Detta upprepande av två levnadsöden i mycket visar hur livet mal i en evig kretsgång. Hur de som fått samma blod, råka i samma konflikter, rädda sig ur dem eller krossas av dem på samma sätt.
Dessa rader kommer icke från Therese Bohmans nya roman, Den drunknade, men när jag läser om systrarna Marina och Stella, så slår det mig att de, trots alla olikheter, går samma öde till mötes, och kanske är det oundvikligt.
Jag är fast i Agnes von Krusenstjärnas värld, ty jag läser Fröknarna von Pahlen än en gång, och var därför omsluten av hennes erotiska naturlyrik när jag fick Den drunknade i min hand och detta präglade naturligtvis det intryck jag fick av boken när jag sträckläste den en kväll. Den drunknade är erotisk thriller där naturen tar stor plats, precis som i von Krusenstjernas verk. Likt von Krusenstjärna väver Bohman framgångsrikt samman naturen och erotiken. Riktigt lika skicklig som sin adliga kollega tycker jag inte att hon är, däremot är hon helt briljant på att måla upp en verklig kuslig stämning. Lätt skräckslagen sitter man med boken i hand och vill inte lägga den ifrån sig.
Det är en het sommar när Marina kommer på besök till den Skånska by där systern Stella och hennes nya man, den vackre författaren Gabriel, bor. Luftfuktigheten är hög och åtrån drabbar Gabriel och Marina. Det är oundvikligt, det förstår man snart. Det är en mycket tät stämning som skickligt byggs upp och man förstår att detta kärlekssvek bara kan leda i en riktning: mot undergången. Lika vackert, om inte vackrare, är det när hösten och förruttnelsen träder in i andra akten. Ni förstår att ni genast måste läsa boken!
Att läsa mellan raderna har alltid tilltalat mig och uppenbarligen finner även Bohman det lockande, ty det är åtskilligt som läsaren inte får veta. Inte ens den vackre Gabriels fysiska företräden beskrivs särskilt ingående.
Den drunknade har, tack och lov, inte särdeles mycket gemensamt med samtidens romaner, det skulle i så fall vara några av Carina Rydbergs verk. Det är glädjande, och nödvändigt, att det kommer fram nya författare som har andra romaner i sin bokhylla och överhuvudtaget intresserar sig för annat än det gängse. Sådant lönar sig, ty resultatet blir så mycket intressantare.
Tags: Canon AE-1, Kodak Tri-X, Litteratur
[...] så har jag blivit blogg-recenserad, av Bernur och Rävjägarn och Bokhora och Bokbabbel, och kanske på nåt mer ställe som jag har missat/inte hittat än. Man [...]
[...] Bokhora tycker det är jättebra, Bernur tycker det är ohyggligt spännande och oförutsägbart, Rävjägarn uppskattar att den är så olik annan samtida litteratur, Bokbabbel gillar [...]
Vad fin den här bilden är.
Tycker du, så roligt! Tog den en sen natt, när jag pimplat vin i många timmar.