Vill man få sig en rejäl överdos av Svensk Tenn bör man bege sig till Bukowskis och Stockholms Auktionsverk. Men först några ord om auktionsverket och deras milt uttryckt märkliga garderobspolicy.
“Alla herrväskor måste hängas in i garderoben” sa den kortväxte och vältränade vakten på Stockholms Auktionsverks visning. “En herrväska är en väska som bärs av en herre” fortsatte han när jag lite småsurt undrade vad som karaktäriserade en denna typ av accessoar. Hade jag varit ensam hade jag förmodligen vänt på stubben, ty dylika dumheter klarar jag verkligen inte av. Ett alternativ, ett mindre drastiskt, hade varit att citera Klara Johansons utmärkta Sexualsystemet, men dels kan jag den inte utantill och dels hade jag den inte till hands i min “herrväska”. Imorgon är det jag som ringer Diskrimineringsombudsmannen.
Åter till höstens moderna visningar på Stockholms ledande auktionsfirmor. Jämfört med vintagevisningen var det tämligen ont om blonderade krokodiler (de kvinnor som säkerligen är orsaken till att damväskor är tillåtna), istället fanns det gott om 30+. Och tydligen var de där för att lägga beslag på något Frank-/Hjort-/Malmstens-relaterat. Ingen ont om dessa tre giganter vars möbler dessutom är mycket väl utförda, men nog blir det lite tjatigt i längden. Men människan har tydligen ett behov av att äga det som alla vill äga. Man riskerar på intet sätt att missuppfattas om man har en frankstol i vardagsrummet, till skillnad från om man äger ett mästerverk från ett mindre snickeri i landsorten.
Däremot var det mycket roligt att se all konst som fanns till försäljning. En av mina favoriter är Axel Fridells klassiker Mr. Simmons (“Tidningsläsaren“) som kröner detta inlägg. Jag tycker också mycket om Hjertens Den violetta hatten, Tora Vega Holmströms Porträtt av en kvinna och naturligtvis Gösta Adrian-Nilson, t.ex. hans Telefonkiosk.
1930 anlitades NK och Axel Einar Hjort för att inreda konditori Tösses filial (se den vackra skissen )på Banérgatan 7 i Stockholm. Delar av inredningen säljs nu på Auktionsverket och det är bord, stolar pallar och en ljusskylt. De är ytterst funktionalistiska och måste ha tett sig verkligt moderna, ty det var samma år som Stockholmsutställningen ägde rum och “Acceptera” fortfarande var något av ett slagord som de mer borgerligt sinnade fann tämligen frånstötande. Se stålrörsmöblerna här.
Intressant är också att notera att båda auktionshusen hade möbler ur Otto Schulz produktion för BOET. Här ett skåp med intarsia från 30-talet (Stockholms Auktionsverk), ytterligare ett skåp men detta i Bopoint (Bukowskis) och ett bord i Botarsia (Bukowskis). Glädjande nog fann jag också ett par fåtöljer (Stockholms Auktionsverk) som tillskrivs Margaretha Köhler, en av kvinnorna bakom inredningsfirman Futurum vid Norr Mälarstrand.
Åh Klara.
Detta ögonbrynshöjande från expediter upprepar sig var dag om man bor i Tyskland och dessutom har ett litet barn som man ämnar köpa kläder eller leksaker eller matskålar eller plåster eller något annat barnaktigt åt. Och jag kom mig aldrig för att motfråga “Wie so?” när de undrade utan bara mumlade något och smygköpte sedan det jag tyckte var fint. Dels för att jag inte är så bra på tyska att jag kan föra dräpande argumentationer om könsstereotyper och dels för att jag är en mes.
Risbastu anbefalles!
Åt expediter eller för att bli mindre mes?
Åt expediterna! Du har inget att skämmas för.
Men Tidningsläsaren är ju min favorit med! Ja, anmäl den där otrevlige lille typen för diskriminering! Skulle krokodilerna vara mindre snattningsbenägna bara för att de är kvinnor? : ((
Knappast, de tar nog vad de vill ha, men antar att det är bättre än att de inte går dit!
Kul att du också gillar Tidningsläsaren. Det är en fantastisk teckning.
När man går till tösses idag är det mycket svårt, ja rent omöjligt, att förstå varför man slängt ut en så fin inredning. Jag hade gärna bojkottat men… jag… kan… inte…
Men har de kvar filialen på Banérgatan? Ursprungligen låg ytterligare ett konditori på Karlavägen där, heter det FOAM, ligger idag.