Andra delen i von Pahlen-sviten utspelar sig några år senare. Adèle Holmström, arrendatorns hustru, har kommit upp till Stockholm, dit Petra och Angela flyttat, för att besöka kvinnoläkaren Jakob Levin, bror till Betty på Ekered. Adèles barn är emellertid dött och hon tvingas föda fram sitt döda barn på “Barnens Väl”, ett tämligen ruskigt förlossningshem som styrs av fröken Åderman som inte hyser något större intresse för sina medmänniskor, däremot tycker hon mycket om de två stora rum, fyllda av antikviteter, som hon bebor i förlossningshemmets byggnad. Skildringen av detta kvinnopalats är måhända inte upplyftande, men mycket fint gjord.
Efter ett par år i en flickskola i Stockholm, skall Angela avsluta sina studier med en kurs vid Prästkragens hushållsskola utanför Stockholm. Under båtresan blir Angela bekant med Stanny Landborg, dotter till en rik bankir och en tysksinnad finska med stor erotisk aptit. Stanny blir Angelas första riktiga vän och de blir oskiljaktiga under tiden på hushållsskolan.
I en gammal villa invid Mälaren härskar de två ogifta fröknarna Strussenhielm som startat Prästkragen när deras ärvda pengar smultit samman. Tillsammans driver de skolan med hjälp av lärarinnan Bell von Wenden, en guldblond dam med smak för unga, vackra flickor. Denna last är dock inget som systrarna Strussenhielm känner till, däremot blir Angela varse lärarinnans dunkla drifter när hon bjuds upp till hennes vindsrum som doftar starkt av exotisk rökelse.
I Kvinnogatan möter Angela vuxenvärlden och hon får en vän. I denna nya värld är, precis som på Eka, icke alla goda. Borta är de sorglösa dagarna på gården som passerade i ett nästa romantiskt skimmer. Jag saknar dem, precis som Angela, men sådan är å andra sidan tidens gång.