Rävjägarn

Such a shame to believe in escape

Och nu har jag blivit helt besatt av Talk Talk. Det är de två första skivorna, The party’s over och It’s my life som ljuder i mina högtalare.

This endless sea of tears the feeling that I’ll drown
I”d try to catch them but they”re sure to touch the ground
My world of emptiness a child without a toy
Forgiving anything restore me to my joy
It’s so serious

Jag kan inte få nog av all dramatik, alla känslor. Eskapism. Jag förmodar att det var allt detta och mer därtill som bäddade för det ironiska 90-talet. Som jag inte alls uppskattade.

The party’s over
I never thought you’d stay
A style of reason
This life of masquerade

Debuten The party’s over producerades av Colin Thurston som låg bakom Duran Durans två första skivor. Låten Talk talk är rent bombastisk. I Today är de stora känslorna tillbaka igen:

Visions in my cell begin to breed
Was everything a fact of what I”d read
Excuse me while I spell my name
Boat and ship could sound the same
Catch me if you can but don”t delay

Talk Talk gjorde ytterligare ett par skivor. De lär vara alldeles ypperliga. Men, det är de två första som fångat mig. 1991 splittrades gruppen.

Tags: , ,

2 Responses to “Such a shame to believe in escape”

  1. John says:

    Kul att du tar upp Talk Talk. En favorit är Strike up the band, skulle ha kunnat varit Wolgers som lagt synth slingorna på den.

  2. Ann Margret says:

    Fantastiskt! Jag gillar både musiken/sången och de surrealistiska filmerna. Jättespännande. Det här kommer jag att titta och lyssna på många gånger.

Leave a Reply

Comments Protected by WP-SpamShield for WordPress