Madame Yevonde och Vivexprocessen

Det var på 10-talet som Yevonde Middleton startade sin fotoateljé på Victoria Street i London som snabbt blev populär. Under 20-talet fotograferade hon den tidens mest omtalade människor och räknades snart till en av de ledande porträttfotograferna.

I början på 30-talet lanserades den franska Vivexprocessen som var en något omständlig metod att framställa färgbilder. Varje bild bestod av tre negativ som exponerades samtidigt (med filter i olika färg framför respektive negativ). De tre negativen motsvarade var sin grundfärg och med hjälp av dessa kunde vackra färgbilder åstadkommas. Madame Yevonde intresserade sig för denna nya teknik och är 1932 ställde hon ut sina första färgbilder och ett år senare, 1933, flyttade hon till större lokaler och hennes färgbilder (och färgbilder överhuvudtaget) fick sitt stora genombrott. Bland hennes mest prestigefyllda uppdrag kan nämnas fotograferingar av lyxångaren Queen Mary och Georg VI:s kröning.

År 1935 tog Madame Yevonde en svit av bilder som går under namnet the Goddess series. Inspirerad av grekiska och romerska gudinnor, fotograferade hon societetsskönheter i avancerade poser och fantastiska kläder (bl.a. mrs Donald Ross, Lady Duff Cooper och Lady Dorothy Warrender som jag inte lyckats identifiera). Här en länk till flertalet av porträtten. Om det är samtliga låter jag vara osagt. Vill man se fler av Yevondes bilder bildggoglar man lämpligen.

År 1939 upphörde Vivex med sin färgprocess och Madame Yevonde slutade att ta färgbilder. Den moderna, integrerade treskiktsfilm som hädanefter kom att dominera, intresserade henne ej. Fotografera gjorde hon dock  fram till sin död vid 83 års ålder 1975, men hon höll sig helt till svartvitt.

4 thoughts on “Madame Yevonde och Vivexprocessen

    1. Jag fattar inte hur jag missade den sidan! Jag googlade men fick inga bra träffar. Tack så hemskt mycket!

  1. så lustigt, jag gick runt och letade efter en eventuell bok av/om henne idag, men kunde inte komma på hennes namn då. hon ställdes ju ut på kulturhuset för ett par år sedan, det jag minns allra mest från den utställningen var bilderna på de små tatueringarna som en del av överklassen bar på den tiden.

    1. Den utställningen såg jag också och kunde inte riktigt komma ihåg hennes namn, men jag frågade en vän som var med och då hittade jag henne. Minns att kopiorna var mycket vackra.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *