Rävjägarn

I’m in the mood for sommarferier, 13

Interior

Idag på kvällen började det regna. Ihållande. Från kaminröret hördes regnet forsa och tunga droppar slog mot fönsterrutorna. Jag låg och läste En ficka ful av råg, en av Christies Miss Marple-deckare som jag finner riktigt bra. jag gick ut en sväng och satte mig i bilen och lyssnade på ljudet emot biltaket, slog på radion och fick en en rätt bra låt på P3. Jag tycker mycket om bilkupéer när det regnar.

Jag har förresten låtit laga bilradion. Det är en verkligt fin tysk apparat från  tidigt 60-tal. När man trycker på knappen ovanför radioskalan, den som det står Mexico TR på, startar en motor och söker rätt på nästa station. Praktiskt och mycket elegant. Tysk perfektion skulle man kunna säga. Ville man, kunde man även koppla på en fjärrkontroll så att passagerarna i baksätet kunde sköta apparaten.

På hembygdsgården i grannbyn var det palt idag. Jag åt fyra stycken, de andra åt 2. Uppenbarligen var jag mycket hungrig. Efter maten, gick vi till det andra huset på gården och tittade på en utställning. Där fanns att läsa om en kvinna som under några år varit en rätt stor operasångerska i USA, alla som emigrerat till USA samt om en konservativ man som jobbat som  arkitekt, men vägrat anamma moderna stildrag. På sin ålders höst hade han snidat en altartavla som sedermera faktiskt hängts  upp i kyrkan i  byn.

När jag kom hem roade jag mig med att leta efter fina hus till salu här i krokarna och hittade endast ett, denna helt fantastiska villa som tillhört Patron Hedkvists imperium. Välbevarade är väldigt sällsynta här uppe och denna villa har en mycket fin exteriör,  även om interiören till viss del måste gås igenom. Hittade ett annat  hus som såg fint ut, men som hade “kök i öppen planlösning med köksö”.

I dagens Norrbottens-Kuriren stod att läsa om en Öyvind Johnson-tur i hans hemtrakter i Boden (kultursidan sköts för tillfället av Dagarnas skums Erik Jonsson). Tyvärr missade jag den. Illa, ty dylika kulturella evenemang är det inte särdeles gott om. Boden är faktiskt en stad som jag gillar. Den är som många andra städer förstörd, men en del finns faktiskt kvar. Särskilt fina är det tvåvåningshus som har butiker på bottenvåningen och lägenheter på övre botten. Dessa är i ofta i trä och har fina fasader, ej sällan med torn. Stiligt! Boden har också den fördelen att man kan ta bilen in  till stan  och parkera utanför affären. Jag gillar det skarpt! Fick mig förresten en fin “silverservis” (bestående av kanna, gräddsnipa och sockerskål) när vi gick runt  i antikaffärerna. Den visade sig faktiskt vara i nysilver vilket jag inte trott. Jag antog att den var försedd med någon riktigt billig plätering. Kanske kan den användas till “guldservisen” jag fyndade på Hötorget. Denna  är dock garanterat av något billigt material och spår av guld finns garanterat inte i glasyren. Månne den är utförd i dirigold, men det användes kanhända endast till metallföremål.

På väg hem från Boden åkte vi förbi Avan och fick se Pers nya Bolinder-Munktell-traktor, en mycket tjusig skapelse som han reparerat och målat upp i grönt med röda detaljer. Traktorn var råstark och hade ett helt fantastiskt ljud;  likt ett välstämt instrument tuffade den taktfast och inte en dissonans förnamns. Mekanik har verkliogen mycket gemensamt med musikinstrument. Den gick ypperligt att starta på högsta växeln, även på tomgång. Det skulle aldrig en modern maskin klara, ty få moderna motorer har ett sådant vridmoment vid 300 varv/minut. Per är för övrigt verkligt konservativ och har ytterst få moderna grejer och bedriver skörden med alla sina gamla maskiner. Hans hus är en fantastisk Norrbottensgård som är nästintill alltsedan1800-talet. Han bjöd mig på veterantraktorutflykt imorgon. Hoppas verkligen att det inte blir regn,  ty då  blir det inställt. Synd för mig och synd för Bonn-Karl!

Tags:

Leave a Reply

Comments Protected by WP-SpamShield for WordPress