprungliga fönstren överfönster vilket var mycket dekorativt. Tyvärr har man satt in nya, med karm och allt, i de befintliga karmarna och därmed minskat fönsterytan avsevärt och dessutom struntat i att förse fönstren med överluft. Synd på så rara ärtor!

Wolter Gahn kom från Uppsala, gick både Tekniska Högskolans arkitekturskola och Konsthögskolans byggnadsskola. Han slog igenom under 20-talet, men anslöt sig sedan till funktionalisterna och ritade fler vackra bostadshus samt teater- och konserthuset i Karlskrona.

Galjonsbildens terrasshus i Gröndal

Terrasshusen i Gröndal

Kvarteren Galjonsbilden och Akterspegeln i Gröndal innehåller många riktigt intressanta byggnader. Mest omtalade är sannolikt stjärnhusen och terrasshuset. Terrasshuset ligger i kvarteret Galjonsbilden som även består av äldre bebyggelse från tidigt 1900-tal samt ett högt punkthus, det så kallade Galjonshuset.

Bilden ovan är väl fantastisk! Gammalt och nytt i en salig blandning. Höghus och lägre byggnader. Terrasshuset kräms på toppen av en radhuslänga som byggdes i samma veva och som är tämligen ordinär,

Lägenheterna i terrasshuset är är i varierande storlek, men främst 1- och tvårummare. I hörnet finns lite större våningar som är riktigt fina, ty de har även matsal. Dispositionen framgår av denna planritning som visar delar av ett våningsplan. Framför varje lägenhet finns som synes ett relativt rymlig terrass. Lägenheterna nås från grändalsvägen.

Bebyggelsen i kvarteret ritades precis som stjärnhusen av Backström och Reinius och byggmästare Olle Engkvist stod bakom dem. Jag tycker att terrasshuset är synnerligen elegant och dessutom mer eller mindre unikt. Ser man det på håll är det svårt att ens gissa när det är byggt (1949-51).

Rätt påkostad våning på Östermalm

Rum 1

För ett antal år sedan var en trevlig våning till salu. Den låg på Östermalm i en 50-talskåk och hade en del detaljer av det ovanligare slaget. Framförallt hade den påkostad fast inredning i ett av rummen, se bara på sittmöbeln med tillhörande hurts.

Rum 2

På motstående sida finner vi denna skåpvägg som är helt anpassad efter rummet och som rymmer en rejäl arbetsplats.

Mot matsal

Naturligtvis finns det även matsal i våningen. Pardörrarna är eleganta och säkerligen vitmålade idag. Notera att matsalens fönster har en horisontell spröjs i bågarnas nedre del. Snyggt!

Öppen spis

Den öppna spisen är indragen och det verkar som man sänkt taket för att få en intimare känsla. Eldstaden är av klassisk 50-talsmodell, ty under detta decennium hamnade brasan ofta en bra bit ovanför marken.

Thorildsplans gymnasium av Hedqvist

Thorildsplans gymnasium

Här en präktig efterkrigsskola av Paul Hedkvist! Jag tycker att dessa byggnader hör till de bästa skolor som uppförts. Relativt moderna, linjesköna och utmärkta material. En ny byggnad av denna klass är svårt att tänka sig.

Thorildsplans gymnasium

På bilderna ovan ser vi huvudfasaden mot Drottningholmsvägen. Monotonin tillåts inte slå rot tack vare att vissa fönstergrupper fått en omfattning i tegel. Till höger i bild ses också en sorts flygelbyggnad som också den vetter åt den numera mycket trafikerade motorleden.

Thorildsplans gymnasium

Mot gårdssidan breder lugnet ut sig, ty hit in når inte trafikbruset. Fönstren är genomgående av perspektivtyp och förutom mot gatan, är det de ursprungliga som fortfarande är i gott skick.

Thorildsplans gymnasium

Mot gården ligger också en fristående byggnad som  jag tror är ägnad åt idrotten. kanske har jag fel, det kan lika väl vara en aula eller en matsal.

Thorildsplans gymnasium

Här syns de smäckra fönsterbågarna. Hedkvist var noga med fönster och nöjde sig inte med de billigaste i standardutförande.

Thorildsplans gymnasium

Mot Essingeleden ses västfasaden som vänder de uppglasade korridorsluten mot en grönska som ej längre finns kvar.