1928 lät man spela in Wagners opera Tristan och Isolde. Inspelningen gjordes i Bayreuth med Bayreuth Festival Orchestra och Karl Elmendorff. Det var en redig utgåva, totalt 20 stycken 12-tums 78-varvsskivor. Två av skivsidorna innehöll dessutom en kort beskrivning operans uppbyggnad och olika teman. Det är en kultiverad herre vid namn Ernest Newman som står för berättandet.
I min garderob fann jag en av dessa skivor. Den ena skivan utgörs av Ernst Newmans tal och den andra upptar början på 2:a akten. Lyssna, det är en intressant utläggning och en fin inspelning.
Ernest Newton about the motives and their functions in the opera
Act 2. Prelude and opening scene
Jag måste villigt erkänna att inte visste något om Nanny Larsen Todsen så jag googlade och fann att hon dog det år hon fyllde 98 år och det var 1982. Om henne står också att läsa att hon “räknas som en av 1900-talets ledande högdramatiska sopraner och Wagnersångerskor, världsberömd inte minst för sin gestaltning av Wagners Brünnhilde och hon var länge den enda sångerska som där sjungit alla de ledande sopranpartierna i Nibelungens ring”. Även Lauritz Melchior var mig obekant men om honom finner jag inte mycket att säga.
Lauritz Melchior, född i Köpenhamn 1890, död i Santa Monica i Kalifornien 1973, “the greatest Wagnerian tenor of his time and, very likely, of all time” påstår amerikanen Harold C. Schonberg i sin bok The Glorious Ones, Classical Music´s Legendary Performers (1985) där han ägnar ett översvallande kapitel åt Kirsten Flagstad och Melchior, “The Two Wagnerians”. På bild är han en rosenkindad kerub. Han var stor som en elefant, hans andra hustru motsvarande petite och kallades därför Kleinchen, den tyska fiulmstjärnan Maria Hacker, “the Mary Pickford of Germany”. Han bullrade, medan hon höll reda på hans affärer, “I make the npoise and she makes the business”. Melchior sjöng i Bayreuth 1924-1931, på Covent Garden 1926-1939, och på Metropolitan från 1926 ända till 1950. “His status as the outstanding Wagnerian tenor of his day is confirmed by his numeroiu recordings” påstår The Harvard Biographical Dictionary of Music – med rätta. kan man konstatera när man lyssnar på första akten av Die Walküre i en inspelning från Wien 1935 där Bruno Walter dirigerar wienfilharmonikerna, Lotte Lehmann (också hon slog sig ner i Kalifornien sent i livet, fast i Santa Barbara) sjöng Sieglinde, Emanuel List hennes man Hundin, och Melchior Siegmund. Den finns på en LP från Seraphim, som en av deras Great Recordings of the Century, vilket den är.
Åh, en minobiografi! Han verkar dock rätt bortglömd idag. Jag är glad att jag hittade skivan i mina gömmor, annars hade hans existens säkerligen gått mig förbi.