På Askrikegatan i Stockholm har en fasadrenovring precis avslutats och huset har försetts med nya balkonger. De gamla var inte ursprungliga utan troligtvis monterade på 1980-talet och inte direkt någon prydnad för huset.
De nya balkongerna är av de mer påkostade slaget, stommen i smide, men resultatet påminner tråkigt nog alltför mycket om de standardbalkonger som brukar monteras idag. Det är beklagligt, ty föreningen har uppenbarligen haft höga ambitioner. På det stora hela är resultatet dock mycket prydligt och huset ser verkligen trevligt ut och dessutom betydligt bättre än fler andra hus på gatan. Denna bild visar balkongerna i detalj. Den största nackdelen med de nya balkongerna är att sinusplåten ser ut att gå 20-30 meter högre vad som vore lämpligt. Det är svårt att ge ett rättvist betyg åt denna renovering, men en stark 3:a eller ev svag 4:a är nog lämpligt.
Huset intill, nummer 17, är mycket välbevarat och har kvar sina ursprungliga balkonger som är ytterligt eleganta med sin låga bröstning. Enligt uppgift hade även nummer 15 balkonger av denna typ när det var nybyggt. Det är också här vi finner orsaken till att det blev som det blev när numer 15 renoverades: de av regelverket stipulerade höjderna tillåter inte en rekonstruktion enligt original. Balkongen får inte vara klättringsbar upp till 80 cm och totala höjden mpste vara 110 cm mätt från balkongplattans överkant. Dessutom är avståndet mellan överliggare och sinusplåt för stort. Om regelverket kan man tycka vad man vill, bl.a. att man borde kunna begära dispens p.g.a. av höga kulturvärden, men det lämnar vi just nu därhän.
Jag har gjort ett förslag till en rekonstruktion av de ursprungliga balkongerna med utgångspunkt i det välbevarade grannhuset. Jag utgår från att höjden på dessa är ca 100 cm och har anpassat mitt förslag därefter. En ny överliggare monteras cirka 10 cm ovanför den befintliga vilket gör att totalhöjden kommer upp till 110 cm. Klätterbarheten löses genom att ett trådnät monteras på insidan. På bilden har jag, för att det skall synas ordentligt, valt ett relativt grovmaskigt. Detta målas i samma färg som övriga detaljer och blir inte alltför synligt. Denna lösning avviker tyvärr också avsevärt från den ursprungliga, men till fördelarna gör att det luftiga utseende som är så karaktäristiskt för de ursprungliga balkongerna bibehålls. Observera att min illustration inte är skalenlig, utan jag har bara höftat.