En helt stilla juldagspromenad i byn

Inte var det då speciellt kallt i julas och det tycker jag syns på bilderna. Verklig kyla, med frostklädda träd, ger ett helt annat ljus och fingrarna fryser snabbt till is. Ladan som skymtar i mitten tillhörde min farfars bror, idag ägs den av hans dotter och används inte alls.

Vad unna sig till jul om inte en ny begagnad traktor från affären i Ersnäs? Notera lättbetongblocken i ladugårdsväggen.

Denna korsning tycker jag om! Inte minst för att där svävar ledningar i skyn. Apropå det så dras kanske nya kablar med bredband till byn. En ny era är på väg att träda in.

Normala vintrar är älven frusen vid jul och vattnet har sinat. I år flöt det dock stilla och vattenståndet var högt. När jag var liten plockade vi näckrosor här och av dess mitt gjorde vi trebenta kaffepannor med hjälp av tändstickor.

Det börjar redan skymma! På denna grusväg cyklade jag om somrarna och tant Fias man fick en hjärtattack och dog, men det är mycket länge sedan.

11 thoughts on “En helt stilla juldagspromenad i byn

  1. Så vackra bilder! Du fick mig t o m att tycka om sådana där ledningar – har likadana här ute på landet på Gotland och ibland retar jag mig på dem när jag fotograferar. Ska genast sluta med det!

    1. Jag älskar ledningarna, mest för att de är så fotogeniska! Dessutom ser de lite lagom övergivna ut där de står och gör nytta.

  2. Åh ja. Men jag lyckas aldrig lura ut vilken by du är ifrån. Hemskt retligt för jag känner igen allt du refererar till men ingenting på bilderna. Bästa gissning är någonstans i mittemellanskogarna, klöverträsk kanske?

  3. Aha, där har jag knappt varit pga grannkommun. (Det var ju ingen bra anledning kanske.) Förklarar ett och annat. Fint dock.

  4. Mest varje sommar, ett par veckor eller så. Har bott i utlandet och då gick ju all semester till att åka hem. Nu bor jag i Stockholm men tror fortfarande att semestern kommer att tillbringas däruppe. Och jularna naturligtvis. Det är helt enkelt svårslaget att ha tillgång till Norrbottensgård med sjö och skogar och eldstad och katt och allt det där.

  5. Mitt emellan Ersnäs och Mörön, växte upp där. Bara skog mellan byarna och så ett par hus. Lätt att idyllisera i efterhand och i förväg, men det var lite sisådär att bo där minns jag, inte alltid lätt att socialisera eller ta sig någon annanstans. Men det är underbart att tillbringa några veckor om året där, det en jättefin plats. Ostört och vackert och ändå en ganska kort sträcka om man vill åka in till staden.

    1. Åh, då vet jag! Min pappas faster och hennes man hade stuga på Mörön och jag minns att det fanns någon annan som mina föräldrar kände som bode någonstans där emellan. Tommy tror jag att han hette. Har för mig att han gjorde någon form av hantverk.

  6. Åh, keine anung. Men precis där, ja. E-type har också stuga i Mörön förresten, jag såg honom hänga utanför säljaktsmuséet en gång. De ringde efter ansvarig person och ville in och kolla. (Vi tjuvlyssnade.) Det var dagen efter han blivit utsett till någonslags kulturambassadör för Norrbotten (pga stuga i Mörön plus känd), så jag tror han kände nånslags panik att ta reda på saker om Norrbottnisk kultur. Vet inte vad resultatet blev. Du borde bli kulturambassadör, skulle bli så mycket bättre.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *