Det var nästintill ett ögonblicks verk och så hade dimman rullat in. Dess vandringsväg är väl inarbetad och den följder alltid samma spår. Trampar man iväg på cykeln känner man hur temperaturen sjunker när man passerar en dimbank.
Tvärs över åker och lada sveper den fram och i dess spår kan man ana var den första nattfrosten kommer att slå till. Där bör man inte placera sitt potatisland.
Nere vid korsningen lägger sig inte dimman. här är det ännu varmt och behagligt. Kanske susar en bil förbi, som snart måste bromsa, ty lite längre bort är det alldeles vitt, över både åker och väg.