Rävjägarn

Naima Wifstrands helt utmärkta stil

I Karl Gerhards Katt bland hermeliner  fann jag bilden på Naima Wifstrand. En stiligare och mer genomtänkt klädsel får man leta efter. En gång i tiden, på 10-20-talen, var hon en den största operettprimadonnan i landet, men en dag tog rösten och karriären slut och hon stod utan både jobb och pengar, trots enorma inkomster under några år.

I slutet av 30-talet fick hon äntligen en roll som åter gjorde henne omtalad och eftersök, nämligen rollen som mor Peachum i Bertold Brechts Tolvskillingsoperan. Senare skrev Brecht Mutter Courage för just Naima, men jag har för mig att hon aldrig fick spela den rollen, men jag kan ha fel.

Jag läste hennes memoarer för några år sedan, men kan inte hitta boken nu. Jag minns dock att hon umgicks i kretsarna runt Siri Derkert och Ninnan Santesson och under den perioden träffade Brecht som flytt till Sverige under kriget och bodde på Lidingön där både Ninnan och Siri hade atelje.

Mest fascinerande är dock Naimas ansikte. Som en skulptur i vars yta de många och svåra åren avspelgar sig. Outsägligt vackert och så fint att hon till sist fann sin rätta plats i livet.

Tags: , , , ,

8 Responses to “Naima Wifstrands helt utmärkta stil”

  1. Ivo Holmqvist says:

    Naima Wifstrand är mycket bra i ett par av Ingmar Bergmans filmer – dels som änkehertiginnan i Sommarnattens leende på vars slott (i verkligheten Jordberga i Skåne) alla shakespearska förvecklingar sker, dels som den kloka gumman i Ansiktet som far runt med sina patentmediciner samman med Max von Sydows och Ingrid Thulins magiska (eller var det kanske magnetiska – Mesmer lurar i bakgrunden) Teater, en truoo som häcklas och förödmjukas av de goda borgarna men som får sin revansch på slutet, när den bjuds in till en föreställning på kungliga slottet. Och jag är gammal nog att minnas Bergmans uppsättning av Ibsens Peer Gynt på Malmö Stadsteater, med en ung och vig Max von Sydow i titelrollen, och just Naima Wifstrand som Mor Aase – stor teater!

    • Rävjägarn says:

      Åh, du har sett henne! Det måste ha varit en upplevelse. Sommarnattens leende är en utmärkt film. Jag gillar generellt sett inte bergman men denna är fantastiskt bra. Eva Dahlbeck är för övrigt också bra i den filmen.

  2. Ann Margret says:

    Naima Wifstrand blev bara vackrare med åren – precis som Hjördis Pettersson. Sommarnattens leende är IBs bästa, tycker jag. Eva Dahlbeck var alltid strålande.

  3. Jag har också sett henne i “Den kaukasiska kritcirkeln” på Stadsteatern när den fanns i Folkets Hus. Hon spelade “Svärmodern” – 1963 var det. Det var grejor det.

    Enligt Stadsteaternes hemsida spelade hon sin sista roll där som ”
    Mdm Alicia de Ephlam” i Gigi år 1965.

  4. Ja, hon spelade naturligtvis fru Armfeldt i Ingmars Bergmans film. Men på teatern tror jag aldrig -efter ytlig googlebaserad “forskning”- att hon spelade den rollen. Stadsteatern satte upp pjäsen 2010 med Yvonne Lombard i rollen. 1978 gjordes en legendarisk uppsättning på Folkan (RIP) med Zarah Lenader (åtminstone inledningsvis).

    • Rävjägarn says:

      Den på Folkan skulle jag ha velat se. Leander precis innan stroken och med ett privatliv som verkligen passade rollen.

      Wifstrand har skrivit en memoar som jag tyvärr inte läst. den torde vara intressant.

Leave a Reply

Comments Protected by WP-SpamShield for WordPress