När nedre Norrmalm sanerades och nybyggdes försvann många äldre hus. Vissa var riktigt gamla, andra bara från 1800-talets sista decennier. Men även några modernare kåkar strök med och en av dem var Mauritz Dahlbergs bostads-, kontors- och affärshus ritat 1939. Ritningarna ändrades under hand och det ursprungliga huset skulle ha haft fasader med balkonger när de togs fram i februari 1939. På våning 2-4 trappor skulle det dessutom ha funnits en 4:a med jungfrukammare. Kanske var det krigsutbrotten som gjorde att nya ritningar togs fram i januari 1940. Balkongerna togs bort och istället fick fasaden burspråk vid de flesta matplatserna. Planerna ändrades också något och 4:an blev en 3:a. Högst upp, i den indragna takvåningen, fanns en rätt fin 3:a med ett stort rum åt gården. Kanske var tanken att rummet skulle tjäna till ateljé, vad vet jag.
Huset fick dock inte stå många år, ty redan 1969 revs det för att ge plats åt ett nytt komplex i den lite större skalan. Hur det kom sig att man byggde nytt i detta område så sent som 1939/1940 är jag bra nyfiken på. Jag vet att det rådde ett generellt förbud att nybygga och rusta upp/modernisera på nedre Norrmalm. jag är inte säker på när det infördes och hur det gick att få dispens från detta. Tanken bakom detta var naturligtvis att hålla värdet nere på fastigheterna om man skulle tvångsinlösa dem i framtiden, något som man också kom att göra.
Minns hur det var att gå på träbroarna förbi den jättestora gropen. Rätt läskigt.
Gör du? Måste va varit en väldigt speciell känsla, att se hela stan uppgrävd.
Jag var ju ganska liten då och besökte inte Stockholm så ofta, minns också att det var svårt att få ihop det gamla, uppgrävda med det “igenfyllda” nya.
det måste ha varit en riktigt stor omställning för alla dem som bodde i närheten dessutom. Och alla som tvingades flytta.
Väldigt stor omställning, det såg ju ut som en jättebomb hade slagit ner. En hel innerstadskultur försvann. Tur att de inte rev Gamla Stan också, somliga ville ju det.
Gamla stan hade Vera Sjöcrona. Tur för dem!