Diana Manners, Lady Diana Cooper

Jag är rädd att få känner till Diana Manners, en av 10- och 20-talens mest omskrivna unga damer. Hon var en del av den värld som befolkades av människor som Siegfried Sassoon, the Sitwells, Cecil Beaton, Evelyn Waugh, Stephen Tennant, systrarna Mitford och alla de andra som på ett eller annat sätt tillhörde Londons Bright young things.

Diana Manners var både förmögen och vacker och ägnade sig både åt filmen och teatern, vid sidan av societetslivet. Hennes roll i den tyska pjäsen Das mirakel som gavs i regi av Max Reinhardt (klicka på länken och se bilden från scenen!), blev mycket uppmärksammad och pjäsen gavs i flera år.

Diana Manners gifte sig 1919 med Duff Cooper och blev under ett par år, precis efter andra världskrigets slut, ambassadörsfru i Paris, vilket gav henne ytterligare pondus i rollen som omskriven societetsdam.

Hennes värld var den värld som så småningom blev helt legendarisk (framförallt om man själv inte upplevt den och bara sett den på gamla svartvita bilder). Det är en tid som jag gärna läser om, både romaner och biografier. Det var en tid när mycket förändrades, men när de privilegierade fortfarande hade mycket gott om pengar och inte drog sig för att använda dem. Och när de unga inte drog sig för att ställa till med skandal.

Och bilden ovan! För mer bilder, klicka här (bildgoogla).

Passa också på att läsa mer om Siegfried Sassoon och Stephen Tennant, männen som långt senare gav upphov tillRävjägarn.

7 thoughts on “Diana Manners, Lady Diana Cooper

  1. Ja, det var tider! När jag bildgooglade (klickade på bilden av Diana med uniformsmössa) hamnade jag på en helt osannolik hemsida: http://tweedlandthegentlemansclub.blogspot.se/2011_10_01_archive.html
    Klickade också på bilden av den mycket långa damen i vita strumpor, tror det var den sjätte fr v i översta raden, föreställer Vita Sackville-West. Mycket fascinerande människa, har du läst hennes son Nigel Nicholsons bok om föräldrarna, Porträtt av ett äktenskap?

    1. Vilken fantastisk sida! Elsie de Wolfe verkar ju inte så pjåkig!

      Ja, den boken tycker jag mycket om. den är ett riktigt mästerverk. Inte snaskig på något sätt, bara helt gripande. Vilka människor!

      1. Gör ett nytt försök: Tänk att kunna skriva så fint om sina föräldrar trots allt trassel och tänk att kunna vara så generösa mot varandra. Mycket gripande.

        1. Skumt, kommentaren dök aldrig upp här hos mig!

          Hur som, så måste de ha varit enastående människor. Vilken tur att de träffade varandra! På ett sätt kan jag tycka att de förkroppsligar någon form av för mig tilltalande ideal.

  2. Hm, jag svarade nyss men det har inte kommit in än. Dyker kanske upp senare.
    Nu har jag läst om Elsie de Wolfe! Vilken energi, vilken företagsamhet, vilken kul och spännande tant!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *