Rävjägarn

Om Söderhjelms flygande holländare

Den flygande holländaren

Med romanen Kärlekens väninna 1922 fick Alma Söderhjelm epitetet “perversitetens prästinna” och avskedades från Dagens Nyheter. Året därpå kom Den flygande Holändaren och även den var fylld av den sortens perversioner som 10 år senare kom att leda till at Agnes von Krusenstjerna slutade recenseras i  stockholmstidningana.

Jag måste tyvärr säga att Den flygande holländaren  inte är någon bra bok, däremot kan den kan läsas med behållning, ja stundtals är den mycket intressant. Den unga och vackra Irma har gift sig med Johan och flyttat bort från Stockholm där ägnat sig åt att skulptera. Efter 6 års äktenskap börjar hon känna sig uttråkat och Johans sexuella aptit har avtagit markant. Endast var tredje lördag får hon vad äktenskapet stipulerar. En dag kommer Johans bror och svägerska på besök. Dolly oroar sig för Irma och frågar rent ut om det inte är så att Johan är fikus. Under ungdomsåren var han mycket nära vän med Maurius Hall som numera är poet och inte precis guds bästa barn. Dessutom lever han tillsammans med en man.

Veckorna går och en dag föreslår Johan att Irma skall åka till Stockholm och ta en kurs vid någon konstskola. Själv kommer han att vara mycket borta eftersom han får besök av en ingenjör som skall hjälpa honom med de sågverk som han förestår. Som läsare anar man genast ugglor i mossen när Irma lämnar sig nacke och tar in på ett litet hotell i Stockholm, helt nära svågern Dolly.

Konstskolans studenter verkar mestadels vara slavar under den italienska lasten. Bland dem märks två fruntimmer, det ena manhaftigt, som lever tillsammans och en ung man som är så hjälplös och skvalleraktig att man inte kan ana något annat än det värsta. Irma tyr sig dock till Eva Lyth som är en elegant ung dam som ärvt ett gods i Sörmland. Bland hennes vänner finner vi naturligtvis Maurius Hall och han skall sätta även Irmas hjärta i brand.

Upplägget är som ni hör inte det sämsta, men Söderhjelm lyckas få till ett riktigt tråkigt slut som går i konventionens fotspår och som dessutom inte renderar någon större trovärdighet i personskildringarna. Om det var pga grund av tidens sed eller ej låter jag vara osagt. Däremot är jag mycket nyfiken på förlagorna till de karaktärer hon skildrar. Hennes brist på fantasi gjorde att hon mer än gärna kalkerade av verkligheten.

Alma Söderhjelms minnen: Mitt liv 1

Alma Söderhjelm, Finlands första kvinnliga professor, växte upp i Viborg och lade år 1900 fram sin doktorsavhandling i Sorbonne, La Régime de la Presse pendant la Révolution française, gjorde 1922 skandal med sin svenska roman Kärlekens väninna och benämndes “perversitetens prästinna”. Alma Söderhjelm visade följaktligen på en imponerande bredd.

I de tre vidlyftigt tilltagna volymerna Mitt liv skildrar Alma Söderhjelm uppväxten släkten och inte minst sig själv. Thora Dardel, född Klinchowström, tillhörde delvis hennes krets, inte minst genom att hon en tid vistades på Klinchowströms stamgods Stafsund där hon bedrev von Fersen-forskning, lär ha yttrat “det var tur att det fanns en Alma Söderhjelm, två skulle ha varit för mycket”. Efter att ha läst första volymen i denna trilogi samt den efterföljande Mina sju svåra år, är jag beredd att de Dardel rätt. Söderhjelm får mig att tänka på Amelie Posse som också var en en intressant människa, men som man nog funnit aningens påfrestande i det dagliga umgänget.

Sderhjelm föddes 1870 och familjen hade ett hus i Viborg. Sommartid vistades man på Rättijärvi, i morfaderns villa. När han avled och villan såldes, inköpte man egendomen Tervola och tillbringade sedan en stor del av året i dess vackra omgivningar. Skolgången skedde i Viborg, i Fruntimmers-Skolan, där undervisningen bedrevs i fyra klasser. Eleverna gick två år i första, två i andra, ett i tredje två i fjärde. Kurserna kom därför till stor del att ges två gånger.

Efter fruntimmersskolan väntade privat läsning för att kunna ta studentexamen och sedan fortsatte de akademiska banan. 1994 blev hon filosofie kandidat, år 1900, som tidigare nämnts filosofie doktor vid Sorbonne och 1904 docent i allmän historia. En imponerande karriär, framförallt om man beaktar att det inte var speciellt vanligt med högt utbildade kvinnor vid denna tid. Söderhjelm var den 19:e kvinnan som tog studenten i Finland.

Woldemar Söderhjelm och Amanda Olivia Clouberg hette henne föräldrar. Syskonskaran bestod av totalt 8 flickor och 3 pojkar. Fadern var domare och redan i unga år fick barnen hjälpa till att skriva rent de juridiskt betonade papper som hörde till hans värv. På grund av en nervös läggning och tidvis sviktande hälsa, fick de överliga familjemedlemmarna anpassa sig efter husfadern. När han på äldre dagar övergav sin kaffe- och tobaksdiet och började äta ordentlig mat, förbättrades dock hans hälsa.

I Viborg fanns både svensktalande, finsktalande och ryssar. Umgänget dem emellan verkar dock inte ha varit speciellt stort ty man höll sig till sin grupp. Influenser från finskan och ryskan hördes dock i den svenska som talades och orten var känd för sin “dåliga” svenska. Framförallt finskan hade låg status.

Söderhjelm och hennes systrar var vetgiriga och läste mycket. Ofta kombinerades läsningen med handarbete vilket gjorde flickorna skickliga i bl.a. stickning. Läsningen skedde helt på frivilliga grunder men eftersom syskonskaran var stor och det alltid fanns någon att diskutera med gav dessa studier ett gott resultat och var en god grund för fortsatta studier på högre nivå.

Söderhjelms syster Sanny kom att bli matematiklärare och studerade en tid i Stockholm där hon lärde känna Hanna Palme och hennes familj. Palme, farmor till Olof, hade finska anor men bodde i Stockholm, i familjens hus vid Östermalmsgatan.

Under en vistelse i Lovisa kom Alma Söderhjelm att bli bekant med Jean Sibelius, “Janne”, som hon beskriver som “blek och skön, spenslig och känslig”. Sibelius vistades tillsammans med sin mor och sina syskon badorten och de två blev bekanta. Sibelius, som då inte slagit igenom och bara var 24 år, spelade ibland piano för badortsgästerna med som ackompanjemang för dans var hans pianospel inte lämpat. Mr uppskattade var hans framträdanden på violin tillsammans med brodern Christian (violoncell, dvs cello) och systern Linda (piano).

Fortsättning följer!