Efter sommaren på Prästkragens hushållsskola är Angela åter hos Petra på Eka gård i Småland. Dagarna blir kortare och höstens skuggor blir allt längre.
En predikant kommer till bygden och när han stämmer upp sin klara röst är det som om Vår Herre stigit ner i den småländska myllan. Adèle, arrendatorns hustru, kan inte motstå dessa vackra ord och inleder efter en tid en affär med predikanten som inkvarterat sig i arrendatorbostadens vindskammare som Adèle omsorgsfullt pyntat. Iklädd endast en tunn penjoar tänder hon en kvällsbrasa i Josef Wallboms gästrum och snart flammar elden varje natt i arrendatorsbostaden.
Tord Holmström åser med viss glädje hustruns intresse för predikanten, ty hans eget liv blir lugnare då Adèle har någon annan att ägna sig åt. En dag i parken på Eka förälskar han sig i Petra som också faller för den stiliga arrendatorn. Tillsammans reser de in till staden och övernattar på ett hotell.
Höstens skuggor är en mycket vacker bok. Livet på landet, som Agnes von Krusenstjerna inte visste mycket om, skildras med de vackraste ord. Vinden viner, löven faller. Frosten nyper astrarna i kronbladen. Den första snön täcker den svarta myllan. Det är så vackert, men av jungfrur och jordbruksarbetare syns knappast ens ett spår.
Tidningen som prasslade i Petras hand förde varje dag budskap från en värld, vilken Petra egentligen intresserade sig bra litet för. Där var politiken, som hon inte begrep mycket av, och kritik av konserter och operor, som hon inte kunde gå på.
Det är något med Petra von Pahlens ointresse för omvärlden som känns mycket tilltalande.