Det fanns många byggnader som en gång hörde jordbruket till. En av dem var skogskojan som hade sina glansdagar när man till fots eller medelst häst tog sig ut till sitt skogsskifte för att röja eller avverka. Istället för att ta sig hem när det var dags att äta eller bara för att värma sig, var denna lilla på medar placerade stuga perfekt. Två väggfasta bänkar, en vedlår och en liten kamin är allt som ryms inuti men det räcker. Värmen sprider sig snabbt i det lilla och illa isolerade rummet. Väggarna består i princip endast av masonit, precis som taket.
Förra vintern hade jag tänkt dra hem skogskojan och reparera den, men då hade den frusit fast. I år har jag ställt den på några brädstumpar så att medarna inte skall fastna den fuktiga marken som snart förvandlas till is. När snön har lagt sig borde det inte vara något större problem att dra den efter traktorn hem. Och nästa år kan jag byta tak, måla och förstärka. Även om värdet är ringa, är det en byggnad som inte får försvinna.