Fjärde delen av Fröknarna von Pahlen tar sin början nyåret 1914. Petra och Angela promenerar hem till porten vid Johannes och på gatan skymtar Petra Thomas Meller som återvänt till Sverige.
Petra har inte glömt Thomas Meller, men hans kärlek skall hon aldrig återfå. Istället blir det Angela, som påminner om den unga Petra, som Meller förälskar sig och som besvarar hans kärlek. Petra ger sig i förtvivlan till Tage Ehrencreutz som under en kort tid funderar på att skiljas från sin rika hustru, men återgår raskt till henne när han inser att hon inte kommer ge honom några pengar vis en skilsmässa.
Kretsen kring greve Gusten Värnamo af Sauss, Stellan von Pahlen, Kiss Nilsson och Elias Vanselin, blir en del av den värld som är fröknarnas. Dessa degenererade unga män är alla slavar under den italienska lasten och intresserar sig inte nämnvärt för unga fröknar, om de inte får tillfälle att låna något ur deras garderob vill säga.
Våren närmar sig så sakteliga och Angelas lycka stegras. Hans von Pahlen, som behandlas för en kräftsvulst, tynar så sakteliga bort och skjuter sig till sist i sitt rum i den lilla våning som han delar med sin dotter Edla på Sibyllegatan. När boken slutar, står sommaren för dörren och den skildras i Älskande par, som är den volym där mycket av det som byggts upp under tidigare böcker kulminerar.
Porten vid Johannes är en problematisk volym. von Krusenstjernas samarbetade sedan änge med sin make David Sprengel. Vanligtvis gjorde hon klart ett manuskript som hon sedan lät renskriva på maskin i tre exemplar. Ett av dem behöll hon, ett annat fick Sprengel. I dessa införde de sina ändringar som hon sedan införde i det tredje exemplaret och skickade till förlaget. Sprengel var mycket duktig på att sätta färg på sin hustrus ord. Hade hon skrivit ”bed för mig” ändrade han till ”bed för en ångrande synderska, goda pastorn”. ”En notarie vid rådhuset i en norrländsk stad”, blir ”kammarskrivare vid tullen i en norrländsk stapelstad”. Detta samarbete var ett gott samarbete som utvecklade von Krusenstjernas romankonst.
I Porten vid Johannes har dock Sprengel gjort mer än smärre ändringar, ty han anses ligga bakom ungefär bakom 55 av bokens 408 sidor och det är inte helt lyckat. Det långa avsnittet om Bodendetåget är helt Sprengels verk och hoppas med fördel över. Kotteriet kring de unga målarna Stellan von Pahlen och Kiss Nilsson är visserligen inte helt Sprengels verk, men han passar verkligen på att ge Nils Dardel och hans anhang en dolkstöt.
Porten vid Johannes ä en alldeles utmärkt bok, men man bör inte dra sig för att bläddra förbi de sidor som tråkar ut en.