Under julhelgen plockade jag fram en gammal polaroidkamera, inte min vanliga Land Camera 450 utan en enklare helt i plast, och tog några bilder. Då den gamla 669-filmen är ett minne blott, använde jag Fuji FB-100C som ger bilder med en hel del rödstick. jag drog ned det en smula och blev riktigt nöjd med resultatet. Skärpan är tämligen dålig, ty kameran är inte speciellt bra och då jag tog i befintligt ljus blev exponeringstiden cirka en minut. Jag satte kameran på en piedestal och tryckte ner slutaren och höftade exponeringstid.
I kammaren silar ljuset in. Eftersom himlen är klar och snön snövit, blir det ljust i det lilla rummet som har fönster i två väderstreck. Skrivpulpetens matta lyster stammar från öster likt de tre vise männen i julens evangelium. Det hela är mycket vackert.
I den andra kammaren står min säng. Lite avskavd men fullt användbar och vackert ådringsmålad. Även stolen har sett sina bästa dagar och linoleumgolvet som till stora delar täcks med trasmattor vilket är en ovärderlig tröst när man har ett golv som saknar trossbotten och termometern närmar sig – 20.
Ute i kylan passade jag också på att fotografera. Jag knäppte av en bild, och gick sedan in i värmen och framkallade. Kyrkstallet stod så vackert i skogsbrynet att jag inte kunde låta bli att ta en bild. Snön hade fastnat i tallkronor och på tak. Himlen var genomskinligt ljus, lika ljus och lätt som en aprilkväll.
Ute på åkrarna låg snötäcket vitt och orört. Björkstammarna som tedde sig så ljusa i sommargrönskan, gick nu mer i grått men var alltjämt lika vackra. Runt hörnet bredde vidderna ut sig åt norr, men här i den ostliga passagen antog naturen rent rumsliga dimensioner.